Nu i natt sitter jag uppe och tittar på finalen av amerikansk fotboll, Superbowl. Det är en sport som har mycket att lära ut till andra sporter. Trots hårda smällar på planen spelar man inte avsiktligt ojuste. Det är ytterst sällsynt att det blir något slags bråk på planen. Ofta hjälper spelare från olika lag varandra upp från marken när spelet är avblåst. Läktarvåld eller bråk mellan supportrar är fullständigt okänt. Supportrar från olika lag sitter i sina lagtröjor bredvid varandra på samma läktare och analyserar spelet. Något apberg, där de oregerliga hemma supportarna spärras in, vore otänkbart.
För 50 år sedan tycket man i USA att det var uppseendeväckande att flera svarta spelare tog framträdande positioner. Det är sedan länge vardagsmat och de är närmast dominerande idag. Rasaspeketen är ingen fråga längre. Men i svenska media är rasismen påtaglig när amerikansk fotboll ska presenteras i allmänmedia.
Spelet är dessutom extremt strategiskt och taktiskt på alla tänkbara sätt. Varje detalj som ingår i andra lagsporter och även en del andra idrotter poleras ytterligare för att kunna leverera bästa prestation. Uttryck, terminologi och tankegångar från amerikansk fotboll genomsyrar också amerikanskt vardagsliv och kanske än mer i strikt organiserade verksamheter, något som ofta framgår i filmer och TV-serier där militär verksamhet skildras.
Om man vill leta efter och försöka förstå varför amerikaner är så framgångsrika och svårstoppade, gör man klokt i att studera amerikansk fotboll, den disciplin och den offervilja som fostras i sporten.
Just nu tog ett av de mer framgångsrika lagen, New England Patriots, ledningen med 7-0.
Lagsporter är intressanta att studera eftersom dessa sporter på ett sätt är mer än summan av de enskilda individernas handlingar – en klassisk sociologisk tanke om samhället.
Det intressanta blir då hur enskilda individers handlingar ska värderas i lagsporter. Sedan länge finns det individuella löner i lagsporter som fotboll, ishockey, basketboll etc. För en lagledare, förbundskapten etc. blir frågan hur mycket frihet ska varje enskild spelare ges och hur mycket måste individerna anpassa sig till laget. Här minns jag den förre förbundskaptenen Tommy Svenssons ord om den bortgångne Klas Ingesson, att han var individuellt skickligast i en position men för lagets skull gick han med på att spela i en annan position och gav på så sätt utrymme för andra spelare.
I en tid där olika regeringar, såväl Alliansen som de rödgröna, angrips från totalt olika håll i diverse bloggar om att individer har för lite eller för mycket frihet i relation till sin sociala omgivning, kan det vara intressant att jämföra samhället med lagsporter. I amerikansk fotboll tycks deltagarna vara överens om dessa normer, dvs. basebollens spelregler. Frågan är hur vi kan nå en minsta gemensamma nämnare för samhällets spelregler.
Där formulerar du en nöt att knäcka! Den dyraste spelaren av alla, vanligen QB, poängterar att i hans lag, är alla spelare lika viktiga. Notera att de inte säger lika mycket värda.
Den viktiga poängen är att vi samarbetar och absolut inte ser ner på dem som tjänar mindre pengar. De är lika viktiga för helheten. Alla arbeten som är värda att utföra, är värda att utföra väl. De som utför dem väl förtjänar respekt, inte förakt.
Å andra sidan är det sällan skitstövlarna är bra lagspelare.
Fast jag förstår inte vad du menar med basebollens spelregler.
Liknelsen haltar enligt mig på åtminstone följande punkter:
Spelarna har själva frivilligt valt att delta i dessa spel och underkasta sig dess regler.
Lagledarna bestämmer inte sina egna löner och pensionsavtal.
Att hitta minsta gemensamma nämnare är inte svårt, frågan är hur vi hindrar politikerna från att ständigt göra avsteg från dessa och försöka utvidga sin makt…
Jag har haft Ben Bradlees bok om Ted Williams i hörlurarna några dagar nu.
http://www.amazon.com/The-Kid-Immortal-Life-Williams/dp/0316614351
En fantastisk berättelse!
/robert
Låter intressant. Vill man läsa mer om hur integrationen mellan svarta och vita tog fart i sportens värld, baseboll först. Året var 1954!
http://www.amazon.com/1954-Generation-Superstars-Changed-Baseball/dp/0306823322/ref=pd_sim_b_3?ie=UTF8&refRID=13D4EKWJN81KWAX9CMC5
Då var jag åtta år och satt fastklistrad vid radion (WATW hette lokalradion där vi bodde) när Hank Aaron började sin karriär i Milwaukee Braves. Tre år senare slog vi självaste Yankees i World Series!
/robert