Psykologiprofessor Dan Kahan vid Yale universitet har gjort en stor undersökning om vilka som har bäst koll på fakta om klimatet, alarmister eller skeptiker. Över 2000 personer fick svara på nio frågor i en enkät som kommer att redovisas i tidskriften Advances in Political Psychology.
De tillfrågade som redovisat att de inte är övertygade om risken för en skadlig global uppvärmning till följd av mänskligt utsläpp av koldioxid fick 4,5 rätt mot alarmisternas 4. Det är tydligt, men båda grupperna har lite för få rätt enligt min mening. Kahan noterar själv att en fråga kanske var felställd så att den gav för låga poäng till skeptikerna. Det är frågan om ”vilken gas som flest forskare anser orsaka en uppvärmning av atmosfären?”
Kahan hade satt koldioxid som rätt svar och det är samma som propagandan säger. Men egentligen är vattenånga överlägset mest betydelsefull, vilket också forskarna vet. Men eftersom människan inte på något vis kan påverka mängden vattenånga i atmosfären brukar den inte räknas in i de gaser vi kan påverka. Så när skeptikerna inte svarade koldioxid, kanske de svarade så utifrån bättre kunskap.
I alla händelser är detta inte den första undersökningen som visar att skeptikerna är kunnigare i naturvetenskap än vad alarmisterna är. År 2012 gjordes en liknande studie av Kahan, med liknande resultat. Han drog slutsatsen att rädslan för klimathotet sannolikt är rädslan för det okända. De som kan mindre om naturvetenskap är mer rädda, helt enkelt för att de har sämre kunskap och en större kunskapslucka där vidskepelsen kan smita in.
För en månad sedan presenterade PEW en undersökning om vetenskap i flera discipliner och skillnaden mellan vad allmänheten anser om vetenskapen på dessa områden och vad de faktiska vetenskaparna själva anser. Störst är skillnaden när det gäller mat. Oavsett det gäller GMO eller bekämpningsmedel är gapet mellan allmänheten och vetenskapen över 40 procentenheter. Därnäst kommer klimathotet med 37 procentenheter, när det gäller åsikten om att människans utsläpp är den viktigaste faktorn.
Det märkliga med denna undersökning är att medan allmänheten är mycket skeptisk till GMO och användningen av bekämpningsmedel, så tror de inte heller på att människan påverkar klimatet. Medan vetenskaparna anser att GMO och bekämpningsmedel är säkert och att människan orsakar en klimatförändring. Den enda förklaring jag kan finna till dessa diskrepanser är att vanligt folk i allt mindre utsträckning litar på vetenskap och experter.
Nåja, det finns förstås en annan förklaring: att ”allmänheten” ger ärliga svar, medan ”forskarna” i stället levererar de svar de har betalt för att leverera. Man biter som bekant inte den hand som föder en.
Och nog har vi tillräckliga bevis på den intellektuella prostitutionens omfattning för att fästa tilltro till en sådan dyster slutsats. Notera t ex hur svajigt den nyväckte skeptikern Lennart Bengtsson uttrycker sig på Antrophocene. Samtidigt som han numera underkänner klimatalarmismen, vill han inte i klartext ta avstånd från texter från 2009 som innebar en tydlig accept av densamma. I detta fall handlar det tydligen ”bara” om en ovilja att stöta sig med vänner och kollegor i vår fina Kungl Vetenskapsakademi. Illa nog och tillräckligt för att bidra till att hålla liv i de hotbilder som möjliggör vår katastrofala svenska klimatpolitik.