Upp som en sol …

Detta kanske uppfattas som långrandigt gnat på Lantmäteriet. Saken är dock den att jag stött på ett stort antal exempel där en av de viktigaste statliga institutionerna för ordning och reda i äganderätten varit inblandad.

Jag vill inledningsvis nämna lite om min egen bakgrund. Jag är första barn till en väg- och vatteningenjör som fortfarande studerade när jag föddes. Studierna varvades med jobb för försörjning av familjen. När jag var cirka ett år drabbades av min mor av polio och far fick ingen barnvakt. Jag fick följa med far till jobbet under jord i Stockholms tunnelbanebygge. Där fanns en koja där ingenjörerna hade kontor och jag fick rita på kasserade ritningar.

Under min uppväxt hade far dels egen konsultfirma, dels jobbade han på sin doktorsexamen som han fick när jag var 18 år gammal. Jag följde ofta med ut i fält och deltog i och fick förklarat bergarter, brokonstruktioner och lantmäteriprinciper. Far anlitades ofta av släktingar och bekanta som ville kolla upp sina fastighetsgränser utan att betala dyra lantmätare. Vid flera tillfällen var jag med och letade upp gränsmarkeringar och syftlinjer.

Under uppväxten var jag sjöscout och tog både förarbevis och skepparexamen. Vi hade även mycket ”torrträning” i form av orientering på land. Jag har seglat i mörker och dimma med endast död räkning mot sjökort, kompass och bestick som livlina. Det är visserligen över 30 år sedan sist. Men principerna har jag kvar i minnet.

Jag har både min fars och min svärfars farfars (byggmästare) avvägningsinstrument i verktygslådan. Jag har använt dem flera gånger, men har nu även skaffat laser av bekvämlighetsskäl. Detta är inget skryt, bara en förklaring till varför jag anser mig ha viss förståelse för hur lantmäteri går till, eller bör gå till. Jag är ingalunda expert, men har baskunskaperna.

Jag börjar med några egna arfarenheter om hur lantmäteri kan gå till numera. När vi flyttade till den fastighet där vi nu bor, var det redan avtalat mellan förra ägaren och Länsstyrelsen om avstyckning av halva fastigheten till Myrhulta mosse naturreservat. Så det var jag alltså medveten om och kunde inte påverka. Men gränsen var bara provisoriskt markerad, inte utsatt och inmätt.

När lantmätaren kom och vi skulle gå upp gränsen hade han flera märkligheter för sig. Han påstod att linjer som uppenbarligen var brutna var räta linjer. De stödpunkter han visade kunde jag lätt visa låg långt vid sidan om den räta linjen. Vi talar om linjer med 200-300 meters längd och avvikelser på upp till 20 meter.

Vidare vägrade lantmätaren till en början att erkänna att tydliga gamla gränsmarkeringar som stengärdsgårdar och stängsel följde ägogränserna. Linjer som både med markeringar i naturen och på gamla, ännu gällande kartan hade en tydlig knäck ansåg han vara raka och peka i en annan riktning. Han försökte åberopa auktoritet och påstod att han var den bäst utbildade lantmätaren i regionen, med både juridisk och teknisk kompetens. Men tydligen hade han dålig integritet för sin person och sitt yrke. För med på stakningen var en obskyr figur från Länsstyrelsen, vilken hade till uppgift att vara politisk kommissarie och se till att staten fick så mycket som möjligt utan att göra rätt för sig.

Jag lyckades få dem att erkänna gränserna mot grannarna rätt. Det handlar kanske om några hundra kvadratmeter i slutänden. Men för grannsämjan är det bra om rätt är rätt. Däremot kunde jag inte få dem att inse att de stakade tokigt mot reservatet och att det som reservatet skulle skydda och mina ägarintressen inte fick rätt avdelning mellan sig. Jag förlorade en kil på kanske ett par tusen kvadratmeter i mosskanten. Inte lika mycket värt här som en strandtomt i Stockholm, men dumheten och översitteriet från myndigheten irriterar fortfarande.

En av de saker lantmätaren hävdade vid detta tillfälle var att det var hans GPS-instrument som var sanningen, inte de gränsmarkeringar som faktisk fanns på marken sedan länge. När vi lade ner fiber i området råkade vi vid ett tillfälle ut för att vi skulle hålla oss på en sida av en gräns för att på just den sträckan om kanske 50 meter fick vi inte gå på andra sidan, trots att vi hade avtal med markägaren om andra sträckor på samma fastighet. När sedan inmätningskartan kom visade det sig att vår ledning låg på fel sida gränsen.

Vi begärde ommätning med samma resultat. Vid kontroll med lantmäteriet visade det sig att deras karta inte var validerad i det aktuella området, liksom i större delen av Sverige. Vår ledning ligger helt klart rätt i förhållande till de gränsmarkeringar som finns på plats. Lantmäteriet rättar inte sina kartor på eget initiativ. De skulle ju tvingas kontrollera hela Sverige på egen bekostnad. Istället väntar de till avvikelser av detta slag dyker upp och om det blir tvist mellan olika markägare eller intressenter kan Lantmäteriet avgöra dessa tvister. I dessa fall får markägarna betala full ersättning till Lantmäteriet och dela kostnaderna lika mellan sig.

En pensionerad lantmätare som finns i området förklarade förtvivlat att när man gick från de gamla landmätta kartorna, upprättade via fixpunkter och triangulering, till satellitbaserade kartor, var det i princip som att kasta upp det gamla materialet i luften och rita av det som föll ner igen. Det är med andra ord inte mycket värt och överensstämmelsen är dålig.

Här kan det vara värt att påtala att det inte är alldeles enkelt att ge en plan projektion av en välvd yta. Jordens sfär kan inte enkelt plattas ut på ett papper. Det var först med Mercators projektion som vi fick kartor som man kunde använda som stöd när man seglade över haven. Gauss projektion förbättrade det hela ytterligare och har i princip gällt fram till satellitåldern. Att inte göra systemen kompatibla, men ändå låtsas som om de är det, är en allvarlig synd i sammanhanget. Eftersom Lantmäteriets beslut i princip är utan appell, är det en allvarlig brist i rättssäkerheten kring ägandet att de inte har en oantastlig ordning på sin verksamhet.

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Upp som en sol …

  1. Stefan Eriksson skriver:

    LM.s sätt att misshandla tilltron för ett rättssäkert system, överträffar det mesta.
    Om man låter koka av denna soppa, består bottensatsen uteslutande av vinstmaximering.
    Sunt förnuft i sådana här sammanhang genererar ingen omsättning.
    Alla utredningar, hur onödiga de kan tyckas vara, säkerställer LM.s berättigande.
    Verkligheten har inget med LM att göra.
    När katten är borta. dansar råttorna på bordet.

    • mats skriver:

      Fortsättning imorgon, med mer hemskheter!

      • Upprörd fastighetsägare med mark och skog skriver:

        Härligt!
        Spännande med dessa hemskheter man blir mörkrädd!!

        Äganderätt och förfoganderätten inom näringsverksamhet måste beaktas bättre.

        På allt för många områden som berör markägande och förfoganderätt, pekar utvecklingen mot att beslutsfattare, myndigheter och allmänhet gärna ignorerar markägarens näringsverksamhet och synpunkter på ekonomi och äganderätt.
        En äganderätt som också innebär ett personligt ansvar för näringsidkaren/markägaren juridiskt för ekonomi och skötsel av jord och skogsmark.
        Markägaren/näringsidkaren är också ansvarig juridiskt och kan fällas till böter eller fängelse om någon utomstående genom en olycka skadar sig. Eller orsakar skada på miljön, då faller ansvaret tillbaka på markägaren.

        I flera frågor anser beslutsfattare felaktigt att det är viktigare att särintressen som inte juridiskt har ägare intressen får möjlighet att tidigt komma in i beslutsprocesser som berör och påverkar näringsidkarens/markägarnas markanvändning.

        Detta är mycket anmärkningsvärt att inga markägare är representerade som får komma in i beslutsprocesser som berör verkligheten och deras egen markanvändning. Konsekvenserna kan bli stora i näringsverksamheten.
        Förfoganderätt/äganderätt över marken skall innebära ett långsiktigt skydd för de åtgärder och investeringar som näringsidkaren till lika markägarna har gjort, gör eller planerar att göra.
        Att inskränka förfoganderätten ligger mycket nära ett expropriationsförfarande liknande i svunna tider. Där benämns detta statliga fenomen för ”konfiskation” en åtgärd som kopierats från kommunismen.
        En sådan ”konfiskal” utveckling leder ofelbart till uteblivna långsiktiga fastighetsinvesteringar men också begränsningar av de gröna näringarnas verksamhet. Detta leder också till dålig lönsamhet och mindre skatteintäkter.
        Näringsidkare skall idag bekosta och presentera dyra konsekvensbeskrivningar och samråd med allmänheten om markägaren skall bedriva näringsverksamhet. Staten vill dessutom ha insyn och ta in stora summer i skatt och detaljstyra ibland rena bagateller.
        Men statens avlönade utredare/tjänstemän undviker att redovisa konsekvenser för näringsidkaren / markägaren, man undviker även att ha samråd med den drabbade sakägaren/markägaren. Hur förändras markens brukningsmöjligheter av te x inskränkningar i markanvändandet. Av god erfarenhet vet vi att möjligheterna minskar att bedriva en rationell näringsverksamhet inom jord, mark och skogsbruk.
        Att i princip totalstopp te x för att avstycka och sälja attraktiva fritidshustomter till allmänheten inträder med strandskydd måste myndigheterna förstå och att innebörden blir en stor inskränkning och ekonomisk belastning i äganderätten .

        För den enskilde markägaren innebär detta stora ekonomiska konsekvenser och avkastningen på fastigheten försämras samtidigt som försäljningsvärdet sjunker.

        Översynsprocesser känns mycket rättsosäkert med väldigt begränsade möjligheter från oss markägare till samråd. Inga av berörda markägare får något brev om vad som är på gång utan informationen ges via en liten kungörelse i tidningarna som många idag inte läser då vi har internet.
        Inte heller fattade beslut kommuniceras direkt med markägaren. Om inte markägaren är uppmärksam kan hon eller han helt plötsligt ha drabbats av te x en utökning av strandskyddet från 100 till 300 meter på sin fastighet eller annan inskränkning, utan att ha fått någon direkt information eller ekonomisk kompensation.
        Ett sådant förfaringssätt är självfallet helt oacceptabelt

        Alla myndigheter måste skärpa sig och säkerställa att markägaren (sakägaren) prioriteras i både samråd, remissförfarande och i enskilda frågor som berör förfoganderätt över markägarens mark.

        Andra organisationers särintressen bör givetvis välkomnas om de är beaktansvärda.
        Men när det gäller förfoganderätten till marken måste dock markägarens synpunkter väga tyngst, undantaget är där ett stort samhällsintresse omöjliggörs, men observera att de i sådana fall redan finns lagstiftning i form av expropriationslagen.

        På länsstyrelsen förutsätter man felaktigt att företagaren/markägarna har lägre kunskap än allmänheten/stadsbon, och att allmänheten/stadsbon besitter mer empati och kunskaper om hur livet levs och hur djur och växtliv fungerar.
        Jag anser för min del att företagarna inom jord & skogsbruk har mer kunskap och erfarenhet om hur djur och växtliv fungerar i verkligheten.
        Det finns nästan alltid ett glapp mellan allmänhetens låga kunskap och verkligheten som företagare inom jord & skogsbruk har bättre kunskap om.

        Avsättning av skog till naturskydd begränsar också allmänhetens tillgång till allemansrätt och friluftsliv då dessa avsatta naturmarker växer igen till en ointränglig djungel på grund av lagkravet då inga åtgärder skall eller får utföras som te x röjning.

        Sveriges naturvårdshänsyn hotar att helt utarma Sverige utanför tätorterna speciellt i Norrland där våra ungdomar har små möjligheter med dagens politik att hitta sig en försörjning..
        Jag menar att skyddsivern generellt är alltför stark på bekostnad av möjligheterna att utveckla landsbygden till attraktiva platser att leva och verka i.
        Landsbygdens komparativa fördelar måste stöttas och ges möjlighet till framåtskridande.
        Varför ges friluftslivs organisationerna som skriker efter mer i desperation företräde i beslutsprocesser, för det vikande intresset för deras verksamhet . Visst är den bra för kropp och hälsa men idag är det andra aktiviteter, idrott, musik och kultur som väljs istället. Syftet framstår allt mer som ett politiskt socialiseringsinstrument snarare än medborgarnas önskemål och behov av mer mark än vad de hade för 2 år sedan.
        Tanken med att fritidsverksamheter skall lösa alla glesbygdsproblemen är fel.
        Att dessutom styra utvecklingen mot turism och fritidsverksamheter löser varken kommuners eller Sveriges ekonomiska utveckling. Även de redan mest etablerade friluftsföretagen som STF har svårt att gå runt.
        Att länsstyrelsen bedriver samråd med mängder av särintressen utan att de drabbade markägarna får insyn är ytterst allvarligt och mycket klandervärt.
        Det finns ingen marknadsanalytiker som tror att friluftsliv är lösningen för landsbygden.

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Den vanligaste kommentaren som svensken hasplar ur sig när jag ifrågasätter en del verksamhet hos det ”svenska” Lantmäteriet är, ”Du skall vara glad att Du bor i Sverige där har vi det välordnat med ett lantmäteri som skyddar Din äganderätt. Kommer du österpå eller till Afrika åtnjuter Du alls inte sådant förnämligt skydd”
    Underbart eller hur?

  3. dolf skriver:

    Läst Isaac Asimovs The Relativity of Wrong? Han tar upp det här med problemen hur man betraktar jordens yta, inte minst att man i vissa sammanhang (som GPS) måste ta hänsyn till att jorden faktiskt inte är klotformat utan päronformad.

    • mats skriver:

      Nu har jag läst den! Det vetenskapliga var inte nytt för mig, men det var en fin sammanfattning. Det mest givande för mig personligen var inledningen, om hur barn i tidiga skolår tvingas acceptera absoluta sanningar. För jag kom tidigt hem från skolan, kanske första klass, säkerligen lågstadiet, och hävdade till mina lärarsläktingars stora förskräckelse att felet med skolan är att läraren alltid har rätt, även när hon har fel!

      • dolf skriver:

        Asimov var en oerhört produktiv författare, jag vill minnas att jag såg någonstans i början av 80-talet (då han fortfarande hade ett decennium kvar i livet) att han gett ut över 400 böcker. Science fiction-produktionen, som väl är det hans namn främst förknippas med, utgör bara en liten del. Han skrev bland annat en oerhörd mängd populärvetenskapliga essäer som just den där Relativity of Wrong. Alla som jag lyckats läsa har varit i hög grad intressanta och tankeväckande. Det var Asimov som övertygade mig om att jorden inte har en måne, utan att jorden och månen de facto är en dubbelplanet. Något som väl nästan är en halvofficiell sanning idag. Wikipedia-entryn för Double planet behandlar i ett stycke just en del av Asimovs kriterium för en dubbelplanet.
        Man får säga att han var rätt rolig med sin oerhörda vetenskapliga stringens. Han omarbetade tillsammans med Robert Silverberg sin berömda novell Nightfall till en bok. Och i förordet till boken bad han om ursäkt för att han in novellen hade låtit systemet berättelsen utspelade sig i ha 6 solar, för det visade sig att det systemet omöjligen skulle ha kunnat vara stabilt. Det hade däremot funkat med 7 solar, så i bokversionen hade han därför lagt till ytterligare en sol. (Det var inte heller den enda gången han bad om ursäkt när det visade sig att vetenskapliga rön som gjorts efter att han skrivit en berättelse punkterade förutsättningarna för berättelsen.)

  4. Niklas skriver:

    då jag också hållit på en del med både gränser och mäteri, har jag lite reflektioner.

    1 Louis Krüger har ju ytterligare förbättrad Gauss projektion och den brukar numera kallas Gauss-Krugers projektion.

    2 En modern RTK-GPS är ofta väldigt noggrann, åtminstone på öppen mark. ja den är ju så noggrann att Lantmäteriet var tvungna att införa ett nytt referenssystem (SWEREF 99), där SWEREF 99 TM blev det nya nationella koordinatsystemet.

    3 Den digitala fastighetskartan är dock INTE särskilt noggrann och kan diffa rätt så rätt så mycket (upp till 50 meter har rapporterats). Således ska den inte ha något som helst juridiskt värde.

    4 Med en frilufts-GPS, Jakt-GPS etc + fastighetskarta ger i bästa fall ett begränsat sökområde att leta på. Rätt utnyttjat är det dock ett värdefullt hjälpmedel när två rågrannar ska ta ut ägogränsen.

    5 Precis som Mats var inne på, så är det befintliga stenar och rör som ska gälla rent juridiskt. Således är det strikt förbjudet att rubba dem.

    F.ö. håller jag på att röja ca 1,5 mil gräns runt min skogsfastighet. Har väl avverkat ca 75% av gränsen.

    • mats skriver:

      2) RTK-GPS är mycket noggrant, inom sitt eget system, sitt eget paradigm. Kolla gärna mot Asimovs text som dolf länkade till.

      5) Den lantmätare som var här och svamlade till gränserna påstod med religiös övertygelse att från och med hans inmätning är det dessa mätdata som gäller. Markeringar på marken kommer att vara ogiltiga. Syn, skulle jag vilja säga till det.

      • dolf skriver:

        Jag vickade förresten för ett par år sedan som NO-lärare en termin på Töreboda centralskola. Minns att ungarna i en klass blev smått chockade när jag vid ett tillfälle sa till dem att de inte skulle godta något som sant bara för att det stod i boken eller för att jag sade det. Både boken och jag kunde ha fel. Det fastnade hos mig, för jag emfaserade bara något som jag såg som en självklarhet, men deras reaktion var nästan som om jag krossat hela deras världsbild.

        När vi höll på med astronomi ett tag i fysiken så poängterade jag att fakta sällan var huggna i sten. Hur många planeter vårt solsystem har beror inte bara på hur man betrakta Pluto, utan också hur man betraktar månen, och det är inte uteslutet att det finns ytterligare planeter längre ut. Universums storlek och ålder har reviderats kraftigt ett otal gånger de senaste hundra åren osv.
        Jag visade filmer om dinosaurier vid något tillfälle, och kände mig nödsakad att påpeka att en stor del av innehållet av nödvändighet måste vara rena spekulationer, man kan t.ex. helt enkelt inte veta hur olika dinosauriearter uppträdde socialt, deras parningsbeteende osv. osv.
        Jag var överhuvudtaget noga med att alltid försöka poängtera gråzoner, att kunskapen inte var något fast och oföränderligt, och att det som är sant idag mycket väl kan komma att revideras imorgon, och att de skulle lära sig att granska fakta kritiskt och själva göra sig en bild av vad som är sant och inte sant.

        • dolf skriver:

          kommentaren hamnade visst lite på fel plats, men det är väl uppenbart vilken av dina kommentarer den var menad som svar på.

        • mats skriver:

          Om man läser forskare som studerat inlärning, så finner man att flera av dem poängterar att det är när man tvingas tvivla på självklara fakta, sin egen kunskap, som man kan lära något nytt. För det är då som ett nytt element som skapar en ny balans i medvetandet kan tas in och assimileras i den egna förståelsen.
          Lite förenklat uttryckt kanske, men bra att hålla i minnet när det snurrar till i roten.

          Du gjorde oss alla en tjänst när du illustrerade dessa osäkerheter för eleverna.

  5. Stefan Eriksson skriver:

    Det är allt som oftast den enskilde tjänstemannen / kvinnan som förvränger fakta i sådana här sammanhang.
    Inom LM finns ingen funktion att kvalitetsäkra dess beslut.
    Tvärt om, ju mer undermåligt de presterar desto större blir intäkterna för ställa saken till rätta.
    LM har ackord på att jävlas med vanligt folk.

    Inte för att jag tror att det skulle hjälpa men:
    Det vore intressant att låta en revisor titta på förhållandet mellan kostnaden för marklösen och kostnaden för lantmäteriets förrättning.
    Jag misstänker att ersättningen till markägaren är avsevärt mindre än ersättningen till LM.

    När några år förflutit borde väl dessa underlag för ersättningar ej kunna beskrivas som arbetsmateriel, utan falla in under det vi kallar offentlighetsprincipen.
    LM lär inte frivilligt tillgodose att saken belyses i ett opartiskt sammanhang.
    Frågan är:
    går det att tvinga dem?

    • mats skriver:

      Ja, det går att tvinga dem rätt, med ett bra rättsväsende. Problemet är att lantmäteriverksamhet är baserad i naturvetenskapens matematiska och fysikaliska kunskapsområde, med juridiken i huvudsak är humaniora. Precis som med öst och väst mötas aldrig de två.
      Det vill säga att det krävs mer än vanliga juridiska ansträngningar för att korrigera lantmäteriverksamhetens brister.

Kommentarer inaktiverade.