Stolt hetero

Igår när Stockholm Pride inleddes bytte försvarsmakten ut sin logga på FB mot en med regnbågsflaggan som bakgrund. Det blev en sådan proteststorm att de bytte tillbaks. Det gjorde de rätt i och motiveringen att Försvarsmaktens heraldiska vapen ska vara tydligt och inte kunna blandas ihop med annat, var rätt.

När informationsdirektören, Erik Lagersten, sa att de som inte ville ha regnbågsflaggan vara homofober gick han över gränsen och exponerade en hatåsikt. Vi som vill att våra myndigheter ska vara neturala och utan mannamån mot alla sina medborgare vill inte bli stämplade som avvikande för att vi tillhör den stora heterosexuella majoriteten. Får vi inte vara det, kan vi inte få respekt för det vi är , då måste vi protestera och vidta andra åtgärder för att få styr på samhället igen.

TV4 hade samma dag reportage om kommuner som var duktiga och HBTQ-certifierade sig. En sådan certifiering kostar tydligen i snitt 100.000 kronor för en kommun. En kursavgift som går till RFSL för deras undervisning och diplom. Precis som med försvarsmakten vill jag inte ha en HBTQ-certifierad kommun. Jag vill att den ska vara lika och rättvis för alla, inte sätta en högljudd minoritet framför en tyst majoritet.

Nu kommer det märkliga, att jag känner mig manad, rent av tvingad, att skriva att jag inte har något emot att samtyckande vuxna bejakar den sexualitet de själva önskar. Det är en självklar del av rätten till personlig frihet. Jag känner inget hat, ingen avsky inför detta. Jag är inte homofob. Men jag vill inte bli skriven på näsan, åter igen, hurdan jag ska vara för att vara en god ”straight” person. Det säger något om det offentliga debattklimatet att jag måste bifoga denna brasklapp.

Det normala är faktiskt heterosexualitet och självklara, tydliga könsidentiteter. Vi ska inte behöva be om ursäkt för det och inte heller tvingas förutsätta det motsatta i kontakt med andra människor.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Stolt hetero

  1. Rutger skriver:

    Mats skriver, ”Det normala är faktiskt heterosexualitet och självklara, tydliga könsidentiteter. Vi ska inte behöva be om ursäkt för det och inte heller tvingas förutsätta det motsatta i kontakt med andra människor”. Detta är ord som vissa skulle reagera mot. Lika normalt är det att vara homosexuell, det finner vi också i djurvärlden, skulle andra säga. Läste i New Scientist en gång en artikel som visade att man funnit homosexualitet bland ca 300 djurarter.

    Jag tycker att man i detta fall kan utgå från evolutionen och biologin inte från någon religion. Två kön är evolutionens största uppfinning när det gäller högre liv. Utan två kön hade förmodligen inga högre stående arter uppstått. Måste säga att jag uppskattar denna uppfinning något oerhört och därför tycker jag att det är det normala som Mats skriver, det är något som var evolutionärt mycket framgångsrikt. Att det finns homosexualitet bland djur är en evolutionär återvändsgränd. En avvikelse Det viktiga/framgångsrika i evolutionen är att sprida sina gener vidare. Men som alltid är det naturligt med avvikelser, evolutionära återvändsgränder som sopas bort i det naturliga urvalet.

    Brukar säga till mina elever att det är tur att vi har fått ett DNA som gör oss till människor och inte till skalbaggar. Det viktiga är inte att man är man eller kvinna utan att man är en människa. Och är man homosexull så ska även detta respekteras. Men ibland är det fel på detta DNA, vi kallar det mutation. Alla däggdjursarter börjar sin utveckling mot att bli honor/flickor. De individer som har en Y-kromosom hos människor (hos kråkor mfl är det ett annat system) har en gen som vid sex veckors ålder på fosterstadiet bildar en könskörtel vilken producerar testosteron och då kommer utvecklingen att köra in på ett annat spår och med tiden föds en pojke. Är det i cellerna fel på mottagarna/receptorerna så får vi en kvinna som genetiskt sett är en man men är steril (detta är något som blivande läkare får tänka igenom, de kan en vacker dag sitter med en kvinna framför sig med denna avvikelse som inte kan få barn. De har då gjort en kromosomtest och funnit att hon har en Y-kromosom, vad ska de säga till henne?)

    Motsatsen finns också, en man som genetiskt är en kvinna. Med gener och hormoner är det ett antal saker som kan gå fel, det kan bli ett antal olika avikelser. Inom pornografin utnyttjas detta med tjejer som har en snopp mellan bena, shemales eller ladyboys kallas det.

    Hur blir då människor homosexuella? Det finns i huvudsak två förklaringar: 1. Det har blivit något fel med testosteronet under fostertiden. 2. Präglingen av den sexuella inriktningen hos människan som äger rum efter födelsen. Detta är något som man bara ganska nyligen börjat nysta i. Detta enligt prof Sverre Sjölander se https://www.liu.se/forskning/fragaforskare/biologi/arkiv-biologi?l=sv fast man får scrolla ned en hel del för att hitta detta bland alla frågorna och hans svar som han lagt ut.

    Han skriver som svar på en fråga:
    Fråga: Kan homosexualitet hos människan bero på frånvaro av tillfredställande prägling? Eller kan det finnas genetiska orsaker som påverkar hormoner eller hur hjärnan utvecklas? /Per

    Svar: Tyvärr missar man i debatten om homosexualitet att det finns två helt olika former. Den ena är att man genetiskt är av ett kön, men uppfattar sig själv som det andra. Detta finns i djurvärlden bara om hormonsystemet är stört, experimentellt eller genom någon annan förändring, vilket inte är ovanligt.

    Den andra formen är när man upplever sig som sitt eget kön, men attraheras av individer av samma kön. Den typen av homosexualitet kan framkallas genom prägling, den är alltså inte genetiskt betingad. Den verkar inte finnas i naturen, men är vanlig hos djur i fångenskap.

    Exempel på den första formen är en man som upplever sig som kvinna, blir kär i en annan man och lever i kvinnorollen. respektive den andra formen en man som upplever sig som man, uppför sig som man, men som blir attraherad av andra män.

    Ingen av formerna av homosexualitet verkar kunna behandlas på något sätt. Man ”rår inte för det”, och kan inte göra något. Detta är ett mycket bra argument för tolerans!

    Sverre Sjölander

    Se också http://humanistbloggen.blogspot.se/2011/06/tack-till-er-uppgiftslamnare-har-har-ni.html
    och http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2%3A415143&dswid=-8860 en avhandling av Hanna Aronsson, en av de forskare som börjat nysta i detta med prägling av människans sexuella inriktning.

    Hur ska vi då ställa oss till detta med pronomet hen istället för han och hon? Personligen tycker jag inte att vi ska ändra detta även om det finns språk som saknar han och hon som exempelvis språket Bicol på Filippinerna. Personer därifrån som lär sig svenska kommer alltid att blanda ihop han och hon.

    Odet äktenskap, som vad jag vet, har alltid använts om ett partnerskap mellan man och kvinna och borde därför reserveras för detta partnerskap. Evolutionens största uppfinning borde markeras på detta sätt.

    Andra partnerskap kanske kan kallas ”homoskap” eller ”leboskap”. Vi skulle ha kunnat gjort om äktenskapsbalken i stället för att tala om samkönade äktenskap och kallat den ”partnerskapsbalken” och därunder kunde de tre slagen av partnerskap sorterats.

    Samkönade äktenskap är för mig en oxymoron, en självmotsägelse. Främsta syftet med sexualitet säger jag till mina elever är att frambringa ett nytt släkte, det är viktigt att det är en njutning samtidigt annars skulle det bli betydligt färre avkommor. Det är också fantastiskt att får vara en del av en skapelseprocess, vara en del i att skapa en annan människa och föra sina gener vidare.

    Detta var några synpunkter på Mats inlägg om Pride. Kanske börjar det bli dags att ordna en festival för oss som är i majoritet och framhålla evolutionens största uppfinning. Sträck på nacken alla hetero!

    • mats skriver:

      Med normalt menade jag inget annat än just att en överväldigande majoritet uppfattar sig själva på detta sätt. Det ligger ingen värdering i detta konstaterande, ingen nedvärdering av dem som är annorlunda.

      Om det sker en äkta prägling så blir den svår att ”bota”. Det kanske ställer till mer elände än att låta tillståndet bestå. I alla händelser går det emot vad man idag hävdar från gay-håll. De hävdar ju att man föds homosexuell, att miljön inte kan påverka.

      Sedan finns ju de som menar att de av en eller annan anledning gjort ett val. Det kan också finnas en stark drift som inte får något annat utlopp i en enkönad miljö.

      Min poäng med dagens artikel är ändå att det annorlunda inte får bli samhällsnorm, för då brakar det ihop fullständigt när majoriteten inte känner sig hemma eller bekväm med ordningen.

      • dolf skriver:

        Mian Lodalen och Matilda Tudor skrev ju en hyllad ”Liten handbok i konsten att bli lesbisk” (jag har för övrigt läst skräpet) där de då hävdar och propagerar för att kvinnor skall välja lesbianism.
        Med vanlig svensk inkonsekvens godtas i det offentliga rummet tesen om möjligheten att avsiktligt bli lesbisk utan några som helst problem, samtidigt som man förnekar att de som är homosexuella skulle kunna välja att bli heterosexuella.

  2. Ulf Hellbacken skriver:

    Jag har några homosexuella vänner och bekanta som tar direkt avstånd till den exposé som varje år tar sig uttryck i Pride festivaler. Deras inställning är, tvärtemot den officiella, att den sexuella läggningen är en privatsak, som liksom hos oss heterosexuella inte behöver basuneras ut på gator och torg i en årlig festival. Tydligt är att det finns en grupp homosexuella som inte skriver under på allt vad som förekommer i Pride sammanhang.

    Det som för några år sedan helt rätt startade i en modest manifestation för homosexuellas lika rättigheter har numera exploderat i en alltmera grotesk parad som inte finner några gränser.

    Jag själv, liksom du Mats, ställer mig helt bakom rätten till den personliga frihet som manifesteras i en människas sexualitet, vare sig den är homosexuell eller heterosexuell. Denna hållning är ingenting jag behöver ha en påminnelse om varje år i en festival för homosexuella.

  3. Niklas skriver:

    Var och en blir salig på sin fason. Det gäller för en massa saker, bl.a. religion och sexuell läggning.

    Dock är väl ca 90% av befolkningen heterosexuell och därför är det rimligt att samhällsnormen är och förblir heterosexualitet.

  4. Per skriver:

    Det mest obehagliga med pridefestivalen är hur barn tvingas in i den av sina föräldrar eller dagis/skolor. Och hur personer som säger sig stå för allas lika värde, rätt till sin egen sexualitet mm visar sitt rätta ansikte då företag som ex, Nordic Wear näthatas då de står upp för en normal familjepolitik med mamma, pappa och barn.

    Om nu regnbågens alla färger skall spridas över Sverige, varför då bara begränsa sig med HBTQ certifiering av kommunala och privata arbetsplatser. När får vi se den första moskén HBTQ certifierad?

    • mats skriver:

      Ja, respekten för individ och särart försvinner när det görs till tvingande kollektivanslutning.

Kommentarer inaktiverade.