Schweiz ska folkomrösta i slutet av månaden. Det omröstningen gäller är om Schweiz ska återinföra en modifierad form av guldmyntfot. Förslaget ser ut som följer:
- Schweiz riksbank får under inga omständigheter sälja av från guldreserven.
- Schweiz riksbank måste vid varje tillfälle hålla minst 20% av sina totala tillgångar i guld.
- Den Schweiziska riksbankens guld måste fysiskt förvaras inom rikets gränser.
En sådan förändring skulle göra slut på riksbankens möjlighet att okontrollerat trycka mer papperspengar. Man kan alltså inte genom penningvärdesförsämring omfördela andras värdetillgångar. Folk som vill värdesäkra sina pengar skulle växla in dem till schweizerfranc. Därmed skulle den bli en stark reservvaluta, mer åtråvärd är någon annan, dollar och euro inräknat.
På den negativa sidan återfinns att schweiziska produkter troligen skulle bli svårare att exportera på grund av en stark valuta.
För att nå 20% guldsäkerhet skulle Schweiz behöva köpa 1500 ton guld, eller hälften av den årliga produktionen. Hur det skulle påverka guldpriset och valutans värde är osäkert. Men en sak är säker, Schweiz är just nu utsatt för stort tryck i flera frågor där famför allt EU vill tvinga alplandet till eftergifter som inte gör dem unika mitt i Europa.
Det franska ekonomiinstitutet OFCE, hävdar att eurozonen är en hämsko på världsekonomin och att den ekonomiska krisen inom zonen kommer att försvåras de närmaste åren. Vissa Schweiziska affärsintressen vill naturligtvis inte stå med en högt värderad inhemsk valuta när de ska exportera till ett Europa med fallande valuta. Vilket intresse som lockar schweizarna mest blir intressant att se. Men svenska MSM/PKP verkar inte ha noterat världshändelsen.
”Man kan alltså inte genom penningvärdesförsämring omfördela andras värdetillgångar”.
Kan det sägas tydligare vad våra korrupta politiker håller på med?
När någon tycker det är häftigt att betala skatt dömer dom sig själva som de simpla tjuvar dom är,
resten klarar inflationen hur mycket än Fredrik Reinfeldts hjärta blöder för tvivelaktiga politiska åtgärder.
Hej Schweiz, här kommer jag. https://www.youtube.com/watch?v=KjYJsa7RGB4
Men notera att Schweiz de senare fem åren sålt ut stora delar av sin guldreserv och köpt dollar eller euro i stället. Ett i och för sig ganska behagligt dilemma, att äga en superstark valuta, men tvingas parera inflödet av pengar från valutasvagare länder för att inte alltför svårt skada sin egen exportindustri.
Även om lagförslaget går igenom och inflödet därför återigen ökar, är det ganska enkelt att med hjälp av andra metoder hantera situationen. Men visst vore det ännu lättare – och mer naturligt – att välja den motsatta vägen: att de misskötta valutornas huvudmän (Fed och ECB) satte punkt för sitt besinningslösa sedeltryckande och därmed minskade trycket på schweizerfrancen. Då skulle, å andra sidan, Europa och USA kortsiktigt sjunka tillbaka i en ny recession, troligen allvarligare än den så kallade finanskrisen 2008 . Återigen den gamla sanningen: det finns inga gratisluncher. Överkonsumtion följs ständigt av sämre tider.
De stora bovarna i detta drama är den nye ECB-chefen Draghi och Frau Merkel i Berlin. Den senare är genom sin passivitet på väg att sälja ut den lyckosamma tyska hårdvalutapolitiken. Hon kan skylla på att det viktigaste för Tyskland just nu är att i lugn och ro kunna fullfölja den historiska återföreningen med DDR. Allt annat är sekundärt och kan vänta. En sådan hållning ger det nya EU-kritiska partiet vatten på sina kvarnar och en ganska säker framgång i nästa val. I bästa fall imploderar EU lika snabbt som den förvisso ännu sjukare unionen bakom järnridån.
Politiskt är dock vänsterpartierna de största svikarna, eftersom den lättsinniga och välfärdsförstörande penningpolitiken framför allt drabbar deras väljare, Europas löntagare. De redan rika gynnas när tillgångspriserna kraftigt stiger. Mats talar, mer neutralt, om en ”omfördelning av andras värdetillgångar”, men denna process går systematiskt mot en mer ojämn fördelning av förmögenheter och inkomster.
Ja, denna Merkel blir jag inte klok på. Hon kommer från en familj som flyttade från väst till öst, som jag förstått efter att muren börjat byggas. Hon är helt uppfostrad på östra sidan och kom till väst efter murens fall.
Är hon en sleeper, torped, eller vad ska man kalla det?
De riktigt rikas pengar skyddas av staten som i sin tur skyddas av de rika. Nu behöver man inte längre vara jude för att vara jude, så att säga. Det räcker att ha tillräckligt mycket pengar. De privata affärsbankerna gör vad de kan för att riksbankschefer och finansministrar ska skjuta sig själva i guldmyntfoten.
Det är nog omdömet hos den partikader som upphöjde Merkel till kansler som man i första hand måste ifrågasätta. Osannolikt att hon är en femtekolonnare, men hennes agerande kan förvisso ge det intrycket. Nästan lika osannolikt är att ett förment borgerligt tyskt parti bidrar till att demontera den av väljarna så högst värderade hårdvalutalinjen är nästan lika osannolikt. Likväl är det detta som pågått under senare år.
Förhoppningsvis orkar den oheliga alliansen i Berlin till sist sätta ner foten och försvara en sund ekonomiskt politik, men tövandet – i kombination med alla andra förödande systemfel i EU-bygget – har redan resulterat i stor skada, bl a en skrämmande hög arbetslöshet i hela Europa.
Det kan finnas anledning påminna om att det tyska socialdemokratiska partiet, SPD, har försvarat D-marken och det återhållsamma sedeltryckande som en stabil valuta förutsätter. Schröder och Kohl var eniga om denna grundbult i det tyska välståndsbygget.
Men nu har även SPD bytt partiledning och positionerat sig något längre till vänster än tidigare. Och sedan finansministern Schäuble häromdagen låtit som en troende socialist (trots sin ytterhögerposition) verkar förvirringen öka om hur den tyska regeringen kommer att ställa sig till ECB:s alltmer interventionistiska agerande. Ingenting tyder dock på att medborgarmajoriteten ändrat uppfattning, så frågan är säkert inte slutdiskuterad.
Den kanske heller aldrig blir aktuell. För ECB:s öde ligger i vågskålen när nu England inom kort lämnar EU och det nya EU-kritiska tyska partiet blir vågmästare i nästa val. Min gissning är att Tyskland inom fem år har återvänt till sina rötter och till sin starka D-mark. Ett ja i den schweiziska folkomröstningen om några dagar ökar sannolikheten för en sådan utveckling.
Schweizarna röstade ner det folkliga förslaget om guldmyntfot med klara siffrorna 77 mot 23 %.
Så var det roliga över för denna gång, för dem som önskar en säker valuta för vanligt folk.
http://mobile.bloomberg.com/news/2014-11-30/swiss-voters-reject-snb-gold-referendum-srf-projections-show
Det går flera tåg, rigida styrsystem och doktriner överges inte i en handvändning. Men säkert är att dagens penningpolitik i grunden måste förändras. Förhoppningsvis innan en ny allvarliga finanskris tvingar politikerna att agera genom att antingen återgå till guldmyntfoten eller välja snarlika lösningar, t ex den strikta styrning av pennningmängden som gjorde D-marken så framgångsrik.
Schweiz klarar sig bra utan att behöva gå i spetsen för reformerna, eftersom landets ekonomiska politik i ett halvt varit ett föredöme och skapat en avundsvärd stabilitetet och ett högt välstånd. Och förvisso är det tufft för ett litet enskilt land att ensamt ro emot den globala strömmen. Att återgå till guldet eller en tysk penningpolitik kräver en finansiell disciplin som världen (med några få undantag) inte sett skymten av sedan 1914. En sådan omställning blir inte enkel, men å andra sidan växer övergångsproblemet ju längre man väljer att skjuta upp startpunkten.