Jag var i helgen på besök i Göteborg. Det var ett antal myndigheter som berättade för landsbygdpopulasen hur de hade tänkt att vi ska organisera den fiberutbyggnad på landsbygden som staten och EU är med och finansierar, så att våra nät passar in i deras sätt att styra och organisera livet på landsbygden. Nej, de uttalar det inte så tydligt, men det är ändå omisskänligt.
På plats fanns VGR (Västra Götalands Region), Länsstyrelsen och PTS med Bredbandsforum. För vissa delar fanns även kommersiella aktörer som Bynet, Eltel och Zitius representerade. För det ”ideella” innehållet bidrog Coompanion och Hela Sverige Ska Leva.
Alla, utom möjligen länsstyrelsen, försökte på olika sätt visa hur och varför föreningarna skulle lämna ifrån sig bestämmandet över sina egna nät. VGR har bildat NetWest tillsammans med kommunerna. De vill se byanäten som underlydande till de kommunala stadsnäten. PTS varnar byanätsföreningarna för att tjäna pengar på andra än sina egna medlemmar. För den händelse det finns föreningar som vill utnyttja sin investering för att skapa intäkter till sig själv och bygden finns bestämmelser som PTS hittat på för att få sista ordet, vilket fördyrar. Organisationer som Hela Sverige Ska Leva och Coompanion vill få något slags övergripande position. Bynet och Eltel är kommersiella organisationer som helt enkelt vill tjäna pengar på näten.
Hur kan jag påstå detta med sådan säkerhet, varför är det så tydligt? Svaret är enkelt. Näten vore mycket dyra, det vill säga olönsamma att bygga enbart på komersiella villkor. Det är helt enkelt för långt mellan husen på landsbygden. Näten byggs med mångsmiljardstöd från staten och EU. Som motprestation måste föreningarna lägga lika mycket pengar och dessutom tusentals arbetstimmar av ideell tid. De färdiga näten har alltså sammanlagt kostat enorma belopp. Den som kan komma över dem till små pengar gör en bra affär. Sammanlagt handlar det, trots avstånden mellan husen, om väldigt många kunder som man får monopol på. I Västra Götaland finns det cirka 400 föreningar med ett genomsnitt av kanske 200 anslutningar. Det gör 80000 anslutningar som man kan komma över till nästan noll och ingen kostnad. Är det dessutom i snitt två personer som nyttjar varje anslutning så blir det 160000 personer, vilket motsvarar en femteplats bland Sveriges största kommuner, mellan Uppsala och Linköping.
Dessutom får man inget bidrag för att betala intrångsersättning till de markägare över vars marker man drar fram fibern, vi talar här hundratals mil sammanlagt. Följaktligen skriver de flesta föreningar markavtal där ägaren inte får någon ersättning. Allt för att få ner priset och få ut så mycket fiber som möjligt, till fromma för bygden. De föreningar och markägare som inte avtalat om annat kan alltså dessutom lova bort utan ersättning sådant som de kommersiella aktörerna alltid måste betala för om de bygger själva. Vissa myndigheter och kommersiella aktörer ser en möjlighet att komma runt äganderättsliga kostnader på ett enkelt sätt.
Vi är många som är aktiva i dessa byanäts föreningar som känner att tonen under åren stegrats för att vi ska lämna ifrån oss frukten av våra investeringar och ansträngningar. Det vill vi inte göra. Vi vill ha egenmakt hemma hos oss. Därför drar vi nu igång projektet Fibersamverkan.se, än så länge på en annan server än vår egen. Men någonstans måste man börja. I det korporativa Sverige måste man ha en stor organisation på sin sida.
RSS – inlägg
Här i Nyköping är det stadsnätet som man bygger ut för att även täcka in landsbygden, men några samhällen i utkanten skapade egna föreningar för att få tillgång snabbare.
Ett problem med stadsnäten verkar vara att man sen säljer dom till större aktörer typ Telia som då tvingar på de anslutna endast det utbud som Telia erbjuder. I vårt stadsnät är inte Telia med för de vill vara ensamma. Nu erbjuds vi olika tjänsteleverantörer vilket är bra. Men jag undrar hur länge kommunen kan stå emot ett bud på vårt nät. Fibernäten blir med tiden en stor ekonomisk resurs.
I och med fiberanslutningen sitter man ju fast utan kontroll på vem som sitter i andra änden, en fristående förening är så klart det bästa men kräver som sagt mycket ideellt arbete.
”Till fromma för bygden?
Teknikens framsteg skall vi väl tacksamt ta emot, men, men, men? Myndigheterna kommer ju naturligtvis att konfiskera hela nätet vad det lider för att tvinga oss att upplysa dem om vad de redan inte vet. Med det följer naturligt att kostnaderna kommer den enskilde överhuvudtaget inte ha något inflytande över. Initialinvesteringen kan från år ett skrivas bort och betraktas som en engångskostnad då den inte blir mätbar i ett förhöjt värde på fastigheten.
På dom bara!!
En fråga!
Jag tvekar inte på att EU-staten-regionen-kommunen har kunnat redovisa kostnader för stöd till modern infrastruktur. Sammantaget rör det sig förmodligen om miljardbelopp.
Utan att vara allt för konspiratorisk infinner sig ändock tanken:
För hur stor andel av satsade allmänna medel, har det blivit ”grävt” ?
Töreboda kommun har under 2000-talet engagerat IT-samordnare/ strateger / bredbandskonsulter
m.m vid minst 4 olika perioder.
Tjänsterna har löpt i projektform med öronmärkta statsbidrag för så kallat ”vita fläckar” på ”bredbandskartan”.
Vid varje tillfälle har kommunen lyft statsbidrag till en projektanställd tjänsteman som har kunnat upprätthålla en tjänst i c:a 1 år.
Jag menar att en allt för stor andel av anslagna medel stannar i förvaltningen och kommer det egentliga syftet ej till del.
En parallell:
Idag offentliggörs del i budgeten om satsningar på kollektivtrafik på landsbygd- 850 miljoner kr.
Regeringen tillsammas med (V) stoltserar om denna satsning.
Var behovet är störst skall berörda regioner/län kunna svara på!
Vacker tanke kanske, men jag tror inte att anslagna medel kommer att räcka till mer än utredning om behovet.
Så för den enskilde framstår värdet av sådana satsningar som något oidentifierbart.
Men, på detta vis ”skapas ju jobb” i den ofantliga sektorn.
Helt i linje med regeringens målsättning.
Du jämför nog äpplen och päron lite för mycket här. I varje steg måste bidraget i normalfallet matchas med en lika stor egen insats. Visst tar byråkratin en del pengar, men i praktiken går det mesta ut till fiberutbyggnad. Störst del av kakan får nog de entreprenadföretag som gräver ner fibern.
Att det uppstår vita fläckar beror faktiskt mest på att det finns tvärviggar som inte vill ha fiber och än mer på de som inte heller vill släppa fram fibern över sin mark till grannarna. I vissa områden kan det även tillskrivas brist på driftiga personer som orkar ta tag i arbetet att organisera fiberutbyggnaden.
Nix!
Det resonemanget köper jag inte!
I din artikel beskriver du väl den befarade förlusten av inflytande avseende en tillförlitlig ledning.
Vad det kostar att anlägga-upprätthålla ledningen är naturligtvis en del i sammanhanget.
Kostnaden mäts i pengar- inte i äpplen och päron.
De bidrag som verkligen i slutändan kommer den enskilde tillgodo är förmodligen en försvinnande liten del av anslagna gemensamma medel.
”Vita fläckar” är inget som har uppstått.
Initialt var hela landet en vit fläck vad avser denna teknik.
”Tvärviggens syn” måste respekteras allt i frihetens namn.
Att beskylla denne ”tvärvigg” för uppkomst av vita fläckar finner jag falskt.
Självklart får varje enskild individ bara en mycket liten del av satsningen. Men eftersom det är många individer som får del av pengarna så blir det ändå en försvarlig del av pengarna som hamnar rätt. Det viktiga idag är att de områden som inte är ekonomiskt intressanta att bygga ut på kommersiell basis ändå kommer med i utvecklingen. De kan visa sig ekonomisk bärkraftiga senare, inte minst för att de har bra uppkoppling.
Visst måste var och en få bestämma över sin mark. Det har vi också tagit hänsyn till i vårt projekt, gått andra vägar etc. Du missade att det mesta av de vita fläckarna och i synnerhet de stora vita fläckarna beror på att ingen driver dessa projekt där.
Som sagt!
Pengar ”öronmärkta” för att driva projekt i syfte att säkerställa en bra uppkoppling, har tilldelats Töreboda kommun ett flertal gånger.
Pengarna har försumpats till ingen reell nytta annat än att konfirmera vallöfte etc.
Jag tycker det är ”skit” att statsbidrag utgår till kommunerna utan att något händer.
Det måste ske via ”ekonomiska föreningar” för att någon subvention skall utgå.
Lagom till att dessa föreningar ”gjort jobbet”, är kommunen intresserad av ett avgörande inflytande och beslutsrätt gällande dessa ledningar.
Det är inte rent spel!!
Jodå, kommunen får en del pengar. Men de har aldrig varit menade för att åstadkomma uppkopplingar till enskilda fastigheter. Via Vänerenergi bygger man upp ett stamnät i en ring i Mariestad och Töreboda.
När alla byaföreningar är färdiga med sina nät kommer de att ha fått ut betydligt mer pengar än kommunen. Då kommer också enskilda hushåll ha blivit uppkopplade. Det vill säga de som varit med lagt en egen insats i projektet.
Att det finns vargar därute, inklusive de kommunala stadsnäten, som vill åt dessa byanät, är en helt annan fråga. Det är till exempel det som är äpplen och päron.
Hur många gånger har jag inte hört politiker stolt tala om för valboskapen att NU MINSANN skall det satsas pengar till bredband?
Om dessa pengar ej skall användas till uppkopplingar till fastigheter, så är jag den förste att erkänna:
Jag har missuppfattat detta budskap!
Det är tråkigt om du missuppfattat dem. I ärlighetens namn har de inte alltid varit särskilt tydliga om man inte frågat specifikt.
De har nog ofta framställt det som att det är deras beslut och pengar som ska ordna fiber till alla. Vad de gjort är att sola sig i glansen från fiberföreningarnas arbete.