Jag har fått ta del av ett årmötesprotokoll från en LRF-avdelning. Där framgår att avdelningen fått sträng tillsägelse av distriktsordföranden i länet att aldrig uttala sig utan lov från distrikts- eller riksorganisationen. I detta fall var det vissa farhågor kring vattensäkerheten i Vättern som saken gällde.
För tydlighets skull gavs avdelningen explicita instruktioner att inte göra uttalanden eller underteckna skrivelser och insändare tillsammans med Naturskyddsföreningen.
Jag kan förstå att man centralt i LRF inte vill att avdelningar undertecknar med enbart LRF, eftersom det kan ge intryck av att det man påstår är något som gäller för hela organisationen. Men skriver man vem man representerar, i detta fall en lokal avdelning, då kan det inte misstolkas vilka som uttalar sig. För det är väl inte så illa att toppen i LRF inte vill veta av medlemmarnas åsikter? Är det inte bra med lokalt engagemang? Är det inte sådant som utgör rekryteringsbas för ledande poster i organisationen?
Somliga påstår att LRF-ledningen i åratal sålt sig till statsledningen eller andra mäktiga intressen och organisationen därför måste styras uppifrån och ner. Men så illa kan det väl inte vara?
P.S. Jag har under dagen fått detta 22 år gamla tidningsurklipp.
Tyvärr är det nog så! Gick själv ur LRF när de propagerade som värst för ett EG-medlemskap.
En liten påminnelse om hur det gick till när LRF-ledningen körde över förtroendevalda och medlemmar för att lura in svenska folket i EU. Det började med en kupp på riksförbundsstämman 1990. Riksförbundsstämman körde över länsförbunden och ombuden på stämman genom att göra ett tilläggsyrkande till en motion som innebar att LRF skulle verka för att Sverige skulle gå med i EU. Detta tilläggsyrkande hade inte som sig bör skickats ut till länsförbundsstyrelserna och stämmoombuden, så att dessa hade haft möjlighet att ta ställning till frågan i samråd om hur man skulle rösta i den frågan på stämman. Ett helt odemokratiskt handlingssätt. De flesta stämmoombuden hade väl inte hunnit uppfatta tilläggsyrkandet, helt oförberedda som de var.
Nästa plump i protokollet var när LRF inför EES-avtalet, i ett remissyttrande till justitiedepartementet 1992-02-07, inte ställer sig avvisande till att vem som helst i hela världen skulle kunna få köpa våra fastigheter. Det vill säga att jag och alla andra fastighetsägare kan sälja sina fastigheter till vem vi vill i hela världen utan att vår regering kan förhindra detta. Detta ansåg någon eller några i LRF-ledningen ha rätt att godkänna. När jag läst igenom LRF:s remissyttrandet ringde jag upp länsförbundsordföranden och frågade hur han hade tänkt för jag förutsatte att Alla länsförbundsordförandena hade informerats om ställningstagandet. Det visade sig att varken Stig Persson i Örebro län eller Staffan Danielsson i Östergötlands län var informerade om detta remissyttrande.
Hur kan någon eller några få ta ett sådant beslut om att lämna ut landets naturresurser på världens spekulationsmarknader? Vilka var det som beslutade? Detta sades vara ett villkor för att vi skulle få bli med i EU. I en demokrati hade folket fått säga sitt i en folkomröstning i en sådan fråga. Här gör man oss till en ”bananrepublik” genom ett riksdagsbeslut. Sedan när detta var fixat då fick vi folkomrösta om medlemskapet i EU. Detta är en präktig demokratisk skandal som svenska folket dyrt kan få betala genom att vi kan bli utsatta för ”landgrabbing”. Vem kan köpa dessa hårt skuldtyngda jordbruksföretag om de går i konkurs? Blir det kineserna som ”räddar” de företag som går i konkurs?
Skyll inte på mig… Jag lämnade LRF innan dess…
Du har så rätt!
LRF har alltid varit ”husbondens röst”….
Som före detta aktiv skogsbonde i Sverige, men numera utflyttad sedan många år, läser jag av intresse Lantbruk & Skogsland (LRF Media) på nätet varje dag. Jag fann den 10 december 2014 nedanstående artikel (Länk), som publicerades den 9 december 2014, som verkligen fick mig att höja på ögonbrynen.
http://www.lantbruk.com/lantbruk/lrf-bjuder-troligen-inte-sd-till-valdebatt
Jag skrev följande kommentar till utdrag av artikeln, som jag vid tillfälle skulle ta upp med mina gamla LRF medlemmar då jag besöker Sverige:
Helena Jonsson säger: Om LRF bjuder in en folkvald församling, som till exempel miljö- och jordbruksutskottet så får även SDs representanter en inbjudan i egenskap av utskottsledamöter.
Min kommentar:
Helena Jonsson, hur korkad får man bli? Det är väl självklart att ni inte kan sortera bort vissa ledamöter i ett utskott, som utgör en del av Sveriges Riksdag!
Helena Jonsson säger: När man gör upp riktlinjer för hur man förhåller sig till politiska partier, så innebär det givetvis en viss frihet. Men med friheten kommer också ett ansvar och ett krav på ett gott omdöme.
Min kommentar:
Helena Jonsson, du kan väl inte påstå att du visar ett gott omdöme med obegripliga uteslutningar av delar av Sveriges Riksdag som du gör i detta fall. Enligt min mening borde LRF ompröva sitt val av ordförande och förpassa sådana som du själv till den odemokratiska sektor i Sverige som uttalar värderingar på så osakliga grunder som detta. Du är ingenting annat än en oerfaren, obegåvad uppkomling som lyckats hijacka LRF för dina egna politiska syften.
När ska det svenska samhället bli kvitt aningslösa broilers som du själv, som så ofta ockuperar medier och viktiga politiska poster.
Ulf Hellbacken
Gammal, numera utflyttad, skogsbonde.
Ulf, har du skickat in den kommentaren till Land? Har du fått den publicerad eller fått ett svar på den?
Det är ganska skarp kritik du kommer med, så det skulle vara intressant att veta hur den mottagits.
Jag gjorde några fruktlösa försök att få kommentaren publicerad, vilket misslyckades helt. Dessutom har möjligheten att kommentera under varje ämne som tas upp i Lantbruk & Skogsland tagits bort, vilket är märkligt eller kanske närmare ”programenligt” om man tolkar policyn så från den nya ledningen i LRF. Detta är beklagligt för jag tror att det är många som skulle välkomna möjligheten att ventilera sin åsikt i ett känsligt ämne, online. Lantbruk & Skogsland är ett viktigt organ, där många viktiga frågor för skog och lantbruk tas upp, näringar som är av största betydelse för det svenska välståndet.
I torsdagens nummer 150101 finns en artikel (se länk nedan) som lyfter fram bl a det svenska skogsbruket i en artikel som vida överträffar dess betydelse för det svenska välståndet, vad svensken i allmänhet är helt omedveten om. Jag kan inte heller förstå att inte mera görs från skogsindustrins och Skogsvårdsstyrelsens sida att sprida denna kunskap på ett mera påtagligt sätt i landsomfattande kampanjer. Den senaste kampanjen fördes för så länge sedan som slutet av 70-talet, då man med gemensamma krafter marknadsförde ”Skogens Gröna Guld”, som blev en stor succé.
Numera förs istället krav på, av naturvårdshänsyn, ett i många stycken återhållande skogsbruk, som kommer att få allvarliga konsekvenser på det svenska välståndet.
http://www.lantbruk.com/skog/skogen-fem-ganger-storre-bilindustrin
Mvh
Ulf
Utifrån överenskommelsen mellan de olika riksdagspartierna (DÖ) så är LRFs ställning helt korrekt…
Utifrån tanken att det inte är medlemmarnas åsikter som styr LRF utan ”Makten”, alltså riksdagamajoriteten som nu vill utesluta SD i allt…
Jag förstår inte att LRFs medlemmar fortsätter att vara medlemmar…
Jag måste påstå att Mats här uppvisar samma svaga mentalitet som majoriteten av svenska bondekåren.
Att låta sig trampas på i det oändliga….
Det där får du nog förklara Thomas! Jag är inte medlem i LRF, var det fram till 1989.
Här på Frihetsportalen har jag vid ett flertal tillfällen kritiserat dem, så hur låter jag mig trampas på?
Sedan 1989…
Jag tar tillbaka mitt utbrott!!
Ursäkta!
LRF har aldrig tvekat att gå socialisternas ärenden, det har jag haft in på bara kroppen och blivit brännmärkt för som ”parasit”. För att jag levde på deras fantastiska förmåga att man alltid förhandlade sig fram till de bästa avsalupriserna för lantbruksprodukter bl.a.
Måste berömma Ulf Hellbacken som vågar ta bladet från munnen! Det är det allt för få som törs.
Nedanstående genmäle till LRF:s regionordförande Håkan Rohdén i NA15/9 2009, har NA vägrat att publicera trots påstötningar till debattredaktör Maria Elison och slutligen chefredaktören Ulf Johansson. Maria Elison ansåg inte att läsarna skulle förstå vad jag skrev om eftersom jag blandade ihop ”jämställdhet mellan man och kvinna” med ”lika villkor” mellan svenska och finska jordbrukare. Dessutom hade jag blandat in tidningen ATL vilket ytterligare förvillade. Jag hade även vänt mig i personlig ton till Håkan Rohdén. Chefredaktören ansåg att jag inte hade med saken att göra då jag inte var medlem i LRF.
LRF-TOPPEN LANDSBYGDENS DÖDGRÄVARE?
Tack Håkan för ditt svar. Det var mer substans i ditt svar än de svar jag fått i ATL från Riksförbundsordföranden i LRF och informationschefen för LRF Skogsägarna. Ingen av dem har berört min huvudfråga, ojämställdheten mellan svenska och finska lantbrukare. Deras svar bevisar det jag påstått, att LRF:s jämställdhetsakademi är ett illusionsnummer, ägnat att ta bort uppmärksamheten från LRF-toppens svaga agerande. Om det numret skall lyckas behövs det mer än en naken kejsare med drabant, då krävs det en riktig trollkarl.
När jag frågade dig i våras om avsikten med att bilda en jämställdhetsakademi i LRF så var du lika ovetande som jag. Du lovade att höra av dig när du informerat dig. Att du inte svarat tidigare, tyder på att du nu har hört de styrandes trall och finner för gott att tralla med. Jag vet att det kostar på att ha ”fel” åsikt i organisationen. Mats Karlsson, tidigare chef på LRF-Konsult, har sagt: ” i LRF är det högt i tak men nära till dörren”. Man får välja sina strider.
All min erfarenhet är att LRF är toppstyrt. I mitten på åttiotalet lämnade jag en motion till min LRF-avdelning som resulterade i ett demokratiskt beslut på riksförbundsstämman, att LRF skulle bilda opinion för en rättvis fördelning av familjestödet. Samma beslut togs på ytterligare tre riksförbundsstämmor under åttiotalet. Tolv länsförbund motionerade i samma ärende.
På landsbygden tog man oftast hand om barnen själv utan att få någon ersättning från samhället. I tätorterna fick man i princip gratis barnpassning. I dag får man 157 200 kronor per barn och år i arbetsfri och skattefri förmån, om man lämnar barnet till dagis, och inte ett ruttet lingon om man gör jobbet själv. Då liksom nu visade alla opinionsundersökningar på en stor majoritet för vårdlönealternativet. Två tredjedelar av socialdemokratiska väljare föredrog vårdlön och valfrihet före daghemstvång. Tack vare massmedias dagispropaganda visste de inte om att de var i majoritet i partiet. Detta trodde jag att LRF skulle upplysa svenska folket om. Men LRF körde i stället på med det socialistiska illusionsnumret skördedagis och kooperativa daghem tvärs emot demokratiskt fattade beslut i LRF:s högsta beslutande organ riksförbundsstämman.
Landsbygdsfamiljerna förlorade dubbla värdet av jordbruksavtalet, eller cirka sju miljarder på den ekonomiska diskrimineringen av hemmaföräldrarna år 1985. Hur många miljarder har vi diskriminerats med sedan dess? Hur många ungdomar har tvingats bort från landsbygden i avsaknad av jämställd familjepolitik? Visa att ni respekterar riksstämmobesluten. Det är val nästa år, det är kanske ”sista tåget” som går om ni vill stoppa avfolkningen av landsbygden.
Håkan, inte tror jag att du och dina lantbrukarkollegor har problem med jämställdheten mellan man och kvinna. Är det inte den ojämställda lönsamheten i näringen och den ojämställda familjepolitiken som suger ut landsbygden? Tänk bara på dessa låga pensioner, sjuk- och föräldrapenningar som det obetalda arbetet resulterat i, i ”jämställdhetens” namn.
LRF-toppen fungerar som en gammal tändkulemotor. När den går på för låga varv vänder den och går baklänges. Byt motor till en med fungerande demokrati och äkta jämställdhet på alla plan.
Sten-Arne Persson
Efterskrift:
Att LRF skapar en jämställdhetsakademi visar bara vilken korporativ organisation man är (en stat i staten). Med sitt mantra att de som klagar på lönsamheten bara är dåliga företagare samtidigt som dåvarande ordföranden Lars-Göran Pettersson gick ut och propagerade för att jordbrukarna måste ha flera ekonomiska ben att stå på.
Precis som om inte de flesta jordbrukare förstått detta för länge sedan vilket Jordbruksverkets statistik ”jordbrukarhushållets inkomster” hade avslöjat för länge sedan. Där visade det sig ett decennium tidigare att 82 procent av jordbrukarhushållens inkomster kom från inkomstslaget tjänst. De 16 procenten som kom från näringsverksamhet skulle vara borta helt om skogsinkomsterna hade dragits ifrån. Med andra ord kan inte växtodling och djurskötsel inbringat en enda krona i genomsnitt.
Ur tidningen ”Landsbygdens Folk” 2014-06-13 utgiven av Finlands svenska lantbruksproducenter kan man läsa ut ur EU:s FADN-databas för år 2011 att om full kostnadstäckning i jordbruket är 100 procent, så täcker intäkterna i Sverige bara 26 procent av kostnaderna i jordbruket. Slovakien hade 18 procent, om något land hade sämre kostnadstäckning framgår inte. Medeltalet i EU var 67 procent. Finland hade 58 procent Danmark 33. Högst kostnadstäckning hade Ungern med 187 procent, Tjeckien 152, Litauen 142 och Estland 1,32. Dessa siffror anser inte LRF och vår sammansvetsade massmedia att Svenska Folket skall känna till.
När jag ändå fick in en debattartikel med info om EU:s statistik i Nerikes Allehanda så fick jag ett svar från den nye ordföranden Per Wilén i LRF:s Örebroregion där han konstaterade att jag inte gillade LRF och deras positioner i djurhållningsfrågorna vilket var sant, varefter han påstod att LRF arbetade aktivt för att få till förändringar till det bättre vilket har varit sällsynt de senaste decennierna från LRF-ledningens sida. Ingen kommentar till ovan redovisade siffror men en talande avslutning:
”Osakliga påhopp och konspirationsteorier av Sten-Arne Perssons modell, förtjänar inte mer uppmärksamhet än så”.
Jag kan förstå att en tidning har svårt att ta in det du skrivit, för att det är långt och på vissa punkter lite krångligt för den oinvigde. Likväl är det information värd att spridas. Erbjöd de sig att redigera det för att passa tidningens format bättre och låta dig godkänna redigeringen innan publicering? Det hände att man gjorde så förr när jag jobbade på tidning, om innehållet var tillräckligt intressant. Idag finns nog ingen tid, ingen personal. Debatten blir tystare.
Här på Frihetsportalen får du skriva som du vill. Det är utomordentligt viktigt att lufta sådant som makthavarna inte berättar frivilligt.
Har du någon länk till den där EU-statistiken?
Jag har uppfattat det som att LRFs jämställdhetspolitik mest får till resultat att även landsbygdens kvinnor görs utfattiga genom eget arbete. I högsta grad kontraproduktivt, sett till uppdraget från medlemmarna.
Något erbjudande om redigering kan jag inte påminna mi att jag fick.
Här är länken till källan http://www.slc.fi/lf_nyhetsutskrift.asp?id=4388
Som sagt, du är inte medlem i LRF!
Var stolt över att du gjort vad man som medborgare bör göra!
Lämna organisationer som LRF.
Detta med LRF och deras förhållande till medlemmarna, sanningen, pengarna och makten, verkar det vara många som har starka åsikter om. Jag är nog inte helt ute och vinglar på Monarken om jag påstår att LRF placerat sig som, eller tilldelats, en plats som filter mellan medlemmarna och makten.
Just det…
Det skedde 10 juni 1932
Och upphörde inte förrän vid avregleringen av svenskt jordbruk 1990….
Men hur många bönder har insett det.
Märkligt nog var det dåvarande ”folkpartiet” som åstadkom förslavningen av de svenska livsmedelsproducenterna, socialisterna gick till dukat bord så att säga! Man kan läsa om det i Bo von Stockenström’s ”Resor och Händelser”. LT’s förlag 1958.
LRF och arrendefrågan.
Om LRF är till för företagare. Hur kan man då stötta arrendeutredningen. Det är grov konfiskering av mark och det drabbar även icke medlemmar av LRF. LRFs arrenderåd är inkompetent och får definitivt inte skiva lagar.
Nils-Bertil
Jag känner inte alls till hur LRF agerat i arrendefrågan. Du får gärna lämna en redogörelse!
Ytterligare kommentar om arrendefrågan.
Utredningen hittar man på SOU 2014:32. Går man in på Remissvar SOU 2014:32 hittar man en del remissvar. LRFs och även Hushållningssällskapens förbund kräver ovillkorligt besittningsskydd för alla sido-arrenden.Följs inte detta kan jordägaren få böta upp till 3 års arrendeavgifter. Andra länder som Danmark England och Tyskland har helt fri avtalsskrivning och inget besittningsskydd.
I Sverige är markägarna helt överkörda av sin egen organisation. Vart är vi på väg?