Norra Kärr

I dag kanske jag gör någon läsare besviken, men det kan inte hjälpas. En av anledningarna till att jag bevistade föreläsningen med Polly Higgins var att en bekant som oroar sig för eventuell gruvbrytning i Norra Kärr, strax nordost om Gränna, hade tipsat mig. Det är gruvbolaget Tasman som skaffat sig rättigheterna till både prospektering och provbrytning i området. Det de är ute efter är vad som kallas för sällsynta jordartsmetaller. Det är dryga tiotalet grundämnen som ingår i den benämningen. Dessa ämnen används för olika ändamål, främst som permanentmagneter i generatorerna i vindkraftverk, men även i elektronik. Kina är världsledande producent med 95% av världsmarknaden. Kanada, Norge och några få andra producerar resten.

Dessa åtråvärda metaller har lokaliserats till en liten ficka i bergen vid Norra Kärr. Denna ansamling har uppkommit genom att magma från jordens inre vid ett tillfälle tryckts upp genom en smal kanal i urberget (granit), och lagt sig som en liten sjö på något tiotal hektar. I tredimensionell vy skulle det se ut ungefär som en stor trattkantarell nedstucken i berget. I ett senare skede, möjligen i samband med att vätternbranternas förkastningar bildades, veks hatten på kantarellen ihop och bearbetades så att den nu har formen av ett ägg eller en njure. Malmkroppens utbredning är tydligt avgränsad och utanför denna finns ur gruvsynpunkt endast ointressant granit.

Vissa närboende fruktar störningar och eventuella skador på naturen. Påhejade av miljöorganisationer, främst SNF har man försökt stoppa gruvbrytningen. Det parodiska inträffar att SNF är bland de hetaste förespråkarna för vindkraft, men de vill inte ha de nödvändiga gruvor som krävs för att tillverka själva kraftverken.

Jag har läst den förstudie som är gjord i området, den är på drygt 350 sidor på engelska, nedladdningsbar pdf på 40Mb. Den är i mina ögon mycket välgjord och där finns ingen fakta som kan bidra till att stoppa projektet. Visst kan våra myndigheter stoppa det på ren motvilja, men knappast på fakta. I synnerhet inte som Sverige är en gammal etablerad gruvnation, även om det inte gäller detta område. För en som är uppvuxen i sådan miljö och har släkthistoria i bergslagens olika delar känns det som att det enda rimliga är att uppmana de som bor i området att vänja sig. Det är inte så farligt som det beskrivs och det ger jobb, intäkter och infrastruktur.

Fyndigheten beräknas kunna brtyas med god lönsamhet under en 20-årsperiod. Skulle man vilja jaga rätt på de sista molekylerna av dessa grundämnen skulle man tvingas hålla på i 40 år till. Men utredaren ser ingen lönsamhet i det. Man har gjort 119 borrhål med en sammanlagd längd av över två mil. Man anser att man fått en god bild av malmkroppens form, storlek och innehåll. Skulle brytningen i slutänden visa att det finns mer brytvärt mineral får man ta ställning till fortsatt brytning och eventuellt söka ny koncession.

Det har förekommit flera orosskapande påståenden kring denna gruvbrytning. Bland annat att det skulle finnas uran och torium i berget, att spillvatten och annat vatten från brytning och anrikning skulle medföra förgiftning av Vättern, att stora naturvärden i skyddade områden skulle gå förlorade, med mera. Inget av detta stämmer med vad förundersökningen visat. Jag har frågat flera personer, bland annat SNFs klagokör om det finns några undersökningar som visar vattenstatus i de vattendrag som rinner från området idag, så man vet hur noll-situationen ser ut. Något sådant har inte någon av dem känt till. Men det finns tre relativt färska undersökningar och dessutom det svenska Vatteninformationssystemet, VISS. Dessutom finns över dussinet undersökningar av andra parametrar i området, allt redovisat i Tasmans undersökning. De som klagar och är rädda är alltså totalt okunniga om tillgänglig kunskap och fakta i saken. Det är synd att inte klaga, helt enkelt.

Halterna av uran och torium är låga i såväl malmkropp som i angränsande berg. Den begränsade provbrytning som skett visar att radioaktiviteten från såväl anrikning som gråberg är lägre än bakgrundsstrålningen. Inget processvatten avses att släppas ut över huvudtaget. Det kommer istället att dunstas bort som rent vatten och resterande vätska kommer att tillvaratas och skickas för omhändertagande, förmodligen hos SAKAB. Det vatten som ändå måste ledas bort, regnvatten, dräneringsvatten och liknande, kommer av hänsyn till oron för Vättern att ledas till ett annat vattendrag som mynnar i Motala ström. Deponin för gråberg och rester från anrikning kommer att läggas på vattendelaren mellan Vättern och Östersjön. Därför kan detta alternativ väljas utan ökade kostnader.

Inga reservat eller andra skyddade områden ligger inom dagbrottsområdet och inte heller inom deponiområdet. Det enda som troligen måste göras åtgärder för, är en salamander som finns på flera ställen i områden. Denna salamander är inte en hotad art i Sverige, men den finns med på EUs lista, så konstgjord anläggning av nya habitat kan bli nödvändigt. Vättern är inte heller den rena sjö många föreställer sig. Redan idag innehåller sik PCB och dioxiner, samt gädda kvicksilver i halter som är högre än gränsvärdena.

Utredaren har tagit höjd för en mängd extra åtgärder, inklusive återställning vid avslut, samt en fond för samverkan i andra projekt inom området efter gruvbrytningens upphörande, i sin berkäning av lönsamheten och ändå funnit det vara ett lönsamt prospekt som borde komma till stånd. Naturligtvis med reservation för världsmarknadspriser och annat som ligger utanför utredarens möjlighet att beräkna.

En viktig del i projektet är en utbyggnad av stambanans bangård i Tranås, med en omlastningsterminal. Detta skulle kunna bli värdefullt för utvecklingen av Tranås kommun, så de vill gärna se projektet förverkligas.

Jag ser inga möjligheter att stoppa detta projekt med faktaargument. Jag ser heller ingen anledning försöka stoppa det, med ett undantag. Om man tror att mineralerna blir ännu mer värdefulla längre fram och tekniken att utvinna dem blir billigare. Då kan det vara värt att vänta. Men hur ska man veta när rätt tillfälle infaller? Risken är minst lika stor att man missar alla chanser.

Det finns uppgifter om att det finns personer och organisationer som anser att ett samråd inte gått rätt till enligt Århuskonventionen. Men det är inte orsak till att lägga ner projektet. Blir det en fråga som myndigheten fäster avseende vid, så kommer man bara att hålla ett nytt samråd. Århuskonventionen innebär inte på något sätt vetorätt i denna typ av ärenden, även om vissa organisationer vill hävda det och även somliga tjänstemän lurats till att tro det. Det är sällan man ser kommunala undersökningar och förprojekteringar som är så heltäckande som denna. Ändå påpekar utredaren att mer detaljstudier och planer måste tas fram innan man kan inleda gruvbrytning på ett säkert sätt. Den beräknade kostnaden för fortsatta studier uppgår till 740.000 USD, cirka 6,3 miljoner kronor. Det är alltså flera årsarbeten av kvalificerat slag.

För de som bor i området är min uppmaning att verka för att projektet kommer till stånd. Se till att bli involverad för att få del av verksamhetens avkastning och börja redan nu planera för att få del av bolagets fond för ny verksamhet när gruvbrytningen avslutats.

Om det finns något att protestera mot, så är det två saker. Det ena är att markägarna inte kan säga nej, för då väntar expropriation. Det andra är att det är staten som får procent på mineralvärdet, inte markägarna. Men detta är frågor som måste diskuteras på annat sätt än att försöka stoppa gruvbrytningen under falskt föregivande av miljöskäl.

Om det finns något frågetecken så är det hur man ska veta att staten får rätt betalt. Detta eftersom utredaren anger att det egentligen inte finns någon öppen marknad eller officiella noteringar för dessa mineraler, utan priserna avtalas för varje enskild affär eller som långtidskontrakt på kontinuerlig leverans. Jämfört med annan gruvbrytning är volymerna små, men priserna höga, upp till 950 kr/kg.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Miljö och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

15 svar på Norra Kärr

  1. kallepelle skriver:

    ”på de sista molekylerna av dessa grundämnen”
    Du borde nog ha skrivit sista ATOMERNA snarare än molekylerna för när det rör grundämnen så betraktar man på atomnivå även om de rara jordartsmetallerna i malmen säkert ingår förenade i molekyler med andra grundämnen. Visste Du att svenska kemister fann i Ytterby gruva de sällsynta jordartsmetallerna (ja inte alla). Vi har upptäckt ett tjugotal av grundämnena i det periodiska systemet. Yttrium syftar på Ytterby, Holmium på Stockholm. Vi är där i klass med de stora USA, GB, D och F. USA mest p g a serietillverkningen av transuranerna i Berkley. Atomerna finns alltid kvar om vi inte transmuterar dem till något annat grundämne. Det är bara miljöpartisterna som vill skrämmas med ”allt tar ju slut ju”. SNF är ju inget annat än miljöpartister i kapprock. Barocka med sin enögda okunskap.

    • mats skriver:

      Du har helt rätt när vi talar om de åtråvärda mineralerna som sådana. Men vid brytningen återfinns de flesta i form av oxider, alltså molekyler.
      Jo, att svenska kemister varit duktiga på att identifiera grundämnen visste jag, men inte så noga omständigheterna kring varje ämne/kemist.
      Graniten i det aktuella området är föresten ofta av den speciella Grännavarianten kallad Grännit. Det framgår inte av rapporten vad som karaktäriserar den. Där finns även Kaxtorpit, namngivet efter gården Kaxtorp belägen precis i södra kanten av det planerade gruvområdet.

  2. Gunnar Littmarck skriver:

    Jag håller med dig om att modern gruvbrytning inte behöver vara miljöbelastande och ogillar starkt lokala proteströrelser som kännetecknas av att inte orka sätta sig in i tekniken.

    Men Sverige införde världens mest generösa minerallag av korkade politiker som trodde att modern gruvbrytning behöver arbetskraft…

    Bättre är att som Kanada lär ha, en vettig skatt på de värden som utvinns, även USAs modell där markägaren äger även de värden som finns ner i marken är avsevärt mer resurseffektiv en den stendumma svenska modellen.

    För övrigt är sällsynta jordartsmetaller inte särskilt sällsynta och modern vindkraft använder inte neudymmagneter eller andra sällsynta jordartsmetaller.

    Till det så kommer ocean mining konkurrera ut de flesta landbaserade gruvor så de som inte startar de närmaste årtiondet lär aldrig starta, så med säg 30% av värdet i avgift borde Sverige öppna för mångdubbelt dagens gruvdrift. Landet skulle få in många hundra miljarder på det som så väl behövs då övrig industri flyttar, papper konkurreras ut liksom järn.

    Till det Sveriges största utmaning att lägsta tänkbara lönekostnader är långt över produktionsvärdet för en snabbt stigande andel av den dessutom snabbt ändrade befolkningen.

    AI och teknik kommer tillsammans med lönekostnaden göra att det blir allt svårare att behålla de allt färre som skapar större resurser de använder.

    S + MP kommer göra vad de kan för att maximera skattetrycket vilket lär snabba på utvecklingen mot det jag befarar blir en social katastrof.

    Så kanske det är lika bra att jordartsmetallerna ligger kvar?

    • mats skriver:

      Om du går in på rapportens sida 243 (avsnitt 19.3) och läser några sidor, så ser du en redovisning av vad de olika mineralerna används till. Enligt denna sammanställning är de två största grupperna glastillverkning och permanentmagneter, med 23% vardera av den totala användningen.
      Jag har sett uppgifter från olika håll om att dessa magneter används i VKV, är det fel?

      30% i i ersättning vore ju en dröm. Staten får 0,2%, medan Tasman räknar med en räntabilitet på 20% på insatt kapital.

      Vad som är sällsynt i detta fall är väl mer en fråga om historisk notering. Vad som är värt att utvinna är naturligtvis en fråga om koncentration, åtkomst och teknik.

      Jag håller med om papperet. Svensk skog kommer ganska snart bli värdelöst som råvara till papper. Sågade trävaror klarar sig ett tag till. Det gäller redan nu att tänka nytt om man vill få avkastning på dessa naturtillgångar.

      S+MP (+V+Fi), samt deras anhängare är nationens dödgrävare. Varför benämner aldrig media dessa som vänsterextremister? Alla andra tycks ju vara högerextremister i medias ögon!

      • Du vet vem skriver:

        Därför att en stor del av de som arbetar inom media är vänsterextremister själva. Man stöter sig ju inte med sina meningsfränder.

      • Åke Sundström skriver:

        Du har troligen fel, Mats, när du påstår att ”skogen snart blir värdelös som råvara till papper, medan sågade trävaror klarar sig ett tag till”. Sant att den senare sektorn drabbas mindre hårt av konkurrerande material, men papper och i synnerhet kartong har många goda decennier framför sig. Så skogens värde behöver du inte vara orolig för, i varje fall inte att detta skäl. Hoten kommer i högre grad från Sibiriens jättelika skogar, som i kombination med billig energi innebär tuff konkurrens för den nordiska skogsindustrin.

        Mer resonabelt är att kräva exploatörerna på högre avgifter till markägarna (inte till staten, såvida nu inte berörd mark ägs av oss alla). Men utrymmet för sådana ersättningar är mycket snävt. Redan vid nivån 10 procent vore troligen Norra Kärr ett otänkbart projekt och vid 30 procent betvivlar jag att någon enda ny ”fyndighet” kan utvinnas med godtarbar lönsamhet.

        • mats skriver:

          Jag kanske måste förklara tydligare. Jag tror visst på en framtid för såväl papper och kartong som för bioteknologiska produkter från cellulosa. Men jag tror att volymen av detta kommer att hämtas från andra skogar än de svenska. De ryska som du nämner, men än mer från snabbväxande skogar i varmare länder.

          Vi är helt eniga när det gäller möjligheten att betala för mineralerna i obrutet skick. Men redan 2% av värdet vore en tiofaldig ökning och mer rimlig i mina ögon. Redan 10% skulle med de miljö- och säkerhetskrav vi har, troligen vara för högt pris i de flesta fall.

        • Gunnar Littmarck skriver:

          Timmerpriset var väl högst just före 1960? Teknikutveckling och allt billigare transporter gör att Furu i Nyazeeland och som du skriver sibirisk lärk kommer pressa svenskt sågtimmer ytterligare. Parresmass kommer få konkurrens från snabbväxande eukaluptus i ex Brasilien och digitalteknik. Nya produkter som laminatgolv, värmebehandlat trä och komprimerat kommer såklart växa men aldrib utgöra en mätbar andel. Återstår att producera metanol, men politikerna vägrar ju att bara beskatta den med moms som gäller för ved och sågvirke, därför hoppade de indiska investerarna av landets största metanolprojekt.

          Denna energipolitik visar med önskvärd tydliget att miljö och det påstådda klimathotet inte är skälen till dagens energipolitik utan enbart att öka maktöverföringen från medborgare och näringsliv till politiker och deras förlängda armar i form av skattefinansierade NGOs.

          Just detta blir landets fall, ty alla som vill kan se att samhället utvecklats allt längre från folkviljan sedan mitten av 1960-talet, få ändringar skulle vinna i beslutande folkomröstningar.

          Se historien och mönstret går igen, alla tidigare högkulturer har gått under då ledarna fjärmat sig för långt från verkligheten och Sverige ligger i täten i den ryggdunkande marschen mot kanten till villfarelsens avgrund.

          Lyd mitt råd och observera detta på distans.

  3. Gunnar Littmarck skriver:

    De stora vindkraftverk som byggs idag lär inte längre använda permanentmagneter, det behövs för att maximera verkningsgraden på elmotorer och generatorer med varienade last, men stora vindkraftverk löser det på andra vis och klarar samtidigt att stabilisera frekvensen i elnäten.

    Det är annars frekvensen som styr balanskraften.

    Jag har sedan länge dömt ut subventionerad vindkraft så jag har aldrig orkat tränga in på djupet i den teknik som nu mer används, men inser att modern styr och reglerteknik kan maximera vid varierande last då vikten är oväsentlig och då variationerna sker så långsamt som för 3.5MWe vindkraftverk.

    Däremot är permanentmagneter mycket bra för elmotorer och generatorer som är mindre ex. elbilar handverktyg m.m.

    Jag lekte med några av de första neudym magneterna i början av 1990-talet, genom min matborsdskiva på 60mm kunde jag hålla en magnet under som var 3mm tjock och 20 mm i diam, för att flytta barnens leksaksbilar på ovensidan med en likasan..

    Två 2mm tjocka med 12mm diam på var sida om näsan gjorde ont och hindrade effektivt all luft.

    Likaså kunde de minsta med en i handflatan hålla en kvar på handens ovansida även vid kraftiga skakningar.

    Men det finns än bättre material och elmagneter är och har alltid varit överlägsna om man bortser från kravet på elektrisk kraft.

    Om du inte gillar globala minerallagar så försvara dagens svenska som är världsunika.

    Norge har 78% i vinstskatt för företag som utvinner olja och gas frpn norsk sockel, till det konsetionsavgifter, det blir en hävstång mot oljepriset och borde maixmera den norska statens inkomster som numer är ca 7000 miljarder NOK…

    Vattenkraft ägs av kommuner vilket gjort att glesbygden är rik och många har extremt god kommunal service om än vissa slarvade bort betydande kapital på kraschen 2008. Alla mineraler ägs av norska staten, nyligen straffades en privatperson som utvunnit silver i en nedlagd gruva under flera år.

    Säga vad man vill men den svenska politiken sticker ut som i särklass sämst för landets medborgare och dess näringsliv.

    Eller hur Mats (nu inte retoriskt som så ofta i andra media, jag undrar verkligen om du har synpunkter på dessa argument)?

  4. Gunnar Littmarck skriver:

    Det krävs en del korrigering av min kommentar ovan, men som vanligt lyssnar jag på intressanta debatter samtidigt, typ att det är pensionsfonden utland som är ca 7000 miljarder mot en tiondel för drygt tio år sedan, d.v.s. snart är var norrman god för 1,5 miljon NOK i utländskt ägande, till det nationens inhemska.

    Trots det blir det noll i lönehöjningar i år ty Norge med 4% arbetslöshet ligger före och inser att landet måste sänka lönekostnaden, höja komptensen och kraftigt förbättra infrastrukturen samt givetvsi fortsätta med en restrektiv invbandringspolitik. (idag utvisas en familj för brott farföräldrar begått.. lite väl starkt för mig, men signaleffekten är kristallklar).

    Till det digitaliserar Norge all offentlig förvaltning post finns nästan ej fysiskt och offebtliganställda byråkrater kommer ersättas med digitalteknik till nära hundra procent.

    Hur är det i Sverige, finns krismedvetandet där trots lika goda statsfinanser och låg arbetslöshet?
    Jasså inte, kanske på tiden att någon väcker Åsa och Stefan? Eller är det för sent…

  5. mats skriver:

    Gunnar, mycket intressant om Norge! De har väl en borgerlig regering sedan mer än ett år?
    I Sverige basuneras fortfarande ut att vi ska vara världens samvete, kosta vad det kosta vill!

    När det gäller äganderätten och rätten till mineralfyndigheter i svensk lagstiftning är vi helt ense. Det hoppades jag att du förstod. Jag beskrev är hur det ser ut i dag, inte hur jag vill att det ska se ut. Staten tar 0,2% av malmkroppens beräknade värde, eller värdet av det utvunna mineralet. I fallet Norra Kärr lär det bli ungefär samma sak. Det är allt.
    Därtill kostar det naturligtvis för en massa saker för gruvföretaget, enligt svensk lag. Markägaren ska ha intrångsersättning eller få fastigheten inlöst, men där ingår inget extra som exempelvis ersättning för mineralet. MKB, provtagningar, efterbehandling, återställningar, garantibelopp och annat som staten kräver kostar naturligtvis stora belopp. Det är pengar om går in i byråkratin och i viss mån till konsulter och entreprenörer. Men det är inte definierat som ersättning för råvaran.
    Internationell minerallag vet jag inte mycket om, det måste väl rimligen variera en hel del mellan olika länder?

    När det gäller VKV och magneterna får jag tydligen lära nytt.

  6. Gunnar Littmarck skriver:

    Jag anser att Norges moedll med högre vinstskatt för företag som utvinner för landet ändliga råvoror än andra är det optimala, då råvarupriserna sjunker slipper företagen ta hela smällen och då de stiger maximeras medborgarnas inkomster. Att Norge till det gjort vattenkraften till kommunal ägo kan duskuteras, men sjukt är det att varken markägare eller medborgare har rätten till nederbördens lägesenergi som i Sverige…

    De företag som utvinner olja och gas på norsk sockel tål altså gansle länge mycket låga priser, då vinstskatten är den största kostnaden vid kalkulerade priser och den Norska staten får incitament att effektivisera byråkratin på området. Förklara för mig varför Sverige som enda land har frånskrivit både markägare och medborgare de värden som finns under mark?

    Sjukt är bara förnamnet, typiskt tekniska noviser som drömmer om gamla bruksorters återkomst.

    • mats skriver:

      Den enda förklaring jag har till att Sverige som enda land frånskrivit markägarna någon rätt till underjordiska värden, är socialismen, eller drömmen om dess utjämnande välsignelse för alla och envar.
      Ty sådan är socialismen,
      ingen hör en enskilds bön.
      Kollektivets paradis men,
      fattigdom den enskildes lön!

  7. Gunnar Littmarck skriver:

    Märk Mats att denna politik har Norge rått koncensus om i all modern tid, med undatag för ett utspel från Carl i hagen på 1990-talet då han föreslog att värden på norsk sockel skulle säljas ut (då var oljepriset typ $/fat och medelutvinningsgraden 25% nu liote under $60/ fat och 80% är lönsamt att utvinna i snitt med dagens begränsade faktor, koldioxidskatten. Utan den skulle Norge nå över 90% utvinningsgrad med dagens oljepriser.

    Sjukast i det sammahanget är att vi nätkunder ska finansiera elektrifiering av norsk sockel, trots att den gas som då kan exporteras i stället för som nu, används för att tillverka just elkraft i konkurrentländer.

    Till det finns nu en tvåstegs gasturbin (för att maximera effektivitet ger de upp till 62% i verkningsgrad) som ger el med 25% verkningsgrad och så rena avgaser (nästan 100% CO2) att de är utmärkta för att slutförvara i de depåer som utvinns och då öka utvinningsgraden, betänk dessutom att en stor del av den ennergi som används på sockel är processvärme, så istället för denna billiga gasturbinlösning som ger el, processvärme och slutförvara CO2, så ska vattenkraft från land generera elkraft som ger processvärme med kortslutning..

    Den stor kortslutningen vad gäller detta fins i Stortinget.

    • mats skriver:

      Det låter dumt att inte använda tillgänglig energi på plats.
      Som du vet tillhör jag dem som inte ser någon risk med lite ökad koldioxid i atmosfären. Tvärtom, jag anser det vara nyttigt för fotosyntesen. Så att lägga extra resurser på CO2-lagring verkar också det dumt!

      Redan 1972, om jag minns rätt, ansåg amerikanska EPA vid en genomgång av bilavgaser, att CO2 är en inert gas när den kommer ut ur avgasröret på en bil och därför inte ska klassas som förorening. På senare år har de ändrat åsikt. Men det betyder inte att de har blivit klokare.

Kommentarer är stängda.