Jag vet att många läsare har haft lite svårt att hänga med i de engelska texter jag publicerat senaste veckan. Inte bara för att det är på engelska, utan kanske än mer för att de behandlar ämnen och filosofiska spörsmål som inte avhandlas dagligdags i Sverige. Så jag gör ett försök att förklara min förståelse och min inställning till dessa frågor. Det blir alltså inte en rak översättning av den engelska texten.
Ända sedan människan uppstod som egen art skild från övriga arter i naturen, har människan betraktat sig själv som den viktigaste. Detta kallas för antropocentrism, människan i centrum helt enkelt. Vi tror att förhållandet är detsamma, eller skulle vara detsamma för alla arter med tankeförmåga någorlunda i klass med vår.
I det antika Grekland uttryckte man det på följande vis. Om ett lejon kunde göra sig föreställningen om en gud, då skulle guden likna ett lejon. Om en mus kunde göra sig en föreställning om en gud, så skulle guden likna en mus. När människan gör sig företällningen om en gud så liknar denne gud en människa. Gud är alltså skapad av människan som avbild av människan, inte tvärtom. Detta var de grekiska filosoferna tämligen ense om 300 år före kristus. Detta sammanfattades i uttrycket, ”människan är alltings mått.”
Med den antropocentriska (grek. anthropos=människa) världsbilden, policyn, filosofin, eller vad man nu vill kalla den, följer en större frihet för människan än för andra arter. Mycket av den filosofiska debatten under två årtusenden efter de grekiska slutsatserna, har handlat om att finna och beskriva frihetens gränser, ibland kallat moral. Ett synsätt som tidigt kom i dagen kan sammanfatts som frihet under ansvar. Denna beskrivning kan sägas ha nått sin fulländning och slutstation med Immanuel Kants kategoriska imperativ.
Med detta synsätt är fortfarande människan överordnad allt annat i naturen. Människan har ansvar att vårda och visa hänsyn mot naturen. Men naturen har ingen rätt att ställa andra krav än att vara sig själv, att anpassa sig till förändringar eller gå under. Naturen har inga rättigheter och delar inte ut några rättigheter. Framgångsrika arter kan ta sig friheter, men alltid med de begränsningar naturen och naturlagarna ger. I människans fall tillkommer det kategoriska imperativet. Arter som överskrider sin frihets ansvar förminskar sig själva och riskerar att gå under. Denna beskrivning av naturens villkor för samtliga arter, inklusive människan, gjordes av Charles Darwin under beteckningen av ”survival of the fittest”.
Somliga människor tolkade Darwins beskrivning så att de som var mest ”fit”, mest lämpade, hade rätt att aktivt motverka eller rent av utrota dem som i deras ögon var mindre lämpade. Detta ledde till en politisk idé som kallas socialdarwinism och kan sägas vara utgångspunkt för diskriminering, rasism, fascism och kommunism. Dess effekter har haft återverkningar ända in i våra dagar, långt efter nazimens fall. Som exempel kan nämnas tvångssteriliseringar, kriminalisering av homosexualitet, diskriminering av funktionshindrade, skolans betygssättning och användningen av dessa betyg i olika sammanhang.
En motsatt ståndpunkt är intrinsikalism. Det kommer av engelskans intrinsic (inneboende, invävt, egentligt, oberoende av yttre betraktares värdering) eller på svenska intrinsikalt, med tillägget värde. Egentligen alltså något så enkelt som egenvärde. Men poängen, eller avigsidan med intrinsikalismen är att egenvärdet i praktiken inte definieras av den berörda parten, första person. Istället är det någon som är andra person som tar sig rätten att förklara för en tredje person vad som är första persons egenvärde, hur det ska förstås och behandlas.
Jag är osäker på när intrinsikalismen föddes, men det sammanfaller ganska väl med feminismen och i synnerhet amerikanska feministers tämligen fåniga tolkning av det engelska ordet ”man” för människa som om det avsiktligt uteslöt kvinnor. En av intrinsikalismens utgångspunkter kommer ur ett ogillande av socialdarwinismens sätt värdera och döma annorlunda företeelser. Man menar att detta leder till diskriminering, förföljelse, slaveri och även utrotning av andra arter. Man kallar det ofta specieism eller artism, att en art tillåts leka gud i förhållande till de andra arterna. Därför måste man tilldela samtliga arter rättigheter som liknar de mänskliga rättigheter som stadgas i exempelvis EKMR eller FN-stadgan.
Jag menar att detta är ett för långt hopp i den logiska tankekedjan. Det är att sträcka gummibandet så långt att det brister. Då får man smäll på fingrarna. Intrinsikalismen är i mina ögon skadlig för människan och i synnerhet för människans civiliserade samhälle och rättsstaten. De rättsliga, försörjnings- och utvecklingsmässiga återverkningarna är närmast oöverblickbara. De återverkningar vi trots allt kan se som resultat av intrinsikalismen är fasansfullt skrämmande. Därför måste intrinsikalismen som överordnad princip tillbakavisas och antropocentrismen behållas.
Intrinsikalismen är ett annat paradigm än antropocentrismen på samma sätt som en religiös stat är ett annat paradigm än en sekulär stat. Uttolkningen av vad det intrinsikala värdet vill och kräver av oss människor överlämnas eller annekteras precis som i religionen av ett självutnämnt ”prästerskap” som påstår sig veta vad som är rätt, utan att kunna förete bevis och oftast utan sammanhängande logiskt resonemang. Annorlunda uttryckt kan man säga att för intrinsikalisterna är rättsstaten inte förnuftsbaserad. Att usurpera, vanligen makt, är att tillskansa sig makt man inte har rätt till. Metoderna kan variera, med religionerna och intrinsikalismen görs det huvudsakligen genom att usurpatorn utger sig för att tala för någon eller något som inte är tillfrågat om att överlåta sin makt till den makthungrige. Intrinsikalism är sålunda inte förenligt med demokrati i människornas samhälle.
På en annan bog och en slutsats jag drog av det Polly Higgins sa på föreläsningen, är deras vilja att endast göra konsekvensbeskrivningar av en viss åtgärd som underlag för ansvar och beslut. Dessa konsekvensbeskrivningar kunde, som jag förstod det, i sann postmodernistisk anda vara hur fantasifulla som helst och skulle för att bli effekfulla inte innehålla någon riskbedömning som kunde avslöja hur otroligt osannolik eller rent av ovetenskaplig den beskrivna konsekvensen är. Det är en ren skrämseltaktik för att få sin vilja igenom, styra över allt och alla, samt beskatta så mycket man orkar.
Rebecca Weidmo Uvell har gjort en bra redovisning om hur SNF drivs affärsmässigt med bland annat intrinsikalism som ledord, uttryckt i föreningens värdegrund, ”att rädda naturens liv.” Även jag har tidigare skrivit om deras finansiering och inte fullt så glamorösa agenda.
Bra Mats. Jag satt igår och försökte göra detsamma, dvs skriva en kortfattad sammanhängande beskrivning för mig själv på hur begrepp som rättigheter, författning, juridik, moral, samvetsfrågor, altruism, egenintresse, värdeteori, frihet etc. hänger samman, och det är sannerligen inte lätt! Det rinner lätt iväg mot en 3-4000 ord, och då har man liksom redan misslyckats. Det skulle krävas en aforistiker som kan koka ner det till 3-400 för att få det riktigt pedagogiskt slagkraftigt. För det är ett pedagogiskt problem. Intrinsikalismens historia, ja, jag antar att själva det engelska begreppet kanske kan härledas till G.E Moore så som görs i den svenska wikipediaartikeln ”värdeteori”.
Men frågan, vad har människan för rätt att döda andra djur, växter, omforma landskap osv är ju ständigt aktuell, den märks kanske mest i offentliga debatter om köttätande, jakt, varg, biologisk mångfald, vindkraftverk osv, men framför allt är det ju en fråga varje ung människa i, säg, 15-årsåldern ställer. Den offentliga debatten går i vågor och ibland dyker det upp böcker eller bloggposter som förklarar varför djurrättarna har fel. Men nya 15-åringar dyker ju upp hela tiden och oftast är det då bara djurrättsorganisationerna som står redo med enkla lättbegripliga färdiga svar. Man skulle ju önska att man i skolorna tog upp detta samband mellan intrinsikalismfrågorna och frågorna om frihet och demokrati, men jag tror inte det görs och kanske är jag naiv men kanske kan det bero på att ingen gjort någon riktigt pedagogisk förklaring som förmått öppna ögonen på lärarna i t.ex. samhällskunskap och filosofi. (Eller vad säger du, Rutger?) Det är så lätt att det hamnar i religionsfrihetens neutralitet.
Ovanstående, särskilt stycke 8-10, är dock ett utmärkt bidrag. Själv har jag tyckt att (randianen) Henrik Sundholm är den som förklarat värde-, intrinsikalism- och rättighetsfrågorna klarast och Jan Tullbergs texter kring altruismens avigsidor har varit en annan viktig komponent.
Ja, det är inte lätt att hålla det kort. Dagens artikel är på mer än 6500 tecken inklusive blanksteg. Det ska helst vara logiskt koherent också.
Det där med ungdomar som vill värna allt liv är särskilt tydligt bland flickor. Evolutionärt är det deras uppgift att ställa in sig på det i den åldern. Att då förstå, på egen hand och utan erfaren hjälp, kanske till och med utsatta för vilseledande propaganda, att allt liv inte kan räddas till varje pris, det blir mycket svårt.
Jag är glad och hedrad att läsare som är så kunniga i filosofi som du är tar sig tid att läsa det jag skriver. Det tvingar mig att tänka till.
Först tack till Mats för hans arbete med PH. Hoppas att hon har läst vad han skriver och den senaste texten översätter hon kanske med google translate.
Hur är det då i skolorna med dessa frågor? Kul att få denna fråga. Vad som diskuteras i ämnet samhällskunskap kan jag inte redogöra för. På lärarrummen är intellektuella eller politiska diskussioner helt frånvarande. Det som diskuteras där är framförallt elever, deras resultat och lite vardagliga saker.
Delar numera min tid mellan två högstadieskolor. Har större delen sedan slutet av 1980-talet varit gymnasielärare. Lagmansgymnasiet var skolan som minskade kraftigt med nya tider. När man skulle börja göra reklam för att få elever visade man sin okunnighet plus ett antal själmål gjordes. I allra sista minuten lyckades man rädda skolan bla med hjälp av föräldrar trots att ledande skolpolitiker och kommundirektören ville lägga ned skolan.
När jag för ca ett och ett halvt år sedan presenterade mig för dessa båda lärarkollektiv på högstadiet så sa jag att jag ville arbeta för att skapa en mer posotiv syn på människan i skolan. Jag berättade om min elev Kajsa vars arbete skulle fått ett förord av en professor osv. Jag framhöll att jag tyckte att det var en viktig uppgift för mig. När min elevs arbete var klart var det naturligt att lägga ett ex på varje lärarrum tillsammans med vad jag skrivit om hur man ska undervisa om miljön, inte bara ösa på världens problem på våra elever. Tror ni att det blev någon diskussion? Knappast inga kommentar alls.
När jag har skrivit och uttryckt mina synpunkter på läromedel och lämnat dem till rektorerna blir det kanppast ingen feedback. De orkar inte.
Har en del trevliga diskussioner med en NO-kollega om människan kontra naturen och människans betydelse för naturen och behovet av att få ut elever i naturen. Det är en äldre NO-lärare som är urtypen för en SNFare och en mycket duktig fågelskådare. (Inom parentes sagt en fågelskådare som är mkt besviken på myndigheternas hanterande av Hornborgasjön och hur de har omvandlat en fin fågelsjö till en ganska vanlig svensk sjö. Vargfrågan är en sak vi aldrig kommer att ha samsyn om men jag har fått honom att mer inse människans positiva betydelse för vår nordiska natur). Våra disskussioner är ett undantag på skolan.
I mitt främsta ämne, biologiämnet är det en självklarhet med människan som toppkonsument att människan har en speciell status. Inget som ifrågasätts av elever. Brukar berätta för dem vad professor Urban Emanuelsson berättade för mig och vad jag hört att han även berättat för andra. Efter ett livslångt forskande om biologisk mångfald har han kommit till den ståndpunkten att hade människan inte funnits i vår nordiska natur skulle vi bara haft ca 70 % av de arter vi har nu undantaget mossor. UE är Sveriges främste forskare på biologisk mångfald.
Jag lägger min energi på att eleverna ska på en mer positiv syn på människan gentemot naturen och att vi har gjort många bra miljöförbättringar vilket inspirerar mina elever till att tro att vi även i framtiden kan fortsätta att göra miljöförbättgingar. Eleverna är tacksamma för detta och jag har fått en fin feedback från dem pga detta. Jag kan se att eleverna liksom sräcker på sig och jag har sagt till dem att vi kan vara stolta över vad vi gjort.
I Sverige får man inte vara stolt över att man är människa, västerlänning eller svensk.
Eleverna har även bett mig prata med andra lärare om detta så att de på lägre stadier ska slippa att bara lära sig dessa negativa saker. Men en av dessa lärare fick jag höra att han saknade ett material med mer positiv inriktning, från WWF är det mest negativa vinklingar sa han. Men intresset var inte så stort att han ville avsätta tid till att mer lyssna på mitt busdskap och sedan flyttade han.
Alla lärare är upptagna med sina saker och att hålla reda på eleverna.
Det ska numera finnas förstelärare i olika ämnen. Vi fick från skolchefen info om att det var ett par områden som vi skulle arbeta mera med bla värdegrunden. Det tyckte jag lät bra så jag ansökte om att bli förstelärare med motiveringen att människans egenvärde är alldeles för lågt i skolan och att jag ville arbeta med att höja detta värde. Man pratar mycket om människans lika värde men att man har glömt bort att tänka på egenvärdet. Skrev att jag ville undervisa kollegor på lägre stadier om detta så att eleverna skulle på en mer positiv syn på människan. Tror ni att jag blev utsedd till förstelärare?
Vi talar ofta om människans lika värde. I skolan så är det egentligen människans lika låga värde. För många elever har av lärare fått hör att det varit bättre för jorden om människan inte hade funnits eller så har de tänkt detta som en följd av den undervisning de fått. Se gärna min syn på miljöundervisning där jag rediovisar mer om detta. http://lagmansnatursida.se/miljoundervisning%20del1.pdf
Har även gått på läromedelsförlag med min kritik av klimatfrågans behandlig i läroböckerna men är är det väldigt tyst. Skrev en kritik av klimatavsnittet som fanns i en lärobok skriven av en Göteborgsprofessor, skickade det till honom men inte ett knyst från honom och även hans kompis som är en IPCC-medarbetare i WRII-gruppen. Han höll en föreläsning i Vara om sitt arbete men han gick på som vanligt med ökande antal stormar osv. Då fick jag arbryta honom och rätta honom och peka på att WGI-gruppen skriver att stormarna inte ska öka och det senaste resultatet av stormforskning mha stalaktiter kring Australien visar att 1700-talet var det stormigaste århundradet och att de stora stormarna har minskat sedna 1970-talet. Denna forskning erkände han att han inte kände till. Efter föreläsningen lämnade jag mitt material till honom och bad honom hälsa till den andre professorn som hade skrivit om klimatet vilket jag hade kritiserat. Inte ett ljud har jag hört från dem. Se min kritik http://lagmansnatursida.se/rutan/miljokunskap.pdf.
När det gäller läroböcker finns det mycket att göra. Gleerups har på senare tid givit ut en bok i Naturkunskap som inte borde lämnat pressarna. Har tänkt att jag ska skriva en längre kritik av denna men tiden har inte räckt till. La ut en kortare kritik på bokus om denna. Se http://www.bokus.com/bok/9789127421653/insikt-naturkunskap-kurs-1a1-larobok/#customer-reviews
Detta var lite från skolans värld.
En klargörande men mycket nedslående redogörelse från skolans värld.
Lysande Rutger! Jag måste säga att din länk under ”miljöundervisning” som ledde till texten ”våra barn är det bästa vi har” var fantastiskt bra!
Och miljökunskapslänken visar väl att du bör skriva en lärobok själv. Du vet ju uppenbarligen redan hur du vill ha den.
En kommentar till ”Vi talar ofta om människors värde. I skolan så är det egentligen människors lika låga värde.”
”Article 1: All human beings are born free and equal in dignity and rights.”
”Artikel 1: Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.”
Men vänta nu – inte betyder väl dignity värde!? Det är ju en felöversättning! Hade Smuts menat value hade han väl skrivit det?
Vad är ett värde? Ett värde uppstår väl rimligtvis när ett medvetande (ett subjekt) gör en positiv eller negativ värdering av något (ett objekt). Manfred Moritz (Inledning till värdeteori) beskriver t.ex. något som han kallar ”strålkastarteorin” så här: ”Ett objekt O har endast värde, om någon positiv attityd riktar sig mot objektet. Om objektet inte gillas, så har det heller inget värde.”
Men var kommer då attityden ifrån? Vad kan ha medvetande? Ja enskilda människor, naturligtvis. Men kollektiva konstruktioner har inga ”kollektiva medvetanden”. Ett företag eller en fotbollsklubb eller en kommun eller en stat har inget medvetande och kan därför inte heller värdera något. Säkert kan djur i någon mån värdera sin omgivning, men där saknas förmåga till abstrakta resonemang. För att hitta andra värderare hänvisas man ju till rena övernaturligheter: ett andeväsen, en gud eller utomjordingar. ”Marknadskrafterna” är kanske opersonliga, men man brukar inte hänvisa till dem när det gäller människovärde. Så, vem är det som står för bedömningen när man hävdar ”människans lika värde” eller att ”människan har inte rätt att utnyttja andra arter” eller att ”djur och natur har egenvärde”? Det vore bra att få det klarlagt.
Fråga vilken hundägande förälder som helst och denne kommer att svara att först kommer barnen och övriga familjen och sedan hunden. Han kommer varken nämna kungen eller grannarna eller okända utbölingar.
Ja, och det är ju så värden fungerar: om allt har sitt pris så blir ingenting någonting värt. Inflation. Om du ensam har pengar i ett samhälle av fattiga så kan du få ”mycket för pengarna”. Men om alla får lika mycket som du har, då kommer priserna att höjas och dina pengar förlora i värde. Samma med rättigheter. Om bara människan har rättigheter så har människan friheten att utnyttja sina naturtillgångar, t. ex djur och mark, till att försörja sig och sin familj. Men ger man rättigheter till djur och natur som markägaren inte får kränka, så har ju motsvarande rättigheter tagits ifrån människan. Man kan inte upphöja andra varelsers eller föremåls värde utan att samtidigt sänka människans. (Precis samma princip gäller f. ö. sanning och sanningsanspråk.) De som tycker att mat ju alltid finns att köpa i affären kanske tycker att saken inte berör dem så mycket, och visst, det är ju naturbrukarna som drabbas först och värst.
Så där tycker jag vi har tre hyfsade argument, dvs.
– För att hävda ett egenvärde måste man antagligen hänvisa till övernaturliga medvetanden,
– man kan inte ge rättigheter till andra företeelser utan att sänka människans värdighet (!) till deras nivå, som Rutger antyder, och
– bedrägeriargumentet som Mats förklarat så väl i stycke 10 ovan, och kanske ännu fräckare i bloggposten ”Som att tala till en hand”.
För nytillkomna rekommenderar jag även Mats kanske bästa intrinsikalismtext, där min kommentar kanske ger en antydan om problemets, dvs attitydens omfattning:
https://www.frihetsportalen.se/2011/10/sa-fungerar-intrinsikalismen/
Härligt att du har så gott minne för vad jag skrivit. Hade nästan glömt debatterna med Måns B (tjänsteman inom ekologi på Länsstyrelsen i Skåne).
Att jag envisas att skriva om intrinsikalismen och använda detta begrepp istället för egen värde eller liknande, är trefald. Dels vill jag avslöja det försåtliga i användningen av begreppet i debatter och filosofiska resonemang. Dels vill jag ge möjlighet till en förförståelse av vad det innebär till dem som eventuellt kommer att stöta på begreppet i den typ av högre utbildning där det används för indoktrinering. Dels vill jag att det ska finnas som sökord på svenska på internet.
Hej B-J Bjurling
Tack för din kommentar och ditt beröm för vad jag har skrivit om miljöundervisning. Har så många gånger fått höra från elever ”att när undervisningen kommer in på miljöfrågor är det alltid så negativt”. Tycker synd om dessa elever. En del elever slår då dövörat till en del blir aktivister som inte respekterar demokratin.
När jag skrev om ”människor lika låga värde” var det tänkt att vara lite ironisk. Är mycket väl medveten om felöversättningen. Frågan är om det har varit felöversättning hela tiden från det att denna deklaration skapades.
Blev lite nyfiken på din bok samtidigt. Ska försöka få tag på den. Av det du skriver kommer jag att tänka på detta med fridlysning av växter och djur, något som jag varit och är positiv till men det inskränker kanske på vissa rättigheter som jag har som bonde. Det behövs ju i vissa fall om vi tillexempel ser hur det var med rådjuren på 1850-talet. Vi höll ju på med att förstöra en naturresurs.
Jag tror att man kan säga att 70-talets miljörörelse stod på två ben. Dels konstaterade man att människan förgiftade sin omgivning med div. utsläpp, dels att resurserna var på upphällningen. ”Oljan slut inom 20 år”, liksom. När det gäller utsläppsfrågan fanns ju verkligen ett problem, men där har vi ju, precis som du säger, Rutger, gjort storartade framsteg sedan dess. Det problemet är ju i stor utsträckning borta! Det mariga är ju att miljörörelsen vägrar erkänna sina framgångar, utan bara fyller på med nya hot. På resurssidan, däremot, har de aldrig haft rätt och aldrig lärt sig något.
jag blev något överraskad när jag för ett tag sedan förstod att Kväver äntligen inte längre ansågs vara den stora förorenaren av hav och andra vattendrag och att då borde bonden slippa skulden…
Men.
Då hade man ”uppfunnit” ett nytt problem.. lustgas.
Som skall vara oerhört klimatfarligt…
och detta uppstod vid kvävedenitrifikation…
Jaha.. vilken nyhet!?
Förklaringen till denna uppståndelse kan inte vara något annat än du menar här ovan…
Att finns inga problem så måste man uppfinna dem…
Angående skolans värdegrundsarbete så tog jag upp det i min bok…
”I Värdegrundsboken (Zackari och Modigh, 2000, utgiven av Regeringskansliet) heter det:
” Om demokratin som metod kommer i konflikt med grundläggande värden och intressen kan man tvingas offra demokratin som form. Att i demokratiska former besluta om att t.ex. införa spöstraff i skolan för disciplinbrott är ett exempel på att lojaliteten mot demokratiska beslutsformer inte är absolut. En kränkning av andra människor rättfärdigas inte även om formerna för beslutet är demokratiska.”
Konkret måste detta för skolans /samhällets vidkommande betyda att en personlig ”veganism” dvs att välja bort animalieprodukter, är tillåten eftersom det är vars och ens egen ensak vad han vill livnära sig på. Däremot är inte djurrättspropaganda godtagbart, ens i parlamentariska demokratiska sammanhang, eftersom det inte är rätt att förmena andra människor samma rätt att välja sitt eget liv. Om det inte är rätt att piska negrer eller gotlänningar i svenska klassrum i demokratins namn, borde det inte heller vara rätt att sprida djurrättspropaganda i samma salar. Men givetvis måste frågeställningarna tas upp och ventileras – precis som man gör med rasism och mobbning. De får bara inte stå oemotsagda. Det är ju det som är syftet med hela värdegrundsarbetet. Men framför allt måste man ju förklara för alla vad som menas med humanism och varför den är så viktig. Om alla har det klart för sig så faller ju alla antihumanistiska yttringar av sin egen ondska.. Men det är där Regeringskansliets skolmaterial brister. Begreppet antropocentrism saknas.
Nazisterna var inte onda för att de lät gasa ihjäl miljoner judar. De var onda för att de lät offra människor, människors rättigheter för sina ideal. Och för att förhindra en upprepning formulerades deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Jag är rädd för att många blandar ihop orsak och verkan. Ekocentrismen torde ju i själva verket var ett idealiskt skolexempel för skolornas värdegrundsarbete. Rättighetsmotståndarna har ju inte försvunnit, de har bara flyttat på sig.”
Apropå ”rinna iväg mot 3-4.000 ord”?
Den Amerikanska konstitutionen har 7 huvudartiklar och har funnits i 226 år och kom till för att skydda den enskilde medborgaren från övergrepp från engelska tjänstemän i kungens sold.
Den svenska grundlagen är numera hopkokad för att kriminalisera medborgarna och driva dem till underkastelse under korrupta kleptokrater.
Fantastiskt jobb Mats, tack för det!
Ja, den amerikanska konstitutionen är ett beundransvärt försök. Dagsfärska rapporter pekar på att även denna klenod är utsatt för utmaningar som måste leda till förändringar, förbättringar, moderniseringar. Låt oss hoppas att inte väsentligheterna går förlorade. Andra demokratier, som vår egen, står inför än större förbättringar.
Tack för uppmuntran!
Jag får erkänna att jag aldrig förstått detta problem. Som naturintresserad ung blev det lantbruket som blev levebrödet. Att jag är en del av naturen är givet…
Att jag därmed är ansvarig för förändringar utöver de djur och växter som jag fysiskt når är ju omöjligt, även om det påstås så i miljödebatten…
Som bonde.
Det gör ju att andra tycker sig ha en dömande funktion över min verksamhet, därför att jag som bonde är den förmedlande länken mellan människan, homo urbanus, eller vad det heter, och naturen…
Fiskare är en annan sådan yrkesgrupp…
Att det har en så här snedvriden psykologi bakom sig hade jag inte klart…
Jag trodde det var allmän förvirring bara….
Och att Darwinismen skapat dessa förvirringar..
Men sett ur den vinkeln måste förvirringen ändå hänga ihop med Darwinismen, men som andra sidan av myntet. Att människan skall vara demiurgen i skapelsen…
Som bara ställer till det..
Är inte det bara hybris i sann socialdarwinistisk anda..?
Hur skall man då se på myror som odlar svamp på ett symbiotiskt sätt?
Är inte myrornas sätt mot svampen samma elände som människan gör som bonde mot tamdjuren?
Är inte grisens eländiga tillvaro i fläskfabriken samma elände som svampen har det hos myrorna?
Eller gäller dessa problem bara människan?
och i så fall är vi väl tillbaka till grekernas tanke.. att människan står över allt?
Allmän förvirring är nog något som dessa usurpatörer vill åstadkomma. Det gör det bara enklare att tillskansa sig tolkningsföreträde och därmed makt.
Jo, vilken sida av myntet (oavsett vilket slags mynt vi talar om) som ska anses vara rätt eller mest åtråvärd se, kan man tvista om.
Det är fortfarande många som sliter i Darwin och vill göra tolkningar som skulle fått honom att ömsom skratta, ömsom gråta.
Humanismen är väl det tydligaste exemplet på en teori eller filosofi som sätter människan främst. Märkligt då att man inom det vida fält som kallas humaniora börjat sätta intrinsikalismen främst. Det låter som ett svek, i bästa fall, eller rent av ett förräderi i sämsta fall.
Jo, svikare och förrädare är det gott om, inte bara i politiken utan även inom forskarvärlden. Båda är relativt nya företeelser, en produkt av den parantes i världshistorien som inleddes 1914 och som fortfarande pågår. Normaliteten kan återställas först när ekonomkåren pensionerar Keynes och omfamnar den s k österrikiska skolans tydligt liberala principer. Bl a genom att avveckla Federal Reserve och alla andra centralbanker och låta den välståndsskapande marknadsekonomin få fungera lika fritt som under den s k ”gyllene epoken” (andra hälften av 1800-talet), men med högre ambitioner vad gäller den distributiva rättvisan.
Sådana ekonomiska elementa är nog i praktiken mer styrande än vänsterintelligentians kvasikommunistiska filosoferande. Därmed också sagt att de värsta skurkarna är förment borgerliga partier som säljer ut frihetens och välståndets mest centrala fundament. Och smiter från sitt ansvar genom att ägna sig åt en skamlös framtidsimperalism.
Jag hoppas kunna väcka en borgerlig debatt mycket snart. Men jag lovar inget förrän det är på plats.