LRFs ordförande, Helena Jonsson, har haft en debatt med SDs Anders Forsberg på insändarsidorna. Förutom att hon som ledare för en partipolitiskt obunden organisation kritiserar SD för att deras värdegrund skulle vara mindre demokratisk än de andra partiernas, uppenbarligen även vänsterpartiets inräknad.
Dessutom avfärdar hon dem för att de framfört klimathotsskeptiska åsikter. Där borde hon med sin bakgrund inom jordbruket veta att koldioxid är livets gas och inget att vara rädd. Jag har själv skrivit e-post till henne och påpekat detta. Men hon väljer att skydda LRFs intressen i bidragscirkusen kring biobränslen och vindkraft. Det faktum att hon väljer att dra upp klimatfrågan utan att Forsberg gjort det visar på en oro för att bidragsbedrägeriet ska avslöjas.
Carola Lemne är till professionen läkare och sedan ett år ordförande för Svenskt Näringsliv. Hon skickade innan helgen ut ett brev till alla företagande medlemmar där hon önskar God Jul. Detta är också en partipolitiskt obunden organisation och Lemne påpekar att det inte är deras sak att säga hur medlemmarna ska rösta. Men SN kommer att ägna tiden fram till valet för att vaska fram politiker som talar jobbskaparfrågor.
Som läkare borde även hon förstå vad som är vetenskap och inte. Hon borde känna till villkoren för fotosyntes och livet på jorden. Men den heta potatisen vägrar hon vidröra. Organisationen är djupt insyltad i bidragsbedrägeriet kring klimatfrågan. Det är också många av de stora medlemsföretagen. Ett ifrågasättande av klimathysterin från Lemnes sida skulle förmodligen innebära ett snabbt slut på ordförandeskapet.
Det är fortfarande uppförsbacke för dem som vill ha fram en saklig inställning till FNs klimatalarmism, men extravalet ger i vart fall nya möjligheter att göra skillnad.
Det talas om att det behövs fler kvinnor i toppen av olika organisationer. Då kommer det att bli skillnad. Här är två som nått toppen, men än har de inte gjort någon skillnad.
På tal om jobbskaparfrågor. Alla arbetsgivare använder den ekonomiska kalkyleringen när de ska fatta ekonomiska beslut som exempelvis att anställa eller att investera. Genom bokföringen får de fram de historiska intäkterna och kostnaderna.
Genom göra upp kalkyler försöker de att förutsäga de framtida intäkterna och kostnaderna. Inom näringslivet måste intäkterna vara högre än kostnaderna för att en individ ska bli anställd. Slutsats: Kostnaderna måste anpassas till intäkterna om full sysselsättning ska uppnås.
Utmärkte sig inte Anne Ramberg som en fantastisk representant för svensk socialism till trots för att hon är juristernas store företrädare?
Jag är säker på att jag noterat vad du observerat. Men det är klart att i det korporativistiska Sverige kan vi inte ha en ordförande för juristerna, om hon utmanar rättsrötan.
Nu blir jag ännu mer fundersam på hur det skulle bli bättre mer fler kvinnor inkvoterade på viktiga poster?