Förnuft

Vad ska man skriva när världen ser ut som den gör? För mer än tio år sedan skrev jag på min hemsida, nej blog var inte uppfunnet ännu, Liberty.nu. Väldigt få läste den och efter några år slutade jag, för jag trodde jag hade sagt och skrivit allt som behövde sägas. De bästa bitarna finns längst bak i arkivet här på Frihetsportalen.

Minns inte vad som fick mig att börja igen, men världen är så galen att det inte kan få fortgå opåtalat. Så jag forstätter analysera världen och kommentera. Vad ska man då säga en vecka som denna, när islamsister mördar nästan tjoget fransmän för att de vågar kritisera en religion? Vad ska man säga när Sveriges största borgerliga parti inte vågar säga knäpp om religiös fundamentalism och väljer en ny partiledare som inte heller vågar säga något?

Vad ska man säga när ungefär hälften av våra journalister visserligen rapporterar intensivt om händelserna i Frankrike, men samtidigt tycker att vi i Sverige inte ska stå upp för yttrandefriheten i alla dess konsekvenser? Om någon av religiösa skäl tycker illa om det vi skriver bör vi hellre låta bli. Vad är det för tryck-, och yttrandefrihet?

Hur klar ska jag behöva vara? Hur klar och tydlig kan man vara? Nej, inte av rädsla för repressalier, utan hur klar måste man vara för att bli förstådd och helst få sina synpunkter accepterade?

Den religiösa fundamentalism världen skådat genom historien har alltid varit i säck innan den kom i påse. De som inte känner till denna gamla allegori om säck och påse får googla på det. Säcken är hela den stora massan av religiösa skrifter och andra urkunder, ritualer med mera, samt hela den stora församling som är troende i en viss religion. Även de allra ljummaste och minst engagerade, men som inte tar avstånd från religionens vidskepelse, bidrar till att ge legitimitet till de allra mest extrema och intoleranta tolkningarna av religionens bud och påfund. I en del fall tycks det till och med vara för de slentrianreligiösas skull som vettvillingarna begår sina religiöst motiverade illgärningar.

Det är av detta skäl vi måste hålla en absolut rågång mellan religion och världsligt styre, mellan yttrandefrihet, tryckfrihet, religionsfrihet å ena sidan och frihet från religion i världsliga ting å den andra sidan. Det är dags att avskaffa allt religiöst legitimerande av världslig makt. I Sverige är det dags att inte gå i kyrkan vid Riksdagens öppnande, inte låta någon religiös ledare uttala sin välsignelse över ledamöterna i anslutning till deras arbete.

Om jag vore svensk statsminister idag skulle jag kontakta det parti jag kallat främlingsfientligt och lovat att aldrig samarbeta med. Varför? För att inte släppa iväga en majoritet av väljarna till det partiet i ilska över terrorismen. För att få dem med på ett ansvarstagande för integrationen av dem som redan kommit hit. Jag skulle vara beredd att utlova ett minimum av flyktingmottagande och invandring, endast solklara fall, resten av mandatperioden. För denna eftergift skulle jag kräva total uppslutning kring konstruktiva idéer för integration och assimilering till det svenska samhället. En upprensning i Sveriges 50-tal ”no-go zones”.

Kräver detta konformism? Ja, kanske i viss mån. Det är ju något som vår nuvarande statsminister har stor erfarenhet av. Därför skulle jag också vidta åtgärder för att säkerställa friheten och inte minst en levande debatt om friheten, villkoren för dess existens osv.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Förnuft

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Socialisterna har ju stulit Din, min och andras frihet! Hade Du tänkt Dig att dom kanske ger oss den tillbaka frivilligt? Det blir ingen ändring förrän svält och elände står för dörren och det ordnar nog ”nysvenskarna”! Socialisterna är ingen garant för att Du skall få behålla liv och egendom, dom tar polisen och personliga livvakter till hjälp för att försvara sina liv. Det är det som är ”svensk” jämlikhet!

    • mats skriver:

      Jo, det var därför jag skrev ”om jag vore svensk statsminister idag”, inte ”om jag vore Stefan Löfvén idag”. Att han skulle uppvisa sådant förnuft och sådan demokratisk redlighet anser jag uteslutet. Men jag blir gärna överraskad på den punkten.

  2. B-J Bjurling skriver:

    Ännu mer relaterad artikel:
    http://www.frihetsportalen.se/2011/01/medan-oskulden-trynar/
    Exempelvis Fria tider och Norah4you uppmärksammar att denne Mehmet Kaplan just nu sitter i regeringen.

    • mats skriver:

      Tack för påminnelsen!
      Ja, det är många som undrar varför Kaplan är så tyst i dessa dagar.

  3. tommy persson skriver:

    Vem fan bryr sig, väldigt ståhej när journalister drabbas, vi minns de stackars svenskarna i Etiopien. Löfven åker till Paris, hoppas att han vet varför,
    så han inte blandar ihop korten med det imaginära attentatet i Eskilstuna.
    Frankrike i chock ja hela västvärlden när 10-15 personer mördas av islamister,
    att 2000 människor mördas ett par dagar innan Parishändlesen också av
    ISLAMISTER men i Afrika fäster ingen någon vikt vid kanske just för att de var
    negrer eller vad säger ni antirasister och visst blir det problematiskt det här med
    SD de har ju klart och tydligt tagit avstånd från allt som har med islamister att göra.

    • mats skriver:

      Det finns flera skillnader som ger utslag. Afrika ligger längre bort, där är en annan kultur, vi är inte släkt med så många av dem, det är vanliga medborgare som drabbats.
      Likafullt har du rätt. Det är beklämmande att inte mer skrivs om detta.
      Men det är nog utsiktslöst att tänka sig ett beslut i FN om att militärt angripa islamistisk fundamentalism. Deras bröder sitter ju med vid bordet där.

  4. Niklas skriver:

    Hur var det nu igen? Blev inte förnuftet en religion under franska revolutionen?
    /Niklas

    • mats skriver:

      Jo, de försökte klara sig med något slags förnuft, men det brast i avgörande delar.
      Vid samma tid formulerade David Hume att det räcker inte med endast fakta och förnuft för att fatta bra beslut. Man måste även ha en princip eller vilja som styr mot ett mål för att fakta och förnuft ska komma till sin rätt.
      Religion eller gud kan vara en sådan princip. Men eftersom guds vilja är okänd för människorna och religion siktar på ett mål som är ouppnåeligt för människor, så är det olämpligt att blanda in det i politiken.

    • B-J Bjurling skriver:

      Principer/viljan/målet är ju det den enskilde värderar högst, dvs varåen har någon sorts mer eller mindre medveten prioriteringslista. Och som etta har vi ju olika saker. En kanske prioriterar individualistisk frihet, en annan kanske familjejordbrukarnas försörjningsmöjligheter, en tredje humanism, en fjärde vill rädda alla slaktdjur, en femte vill försörja sig på slakteriarbete, en sjätte vill sprida skämtteckningar eller propaganda etc. Men för att vi med dessa olika värderingar ska kunna leva tillsammans måste vi ha lagar/regler som ger var och en möjlighet att prioritera sina egna värderingar – så länge man inte hindrar någon annan att göra detsamma.
      Dvs om det hade funnits någon universell värdeskala, så hade det ju varit den som gällt. I ett religiöst styrt samhälle gäller de lagar som religionens uttolkare bestämt. Men jag har svårt att föreställa mig att ett religiöst samhälle kan ersättas av något annat än ett värdepluralistiskt (eller värderelativistiskt) samhälle. Förnuftet är väl ingen ersättning för religion; även religiösa anser väl att deras tro är förnuftig. Att det sedan var de franska rationalisternas tankar som kanske inspirerade de som skrev revolutionsförfattningen är väl en annan sak. Man ersatte envälde och feodalism, inte med förnuft, utan med mänskliga rättigheter – vilket vi kan uppfatta som förnuftigt. Så frihet, dvs frihet att verka för sina egna värderingar, hör ihop med lagstadgade mänskliga rättigheter. Därför kan inte en majoritet inom ett rättighetsparadigm få besluta bort en minoritets rättigheter. Det skulle liksom strida mot de mänskliga rättigheternas väsen eller logik, alldeles oavsett vad ett visst lands ofullkomliga grundlag påstår. Och på samma sätt kan inte någon sorts scientistisk världsåskådning eller annan värdeobjektivism tala om för oss vad vi måste prioritera. Frihet och rättigheter bygger alltså på tolerans – dvs att intoleranta värderingar som ”fyrans” (ovan) och hans likasinnade inte tolereras av en värderelativistisk rättsstat. Man får alltså hysa intoleranta åsikter och man får ge uttryck för intoleranta synpunkter, men man får inte låta sin intolerans gå ut över någon annans grundläggande rättigheter. Och detta förklarades mycket väl av § 2 i den franska revolutionskonstitutionen från 1791:
      ”Syftet med all samhällelig sammanslutning är att skydda och bevara människans naturliga frihet och rättigheter. Dessa rättigheter är rätt till frihet, rätt till egendom, rätt till personlig säkerhet och rätt till motstånd mot förtryck.”

      Observera att detta betyder att lagarna absolut inte är till för att driva igenom någon viss moral, e.d.
      Har jag slösat min tid på att förklara självklarheter nu, eller?

      • mats skriver:

        Ja, (eller nej, inte slösat, du har berikat oss!). Som det uttrycktes den 4 juli 1776:
        We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness.
        That to secure these rights, Governments are instituted among Men, deriving their just powers from the consent of the governed, That whenever any Form of Government becomes destructive of these ends, it is the Right of the People to alter or to abolish it, and to institute new Government, laying its foundation on such principles and organizing its powers in such form, as to them shall seem most likely to effect their Safety and Happiness.

        Dock utan att precisera vad Creator var för kreatur. Detta finns det fortfarande olika meningar om.
        Det citat du för fram är egentligen ännu tydligare än det amerikanska. Så varför misslyckades den franska revolutionen med att etablera en fri rättsstat med demokratiska val?
        Ett förenklat svar är väl att Frankrike inte var redo för det paradigmskifte som den nya ordningen innebar.

Kommentarer inaktiverade.