Tysklands finansminister, Wolfgang Schäuble har uttalat som ett måste för framtiden att hela världen får samma skattesystem. Ingen ska kunna smita undan. Schäuble anser att den globala beskattningen inte bara ska samordnas mellan staterna, skatten måste beslutas för hela världen av ett överordnat organ med makt att verkställa sin beskattning.
Inte heller är Schäuble nöjd med de skatter företag och medborgare betalar. Alla måste betala mer för de produkter och tjänster som staten tillhandahåller. Som det är nu betalar de alldeles för lite och den omsorg om medborgarna som politikerna vill och önskar leverera uteblir på grund för svag finansiering. Jo, Schäuble frågar uttryckligen efter en New World Order.
Schäubles utläggningar kom i samband med konferensen i slutet av oktober om informationsutbyte mellan staterna för att säkra att inga skatteintäkter går myndigheterna förbi. Sverige var ett av 120 deltagande länder. Dessa finansministrar med Schäuble i spetsen, är de frihetens fiender nummer 1? Samhällets fiender nummer 1 kanske. De tycks utklassa ISIS med hästlängder vad gäller risker för hela världens människor.
Att stjäla egendom från ”nästan” accepterar och tillåter tydligen nästan alla världens medborgare och i synnerhet om man överlåter det snaskiga hantverket åt korrumperade politiker och kallar det för ”SKATT” Alla rikets innevånare uppfostras att bli angivare, tjallare eller med en svengelsk term, whistleblower!
Både artikelförfattaren och Schäuble undviker huvudproblemet, att företagen blivit allt duktigare på att utnyttja de möjligheter som västvärldens politiker öppnat upp för genom att slopa valuta- och kreditregleringar och återupprätta fria marknader för varor och kapital. Makteliten spelar ovetande om konsekvensen av dessa i huvudsak positiva reformer.
Anders Borg och andra finansministrar hycklar när de beklagar sig över bolagens s k skattesnurror, som oftast är fullt legala och omöjliga att förhindra utan att återinföra det kontrollsamhälle som man nyss skrotat. Fler skattepoliser gynnar bara tredje och fjärde världen, via ett ökat tillflöde av skatteflyende företag. Pest eller kolera.
Ingen vågar nämna dilemmats naturliga lösning: att göra ränte- och skatteskillnader mindre intressanta genom att i västvärlden sänka skatten på företagande. I realiteten är dock denna process i full swing via ett race mot framför allt lägre bolagsskatter.
I makthavarnas trixande ingår vidare att förtiga ett ”farligt” faktum: att alla skatter i praktiken betalas av löntagarna. Pålagor på företagen övervältras regelmässigt och ofrånkomligen på de anställda i form av lägre löner. Och omvänt: om bolagsskatten slopas ökar löneutrymmet.
En sådan skatteväxling är till fördel för alla, utom för politikerklassen, som förlorar möjligheten att ljuga om löntagarnas andel av den totala skattebördan. Våra hederliga 30-talssocialister visste att slöseri med statens pengar är en stöld från de fattiga (inte från bolagen). Den sanningen vill dagens vänster inte höra talas om – inte de borgerliga heller, för den delen.
Därför går skatteväxlingen i snigelfart. Schäuble, som nu dessutom måste ta hänsyn till sina röda regeringskollegor i den oheliga tyska alliansen, vet givetvis hur det ekonomiska systemet fungerar. Men för merparten av de tyska och svenska väljarkårerna är dessa sammanhang okända.
Till narrspelet bidrar inte minst att våra ekonomi -och finansprofessorer tiger om den allmänt accepterade övervältringsteorin. För som ordstävet så riktigt förtäljer, man biter inte den hand som föder en. När det gäller sanningsetiken och förvaltningens oväld har utvecklingen definitivt gått i fel riktning.
Många viktiga poänger där! De stämmer dessutom utmärkt väl med vad Buchanan predikade och som jag instämmande kommer att redovisa inom kort, i nästa kapitel om hans livsgärning.
Världsskatt kräver nog också en världsstat, för att fungera.
En iakttagelse är att många politiker gillar konkurrens på varutillverkning, men inte konkurrens mellan olika länder på skattesatser. Se bara på vilket rabalder det blivit med det s.k. skatteparadiset Luxemburg och Jean-Claude Juncker..
För att fungera, eller för att gå i baklås?
För att fungera.