Hägglund går före

Han går innan han blir sparkad. Att Göran Hägglund avgår från KD är ingen nyhet idag, men det kan väl vara aktuellt att fundera över vad som ska komma istället. Jo, jag menar vad inte vem, för jag tänker på vilken politik som ska föras, inte på vem som framför den.

Hägglund var starkt pådrivande för att KDs förslag om slopad fastighetsskatt skulle få en framskjuten plats i den nybildade Alliansens valmanifest till valet 2006. Något som många bedömmare hävdar var en viktig del i framgången för Alliansen.

Det sista ”nyskapande” som Hägglund tillfört politiken innan han meddelade sin avgång är att han som första partiledare lyfte frågan om vissa baksidor med den stora invandringen till Sverige. Detta fick han kritik för, men det har likväl även fått C ovh FP ut på banan med vissa trevare. Nu går det plötsligt att tala om delar av det som SD rönt framgång för.

KD var troligen beroende av en långtradare som Alf Svensson för att komma in i och befästa sin position som riksdagsparti. Hägglund har haft mycket att stå i som förnyare av ett i grunden konservativt parti. Det är en mycket svårare konst att förnya ett konservativt parti eller ett konservativt idématerial, än att förnya de vindflöjelrörelser som kallar sig progressiva. Inte för att förändring i sig är svårt, utan för att det svåra är att utröna vad som kan/bör/är lämpligt att förnya och vad som är kärnvärden som inte ska förnyas. I mitt tycke har Hägglund lyckats ganska väl med den svåra uppgiften.

Om jag tillåts lämna förslag på kärnfrågor som inte bör förnyas i betydelsen bytas bort, men som däremot bör förnyas i hur de presenteras, finns här några exempel.

  • En tydlig och uthållig konstitution är av central betydelse för en konservativ ordning som ändå lämnar utrymme för utveckling i ordnade former.
  • Äganderätten är av central betydelse för individernas möjlighet att skapa sig ett visst oberoende från såväl staten som marknaden. Ägandet ger individen möjlighet att bli en jämbördig aktör på marknaden, inte bara en passiv pjäs.
  • Frihet innebär mer oberoende från tvånget att följa andras beslut. Det innebär också mer eget ansvar. För att kunna plädera för mer frihet måste man kunna visa på fördelarna med friheten, men också på ansvaret. Om inte ansvaret poängteras kommer stödet för frihet att bli kortvarigt. Det egna ansvaret för att i feta år sörja för de magra åren måste tydliggöras om skatterna ska kunna sänkas till förmån för individuella val.
  • En ökad individuell frihet över den egna ekonomin måste kombineras med ett övergripande ansvar för dem som verkligen är oförmögna att ta sådant ansvar själva. Nästan alla familjer har en sådan person i sina led. Det skulle uppfattas som ett monumentalt svek i vår tid när både man och hustru arbetar utanför hemmet om inte familjerna fick hjälp med dessa familjemedlemmar.
  • Klimatfrågan är egentligen en ickefråga, det vill säga ingen politisk fråga. Det finns inga som helst vetenskapliga bevis för att vi kan påverka klimatet det minsta, vare sig avsiktligt eller oavsiktligt. Alla hänvisningar till klimatet bör därför strykas ur offentliga policydokument.
  • Invandringen är en fråga som inget parti längre kommer undan. För ett konservativt parti med anspråk på medmänsklig värme är en hänvisning till uttrycket ”charity begins at home” (välgörenhet börjar hemmavid) den naturliga utgångspunkten. Innan vi kan hjälpa andra ska vi ha vårt eget hus i ordning, då kan vi också göra verklig skillnad.
  • Religionsfriheten bör bejakas på ett modernt sätt. KD har möjlighet att visa en väg där religion blir en kulturell tillgång, utan att vara en del av den politiska processen.

Vilka personer har KD som hyser dessa åsikter? Kan en sådan bli vald? Skulle det tilltala väjarna? Om samtliga punkter ovan uttalas med tydlighet och bejakas i debatter och motioner tror jag att KD har en lysande framtid!

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Hägglund går före

  1. Thomas Gunnarson skriver:

    Aha… Du är en typisk krist-demokrat…
    Jag tänkte väl det.
    Fast ingen hägglundare…
    Mera åt Merkel-hållet…

    • mats skriver:

      Nej, jag är partipolitiskt obunden i något slags borgerlig modell.
      Otidigheter som att jag är Merkel-anstruken gillas inte, såvida du inte talar om den klassiska vapentillverkaren. Men du kanske skämtar?
      :))

      • Stefan Eriksson skriver:

        Om inte om vore!!
        Partipolitiskt obunden- i min mening partipolitisk fri!
        Fri från att behöva försvara politiska stolpskott, till förfång för arbetet med att forma det gemensamma i en framtid.
        I den mån dina förslag till förutsättningar för allmogen vinner gehör i sättet att sköta Sverige, så lär det inte ske med hjälp av någon av nuvarande bundna- ofria partikonstruktioner.
        Jag tror inte att någon av de partipolitiskt styrda funktionärerna är redo för att avveckla sitt eget uppdrag.
        En självgående cirkus som tar för mycket medel i anspråk enligt min mening.
        Vi har att försöka ta oss ur beroendet av att någon annan detaljstyr vår framtid.
        Beroendet är smittsamt och dessutom ärftligt.
        Missbruket av ”någon annan ismen” leder till total ansvarsförnekelse.
        Frihet under ansvar (FUA) vore kanske en ”partibeteckning” som jag skulle kunna bekänna mig till, om inte……………..

      • Stefan Eriksson skriver:

        Partipolitisk obunden kan vara synonymt med ”partisan” som i sin tur kan benämnas ”friskareman” eller att vara delaktig.
        Partipolitisk bunden betyder i min tolkning alltså ”ofriskareman” eller att ej vara delaktig.
        PS.
        Fri-skare-man har inget med sjukdom att göra.
        (kanske mer rätt att använda bindestreck)
        DS.

Kommentarer inaktiverade.