EU driver sedan 5 mars i år ett projekt som ska konfiskera äganderätten till mark, med hänvisning uthålligt säkerställande av tillgång till mineraler av samhällsintresse, för både dagens och morgondagens medborgare. Jo, Sverige är ett av de länder som utreder frågan i tre års tid för att sedan lämna ett svar, ett förslag till policy eller EU-direktiv.
Svensk partner är Luleå Tekniska Universitet. Självklart finns det ingen information på svenska på Minaturas hemsida. Varför väcka opinion i onödan?
Notera att om vi talar mineraler, då är det inte bara gruvbrytning Minatura handlar om. Då ingår även sand och grus till exempelvis vägar och betong. Självklart ska de tala om hur Europa ska minska kolanvändningen och kodioxidutsläppen, samt verka för en grön utveckling. Det är ett uttalat mål att en slutprodukt av projektet ska vara ett färdigt förslag till EU-direktiv, en europeisk minerallag.
Mörkrädd inför hur andra aktörer bestämmer sig för att samarbeta i olika frågor och alltid lyckas glömma att det redan finns markägare med rättigheter och anspråk till det de vill lägga vantarna på? Ja, det var jag redan, men nu blev det värre.
Inte bra!
Som Claudius I Derek Jacobys underbara gestaltning i filmen Jag, Claudius. ”Låt varbölden brista”! inför ett degenererat Rom. Det är väl ett tort konstaterande, vi har tappat förmågan att försvara oss, avväpnade både fysiskt och intellektuellt. Tillbaka till grottorna!
När vi som mest höll på att roa oss med dykning och sånt på 1970- talet så gjorde man i Bryssel en analys av Sverige som medlen i EG…
Det var av stort intresse att Sverige blev medlem då Sverige stod som en viktig råvarukälla i Europa.. ( läs Georg Henrik von Wrights tankar om detta)
Dessutom har/hade man en inrikes kolonial politik som borde innebära att svenskarna knappast skulle inse att de blir blåsta…
Norrlandsproblemet (Vår irländska fråga)
Så det kom tydligen upp på Riksdagens bord att bli medlem i EG…
I början av 1970- talet!!??,
Men Riksdagen var då inte tillräckligt tilltufsade av olika ekonomiska kriser och så, utan hade fortfarande tron på en svensk nation.
Senare, med en ny generation sossar, så besämde man sig för att ansluta Sverige till Bryssel…
Och det var ett internt beslut inom S i en liten grupp.
Så tidigt som i mitten av 1980- talet,….
Givetvis borde då politiken i Sverige sett över svensk lagstiftning överlag, men inget har gjorts alls.
Istället införde man Bryssels ”kapitalliberaliseringsdirektiv” på ett extremt svenskt sätt…
Så den inrikes koloniala politiken ligger perfekt i ett Bryssleperspektiv.
Samhällets toppar har helt enkelt sålt ut Sverige för sina egna ekonomiska vinnings skull och för att dölja detta skapar probelm med immigration så folket har mer konkreta problem att ägna sig åt..
Ungefär som Romarna som aldrig köpte slavar från samma by…
Så, känn dig blåst, käre svensk!
Bra tilläg Thomas!
Undrar om svenska sossar någonsin funderar över om deras Pièce de Résistance, funktionssocialismens konfiskation av äganderätten, slår tillbaks mot Sverige och sossarnas makt, både här och i Europa sedan vi gått med i EU?
Socialismen krattar manegen åt kapitalet.
Då sitter alltid den lilla människan i kläm!
Jag tvivlar på att sossar i gemen tänker….
Nä, men gemena är de…
Minotauren var ju ett monster i en labyrint. Kanske Minatura bara är ett av monstren i EUs labyrint?
Om man funderar om framtiden och i samma spår som hittills blir Sverige en genuin koloni, med en befolkning som inget förstår utan genom att tro att de är bäst, också går att plundra på allt…
Den nuvarande diskussionen om GMO, som ju är så het, skiljer sig markant från övriga EU. Söderut undviker man GMO, av ideologiska skäl, för att behålla den pesonliga friheten, medan man i Sverige är för GMO, av ideologiska skäl, för den personliga friheten.
Vilket visar hur bakvänt svenskarna tänker!
Avtalet mellan Sverige och EU, vid inträdet, stadgar att EU har rätt att kräva vissa tillhandahållanden av Sverige för EU:s försörjning.
Sverige förhandlade inte inför EU-inträdet till sig några undantag, särkrav eller övergångsregler, som inskränker på den makt EU – kommissionen erhållit genom Kol- och Stålunionen och Romfördraget. Men EU- kommissionen kan inte utöva sin makt snabbare än medlemsstaternas regeringar tillåter och därför är det f.n. ytterst osannolikt, att medlemsstaterna nu skulle tillåta, att en övernationell instans skulle inkräktar på medlemsstaternas självbestämmande. Dessutom finns det f.n. inget uppenbart behov av åtgärder på EG-nivå för att harmonisera medlemsstaternas lagstiftning, om tillträde till resurserna.
Så är det. Entusiasmen bland svenska politiker att få tillhöra det kontinentala Europa var så stor att man så när som på snuset och alkoholpolitiken inte bevakade några särregler för Sverige.
Men. Även om EU för närvarande inte siktat in sig på några svenska naturtillgångar så kommer den dagen närmare. Under tiden kommer de svenska politikerna och myndigheterna att flytta fram sina positioner gentemot de undersåtefierade markägarna, gärna med hänvisning till att EU kräver det.
Mer än så litar jag inte på dem.
Sveriges nuvarande Minerallag (1991:45) är en exploateringslag som utgår från ett koncessionssystem som reglerar och underlättar för eftersökandet av mineralfyndigheter. För fastighetsägaren innebär minerallagen ett stort ingrepp i dennes äganderätt och liksom för de med bruksrätt, nyttjanderätt och servitut i området vilket kan leda till / leder till, att de förlora sin rätt att nyttja / bruka marken. Något större hänsyn tas inte till deras intressen i minerallagen.
Enligt egendomsskyddet i RF 2 kap. 15 § skall ingen behöva avstå från sin egendom. Men trots att äganderätten har ett grundlagsskydd finns ett flertal undantag från huvudregeln. Staten har i vissa fall rätt att genom tvångsingripande ta i anspråk fast egendom om ingripandet anses vara för det allmännas bästa. Denna rätt kallas för expropriation.*) Detta betyder att en enskild fastighetsägare kan förlora sin egendomsrätt eller att dennes rådighet över egendomen kan bli inskränkt. Det samma gäller för de som har nyttjanderätt, bruksrätt eller servitut i området.**)
*) Bengtsson, Speciell fastighetsrätt, sidan 112.
**) Ibid, sidan 115.
Jo, detta är nog väl bekant både för mig och för Frihetsportalens läsare.
Någon hjälp eller förbättring via EU är alltså inte att vänta.