Ni har säkert alla hört talas om klintbergare. Namnet kommer från folklivsforskaren Bengt af Klintbergs beskrivningar av moderna vandringssägner, myter, eller ”urban legends” som de kallas på engelska. Hans böcker, Råttan i pizzan, Den stulna njuren, och Glitterspray är klassiker.
Klimathotet har blivit en klintbergare. Alla har hört talas om det, många tror att det är sant. De som inte tänker efter eller har de elementära kunskaperna från skolans naturvetenskapslektioner i minnet, kan lätt fås att tro att det är sant. Vädret är ju inte likadant idag som igår – alltså måste klimatet ha förändrats!
Förresten har någons morfar, som är jättegammal, typ 75 år, aldrig varit med om något liknande. Alltså måste klimatet ha förändrats under hans livtid. Att morfars minne varken har den precision eller den mängd data som täcker vare sig tid eller rum, för att kunna ge en vetenskaplig beskrivning av klimatets skiftningar är det få som tänker på.
Än mindre att morfar, oavsett vad han vet och kan, inte med vetenskaplig säkerhet kan peka ut mänskliga orsaker till de väderhändelser som observeras och tas som intkäkt för att vandringssägnen om klimathotet är sann. Det är det nämligen ingen som kan, inte ens de som forskat i årtionden i ämnet.
Med medias hjälp har de som startade myten om klimathotet lyckats få ett makalöst genomslag för sin propaganda. Media har fått en favorit att dra fram i alla lägen, myten om det människoskapade klimathotet. Myten om vår arvssynd i ny tappning. Svaret på Oscar Wildes konversationstrevare, ”Alla talar om vädret, men ingen gör något åt det!” Nu tycker man sig göra något åt det, eller åtminstone kräva av andra att de ska göra något.
Men det är fortfarande, på alla sätt och vis, till och med i stegrande grad, en klintbergare.
Jag är både morfar och farfar och vet att klimatet alltid har varit som det är nu.(.Nu har man ju konstaterat att isarna vid polerna aldrig varit större än nu).Det är ändå positivt att media nu börjat skriva att detta hänt för så många år sedan,det gjorde man ALDRIG förut.Alltså allting har hänt förut. En av de saker som kan påverka klimatet är vulkanutbrott,och det kan vi människor aldrig påverka. Idag slänger vi bort massor av skattepengar som i stället borde gå tillbaka till oss människor,genom bättre omsorg,skola samt välfärd.
De vulkanutbrott som påverkar CO2-halten i atmosfären mest är de ”stokers” med ständiga utsläpp i världshaven. Haven som i sin tur reglerar utbytet av CO2 med atmosfären.
Innan vi kommit till ”rätta” med de utsläppskällorna är det ingen idé att sätta kork i avgasrören på bilarna.
Du ar helt rätt i att pengar som skulle göra större samhällsnytta på annat håll helt i onödan slösas bort på symbolpolitik för klimatet.
”Med medias hjälp”, skriver du, ”har de som startade myten fått ett makalöst genomslag”. Sant och visst, men ännu viktigare att vara tydlig med vem eller vilka som konstruerat den falska hotbilden. Svar: ett antal maktlojala eller rent av korrumperade ”forskare” med Bert Bolin i spetsen, han som fick sitt partis (S) uppdrag att i FN att lobba för tillskapadet av en klimatbyrå, det som blev IPCC. FN:s byråkrater var förstås positiva, de såg en möjlighet att utöka sina egna revir, liksom senare kollegorna i Bryssel. Särskilt glada var kärnkraftsbolagen, det motstående särintresse som har gynnats när deras huvudkonkurrent kol och olja straffbeskattats (i synnerhet i Sverige). SAP:s yttersta syfte var att dölja det svenska 12-reaktorsprogrammets katastrofala förluster (pinsamma även för ASEA och dess borgerliga supporters riksdagen). Ingenting nytt för dig, men säkert för många av bloggens läsare.
Som du mycket riktigt noterade var min avsikt idag inte att peka ut vilka som fabulerat mest, eller genom sitt fabulerande brutit värst mot sin yrkeskodex. Avsikten var att visa, än en gång, hur de som har agendan och resurser att sprida sitt ord kan få även en lögn att verka trovärdig genom att sprida och upprepa den tillräckligt ofta.
Alldeles för många människor är allt för okritiska till den ”information” som matas ut i media. Allt för många för budskapet vidare, i glädje av att få vara inne med det senaste eller verka pålästa.
Vad man också många gånger bortser från är att perspektiv ändras med tiden.
Jag bodde tre år, 1965–1967, i Lesjöfors (från 4,5 till 7,5 års ålder) och minns mycket väl all snö från den tiden. Vi byggde tunnelsystem i vägkantens vallar som blivit efter plogningen, och när man gick ut från vägen hamnade man i snö ända upp över midjan. Vi flyttade sedan ner till Västergötland, och jag har aldrig upplevt sådana snömängder igen.
Efter vi flyttade från Lesjöfors hade jag tills början av månaden bara varit där på två korta besök, en gång ett eller två år efter flytten, en gång under andra hälften av sjuttiotalet. Trots det har jag mycket klara minnesbilder av hur det såg ut. Kanske för att mina minnen av samhället är positiva och jag har alltid känt en dragning till det.
I början av juli hälsade jag på en släkting i Dalarna efter att inte ha sett honom på nästan 30 år. När jag skulle åka hem tog jag omvägen (som till min stora förvåning inte innebär mer än en mil längre ressträcka totalt) över Lesjöfors för jag ville återse mitt barndoms samhälle. Jag kom dit runt halv sex snåret på morgonen och åkte runt i en halvtimme, 45 minuter, och bara tittade.
Min interna karta stämde mycket väl, och skolan t.ex. såg precis ut som jag mindes den, men det som slog mig som den stora skillnaden mellan verkligheten och mina minnesbilder var hur trångt, smalt och gyttrigt det var på småvägarna upp till backen där vi hade haft vår bostad. Inte alls de breda autostrador som mindes.
Vilket återför mig till de snörika åren där (de var tydligen väldigt snörika för hela landet, såg jag någonstans nyligen), lite eftertanke säger att snö som räckte mig upp till midjan när jag 5–6 år gammal inte ens skulle nå upp till knäna på mig idag. Så så var det med barndomens enormt snörika vintrar.
Jo, men det var mer snö på 60-talet. Vi fick ju alltid börja med att skotta hockeyrinken innan vi kunde börja spela. Det behöver inte dagens ungar göra.
Javisst ja, de spelar ju inomhus nu!
😉
Sommaren 1974 har jag för mig var lik årets trista väder…
Det blev en kanonskörd av spannmål det året..
Genom den svala sommarens väder kunde spannmålen ”mata” länge utan att mogna…
Så när det var dax att tröska så blev det tungt!
Om det klarnar upp i augusti så kan det bli en kanonskörd.
Men den som lever får se….
För övrigt så gick jag på Bollerup 1970 och då visade man mig foton från 1940- talet då statarna skidade in till Tomelilla från Bollerup och de måste se upp så de inte fastnade i telefontrådarna då snödrivorna var höga…
NASA påstår visserligen att det är varmt som fan fast det är väl samma snubbar som påstår att Klintberg har varit på månen?
Nu kommer de dessutom dragandes med fejkade Plutobilder!
Sånt går vi naturligtvis inte på.
Så sant. Dessa miljövänner NOT. Biogas skapas av det som vi förväntas samla i den bruna påsen och, ganska ofta, lägga i soptunnan (rätt fack) för att ”färädlas” till biogas. Vi generar, om vi är duktiga, 80kg avfall per person och år. Efter inhämtning, transport till biogas-anläggningar och dylikt blir det efter lång tid biogas. Tyvärr blir det även då koldioxid dvs det som vi skall undvika…..MEN den samlar man och HÖR OCH HÄPNA transporterar till växthus för att gurkan skall växa BÄTTRE HÄPP varför inte låta naturen ha sin gång ”Biogasutbyte: 750 ton matavfall/år * 204 m3/ton våtvikt = 153 000 m3/år ” dvs 16 liter bensin/diesel per person (@80kg/år) ELLER ”Omvandling (m3 → kWh → GWh): 153 000 m3/år * 6,5 kWh = 994 500 kWh/år →
0,99 GWh” 80kg motsvarar alltså 80/750000*0,99=106kWh eller 10 liter diesel…..100km….300meter/dag åkande……..varför inte bara bränna utt avfallet? Koldioxiden måste ju tas om hand i vilket fall….