Kalifornisk hjärntorka

I Kalifornien tar staten till extrema åtgärder för att visa hur allvarligt klimathotet är och hur långt det redan har kommit. USA fick delstaten ganska enkelt, för det var i stort sett bara öken och inte värt att försvara. Sedan hittade man guld 1849 och befolkningen ökade snabbt.

Då började man konstbevattna den på sina håll bördiga marken och vips kunde Kalifornien försörja många fler. Befolkningen har ökat många gånger om sedan dess och fram till för några decennier sedan fanns det politiskt och statligt stöd för konstbevattning i den omfattande jordbruksnäringen med allt från mjölkproduktion till trädgårdsgrödor och vinodling.

Det milda klimatet i synnerhet i de södra delarna och ständig invandring, på senare år mycket från Mexiko har ökat efterfrågan på vatten. I det läget har såväl federala om statliga myndigheter beslutat att förneka människorna i Kalifornien det vatten de behöver. Istället ska vattnet komma naturvården till godo. Det mesta ska spolas rakt ut i Stilla havet för att ge laxsmolt ett tillräckligt stort brackvattenområde för att säkerställa dess fortplantning. Att brackvattenfronten alltid finns där, så länge det finns tillflöde av färskvatten, den bara flyttar sig, det bortser man från. Smolt kan simma, så de kan flytta med.

Byron Bethany bevattningsföretag har nästan hundra års tillstånd till bevattning. Men nu har staten utdömt böter på 1,5 mijoner dollar för att de tagit vatten under förbjuden tid. Byron Bethany har 20 dagar på sig att lämna in en protest. Men den ansvarige tjänstemannen försöker mobba fram underkastelse. Han hävdar att myndigheten kunnat krävar 5,1 miljoner dollar i böter och om en domstolsförhandling finner att det är berättigat att myndigheten kräver skadestånd kommer den begära det högre beloppet.

Myndigheten är alltså ute och fiskar efter bötesbelopp. Betalar man snällt den begärda boten har de ett prejudikat och kan fortsätta pressa pengar ur vattenverksamheter. Går verksamheterna till domstol för att få rätt och den inte osannolikt korrupta staten finner att myndigheten har rätt kan det kosta den enskilde mångdubbelt mer. Maffian har en del att lära av dessa banditer.

Den republikanske kongressledamoten Devin Nunes har berättat för American Thinker hur han som nyvald ledamot 1992 fick förklarat för sig hur National Resources Defense Council, en variant på naturvårdsverket, hade bestämt sig för att avveckla 1,3 miljoner acres (cirka 600.000 hektar) åkermark i Kalifornien, till förmån för naturvården. Vatten finns, men för att tvinga bort bönderna gäller det att hitta på någon regel som gör det otillgängligt för nationens matproducenter. Så nu släpps det rätt ut i havet och man skyller bristen på vatten på att bönderna använder för mycket.

Samtidigt som den politiskt beslutade torkan motiveras med naturvård och biologisk mångfald, har vattenbristen slagit hårt mot fågelarter beroende av vatten. Så hårt att kraftiga inskränkningar nu väntar för jaktmöjligheterna på sjöfågel.

Det bisarra i historien ur naturvetenskaplig synpunkt (förutom de halsbrytande juridiska och politiska turerna) är att bevattning i ett kustnära område som Kalifornien, med höga berg inåt land, skapar mer tillgängligt vatten. För det bevattningsvatten som avdunstar kommer att regna i bergen och rinna tillbaks mot kusten. Det kan användas om igen (till den som har skall varda givet). Vad man nu håller på med är att återskapa öken och kanske även skapa ny öken. Allt för att demonstrera myndigheternas makt över medborgarna!

 

 

 

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Kalifornisk hjärntorka

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Ett typiskt svenskt och subversivt gnällreportage med snyft och allt presenterade SR P1 häromdagen. En stackars gluten allergiker tvingas att betala 200:kr/kg för mandlar som hon inte kan leva utan. Och det skyldes naturligtvis på torkan i Kalifornien, inte på att Obama släppt ut det mesta av vattnet ur de mödosamt och genialiskt konstruerade reservoarerna som omgärdar The Central Valley, i Stilla Oceanen.
    En mycket bra sammanfattning Mats, tack för det. Undrar om det socialistiska vansinnet Du så klart beskriver tränger i hos gemene man?

  2. Per-Olof Persson skriver:

    Enligt artiklar på Mises.org är huvudproblemet att jordbruket i Kalifornien använder 80 % av allt vatten och att detta beror på att jordbruket får vattnet gratis/eller betalar för vattnet ”under det riktiga marknadspriset”. Delstaten ger således jordbruket en subvention som leder till ett överutnyttjande av vattnet.

    Denna subvention leder visserligen till att öknen blir grön, men det leder också till ett överutnyttjande av en knapp resurs. Lösningen på bristsituationer är att användarna betalar ett marknadspris för den knappa resursen och att vinstsystemet (högre vinster än normalt) ser till att investeringar sker för att öka tillgången på resursen.

    Enligt artiklarna är man medvetna om att subventionerna leder till en större jordbruksproduktion (vilket är en självklar sanning). Men på längre sikt kan den marknadsekonomiska lösningen enbart vara att införa ett marknadspris på vattnet. Sedan finns den planekonomiska lösningen som innebär att delstaten/skattebetalarna gör investeringarna och fortsätter att subventionera vattnet.

    • mats skriver:

      Vem ska vi tro på, Mises eller American Thinker? Enligt den artikel jag länkat till ovan ser verkligheten ut så här:
      This statistic, widely parroted by the media and some politicians, is a gross distortion. Of the water that is captured for use, farmers get 40%, cities get 10% and a full 50% goes to environmental purposes

      Kalifornien är USAs folkrikaste delstat med knappt 39 miljoner invånare. Jag tycker det låter lite att bara 10% av vattnet går till städerna. Inte heller är industrier med på listan, i vilken kategori räknas de in? Jordbruk, städer eller naturvård?

      Det pågår ett propagandakrig kring såväl vattnet som marken och äganderätten i Kalifornien, liksom för övrigt i hela världen. Vi får vara lite försiktiga med vilka uppgifter vi sätter vår tillit till.

      Jag är helt ense med dig att en öppen marknadsprissättning vore det bästa för att lösa situationen. Men en knivig fråga i sammanhanget är vem som äger vattnet, var och när? Det är nämligen avgörande för vem som ska betala och vem som ska få betalt. Därmed också avgörande för hur prissättningen går till.

    • Samuel af Ugglas skriver:

      Vem har sagt att Kaliforniska staten äger vattnet, luften, energin eller marken vi beträder?
      Har inte markägarna haft kostnader för att få tillgång till vatten?
      Det är en typiskt svensk uppfattning, att så fort staten går miste om att plundra medborgarna på pengar så uppstår det en KOSTNAD för staten. Förklara det den som kan.

  3. Rutger skriver:

    Saknar en sammanställning över vad det vatten kommer ifrån som används till bevattning. Man har pumpat upp mycket vatten från marken som inte kommit tillbaka. Se http://news.nationalgeographic.com/news/2014/03/140325-california-drought-subsidence-groundwater/ och http://www.waterencyclopedia.com/Ge-Hy/Groundwater.html . I slutet på den sista refrensen finns en tabell över hur marken sjunkit på olika ställen.
    •the Houston–Galveston area of Texas (1 to 2 meters, or 3.3–6.6 feet);
    • New Orleans (2 meters, or 7 feet);
    • Venice, Italy (3 meters, or 10 feet);
    • Mexico City (more than 7 meters, or 26 feet); and
    • the San Joaquin Valley of California (8 meters, or 26 feet).

    • mats skriver:

      Den där artikeln i National Geographic är drygt året gammal, men jag har inte tidigare sett några referenser till den i den ganska omfattande debatt som pågår i USA. Undrar varför?
      Artikeln i Waterencyclopedia är geologiskt korrekt. Men jag vill ändå lyfta frågetecken för att man tar upp den sjunkande marknivån i Venedig och New Orleans. Båda ligger på deltamark som man vet komprimeras kontinuerligt, alldeles oavsett grundvattenpumpning.

      Med detta sagt måste vi konstatera att det finns en gräns för hur mycket vatten man kan pumpa ur marken i Kalifornien. Den stora frågan blir då hur man ska fördela det på ett både vettigt och rättvist sätt. Att bara släppa ut det i havet för att skapa brackvatten för att gynna en eller några få arter, verkar inte rätt. I synnerhet inte som man missgynnar många andra arter i en redan utsatt miljö. Det låter inte som en god naturvårdsåtgärd helt enkelt.

      Då finns det något annat bakom, inte otroligt att det är politiskt. Med Devin Nunes vittnesmål framstår det som mycket sannolikt att det i Kalifornien finns en politiskt motiverad misshushållning med bristresursen vatten. Varför? Vem tjänar på det?

      • Samuel af Ugglas skriver:

        ”Kalifornien finns en politiskt motiverad misshushållning med bristresursen vatten. Varför? Vem tjänar på det”?
        Mitt enkla svar.
        Politikerna vill ta äganderätten till mark och vatten från de nuvarande brukarna och ägarna, precis som här hemma i Sverige.
        Man vill sätta korrumperade, skattefinansierade politiskt köpta tjänstemän i de fria och alltför självständiga livsmedelsproducenternas ställe!
        I Kalifornien tar man till lite mer drastiska metoder från ansvarslösa politikers sida men vi kommer inte långt efter om jämför det med det så kallade projekt ”Slussen” i Stockholm. Något mer makalöst övergrepp från myndigheter får man leta efter i vårt land!

  4. Jan Suhr skriver:

    Jag håller på att läsa en bok som tar upp dessa frågor om äganderätt och miljö i ett marknadsperspektiv. Den heter Environmental Markets: A Property Rights Approach av Terry L Anderson och Gary D Libecap. Jag tipsade dig Mats om den för ett tag sedan.

    Där tar man just upp vattenfrågan och om vem som äger vattnet i marken. Centralt i boken är frågan om just det som ingen äger men är allmänt att utnyttja. Utan ägande blir det ”Först till kvarn” och man tar allt man kan för att inte någon annan ska kunna ta det så att man själv blir utan sen. Just med vatten så har man ju möjlighet att borra sig in under grannens mark och hämta vatten. Man kan också ta ut så mycket att de längre nedströms inte kan få lika mycket. Samma sak med fisket i haven. Här förordar de regleringar av myndigheter för att på så sätt förvalta tillgångarna så att de finns kvar över längre tid, på samma sätt som en markägare förvaltar sin skog så att den alltid ska finnas där. När det gäller vatten inom ett territorium är det enkelt, värre blir det på internationellt vatten.

Kommentarer inaktiverade.