Staten, politiker och myndigheter, lovar bort rådigheten över privat egendom utan ansvar för konsekvenserna. Trots att äganderätten är inskriven i Grundlagen förlorar äganderätten mot dessa bestämmelser som inte har specifikt stöd i Grundlagen. När markägare vill försvara sin egendom mot olika sorters exploatering, tvingas de hänvisa till alla dessa konventioner, direktiv och andra konfiskatoriska lagtexter. Markägarna är därmed i praktiken dessa tilläggsbestämmelsers fångar och reducerade till vaktmästare sina egendomar.
När markägare i sina försök att skydda sina egna legitima intressen hänvisar till dessa lagar och konventioner, bidrar de samtidigt till att legitimera och befästa de övergrepp dessa utgör på den privata äganderätten. Med sådana inlagor till rättsväsendet, där man inte hänvisar till Grundlagens äganderättsskydd, sätter man sitt sigill på de prejudikat som konfiskerar äganderätten.
Följande texter är idag mer värt, mer styrande över vad en markägare tillåts göra med sin egendom, än vad Grundlagens skydd för äganderätten är:
Agenda 21
Allemansrätten
Art- och habitatdirektivet
Artskyddsförordningen
Biosfärsområde
Fågeldirektivet
Landskapskonventionen
Minerallagen
Natura 2000
Skogsvårdslagen
Strandskyddslagen
Waddenzeekriteriet
Århuskonventionen
Agenda 21
Är en FN-konvention antagen i Rio de Janeiro 1992. Programmet beskriver hur arbetet för att motverka natur- och miljöförstöring, fattigdom och bristande demokrati skall utvecklas för att våra samhällen skall få en hållbar utveckling. I USA finns en organiserad rörelse mot Agenda 21 på lokal, delstatlig och federal nivå. Orsaken är att Agenda 21 urholkar både den suveräna statens och den individuella medborgarens självbestämmande.
Typ, människan förstör naturen, genom att fjättra markägarna sätter vi stopp för förstörelsen.
Allemansrätten
Är en konstlad lagstiftning som på falska premisser skrivits in, först i svensk regeltolkning och myndighetsutövning samt information. För att till slut även bli inskriven i Grundlagen. Fortfarande på luddig grund och falska premisser. Lagen innebär ett uppgivande av markägares rådighet över sin egendom helt utan ersättning för intrång.
Typ, allmänheten har rätt att nyttja och till viss del störa och förstöra (trots utfästelser om motsatsen) andras egendom utan ersättningsskyldighet.
Art- och habitatdirektivet
Är ett EU-driektiv antaget av ministerrådet den 21 maj 1992. Som så många andra bevaranderegler är det en rättsakt som både bortser från naturliga variationer och förändringar, samt bortser från markägares rådighet över sin egendom. Istället läggs hela ansvaret för bevarandearbetet på den enskilde ägaren och staten uppdras att övervaka att direktivets intentioner förverkligas.
Typ, människan förstör naturen, genom att fjättra markägarna sätter vi stopp för förstörelsen.
Artskyddsförordningen
Är en svensk lag som trädde i kraft 1999. Den införlivar både EUs Fågeldirektiv och Art- och habitatdirektivet i svensk lag. Också denna lag är tänkt att skydda status quo i naturen. Naturvårdsverket och Jordbruksverket är de myndigheter som har främsta tillsynsansvaret.
Typ, människan förstör naturen, genom att fjättra markägarna sätter vi stopp för förstörelsen.
Biosfärsområde
Är en samarbetsform för FN-organet UNESCOs Man and the Biosphere Programme (MAB) och lokala verksamheter, där målet är att bevara biologisk mångfald, samt utveckla livsmiljön även för människorna. MAB-programmet förenar naturvetenskaplig och samhällsvetenskaplig forskning i ett interdisciplinärt forskningsprogram där utgångspunkten är samspelet mellan människan och biosfären. Programmet lanserades i början på 1970-talet och är riktat mot de ekologiska, sociala och ekonomiska dimensionerna av förlusten av biologisk mångfald samt minskningen av den förlusten.
Typ, människan förstör naturen, genom att fjättra markägarna sätter vi stopp för förstörelsen.
Fågeldirektivet
Är ett EU-direktiv vars första utgåva kom 1979. Den nuvarnade är från år 2009 och ska skydda samtliga vilda fågelarter, deras biotoper och häckningsplatser.
Typ, människan förstör naturen, genom att fjättra markägarna sätter vi stopp för förstörelsen.
Landskapskonventionen
Är en Europeisk konvention från 20 oktober år 2000. Det är en politiskt uttryckt vilja att genom kollektivt tyckande om landskapsbilden skapa en gemensam känsla av indetitet.
Typ, människan förstör landskapet, genom att fjättra markägarna sätter vi stopp för förstörelsen.
Minerallagen
Är en svensk lag som reglerar vilka som får leta mineraler och kan få tillstånd att bryta dessa. Lagen gäller endast angivna mineral, men ändras alltid så att de kommersiellt intressanta innefattas. Denna lag av koncessionstyp övertrumfar jordäganderättssystemet.
Typ, ägaren får titta på sin egendom, men alla nyttigheter till hör staten att fördela till andra.
Natura 2000
Är ett nätverk inom EU, som verkar för att i utvalda områden skydda och bevara den biologiska mångfalden. Länsstyerelserna är tillsynsmyndighet och Naturvårdsverket koordinator.
Typ, människan förstör naturen, genom att fjättra markägarna sätter vi stopp för förstörelsen.
Skogsvårdslagen
Är en svensk lag med gamla anor. Den anpassas kontinuerligt till på vilket sätt skogsindustrin och staten anser att den privatägda skogen gör bästa nytta för dessa intressen.
Typ, markägarna förstör skogen, genom att fjättra markägarna sätter vi stopp för förstörelsen.
Strandskyddslagen
Är en svensk lag som tillkom 1952 efter att bland annat Fritidsutredningen från 1938 pekat på behovet av rekreationsområden för en allmänhet som fick mer och mer fritid. Från början alltså en ren konfiskation för allmänhetens tillträde. Senare har naturskyddet fått en mer framträdande plats. Dessa två intressen är klart motstridiga och båda står mot markägarens intressen.
Typ, människan som äger förstör naturen men människan som besöker gör det inte. Genom att fjättra markägarna sätter vi stopp för förstörelsen och gläder besökarna.
Waddenzeekriteriet
Är en ansats att skapa så oöverstigliga hinder för utveckling att ingen förändring sker. Försiktighetsprincipen tolkas in absurdum så att man ska veta med minst 100% säkerhet att inget kan gå fel innan man ger tillstånd för en verksamhet. Ursprunget är den högsta förvaltningsdomstolens i Holland begäran om ett förhandsbesked från EUs Generaladvokat om tolkningen av Art- och habitatsdirektivets artikel 6.3. Svaret blev att det är artikel 6.2 som gäller. Frågan gällde musselfiske i Waddenzee, det ”hörn” av Nordsjön som billdas mellan den kontinentala kusten och Jylland.
Typ, människan förstör naturen, genom att fjättra markägarna och entreprenörerna sätter vi stopp för förstörelsen. Jag finner ingen samlad bra beskrivning av waddenzeekriteriet på nätet, men det beskrivs i en svensk D-uppsats.
Århuskonventionen
Är en FN-konvention från 90-talet som blev Europeisk och svensk lag genom Direktiv 2003/4/EG. Det har tre huvudpunkter, •rätten till information från offentliga myndigheter, •rätten att delta i beslutsprocesser, •rätten till rättslig prövning. Punkterna 2 och 3 har bland annat tolkats som att intresseorganisationer vilka inte är sakägare har rätt att dels påverka myndighetsbeslut, dels har talerätt inför domstol för att få sin vilja igenom. Detta har i Sverige skett bland annat när det gäller skogsavverkning och vargjakt.
Typ, människan förstör naturen, genom att fjättra markägarna sätter vi stopp för förstörelsen.
Det viktigaste för markägarna framöver är nog att försöka stärka upp äganderätten i grundlagen. Men allianspartierna verkar tyvärr inte vilja driva denna fråga, och de rödgröna verkar ju för en mer urholkad äganderätt.
Allianspartierna har i högsta grad medverkat till försämringen av äganderätten. Det är nog bortkastade böner att hoppas på dem.
Vem ska då driva äganderättsfrågorna?
Varken Centern, LRF eller skogsägarföreningarna når ju ut i dessa frågor!
Det blir ju inte bättre av att sitta i stugorna och knyta näven i fickorna.
Jag skriver och bemöter insändare som vill försvåra skogsbruket och äganderätten. Visst får man medhåll från folk, men frågan är …. märks det något i det stora hela?
De du räknar upp, centern, LRF och skogsägarna verkar inte ha förstått att äganderätten är under attack och att slaget snart är fullständigt förlorat!
Titta på årtalen i för de olika ”lagarna” ovan, de flesta är från 1992 och framåt. De har alla biologisk mångfald, uthållighet och bevarande gemensamt.
Markägarintressena har spelat med och berömt sig av att stå för grön politik, men inte ens begripit att de i samma stund lämnar över rådigheten över sin egendom till viktigpettrar bakom fina skrivbord i storstan. Ett svek utan like, är vad det är!
Martin Niemöller: om nationalsocialisterna.
I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;
Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;
Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.
Det kan skrivas direkt på panna på svenska socialister och andra medlöpare, kleptokraterna!
Precis så, Samuel! Fast värre, våra representanter har ju hurrat för den gröna politiken. För då har de fått vara med i finrummen, om än som driftkucku.
”Landgrabbing genom mindgrabbing”.
”Landgrabbing” fördes på tal härom dagen. Hennes o Mauritz har att förklara under vilka former bommulen odlas i Etiopien. Där har land stulits för att säkerställa produktionen av bomull .
De förmodat rättmätiga ägarna/brukarna av dessa odlingsmarker har vackert fått flytta på sig, till gagn för multinationella prospektörer inom textilbranschen.
Förfarandet sker med staten Etiopiens goda minne.
Ren och skär stöld utan omsvep benämns här ”landgrabbing”.
”Så här får det ju inte gå till” hörs i den debatt som följer.
Jag undrar: varför inte?
Här hos oss har vi samma fenomen att förhålla oss till.
Här förekommer ”landgrabbing” i högre utsträckning än i Etiopien, dock med en stor skillnad.
I vårt demokratiska samhälle sker stöld av mark med stöd i lagstiftning.
För att finna acceptans för stöld av egendom, krävs ett mått av ”mindgrabbing”.
Vi hjärntvättas med desinformation om sakernas tillstånd, upphöjer påstående till lag, och bestraffar denne som har egna planer för sin egen mark.
I en jämförelse undrar jag om det Etiopiska systemet inte är mer förutsägbart.
”Landgrabbing genom mindgrabbing”.
Det var ett mycket passande uttryck, som jag inte hört tidigare. För den som inte riktigt har koll på hur det går till, så säger de gröna socialisterna så här:
Gå med på våra krav, annars kommer vi att förstöra ert rykte och goda renommé. Vi gör det genom vår makt över den tredje statsmakten, pressen.
Medborgarna bryr sig för lite och fattar för lite för att genomskåda att det är så funktionssocialismen genomförs.
De mindre alerta borgarna och de lättskrämda dito, inser inte konsekvenserna av att lalla med i den gröna körens lovsång av mångfald och hållbarhet.
Det är samma när Stora – Enso anlägger eucalyptus i Brasilien och folk som bor där söker stöd för sina protester i Sverige…
Där Stora utformade sina traditioner..
Märkligt vad litet vi förstår oss själva…
I Etiopien finns väl ännu sämre principer än i Brasilien och i Sverige är det samma…
Det är bara det att vi inte sett våra egna traditioner.
Minerallagen är ju en typisk sådan lokal svensk kolonial variant.
Där markägarens intressen, oavsett om det är en etiopisk variant eller en svensk, sätter lokalbefolkningen/markägaren i en taskig sits…
Sant, men lite trivialt, Mats – i den meningen att så gott som alla beslut i politiska församlingar innebär brott mot den grundlagsfästa äganderätten. Det gäller framförallt skattelagstiftningen, med vars hjälp pengar godtyckligt omfördelas mellan olika grupper och individer. Därmed berövas de nettobetalande en del av sin egendom.
Däremot är det OK att ta ut en avgift/skatt, lika för alla, för att täcka gemensamma utgifter som i demokratisk ordning beslutats i vår riksdag. Hur villkoret lika för alla skall definieras går det dock att ha lätt divergerande åsikter om. Samma marginella välståndsförlust för alla skulle duga, eftersom 1000 kronor i skatt innebär en större uppoffring för den fattige än för den rike.
Men ett lika viktigt förbihåll är förstås att demokratin är reell, inte bara formell. Och eftersom det senare är fallet – den svenska demokratin är i praktiken är död eller ligger i koma (därav den passande förkortningen DÖ) – så har inga beslut i riksdagen någon legitimitet, varken folkrättsligt eller moraliskt.
Sen är det en smaksak vad kallar denna icke-demokrati, men i mina öron är din favoritterm ”demokratur” ett förskönande understatement för vad jag själv föredrar att beskriva som en parlamentarisk diktatur.
Jag tror inte att man kan vara tydlig nog när det gäller att få massan förstå. Inte för att de är dumma, utan främst för att de inte lägger tillräckligt med tid på att sätta sig in i politiken för att förstå dess konsekvenser.
Att grundlagsvidriga konfiskatoriska beslut kan fattas på flera nivåer i vår demokrati beror på flera olika brister i systemet. En är att vår grundlag inte tillräckligt tydligt är en katalog över vilka rättigheter den lagstiftande församlingen får och inte får besluta. En annan är att en sådan katalog inte är tillräckligt skyddad mot ändringar. En tredje, att vi saknar författningsdomstol.
Jag är inte övertygad om att skattelagstiftningen är det område där det område där det syndas mest mot äganderätten, även om det är illa nog på skatteområdet.
Det är inte jag som kommit på uttrycket demokratur. Det är åtminstone känt sedan 80-talet. Inte heller är det mitt favorituttryck för det jag redan på 60-talet beskrev som majoritetens diktatur. Jag använder det ibland, för att det är relativt välkänt.
Demokratur, parlamentarisk diktatur eller majoritetens diktatur. You say tomáto, I say tomâto!
Visselblåsare om demokratins sönderfall redan på 60-talet! Gratulerar, så synd att bloggen inte var uppfunnen på den tiden.
Och bra att demokratur inte är ditt favorituttryck, som några av dina tidigare inlägg gett intryck av. Jag menar att den termen förskönar, bl a genom sin karaktär av ordvits. Folkstyrets sammanbrott är verkligen ingenting att skämta om.
Katalogen var givetvis en nyttig lektion, men innehöll dock bara några få axplock från ett jättefält av konfiskationsmetoder. Helheten är, menar jag, mer skrämmande än delarna. Risken med många detaljer utan överblick kan vara att läsarna inte ser skogen för alla träd.
Jag noterar ditt frågetecken angående skattepolitikens roll. För mig är det uppenbart att fiskus svarar för den allra största stöldsumman. Men frånvaron av författningsdomstol är en annan sbrist i vår förattning. och beslutande folkomröstningar bidrar förvisso till slöseri och rättsröta.
Tvångsinlösta naturområden i all ära, beloppen är små. Men dessa ingrepp är väldigt konkreta för berörda ägare och får därför större uppmärksamhet än att glupska staten lägger rabarber på cirka 80 procent av löntagarnas inkomstökningar.
När jag på 60-talet reagerade på majoritetens diktatur var det i skolsituationer, när majoriteten ville bestämma ”demokratiskt” sådant de inte hade med att göra.
Senare i livet skulle jag upptäcka att jag redan hade ett begrepp för att beskriva ”tillståndet i staten”.
Du har mycket sannolikt rätt i att skattekonfiskationen tar det det största värdet. Men för de markägare som drabbas av statens döda hand blir det mer kännbart, inte minst emotionellt.
Båda effekterna är demoraliserande på folket i nationen Sverige. Du kan läsa om Bezmenov här, http://theconservativetreehouse.com/2011/10/17/former-kgb-agent-yuri-bezmenov-explains-our-four-stages-the-new-normal/
Han finns även på Youtube.
Intressant länk, värd att spara, den om Bazmenov, en f d KGB-agent som vet allt om väserlandets kris och uttrycker sig elegant som få. Mycket kändes välbekant.
Däremot hade mitt eget fjärde stycket deformerats, men du/ni gissade kanske att jag beklagade att beslutande folkomröstningar inte är möjliga i vårt land. På den punkten tycks vi vara oense.
Mina tidiga erfarenheter från ”demokratiska” beslut gör mig som du förstår skeptisk till att alla ska få lägga sig i mina angelägenheter.
Men kan man garanterat begränsa folkomröstningar till endast sådant som folket ska bestämma om, för all del.
Det villkoret är väl ganska självskrivet. Tycker du inte att erfarenheterna från Schweiz är uppmuntrande? Förmågan att avvisa alltför populistiska propåer verkar vara större än man skulle kunna befara. Och en hel del dumheter lyckas man ju stoppa, till den politiska nomenklaturans förtret. Nog vore det nyttigt med ett sådant gräsrotsinflytande också i vårt land.
Det finns givetvis betydlig fler än ovanstående lagar och paragrafer som fjättrar markägaren. En viktig sådan är miljöbalken, t.ex. kapitel 11 som handlar om markavvattning. All markavvattning är ju tillståndspliktig. och i södra Sverige råder det markavvattningsförbud. Markägaren måste först söka dispens från markavvattningsförbudet och (vid positivt svar) sedan söka tillstånd.för markavvattningen. Inte undra på att det blir körskador med dessa regler…
En annan fjättrande lag är ju fornminneslagen. och många nya fornminnen hittas efter skogsbränder http://www.atl.nu/skog/fornfynd-efter-skogsbrand
Jo, jag gör inget anspråk på att listan är komplett. Miljöbalken lämnade jag avsiktligt utanför, eftersom den är en ramlag och dessutom så uppenbart påverkar ägandet.
Och inte ens våra kroppar äger vi – det finns en moralisk plikt att donera organ till en medmänniska när vi dör.
Moraliskt men ingalunda juridiskt plikt