Institute for Energy Research publicerade år 2013 en rapport betitlad Big Winds Dirty Little Secret. Jag översätter och sammanfattar här vad de menar är den mäktiga vindindustrin och lobbyns smutsiga hemlighet.
Som bekant framställer sig vindindustrin som rena, miljövänliga energialternativet. De pekar gärna på vindkraftens nollutsläpp av koldioxid när väl elektriciteten produceras. Det är nog rätt och sant i det lilla utsnittet av verkligheten, men hur är det med resten av produktionen då?
Det är väl belagt att VKV placerade på olämpliga platser tillsammans årligen dödar tusentals fåglar. Allt för ofta är det de rovfåglar och toppredatorer miljörörelsen är så noga med att skydda, som när de fokuserade på jakt inte förmår se riskerna med de i ytterkant snabbt roterande turbinbladen. En förespeglad miljövinst förbyts i en reell förlust.
Många av de människor som förordar vindkraft gör det för att de vill byta ut kärnkraften mot ett alternativ som de tror är mer miljövänligt och mindre riskfyllt ur strålningssynpunkt. För att kunna bygga de kompakta och effektiva elgeneratorer som behövs för att placera dem 200 meter ovan mark, behövs speciella material. I detta fall är det de så kallade sällsynta jordartsmetallerna, främst neodymium och dysprosium, som krävs. Det är Kina som producerar 95% av det som levereras till världsmarknaden. I de berg där dessa metaller bryts finns också radioaktiva ämnen som blir skräp, slagg eller slam, som sedan måste lagras.
En studie från MIT förutspår att efterfrågan på neodymium kommer att öka med 700% på 25 år och efterfrågan på dysprosium med 2600%. Enligt Bulletin of Atomic Sciences innehåller en vindturbin på 2 MW cirka 360 Kg neodymium och 60 Kg dysprosium. MIT räknar med totalt 340 Kg jordartsmetaller i ett 2 MW VKV.
Produktionen av ett ton sällsynta jordartsmetaller ger ungefär lika mycket radioaktivt avfall där strålningen frigörs eller blir tillgänglig för exponering i naturen på ett helt annat sätt än om det varit kvar i berget. I USA installerades år 2012 VKV med en sammanlagd effekt om 13131 MW. Det betyder att mellan 2225 och 2770 ton (beroende på vilket genomsnittsvärde man räknar på) radiokativt material spritts i naturen. Som jämförelse producerar USAs alla kärnkraftverk mellan 2000 och 2270 ton radioaktivt avfall årligen. Avfall som dock omhändertas under rigorösa krav.
Jämfört med vad man får ut i elnätet gör det en avsevärd skillnad. Kärnkraften står för 20% medan vindkraften endast ger 3,5% av all elektricitet i USA. Men brytningen av de sällsynta jordartsmetallerna ger enligt kinesiska myndigheter även upphov till utsläpp av 12000 m3 sur gas (fluorvätesyra, svaveldioxid och svavelsyra) och 75 m3 surt avfallsvatten per producerat ton.
Simon Parry på brittiska Daily Mail besökte år 2011 dessa gruvområden i Kina, där människor, boskap och grödor förtvinar och dör till följd av alla utsläpp från brytningen av sällsynta jordartsmetaller. De svenska miljövännerna vill inte acceptera att vi betalar andra länder för att rena sina avgaser, istället för att ytterligare rena våra nästan obefintliga avgaser. De anser att det är att exportera våra miljöproblem, vår miljöskuld. Men vad har de att säga om den export av radioaktivt avfall som blir följden av fullständigt onödiga vindkraftssatsningar i vårt land, som redan har överskott på el?
Ännu en välmotiverad sågning av vindkraftsnojan och vår ohederliga miljörörelse. Den som förr leddes av omutliga ämbetsmän, som justitierådet Gösta Walin, dessförinnan av den hedervärde humanisten som Sten Selander. Så sent som på 70-talet var det fortfarande sanna miljövänner som dominerade.
I dag leds SNF och miljöpartiet en samling obildade opportunister med makt och positioner som enda mål. Ofta ”inlånade” från avgrundsvänstern och därmed väl förfarna i intrigerandets mindre sköna konst. Det påstådda miljöintresset fungerar utmärkt som bara som narrspegel och verktyg i bortfintandet av de gamla folkrörelsernas ofta alltför naiva medlemmar, som oavsiktligt gör tjänst som dårskapens möjliggörare. Till de mest förslagna dubbelspelarna i det gänget hör f d språkröret Maria Wetterstrand, hon som hyllat användningen av majs som bensinsurrogat och pinsamt nog lyckats lura skortan av liberaler som Mattias Svensson och tidskriften NEO.
Låt oss närma skurkarna vid namn, att klaga på tidsandan eller på ”samhällsklimatet” duger inte, det är människor av kött och blod som styr detta klimat. Inte minst det senaste decenniets radarpar, Reinfeldt & Borg, som förde in MP i maktens centrum och därmed förrådde både sin ideologi och sina väljare. Ett tragiskt slut på ett Alliansprojekt som lovade så mycket men levererade smulor och besvikelser.
Därmed inte sagt att Löfven & Co innebär en förbättring; jag håller fortfarande en rejäl slant på kålsuparteorin. Både blocken kör över sin egna väljare med samma entusiastiska beslutsamhet. Tro inte annat. Möjligen kan vi hoppas att den demokratiska krisen just nu, med DÖ som passande symbol, befinner sig i ett svårslaget bottenläge.
Dokument utifrån visade förra året en dokumentär om jordartsmetaller och återvinning.
https://www.youtube.com/watch?v=kmEW419BEno