Stockholms svarta själ

Slussen är ett evigt bekymmer för stockholmarna. Än är där för mycket trafik, än för få attraktiva bostäder, än är det en kulturhistorisk minnesplats, än bör den förnyas och förbättras, än är den en arkitektonisk pärla, än en arkitektonisk katastrof.

Slussen har blivit lite ankommen och måste rustas upp, det är alla ense om. Om den behöver ges ett annat utseende av estetiska skäl lägger jag mig inte i, det får stockholmarna kivas om bäst de orkar. Men när de på osakliga grunder vill dels öka avtappningsförmågan ur Mälaren med hänvisning till ”klimathotet”, dels konstgjort höja sjöns nivå för att gynna vissa fågelarter, då hamnar saken i annat läge.

Då ger ju stockholmarnas påhitt konsekvenser främst för andra än de själva! Klimathotet är fel anledning att öka avtappningsmöjligheten, eftersom klimathotet i allt väsentligt är ett fabulerande. Däremot kan det vara bra att öka avtappningsmöjligheten för att kunna gardera sig mot tusenårsflöde och inte som idag bara mot hundraårsflöde. Dessa flöden kallas så för att de är de mest extrema man finner anledning att räkna på. De antas inträffa en gång per tusen respektive hundra år. Om och när sådana flöden inträffar vet man av uppenbara skäl inget om, bara att de finns som en latent risk.

Ett annat godtagbart skäl för att öka avtappningsmöjligheten är att fördjupa främst slussarna så att funktionen säkerställs även med fortsatt landhöjning. Notera att Mälaren var oreglerad fram till 1941, variationer i årsmån gav alltså direkt genomslag för alla verksamheter kring stränderna. På gott och ont, naturens gång helt enkelt.

Nu vill man av ”mångfaldsskäl” hålla nivån uppe under häckningstid för vissa sjöfåglar, ivrigt påhejade av exempelvis Naturskyddsföreningen. Men varför man skulle behöva ge strandhäckande sjöfåglar en konstgjord stradnlinje att häcka vid framgår inte. De klarar sig på alla andra håll i Sverige och världen med de naturliga strandlinjer som bjuds.

Lantbrukare som i generationer lärt sig att bruka strandängar och lågt belägna åkrar tvingas dock avhålla sig från att nyttja de förutsättningar som naturen ger. Dessa bönder får vackert vänta tills fågelfolket anser att den konstgjorda strandkanten inte längre behövs. Därmed har viktiga dagar passerats till stora kostnader. En gammal tumregel säger att en dags försening i vårbruket ger tre dagars försening på hösten. Det ger väsentligt ökad risk för skördeskador, minskad skörd och naturligtvis sämre ekonomiskt utfall.

Flera olika sakägare har överklagat planerna på hur Slussen och Mälaren ska skötas i framtiden. Nu har en dom avkunnats i Miljööverdomstolen. Domstolen fäster inget avseende vid de klagandes inlagor. Trots att sakägarna anfört Grundlagens äganderättsskydd som skäl för sin klagan har domstolen inte visat någon hänsyn till detta. Vad värre är, så har domstolen inte ens lämnat något skäl eller förklaring till varför de inte tagit Grundlagen i beaktande vid beslutet.

Detta är med andra ord en prakfull rättsskandal! Ett stort antal sakägares legitima intressen negligeras till förmån för dem som inte drabbas av sina egna beslut. Grundlagen, en primär lag, ges inte större tyngd än sekundär lag. Vad ska vi då med en grundlag till? Dessa resonemang verkar gå storstadspressen spårlöst, för att inte säga aningslöst, förbi. Våra storstäders, inklusive pressen, navelskådande blir allt mer besvärande för folket på ”landsotten” och då inte bara på landsbygd, utan även i relativt stora städer och andra regioncentra.

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Stockholms svarta själ

  1. Erik Andersson skriver:

    Inget nytt att grundlagen urholkas. Jag som skogsägare upplever det hela tiden att särintressen försöker få till att grundlagen inte står över andra lagar.

    • mats skriver:

      Nej, verkligen inte. Men det befriar oss inte från ansvaret att påtala detta missförhållande.

  2. Errbe skriver:

    Överklaga till Europadomstolen.

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Hur stärker och stödjer man alla drabbade mot en domarkår som inte bryr sig om lagarna.
    Tack Mats för att Du vågar avslöja alla hemskheter!
    Tyvärr är bondekåren avtrubbad och indoktrinerad, sanktionsmöjligheterna från överheten helt ur balans, rena maffiametoder som kan skrämma vem som helst till tystnad!
    Hoppas att berörda orkar att överklaga till Europadomstolen!

  4. Anders Rydén skriver:

    Åh, de vill ”rädda” strandängarna?
    Runt de flesta sjöar är det största problemet just igenväxta strandängar.
    Kan det bero på att alla dessa regleringar har gjort att marken har nedgraderats till mer eller mindre som värdelös för markägaren?
    Tack vare att marken i ägarens perspektiv är värdelös lär inte ägaren lägga någon vidare energi på att sköta om området.
    Påföljden är att stränderna får ”utvecklas fritt” med täta snår av främst al, björk, pors och vass.
    Det blir säkert bra för de djur som föredrar strandängar?

    http://projektwebbar.lansstyrelsen.se/vanern/Sv/fakta-om-vanern/vanerfragor/Pages/igenvaxning.aspx

    För övrigt är Al är en kvävefixerare vars löv faller ner gröna på hösten, en fantastisk näringsaccumulator med andra ord.
    Denna näring tillsamman med humus hamnar mer eller mindre oavkortat ute i vattnet.
    Undrar om de som lever gott på greppa näringen har detta samband klart för sig?

Kommentarer inaktiverade.