Tidningen Maskinentreprenören (och för all del andra maskinrelaterade tidningar) har på senare tid skrivit en hel del om datorisering och automatisering av maskinarbeten. Senaste numret bakom betalvägg här. För den som inte är bekant med branschen kan nämnas att sedan flera år finns det möjlighet att vid köp av ny maskin köpa till abonnemang med övervakning av maskinen. Den övervakningen kan innefatta stöldskydd, lokalisering, driftdata, serviceplanering, slitdels- och reservdelslevereans, med mera.
Numera finns de första maskinerna som kan kopplas upp till GPS och lokal geodesistyrning. I klartext betyder det att maskinen är styrd av en dator med en 3D-ritning av det aktuella arbetet inlagd. Det går alltså inte att gräva fel. Maskinen vägrar helt enkelt att gräva utanför linjerna.
I framtiden (snart) väntar maskiner utan förare. Föraren kan sitta i byggbaracken eller hemma i soffan och styra flera maskiner från sin laptop. Arbetsområdet övervakas av drönare.
Anledningen till denna utveckling kan spåras till flera olika skeenden i världen. Datorisering och internet är givna förutsättningar för att detta ska kunna ske. Sänkt status för att jobba med manuellt arbete, det som på engelska kallas ”blue collar jobs” är en förklaring. Det saknas alltså folk som kan köra maskinerna. Dessutom ökar kunskapskraven ständigt på dem som ska köra, därmed blir glappet ännu större. Ovanpå det kommer ett tydligt generationsskifte över hela världen, när efterkrigsgenerationen, ”babyboomers” ska gå i pension. Till sist bidrar den ekonomiska utvecklingen i tidigare u-länder till stor efterfrågan på entreprenadkapacitet i befolkningar som inte har vare sig kunskap eller tradition att bygga på det sätt vi länge gjort i västvärlden.
Maskintillverkarna reagerar med att förbereda sina maskiner och sin produktion för att sälja maskiner som kan jobba med dessa nya förutsättningar. Så långt är saken klar. Men hur ska man klara av utbildningsbehoven, i både I- och U-länder? Vilka företag är det som har råd att hänga med i det ökande förnyelsetempot? Vilka orter gynnas?
Risken är att det kräver stora, riktigt stora företag, för att den breda kompetensen ska finnas under samma tak, men även för att ha den investeringskapacitet som krävs. Risken är också att dessa är de redan storstadsbaserade och att familjeföretagen och de små lokala företagen på mindre orter inte längre klarar att leva upp till de lagkrav som kommer i den tekniska utvecklingens spår.
Därmed dras intäkter och jobbtillfällen undan från mindre orter. Länder som inte särskilt värnar om landsbygden riskerar en ännu snabbare urbanisering. Det redan starkt urbaniserade Sverige är ett av de länderna.
Onekligen ett spännande teknikskifte på gång. Ca 80% av all information kan ju på ett eller annat sätt knytas till en viss geografisk position och därmed läggas in på en karta eller CAD-ritning.
Alternativet till stora företag typ Skanska, NCC etc, är ju att flera småföretag samverkar vid behov, för att erhålla erforderlig kompetens.
Ett mycket viktigt påpekande. Det lokala nätverkandet på landsbygden kommer att bli avgörande. Det innebär också att ta med nya företag i den lokala gemenskapen.
Nätverkande har alltid varit viktiga för småföretagare, vare sig nätverkandet varit lokalt, regionalt, nationellt eller internationellt.
Självfallet har nätverkandet varit viktigt. Det nya, tror jag, är att man på landsbygden måste nätverka för att ta dessa entreprenadjobb även i tätorterna och på så sätt dra pengar ut på landsbygden. Nu när inte livsmedelsproduktion lönar sig längre.
Det innebär endast att en utveckling som pågår blir synligare…
I Sverige, som är ett litet land, märker vi kanske inte detta så mycket, men i länder som Indien är siffrorna enorma. Varje dag lämnar 2500 personer landsbygden och bondelivet för att söka sig till städerna för att bli tjänstehjon åt en välbeställd medelklass.
Den teoretiska orsaken, som drivs av IMF, är att just urbaniseringen är dagens egentliga ekonomiska motor globalt. Även i Indien. Så på tjugo år var tanken att 600 miljoner människor skulle urbaniseras i indien. De är snart där… Nästan dubbla befolkningen i EU…
Tanken var tydligen att industri med mera skull suga upp arbetskraften som genom sina ökade inkomster/löner skulle få samhällsekonomin att blomma..
Nu blev det inte så, då även i Indien så minskar industrijobben! Genom automatiseringen.
Så flytten tillbaka ut på landet ökar, plus att slummen runt städerna ökar…
Denna stora kris skapar försörjningsproblem och därför tvingar man ner priserna på landsbygdens produkter, särskilt jordbruksvaror, då maten måste bli billigare..
Så det tycks bli ett nytt feodalsamhälle. Där lokal elit dirigerar samhället för att det inte skall braka ihop. De som äger allt får billiga slavar i överbefolkningens tecken.
Sverige är bara en lilleputt i denna gigantiska process..
Och då vi i Sverige inte längre har någon landsbygdsbefolkning så måste immigrationen öka för att hålla igång urbaniseringen.
Och var hittar man någon landsbygdsbefolkning?
Jo, i Somalia t.ex…..
Jo, politiker av olika nyanser har börjat uppmärksamma att industriprocesserna ger allt färre jobb. Ännu så länge har jag inte sett någon som sett det som något problem för landsbygden.
Vilken blir den viktigaste avstjälpningsplatsen för överflödig personal, förorterna eller landsbygden?
Vi gick igenom den processen redan på 1960- talet…
Den som nu Indien går igenom nu…
Men då stannar städernas tillväxt upp och därför måste immigrationn öka…
Det är väl de riktiga låglönejobben som politiken medvetet blundar för just nu.. De rena svartjobben av arbetskraft från övriga EU…
En del vill ju introducera dem öppet här..
Vilket blir en chock för folkhemssvenskarna…
Kolla bara här…
http://www.lantbruk.com/lantbruk/har-ar-john-deeres-nya-teknik
Så landsbygden blir som i Montana….
Bar vi får fräsa ner lite berg och fylla ut lite sjöar om mossar, så det finns plats att vända!