Klimathotet hotar allt

I tidningen Entreprenadaktuellt skriver man i ett reportage om Varbergs vattenverk följande. Färgen på vattnet beror på att kvaliteten på råvattnet, det vatten som används till framställningen av dricksvatten, har förändrats på grund av klimatförändringar.

Vilka klimatförändringar då? De som inte kunnat mätas med instrument eller visas med statistik? Råvattnet tas från en närbelägen insjö. Är det inte sannolikt att färgförändringen kommer sig av påverkan från verksamhet i och runt sjön? En stor slutavverkning kan ge ökat tillflöde av humus i flera år. Ökad bebyggelse, hårdgjorda ytor som vägar och liknande ger snabbare avrinning till sjön, utan översilning och fastläggning, binding eller upptag av diverse partiklar och ämnen.

När man av okunskap eller kanske rent av simpel lättja slänger in klimtaförändringar som förklaring till allt, då hotas också all vår verksamhet av dåligt underbyggda och därför felaktiga beslut. Det lär står oss dyrt, på flera sätt.

Det här inlägget postades i Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 svar på Klimathotet hotar allt

  1. Niklas skriver:

    Vad jag minns från mina kemi-studier är att siktdjupet (och därmed vattenlösligheten för bl.a. humusämnen) är pH-beroende. Omättade (negativt laddade) humussyror har betydligt större vattenlöslighet än mättade (oladdade) humussyror, vilket i sin tur beror på vattenmolekylens bipolaritet.

    Vattenmolekylen är alltså en s.k. bipol. där syre-delen gärna blir lite negativt laddad och väte-delen lite positivt laddad. Det gäller särskilt om det blandas in lite joner

    Detta fenomen kan nyttjas för att fälla ut diverse flytande negativa ämnen genom att mätta dem med t.ex. metalljoner.

  2. Stefan Eriksson skriver:

    Helt riktigt Niklas.
    Jag bor i Västsverige och min omgivning var det område som påverkades mest i Skandinavien vad avser försurning .pH-värdet var i början på 70-talet i vissa sjösystem så lågt som 3,0.
    pH-värdet (konsitrationen av vätejoner ) redovisas med hjälp av en 10-exponentiell skala.
    pH 6 är 10 ggr. surare än pH 7.
    pH 5 är 100 ggr. surare än pH 7, osv.

    Sjöarna belägna i skogsbygd med liten eller ingen direkt exponering av lokala utsläppskällor, var hårdast drabbat av försurningen.
    Därav genomfördes med början på 70-talet åtgärder i syfte att återställa pH-värdet till en mer normal nivå.
    Sjön Unden med tillhörande tillrinningsområde var (och är) det hittills största enskilda genomförda åtgärdsprojekt i Europa i syfte att höja pH-värdet.
    Unden hade då på 70-talet ett siktdjup på väl 20 meter, som i de flestas ögon framstod som enastående vackert och rent.
    En bedräglig upplevelse dock, då det kristallklara vattnet var starkt försurat.

    Initialt genomfördes massiva insatser med kalkning, och därtill har ett system för underhåll av sjöarnas pH uppförts (kalkautomater).
    Med massiva insatser har sjöarna återfått ett mer acceptabelt pH-värde.
    Det man som lekman enklast kan kostatera är att siktdjupet påverkats .

    Då får man trösta sig med att ett grumligare vatten är ett friskare vatten.
    Sambandet mellan vattnets pH och dess grumlighet är ytterst påtaglit.

  3. Stefan Eriksson skriver:

    Oj vad många stavfel det blev, mer kaffe tror jag!!

  4. Niklas skriver:

    Sedan är ju många sjöar naturligt sura i vårt klimat, p.g.a. jordmån, omgivande barrskog och sur berggrund. Mindre lämpligt att kalka upp dessa sjöar.

  5. Rutger skriver:

    För den som vill veta hur det är med färgen på våra västgötaåar och hur färgen kan variera rekommenderar jag följande avhandling. http://lagmansnatursida.se/Brunvattenfloderrapport.pdf
    Vissa tror att den naturliga bruna färgen är ett resultat av människans påverkan, ett orent vatten.

    • mats skriver:

      Intressant undersökning. På sidan 20 refereras till en undersökning från SLU där man påstår att ”skillnader i vattenfärg i huvudsak beror på klimatet, markens jordmån och vegetationstypen”.
      Det skulle vara intressant att veta mer om hur de bedömer klimatets inverkan på färgen.
      På sidan 22 skriver ni att under er egen mäteriod, 14 september till 19 oktober, var det en ”klimatmässigt mycket stabil period”. Borde inte det ha benämnts som en vädermässigt stabil period?

      Med bakgrund i er undersökning, ser du någon anledning för vattenverskchefen i Varberg eller journalisten på Entreprenadaktuellt att påstå att färgförändringarna uppstått till följd av klimatförändringar?

      Inom parentes kan nämnas att jag passerar Tidan relativt ofta, antingen vid Tidavad eller Mariestad. Då och då passerar jag även Lidan och Nossan.
      Än oftare passerar ja Hovaån och Trökabäcken, de är lerbruna året runt oavsett årstid eller nederbörd. Vid de ställen där vägen passerar är det inte åkermark i direkt anslutning till åarna. istället har de skurit sig ned i tjocka lager av lera och silt som kontinuerligt verkar släppa ifrån sig material till vattendragen.

      Vill även tacka läsarna för insiktsfulla inlägg i tråden.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Tack till trådspinnaren och trevlig helg önskar:

      • Rutger skriver:

        Vädermässigt borde det givetvis vara. Ett klimat med mer regn bör urlaka marken mer på humusämnen och ge ett brunare vattenflöde från området. Prof Stefan Löfgren ger i följande rapport uttryck för uppfattningen att vattnet blivit brunare i södra Sverige på senare tid. http://info1.ma.slu.se/ima/publikationer/brochure/vattnens_farg.pdf

        Stefan Löfgren är vad jag förstår Sveriges främste expert på brunvatten. Den viktigaste ändringen av klimatet i vårt land sedan lilla istidens slut är att vi har fått en längre växtsäsong. Våren kommer i genomsnitt tidigare och frosten på hösten senare. Detta medför också att urlakningstiden bör ha förlängts vilket också skulle kunna bidra till mer urlakning och brunare vatten.
        I arbetet läser vi ”Ökande humushalter i södra Skandinavien under 1990-talet.
        Humushalterna i 344 referenssjöar i Norge, Sverige och Finland övervakades under 1990-talet. Den mänskliga påverkan på vattenkvaliteten i dessa sjöar är begränsad till atmosfäriskt nedfall och skogsbruk. Regionalt, statistiskt säkerställt ökande humushalter återfanns i huvudsak i sjöar i sydöstra Norge och i södra Sverige (Figur 2). Liknande humustrender har även observerats i Skotska vatten. Dessa resultat bekräftar observationerna vid många vattenverk av ökande humushalter i råvattentäkterna under motsvarande tidsperiod.”

        Varför sker det en märkbar förändring på 1990-talet är svårt att svara på.

Kommentarer är stängda.