Det är mycket svårt att få någon klar bild av hur de tänker i media när det gäller terrorism. Ibland får man känslan av de kittlas av det, ungefär som S&M sex. Något som jag i och för sig inte har någon erfarenhet av, endast läst vissa redogörelser för.
Pressen beskriver med avsky de handlingar en muslimsk terrorist i Köpenhamn genomförde mot en debattafton där Lars Vilks deltog, samt mot en synagoga. Men lika fullt finns det en underton av att de får skylla sig själva för att provocerar muslimerna. Ibland får de skylla sig själva för att de utmanar religion över huvud taget.
Det hörs vara synd om alla religiösa människor. De utsätts för rationalitet, logik och krav på mänskliga fri- och rättigheter på ett provocerande sätt. Häpp!
Dessutom finns det tydligen flera svenskar som retar sig på att Vilks får så omfattande personligt skydd för att hans ”usla” konst retar folk. Helt på tvärs mot det fria samhällets etik och moral önskar de se ett sämre eller rent av obefintligt skydd för honom.
I närtid har media också presenterat bilder av två muslimska pojkar på rymmen som ofredat tågresenärer. Upprördheten gäller att en väktare i Malmö med faktisk fysisk kraft kvarhållit dem i väntan på polis. Att de sedan tillåtits rymma en gång till upprör inte alls. De har nu påträffats på Jylland och omhändertagits av dansk polis. Men ingen svensk myndighet vill ha dem tillbaks, vad det verkar.
Terroristerna skylls för att ha en svart-vit världsbild som vi inte kan förstå. Men vår egen media visar upp en svart-vit världsbild som dessutom är fullständigt osammanhängande och därmed oförutsägbar. Är våra media också terrorister?
”Helt på tvärs mot det fria samhällets etik och moral önskar de se ett sämre eller rent av obefintligt skydd för honom.”
Det här förstår jag inte riktigt. Det fria samhället betyder väl att ingen ska tvingas betala för något de inte vill ha. Om dessa människor inte tycker att Vilks förtjänar något skydd, varför ska de behöva betala för det?
I slutändan är var och en ansvarig för att skydda sig själv. Om andra vill hjälpa till, självklart. Men om de inte vill? Om jag inte vill skydda idioter som retar upp andra idioter?
I en ideal värld skulle vi vara helt ense på den punkten. Men denna värld är inte ideal, den är inte ens i närheten. Jag skulle önska att vi kunde börja ge tillbaks ansvaret för det egna skyddet till individerna, men det vore förfärligt att börja med att överge dem som är mest hotade.
Vi bor nästan inom synhåll från Hr. Vilks. Vägen som vi färdas när vi skall på det hållet stryker förbi huset på knappt 25m avstånd.
För första gången på flera år har vi sluppit både Vilks och personalen som bevakat honom. Har man månde tagit sitt förnuft tillfånga och berett honom plats på Kumlaanstalten? Tänk så många sköna slantar svenska folket kunde sparat och det hade ju knappast hindrat hans så kallade yttrandefrihet. Det finns faktiskt politiker i kommunen som betraktar Hr. Vilks som en fantastisk tillgång i reklamsyfte för att locka turister till kommunen, man tar sig för pannan! Hr. Vilks konstuppfattning som går ut på att kränka och begå våldtäkt på rätten till enskild egendom talar man aldrig om, varför inte det?
”Konstnären” Vilks kunde fortsatt att spika på sin vrakved istället för att hitta på dumheter.
Att göra spektakel av folk på en helt annan plats på planeten än hemmavid. Löjligt bara…
Någon jämförde med Dan Park och det var intressant.
Det är en figur som provocerar på hemmaplan.
Och inte bara en sorts mainstreamaktivitet…
Att Vilks skapar ful konst måst få vara hans fulla och fria rätt till åsikt och uttryck. När han däremot belamrar offentlig mark och i synnerhet sådan med särskilda restriktioner, som stränder och trafikplatser, då borde han av domstol straffas för det.
Men att låta gatans parlament godtyckligt straffa honom för hans åsikter vore fullständigt fel i en rättsstat.
”Är våra media också terrorister?” frågar Du. Ja de flesta hjälper med alla medel till att trakassera riksdagsledamöter och andra makthavare om de inte är politiskt korrekta. Någon opposition i egentlig mening existerar inte i Sverige. Familjerna Bonnier, Hjörne, Ander och Schibsteds tidningsimperier tillsammans med Sveriges Radio och TV och Bonniers majoritetägda TV4 filtrerar allt så att det blir politiskt korrekt.
Den som inte tror mig kan studera hur det går till när grundlagen ändras. Grundlagen skall vara det demokratiska fundamentet som man inte ska kunna ändra på hur som helst (vårt skydd mot diktatur). Därför är det stadgat att man måste ta två riksdagsbeslut med ett mellanliggande val för att ändringen skall gälla. Det är således meningen att väljarna ska kunna diskutera grundlagsändringen i en valrörelse så att folket kan proteströsta i valet. Men vad hjälper det när ingen informerar folket om vad som är på gång? Svenska folket är totalt bortkollrat av förrädarna.
De styrande betraktar folket som valboskap som skall upprätthålla skendemokratin genom att gå och rösta.
Båda politiska blockens företrädare har tillsammans med en hel hord av korporativistiska organisationer, som fackföreningar, näringslivsorganisationer och naturskyddsföreningen alla med sina periodiska medlemsblad som till exempel LRF:s tidningar LAND och ATL, samt övrig tigande massmedia enligt ovan, tigit ihjäl grundlagsändringarna både 2002 och 2010 utan att den så kallade oppositionen vågat säga ”mössa”. Undantagen bekräftar bara regeln. Båda politiska blocken och den styrande PK-polisen (massmedia) har påbjudit största möjliga tystnad ända tills det andra avgörande beslutet tagits på hösten efter valet. 2010 skrev Aftonbladet ”Grattis svenskar Ni har fått en ny grundlag”. Hur glad skall man bli?
Sant och visst, men än en gång: låt oss skjuta på rätt pianister, på de politiska partierna och deras allra viktigaste supporters, alla dessa tysta och maktlojala ”forskare”. Det är förstås allvarligare och mer betänkligt att en professor i statskunskap hyllar DÖ (samtidigt som flertalet av hans kollegor tiger) än att en massa vänstervridna murvlar gör det. Inte sant, Sten Arne?
Media har inte större makt än vår s k intelligentia tillåter, De senare har dessutom betalt för att tala sanning, det har inte reportrarna i Bonnierpressen. Ändå är det i dag PM Nilsson i Dagens Industri som talar mer klartext om islamterrrorismen än någon av våra mumlande partiledare eller statsvetare.
Åke, är du säker på att vi har att göra med pianister? Tänk om det är positivhalare? Vilket är då bättre, att skjuta på apan (politikerna) eller att skjuta på dess ägare, positivhalaren?
Fyndig respons, Mats, men ett stolpskott för ovanlighetens skull. För du kan väl inte på allvar hävda att ansvaret för den förda politiken vilar på några andra än våra 349 riksdagsledamöter?
Och om nu de senare bara är lydiga apor, som du antyder, vem är då positivhalaren? Internationella konspirationer som Bilderbergsgruppen, tror somliga, men inte du, väl? En mer trolig kandidat är en korrumperad forskarkår, men vetenskapsetikens förfall är ju också en produkt av politiska beslut. Bestickaren, staten, är lika skyldig som de bidrags-mutade ”forskarna”. Med en hederlig forskarkår skulle utrymmet för indoktrinerinfg via den s k tredje statsmakten vara ringa.
Man borde, det är sant, kunna förvänta sig lite mer civilkurage av vår sk intelligentia. Det är ju trots allt inte något svenskt Gulag som hotar den som väljer att tala sanning i stället för att lojalt reproducera den politiskt korrekta amsagan.
Fast det är Illa nog att förlora jobbet. Vad annat tror du håller igång det storskaliga ljugandet?
.
Jo, jag tror faktiskt att media är med och bestämmer vad politikerna ska besluta. Politikerna är i allmänhet så rädda för att bli nedsablade i media de lägger sig platt för diverse stolligheter.
Visst är det många som är rädda för att förlora jobbet och det får dem att göra dåliga val. Jag har aldrig varit rädd att förlora jobbet. Följaktligen har jag bytt jobb flera gånger. Det har varit dåligt för pensionen, men ytterst välgörande för sinnesfriden.
Fler borde prova på att byta jobb, som människa vinner man på det.
Vissa är sitt yrke. Det är deras identitet, men också en boja. Jag är Jag, yrket är oväsentligt.
Du är knappast representativ, Mats, med dina orädda jobb-byten. Den attityden är mums för sinnesfriden, det är sant, men tyvärr ingenting man kan äta, såvida man nu inte, som du, kombinerar tankeförmåga med praktiska färdigheter.
Om orsak och verkan kan man tvista, men jag vidhåller nog att det i grunden är politiska partier som sprider de stolligheter som en maktlojal press sedan upprepar likt papegojor. Tror inte att vill hävda att det var Expressen som uppfann klimatnojan, det fixade Klas Eklund och Co på uppdrag av sina politiska polare.
Visst kan pressen ibland tvinga partier och andra makthavare till reträtt, men kölhalsningarna har ju i nio fall tio sitt ursprung i gammal välkänd vänsterretorik. Sånt som dagens mer pragmatiska ledarskikt försökt slingra sig ur, med hjälp av dubbla ståndpunkter och diverse Potemkinkulisser. Medias vinklingar har oftast varit i Palmes påse innan de hamnat på löpsedlarna. Ingenting nytt under den solen.
Och notera att Al Gore kapitalt misslyckats på sin egen hemmaplan (bara norrmännen lät sig duperas med sitt beramade fredspris). USA är ett mer pluralistiskt samhälle, bl a med privata universitet, vars lärarkårer inte lika lätt som kollegorna i vår egen helstatliga ankdamm låter sig styras av politiska virrhjärnor.
(Utom i utrikespolitiken kanske man parentetiskt bör tillägga. Där dominerar en kombination av hybris, naivitet och ren dårskap, som inte ens världens främsta kunskapssamhälle kunnat avvärja.)
Ja, jag vet. Jag har aldrig varit representativ i hela mitt liv. Men det betyder inte att det är jag som har fel!
Det finns en symbios mellan media och politiken, detta gör det oklart vem som i praktiken styr vem.
Bra observation av dig att 68-retoriken fortfarande styr svensk media. Det kommer nog att dröja en tid efter att dessa aktivister pensionerats från redaktionerna innan det klingar av.
Symbios, javisst, men ett avgjort större problem är symbiosen mellan politik och vetenskap. Den som är så tydlig när det gäller t ex klimatet, bostadspolitiken och riksbankens perversa nollränta.
Dessutom är ju media och politik siamesiska tvillingar, sällan oeniga om någonting viktigt, men desto oftare gemensamt argumenterande mot majoritetsuppfattningar som alla väl känner till.
Framför allt: oavsett i vilken grad makteliten påverkas av mediala drev så vilar ANSVARET entydigt på våra 349 riksdagsledamöter. Vilket du, lite överraskande, inte velat bekräfta. Som grundlagsexpert vet du givetvis att ”regeringen styr landet” och att riksdagen stiftar våra lagar.
Det råder således ingen oklarhet om ”vem som i praktiken styr”. Att riksdagen ibland LÅTER sig styras av opionionsvindar må vara sant, men det påverkar inte slutsatsen om vilken måltavla kritiken måste ta sikte på.
Nja, någon grundlagsexpert vill jag inte kalla mig, men intresserad är jag definitivt.
Du har helt rätt i formell mening, att all kritik för hur Sverige styrs ska riktas mot de 349:s gäng. Men nu ser ju inte verkligheten sådan ut, i praktiken styr de inte självständigt, de styr inte med bästa kunskap tillgänglig, de styr inte rikets långsiktiga utveckling som mål, de styr inte med medborgarnas bästa för ögonen.
När de styrande styr så illa, blir det alldeles för lätt för välorganiserade särintressen att implementera sina yrkanden i de styrandes val.
Vi är överens om att de 349 inte har rikets bästa för ögonen och att det är mot denna församling all kritik bör riktas.
Men jag hävdar att detta är övervägda och självständiga val som inte går skylla på någon annan, varken på pressen eller på mjukryggade
”forskare”. Om detta är vi tydligen oeniga, vilket förvånar mig.
Det är inte, som du antyder, kunskaper som saknas i riksdagsgrupperna,utan viljan att prioritera det förnuftiga framför det för ögonblicket opportuna och röstvinnande.
Börjar på ny kula nedan.
Sedan finns här flera trådar att nysta i….
I en feministisk skola är särskilt immigrantpojkar antingen mobbade för sitt kön eller sexobjekt.
Att de skall lära sig något eller bli något är det ingen som förväntar sig!
De är alltså inga blivande män….
Detta skapar enorma frustrationer i tonåren som inte får utlopp…
Och bor man i ett förortsgetto så är kriminaliteten nästan given…
Som denne mördare.
Att han sedan kanaliserade sin frustration på detta sätt ligger i tiden bara….
Utifrån de förutsättningar som var honom givna.
Och har inget med terrorism eller religiöst att göra..
(Utom då det lämpliga i att kalla bråket i Mellanöstern för religiöst terror när det är vanlig politik)
Det hade varit mer inspirerande diskussion om deltagarna hade avslöjat för oss andra varför det nästan alltid är socialistpatrasket som drar bästa växlarna och flyttar fram sina positioner vid tragedier som dem på Utöya, Paris, och Köpenhamn. När vi här nere hör Thorning, Lykketoft m.fl. svamla om offren vänder det sig i magen på mig. Skräms dom för sina egna tillkortakommanden och döljer det i ordbajseri? Nämner dom orden muslim eller muhammedan i sammanhangen gör dom i brallorna.
Just nu tömmer polisen på uppdrag av Vilks bostaden på underlag för att han inte skall tvingas till avbrott i sitt stressade arbete och vi lokala inte kan åka lokalt över Kullahalvön då polisen stängt av vägen.
Min sorgsna kommentar till varför det alltid är socialistpatrasket som tar poäng på tragedier, är att de borgerliga helt enkelt låtit dem muta in hela arenan för tycka-synd-om. Med ord som solidaritet, medkänsla, medlidande, mänskliga rättigheter, socialt arv, positiva rättigheter, klasskamp med flera begrepp i hyckleriarsenalen är kaos och elände deras bästa vänner.
Compassionate conservative, negativa rättigheter, frihet, ansvar, liberala ideal och liknande borgerliga begrepp har inte lyckats skapa samma genklang.
Det kan också bero på att socialisterna mutar artister och konstnärer med skattepengar för att de ska slippa konkurrera på en öppen marknad.
Den beröringsskräck du talar om är ett faktum, men tror du verkligen att det är vänstern som tjänar på dessa katastrofer? Mitt intryck är snarast det rakt motsatta, att den islamistiska terrorn påskyndar framgångarna för nationalistiska och invandringskritiska partier. Är inte SD:s valframgångar ett tillräckligt tydligt tecken? Liksom det troliga genombrottet för ett EU-kritiskt parti i nästa tyska val (islamiseringen av Europa är ju i hög grad styrd från Bryssel och saknar helt uppenbart folklig förankring).
Men partival styrs sällan av enstaka frågor. Gråsossar blir säkert lika upprörda som vi andra, men ganska få kastar i vredesmod partiboken i soptunnan eller i kvällsbrasan. Inte därför att dom faller i farstun för det politiska snömoset utan därför att lojaliteten mot Rörelsen och dess upplevda förtjänster som välståndsomfördelare väger tyngre. När gemene man får klart för sig att SAP i själva verket bidragit till markant större välståndsklyftor tilltar säkert flykten de marxistiska och socialistiska partierna.
Lite spännande att invänta facit. Jag håller en nydevalverad hundring på att den icke-socialistiska väljarmajoriteten återtar kommandot.
Fortsättning på det långa resonemanget med Åke Sundström längre upp i kommentarerna.
Jag menar att man måste rikta kritik även mot dem som vilseför riksdagsledamöterna. Det är konstigt att du inte vill lägga ansvar också på bedragarna.
Jo kunskap finns säkert någonstans inom respektive riksdagsgrupp, eller i vart fall i de flesta. Men tillräcklig kunskap finns definitivt inte i tillräcklig omfattning hos de enskilda ledamöter. Så pass väl känner jag dem!
De röstmaximerande agitatorerna finns i varje politisk församling. Jag är, hrm, ”personligt bekant” med någon sådan ”jihadist”. Jag litar inte tillräckligt på dem för att vända dem ryggen ens när de har en smörkniv i handen.
Bra att du nu medger att det inte går att skylla korkade politiska beslut på kunskapsbrist. Insikter finns i överflöd. Att detta inte alltid förmärks beror på att partiprogram, propositioner, motioner, interpellationer mm inte är, och inte heller bör vara, vetenskapliga avhandlingar. De beskriver i stället politiska ståndpunkter och författarna utnyttjar alla möjligheter att utelämna ”olämpliga” fakta. Att förtiga delar sanningen är ju den allra vanligaste formen av lögn och i det avseendet är nog alla partier ungefär lika goda kålsupare. Om samtidigt enskilda ledamöter vilseleds och sprider sina irrläror inför en välinformerad publik och därmed väcker viss förundran, så är det en bieffekt partiledningarna tycker att man kan leva med. Att skämmas i liten skala är bättre än att förlora makten.
De bedragare du talar om finns således i första hand inne i partiapparaterna. De pressmurvlar som du föredrar att skuldbelägga kan förvisso bidra till att förstärka en falsk historieskrivning, sprida klimatmyter och stötta upp riggade ekonomiska kalkyler. Men någon avgörande roll spelar de knappast. Den offentliga lögnen vilar framför allt på en korrumperad intelligentia. Den förutan skulle tidningsankorna snabbt vara avlivade och hederligheten inom politikerkåren öka ett stort antal snäpp. Utrymmet för din lokale politruk och smörknivsmördare skulle också krympa.
Forskarsamhället har på relativt kort tid förvandlats till demokratins värsta fiende. DÄR finns de verkligt stora skurkarna (men också en och annan visselblåsare, lyckligtvis). Alla dessa professorer som vet att politikerna blåljuger i en viss fråga, men håller tyst av omsorg om sina forskningspengar (som numera beslutas om på politisk nivå) och sina karriärer. De senare förbättras definitivt om man undviker att vara alltför ”rigid” i sin syn på den sanningsetik som tidigare varit en självklar grundbult i den vetenskapliga världen.
Det är en sorglig bild av de högre lärosätena du meddelar. Tyvärr kan jag konstatera att stora delar av den bilden var sann redan för tjugotalet år sedan, när jag senast hade riktig närkontakt på området.
De två lärare som jag fick bäst kontakt med försökte förmedla en granskande och kritisk syn på det som förmedlades i klassrummen. För det var de inte populära bland kollegor och administration. Men de var så duktiga inom sina områden att de fick hållas fram till pensionen. Eftersom jag var en vuxen student kom vi varandra närmare än vad ungdomarna gör och jag fick en del förtroenden.
Om alla sådana lysande inspiratörer nu är borta från lärosätena går vi en mörk tid till mötes.
Vi är, föga överraskande, eniga om beskrivningen av tillståndet i den högre undervisningssfären, men du ger inget besked om din eget skurk-prioritering: vidhåller du att pressen är värre bedragare än forskarsamhället? Det var den ”rangordningen” vi tycktes ha olika åsikter om.
Och detta är ingen trivial aspekt. Att i huvudsak gissla public service och pressen innebär att man samtidigt lättar på skuldbördan för de riktiga stora bovarna. Symbiosen mellan politik och forskning är i mina ögon långt skadligare än slaskpressens vinklingar vänsterdrivna SR – och SVT-chefer.
Jag har kanske missat betydelsen av att rangordna ”förbrytarna”. Jo, jag har nog hållit pressens lögner för värre eftersom de når en vidare grupp mottagare. Men ditt envetna pekande på forskarsamhället och högre undervisning har fått mig att tvivla på mitt tidigare ställningstagande.
Ett viktigt argument för att du har rätt skulle då vara att forskning och högre undervisning så att säga är källan som pressen öser sina ”insikter” ur.
Jo, det senare är ju, som jag skrev, grunden för mitt resonemang: tidningsankorna och de politiska myterna skulle inte överleva särskilt många dagar om vi hade en ärlig och talför intelligentia. Vad annat än forskarvärldens tystnad eller medlöperi (mot bättre vetande) är det som håller liv i vårt gemensamma hatobjekt, klimatnojan? Att hudflänga Klas Eklund är viktigare än att kritisera miljörörelsen eller DN:s och SvD:s vänstervridna ”vetenskapsredaktioner”.
Men jag gläds åt att du hör de få som förmår delta i sakliga och uppriktiga meningsutbyten i tabubelagda ämnen. Förväntade mig att den produktive klimatskeptikern Lars Bern med sin nya blogg (Anthropocene) skulle gå i dina fotspår. Tyvärr har både han och hans sidekick, Lennart Bengtsson, visat sig vara nästan lika hala ålar som politiker i allmänhet. Experter på att säga A, men inte B.
Alltså att ha rätt i huvudsak men vägra berätta HELA sanningen och avstå från att kommentera de logiska följdslutsatser som exponerar klimatljugandet i hela sin beklämmande vidd. Du är ganska ensam om att ha tagit detta sista och avgörande steg.
Ett PS!
Sedan detta skrev (19/2) har Lars Bern, efter lång tövan, sagt inte bara A utan också B. D v s bekräftat att den extrema straffskatten på koldioxid bör slopas. Som en logisk konsekvens av åsikten att IPCC starkt överdriver det s k växthushotet.
Det var framför allt hans tidigare ovilja att ta ställning i den frågan som fick mig att tala om hala ålar. Så det betyget har jag anledning att modifiera.
Men kritiken mot Lennart Bengtsson och Stockholmsinitiativet kvarstår. Liksom en del mindre frågetecken om ouppklarade motsägelser mellan Lars Bern och sagde Bengtsson.
Den senare har inte heller velat ta avstånd från sina IPCC-positiva uttalanden från 2009 och inte svarat på kritik om detta, vilket väckt förvåning bland andra klimatskeptiker.
Jag tycker det kan vara värt att uppmärksamma att Vilks lade upp den 2000:de bloggposten igår på vilks.net. Jag tycker att det är ett på många sätt imponerande projekt och en viktig pionjärinsats för såväl bloggar i allmänhet som yttrandefrihetsdebatt i synnerhet.
Då ligger han lite före mig, 1763 idag.
Håller med att Vilks yttrandefrihet är viktig, liksom min egen och exempelvis Salman Rushdies. Det går helt enkelt inte att gradera rätten till yttrandefrihet, för då har man inskränkt den.