Många svenskar undrar varför assimileringen av de senaste årtiondenas invandrare går så dåligt. Det gick ju faktiskt ganska bra med finländare, italienare och ungrare. Många av dem har kvar en charmig personlighet, men är ändå numera svenskar.
Dock finns en grupp som haft lång tid på sig och som ändå inte assimilerats särskilt väl. Det har snart gått 350 år sedan Skåne blev svenskt, men låter de som svenskar, agerar de som svenskar? Nej, inte påtagligt.
En stor skillnad mot invandrare är att skåningarna fick sitt eget land med sig vid ”flytten” och det Småländska Höglandet ligger som effektiv spärr mot svenskheten.
Det är snarare att så att skåningarna har tagit över Sverige. Överallt i TV, även lokal-TV från norra Sverige, hör man skånska talas. Den nyss avkunnade melodifestivalen hade tre programledare, samtliga skåningar. Av bidragen var en stor del skånska. Det var kort sagt en lokal angelägenhet för skåningar. Eller möjligen en del i ett noga iscensatt framflyttande av skånska positioner i Sveriges kärnområden.
Problemet med skåningar är att de inte vill assimileras. När det gäller invandrade muslimer är problemet likartat, de vill inte assimileras. Orsaken är enkel, islam är en av två världsreligioner med påbud i urkunden om att dess troende skall missionera för att omvända de otrogna. Den andra religionen av detta slag är kristendomen. Kristna ute i de delar av världen som av tradition inte har kristendomen som kulturell bakgrund vägrar att assimileras i dessa länder.
Tro inte att varken kristna eller muslimer kommer att backa från sina uppdrag att missionera och omvända. Redan år 719 hade det muslimska kalifatet erövrat i stort sett hela Iberiska halvön. Karl den store, som inom parentes med våld kristnade hela centraleuropa, vände mödosamt på steken från 778 till 801, då kalifatet fördrevs från Iberiska halvön så när som på Granada. Där blev de kvar ända till 1492.
På 1100-talet stod striden om kristet eller muslimskt tolkningsföreträde i östra Medelhavet. Främst i ”det Heliga landet”. År 1683 stod striden utanför Wiens murar. Men längre än så kom inte islam den gången. Samtidigt pågick från 1200-talet och egentligen in i våra dagar den reformation av den kristna kyrkan som skapat ett slags kristen dialektik mellan en bokstavstroende skapelsemyt om en extern gudomlig kraft och en moralisk-etisk utveckling av människans inre gudomliga väsen.
Med islam, kalifatet och osmanska riket, följde bortglömd kunskap om i synnerhet den grekiska antiken. Kunskap som till stora delar gått förlorad efter romarrikets fall, 476. Från 1400 talet och framåt fick denna kunskap åter spridning i Europa. Först som renässansen och senare som upplysningen. Detta sätt att ta lärdom av historien har inte förekommit inom islam.
Nu, cirka 500 år efter slaget vid Wien, kommer striden åter att stå i Europa. Denna gång möjligen i hela Europa, eftersom muslimerna inte kommer som en här marscherande från sydost. Nu finns de redan mitt ibland oss.
Assimiliering går bra när lika barn leka med varandra. Men när barnen inte är i stånd att leka samman för att det helt enkelt inte handlar om lek på lika villkor, utan leken har den allvarliga undertonen av krav på herravälde, hur går det då?
Som bekant är jag ateist. Jag vill inte ha någon religiös överhet. Den roll av frivillighet som kristenheten i Europa till övervägande del accepterat fungerar någorlunda bra i det demokratiska samhället. Jag vägrar underordna demokratin och friheten några som helst religiösa diktat. Oavsett i vilken guds namn dessa proklameras.
All verksamhet måste förnyas, följa med sin tid och uppdateras. Den västerländska demokratin har i 70 år varit i starkt behov av sådan förnyelse. Murens fall initierade inte en sådan förnyelse. Tvärtom dolde den behovet av förnyelse samtidigt som den muslimska invandringen tog fart. Dessutom har efterkrigstiden sett en tilltagande framväxt av rejält flummiga gröna idéer i västvärlden. Dessa är också idéer som hotar frihet, äganderätt och demokrati. Vi är nu i det läget att vi kanske tvingas backa ett eller flera steg för att försvara demokratin som princip över huvud taget. Den dystra utsikten är att vi nu befinner oss mitt i en 100-150 år lång period då demokratin inte utvecklas och i värsta fall inte alls kommer ut på andra sidan som en fungerande idé. Därmed avslutas en andra demokratisk parentes i historien.
Nej, jag vill inte ha krig, jag vill ha fred och frihet. Men det kräver enligt min mening att vi inte räds att säga nej till dem som vill ta vår frihet ifrån oss. På samma sätt som jag igår skrev att den svarte predikanten Jesse Lee Peterson uppmanade vita att inte skrämmas av tillmälet rasist när de kräver civiliserat uppförande även av svarta, på samma sätt måste vi försvara rätten att kräva respekt för vår sekulära frihet och viljan att utveckla vår demokrati till något ännu bättre. Utan att avskräckas av tillmälen om islamofob, antisemit, misogyni, klimatförenkare eller vad de nu kan tänkas kasta mot oss.
Historien är inte en bekväm fåtölj att självbelåtet sjunka ner i. Rätt använd är historien en språngbräda till en ännu bättre framtid.
Mats, din beskrivning av skåningar stämmer inte med den bild jag har. Att de inte vill assimileras kan kanske stämma, då jag tror att den svenska politiken skulle vara mera galen utan söderifrån ”inflyttade” skåningar, varför skåningar, om man bortser från sossefästet i Malmö, skapat en effektiv spärr för svenskheten, inte mot densamma. Det riksdagsparti som värnar mest om svenskheten är SD. Partiet började som bekant i Skåne och har sakta spridit sig norrut för att idag omfatta mer eller mindre hela Sverige. Det tycker jag det jag kallar för svenskar ska vara tacksamma för, ett månande om svenskheten. Att det äntligen, efter årtionden, skapats en politisk kraft, värd namnet, som gör uppror mot etablissemanget och den politiska korrektheten, som härrör i huvudsak från Stockholm. Därför anser jag att skåningarna i större utsträckning än övriga landet agerar som svenskar. Skåningarna har också visat i opinionsundersökningar att de vill tillhöra Sverige, trots att de bryskt slets loss från Danmark vid freden i Roskilde år 1658 och genom en grym etnisk utrensning skulle försvenskas, vilket därmed ser ut att ha lyckats.
Att skåningarna inte låter som svenskar är inte heller sant, men de låter inte heller som danskar och jag vet av egen erfarenhet att danskarna har lättare att förstå en dalmas än en Malmöbo. Malmödialekten är väl i mitt tycke den räligaste, medan den uppdateras till en bättre utgåva om man bara reser till Helsingborg. Skorrande i talet finns där, men det hittar man också i Jönköping, den nordligaste delen av Småländska Höglandet, som du Mats anser representerar svenskheten. Att man hör alltmera skånska talas i norra Sverige, betyder ju istället att utbredningen av den etniska svenskheten alltmera cementeras som en motvikt till det sammelsurium av dialekter som kommer ur den massiva invandringen.
Det var inte min avsikt att förminska skåningar, jag ville ge en relief till det senare resonemanget om assimilering.
Jo, skåningar har ibland de kvaliteter och karaktärsdrag jag önskar att svenskar kunde ha i högre utsträckning (utom dialekten då, den är faktiskt förfärlig). Till dessa positiva drag räknar jag skåningars rakhet i resonemang och uppträdande. Det verkar vara ett drag de behållit från sin danska tid.
Kanske är jag partisk, men svearna verkar inte ha den karaktären, däremot är den vanligare även i Norrland. Eller annorlunda uttryckt, ju längre från Stockholm desto bättre. Gäller inte allt och alla, naturligtvis. Men som generell regel.
Svenskheten är för mig något svårfångat, svårdefinierat. För i det svenska kärnlandet är det mycket lite som stämmer med det mannamod och den rakryggade hederlighet som präglar förkristna berättelser om folket i dessa områden.
Jag är helt enig med dig vad gäller definitionen på svenskhet. Att den är svårdefinierad kan ha att göra med Sveriges stora landområden där det ofta, åtminstone förr, var stora avstånd mellan bebodda områden. Ofta utvecklades med tiden olika isolerade mentaliteter som kunde skilja sig ganska avsevärt sins emellan.
Detta motsäger i och för sig förhållandet i Danmark, där ofta stora olikheter också finns mellan olika landsändar trots den begränsade ytarealen. T. ex vad gäller Jyderna, inte att förväxla med judar, som bebor Jylland, där skillnader i mentalitet är ett särdrag i jämförelse med t. ex Själland och Köpenhamnsområdet. Jylland kallas ofta i folkmun också för ”provinsen”.
Trots detta finns det i Danmark en mycket stark nationell känsla att vara dansk, som i många stycken genereras genom det danska kungahuset med drottning Margrethe i spetsen. Monarkin i Danmark är mycket starkt uppbackad av danskarna, till skillnad från sina svenska vänner. I Sverige har istället den Republikanska föreningen fått en ganska stor tillslutning under de senaste åren, med sitt uttalade mål att avskaffa monarkin, ett särdrag som inte finns motsvarighet till i Danmark. Så jag skulle nog vilja påstå att danskheten skiljer sig en del från svenskheten såsom identifiering till en särskild folkgrupp.
Jag har förstått att jyderna (heter det så? Jag trodde det hette jutar på svenska), anses provinsiella i Danmark. Men Danmark är ju sedan förlusterna av de tyska provinserna en nation av öar, så när som på Jylland. Ö-folk är ju, som man säger i Norrland, lite eljest.
Jo, danskheten skiljer en hel del från svenskheten. Det märker även en person som jag själv som har begränsad kunskap i ämnet.
Har från ”säker” dansk källa hört att folk från Lolland är särskilt ovanliga danskar. Tycker också att man ibland till och med i Köpenhamn möts som en utomjording, för att man är svensk. Så vilka som är mest provinsiella är fortfarande en öppen fråga.
Demokrati är alltid en parentes mellan olika totalitära tidsperioder…
Skönt att veta att du som vanligt är optimistisk. När det väl gått åt skogen, vilket det alltså sannolikt gör, kan vi nynna på en gammal Sven-Ingvarslåt, Börja om från början!
Nja, jag tror vår framtid är ljus, lite längre fram i tiden, i närtid ser det värre ut.
Allt vi behöver göra är att göra oss av med politikerna och skapa ett samhälle där vi tar hand om varandra bättre.
Som vanligt hänvisar jag till Kategoriska imperativet.
Här ett citat från Nyeng: Etiske teorier:
”Det kategoriska imperativet befaller oss att visa undantagslös aktning för varje enskilds fria och rationella vilja. Vi har kanske inget egentligt ansvar för andras välfärd, men i vilket fall som helst så har vi ansvar för att respektera deras möjlighet att välja själva. Detta framstår som den ”riktiga” tolkningen när vi ser på den andra formuleringen Kant ger av det kategoriska imperativet: Handla så, att du aldrig behandlar mänskligheten i såväl din egen som i varje annan person, bara som ett medel, utan alltid tillika som ändamål. (… ) Den avtvingar oss en absolut respekt för varje enskild persons autonomi, förmågan att ha en ren, rationell vilja.”
Min slutsats är ju att vegan-, djurrätts-, eller annan propaganda för ”köttfria dagar” är moraliskt klandervärda just med hänsyn till kategoriska imperativet, men du kan förstås göra samma koppling till (annan) religiös mission.
Det kategoriska imperativet får där samma tolkning som begreppet frihet under ansvar. Det är en bra tolkning. Gränsdragningsproblemen kommer vi dock aldrig undan. Jämkningen, förhandlandet, avvägningen, resonemangsöverenskommelsen.
I ett väl tolkat kategoriskt imperativ står respekten för andra över demokratins majoritetsdiktatur.
Det finns omåttligt och mycket läsvärt på ”nätet” men få som gör det så begripligt som Mats framförallt när det gäller lite mer jordnära ting som till exempel konsten att genomskåda politisk korruption och att överleva. Beträffande assimilering av hitkommande inbillar jag mig att våra nuvarande politiker inte har det minsta hum om vad dom talar om. För att göra det lite drastiskt. Efter freden i Roskilde 1658 då svensken tilltvingat sig Skåne m.fl. län var svensken tvungen att plantera ett universitet i Lund just med tanke på assimilering. Skåningen är ju inte sämre funtad än att han tillgodogör sig klokskapen som naturligtvis kommer från Stockholm/Uppsala. Men mellan varven gör vi avslöjande upptäckter som att kommunisten Erik Svensson, professor i Lund? ämnar spotta vissa korruptionsavslöjare rakt i ansiktet. Hur många fler har infiltrerat assimileringsanstalten?
Karl XI var införstådd med att om Sverige skulle överleva på längre sikt, var han tvungen att assimilera de erövrade provinserna. Annars skulle uppror uppkomma och Sverige skulle splittras.
Som skåning erkänner jag att detta har lett till att Sverige i ett senare skede har blivit ett relativt fredligt land. Men jag kan däremot inte acceptera att vi skåningar nu ska bli multikulturella och ta över sämre kulturer ifrån Mellanöstern. Då är det bättre att göra motstånd och skaffa vapen innan samhället havererar.
Så herrn är ateist. Enligt ditt eget resonemang, är det en stark koppling mellan imperialistiska rörelsers handlingar, med en viss trostillhörighet och civila som tillhör samma tro.
Bolsjevikerna i Ryssland var ateister. I sådana fall bör vi alla vara rädda för att du vill införa diktatur och kasta sådana som mig i Gulag. Tro inte att vi backar från er ateisters mission, att uppnå detta. Du stöder Stalin, lika mycket som en slumpvis utvald muslim stöder IS.
Låter det rätt? Om inte, så tänk på att det är vad du anklagar muslimer för, enbart p.g.a tillhörighet till en världsreligion med 1.6 miljarder människor.
Mäster Palm tycks läsa min text som en viss potentat anses läsa Bibeln. Men det var väl det som var avsikten.
Med ateismen följer ett krav på sanning i förhållande till fakta. Se B-J Bjurlings kommentar. Det följer alltså inga krav eller planer på diktatur med det jag skriver.
Islam är en sekt, det är avsiktligt skapat för att vara en sekt. Det är bara att läsa Koranen och analysera dess innehåll. Har du gjort det? Det har jag.
Jag skrev ett långt svar här igår som verkar ha försvunnit. Försöker igen. Med ateism följer inte alls ett krav på ”sanning i förhållande till fakta”, vad nu det är. Fakta i kontrast till påhitt är väl per definition en sanning, eller en del av en sanning. Det enda som krävs i ateismen är att avvisa gudatro.
En ateism kan alltså vara som Stalin och vi vet ju alla hur Stalinväldet var. Eller så kan en ateist vara en empatisk och mysig typ. För att veta hur en person som är ateist är måste vi först känna denna. Detsamma gäller för en muslim eller kristen. Att bara veta att en person är muslim, ateist eller kristen ger ingen ingående information om hur personen är.
Islam är inte en sekt utan en världsreligion med 1.6 miljarder människor, med islamdominerade länder från Västafrika till Sydostasien. Jag tror både du som jag förstår att det finns bättre sätt att förstå olika människor som affärsmannen från Senegal till risbonden i Malaysia, än att anta att tillhörigheten till Islam förklarar allt om dem
Ateism utan fakta är tro och alltså definitionsmässigt att jämställa med religion eller vidskepelse.
Koranen är en handbok i sekterism. Det gör islam till en sektliknande religion, även om det är en mycket stor sekt.
Det är omöjligt att basera ateism på fakta, för du kan inte hitta ett enda fakta som bevisar att det inte finns en gud. Det kan nämnas att Einstein var gudatroende.
Nationalencykopledins definition för sekt är ”religiös grupp som markant avviker från den eller de religiösa huvudlinjerna i ett samhälle.” Det finns inga instruktioner i koranen som beskriver hur Islam ska vara en ”rörelse som avviker från huvudlinjerna i ett samhälle”, alltså något åt sekthållet. Tvärtom är ju Islam och Kristendomen konstruerade så att de ska nå ut till så många som möjligt.
Om du ska diskutera sådana här saker kan du inte göra det med dina egna hitte-på-definitioner av ord.
__________________________________
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/sekt
Ateism baseras på det faktum guds existens inte kan bevisas. Vad Einstein trodde på saknar relevans i sammanhanget.
Jo, jag kan faktiskt ge och använda mig av egna definitioner av begrepp. Bland annat yttrandefriheten ger mig den rätten.
Men det är också min skyldighet som debattör att erbjuda en bättre tolkning när den som är noterad i uppslagsverk är undermålig.
Islam är naturligtvis inte en ”religiös grupp som markant avviker från den eller de religiösa huvudlinjerna i ett samhälle” i de muslimska länderna.
Däremot så är islam en rörelse som i sin urkund (Koranen) uttryckligen instruerar sina anhängare att vara en ”rörelse som avviker från huvudlinjerna i ett samhälle”, eller i förhållande till icke muslimer, de otrogna, som det uttrycks nämnda skrift.
De förordar sekterism. I mina ögon uppfyller de därmed de basala kriterierna för att klassas som en sekt.
En sekt som blir världsomspännande innebär naturligtvis ett problem för världen. Det är tillräckligt besvärande när en sekt är begränsad till Knutby.
Sen skriver du att kunskaper om antiken spreds i Europa genom renässansen och att liknande tendenser inte finns inom islam.
Det där är lögn eller okunskap. Efter den arabiska expansionen på 600 talet och framåt blomstrade utveckling inom vetenskap, delvis med hjälp översättningar av vetenskapliga skrifter från antiken. Vetenskapsrelaterade ord som algebra, alkohol och alkemi är alla arabiska ord därav. Genom morernas välde i Spanien spreds sedan kunskaperna ut i det outvecklade Europa. Det arabiska väldet hade Islam som huvudreligion. Informationen är enkelt verifierbar. Du är antingen okunnig eller en lögnare, både omständigheterna gör dig helt okvalificerad att uttala dig i det här ämnet.
Ska du citera får du väl citera korrekt.
”Med islam, kalifatet och osmanska riket, följde bortglömd kunskap om i synnerhet den grekiska antiken. Kunskap som till stora delar gått förlorad efter romarrikets fall, 476. Från 1400 talet och framåt fick denna kunskap åter spridning i Europa. Först som renässansen och senare som upplysningen. Detta sätt att ta lärdom av historien har inte förekommit inom islam.”
Så skrev jag. Där framgår väl tydligt att muslimerna förde med sig kunskap till Europa. Det du inte verkar ha förstått av min text är att Islam inte genomgått någon renässans eller upplysning. Tvärtom verkar de ha regredierat från den kunskapsvänliga inställning de hade när de kom till Europa, till en mer kunskapsfientlig inställning idag.
Det är hela världen att beklaga när en världsreligion spårar ur på det viset.
Du skrev ju att ”Detta sätt att ta lärdom av historien har inte förekommit inom islam”. Hela den vetenskapliga utvecklingen under den arabiska eller Islamiska gyllene eran handlade ju om att ta lärdom av historien. Som du skrivit det låter det ungefär som att böckerna låg från antiken låg i en dammig källare tills européerna tog över.
Människor i Mellanöstern har i omväxlande omgångar haft en mer eller mindre liberal syn på religion. Någon gång efter andra sekelskiftet nådde samhället liberala nivåer. Titta hur det kunde se ut i Kabul:
https://bsnews.info/wp-content/uploads/2013/04/Afghan-women-in-the-1970s.jpg
Är det en religion som förändrats? Eller är det så att samhället runt om en religion förändras, vilket får alla invånare i samhället att se annorlunda på sin religion? Vilken syn på religion tror du människor kan få på religion och annat i en region som Mellanöstern med korrupta regimer, inbördeskrig och bristande välfärd? Om nu det är sant att människor i Mellanöstern återgått till att ha en mer konservativ syn på religion, har inte det då med saker som brist på demokrati och välfärd i samhället? En av de ledande orsakerna till vissa sekters populäritet i länder som Egypten är just deras välfärdsarbete för utsatta i samhället.
Med lärdom av historien avsåg jag i detta fall specifikt den allmänbildning som renässans och upplysning innebar, samt den förändring (minskning) av kyrkans makt i världsliga frågor som detta tvingade fram. Något liknande har inte hänt inom islam.
Men du har helt rätt i att omvärldens och samhällets utveckling påverkar religionens ställning, självklart. Din bild visar en del om hur det kan se ut. Det mest slående exemplet, anser jag själv, är att Benazir Bhutto blev den första demokratiskt valda kvinnliga regeringschefen i ett muslimsk land (Pakistan) på 80-talet.
Detta var dock inte oomstritt. Hela den politik hon och hennes familj stod för väckte opposition bland religiöst ”renläriga”. Både Benazir, hennes far och hennes två bröder mördades.
I väst lever familjerna Kennedy och Palme vidare och deltar i politiken.
Att det finns i problem i regionen Mellanöstern-Mellersta asien är det ingen som hyser tvivel om. Men om vi räknar antalet statschefer och politiker som försvann i det kristna Europa under 1900 talet så hamnar vi ändå inte i närheten av ett land som Pakistan. Ta bara de miljoner som försvann i de icke-religiösa nazisternas koncentrationsläger eller i det ateistiska Sovjet.
Du har fel om att Mellanöstern aldrig genomgått sekulära omvälvningar. Ett exempel är den pan-arabiska socialismen, Baathismen och liknande. Med hjälp av detta så tvingades religionen tillbaka i princip hela Mellanöstern efter 1950 talet. Syrien, Irak och Egypten är exempel på länder som sekulariserades betydligt under Saddam, Assad och Mubarak. Informationen finns där ute om du vill veta mer.
Tillbakagången av sekulariseringen av Mellanöstern förklaras ofta med hur de sekulära regimerna ovan misslyckades kapitalt med många saker och att de alla var förtryckande system i olika grad. Många människor söker då desperat andra politiska lösningar och den politiserade religionen verkar ha blivit en utväg fler tror på. Situationen liknar på sätt och vis den i Sverige där integrationspolitiken misslyckats och människor desperat börjar tro på ett så dåligt alternativ som de islamofobiska Sverigedemokraterna.
Situationen blir ytterligare mer komplex eftersom Mellanöstern har resursintensiva ekonomier. Genom att lägga beslag på ett oljefält eller en gruva, kan ett krig vara vunnet. Det gör att en väpnad grupp med diktatur som mål har mer framgång och gör att fler rörelser som IS växer fram. I en tjänstebaserad ekonomi som Europa är inte det lika gångbart. Ett gäng banditer med granatkastare kan inte få en hel nation tjänstemän att producera för dem, men däremot fungerar det för att ta över ett oljefält eller så. För att ytterligare nyansera varför situationen i Mellanöstern ser ut som den gör.
Det var en bra beskrivning och ändå glömde du de kanske mest uppenbara exemplen på sekulära regimer som ändå inte lyckats ge sitt folk rättvisa förhållanden, Iran under shahen och Jordanien.
Så bra att det var bra. Hoppas det gav något till alla som går i tron att Mellanöstern har sin problem för att det bor mycket muslimer där.
Hoppas det gav något att tänka på till alla som tror att islam är ett bättre alternativ än sekulärt styre i Mellanöstern.