Fel på person

Bland alla organsiationer som delar ut bidrag och håller styr på svenska folket finns det en som heter Leader. Den administreras genom Jordbruksverket via lokala leaderorganisationer. I min bygd ska nu leader Norra Skaraborg slås ihop med leader Västra Skaraborg under namnet Nordvästra Skaraborg (trots att det tekniskt sett är Vänern). Till denna nya organisation ska det naturligtvis väljas en ny styrelse.

Jag blev på försommaren kontaktad av valberedningen för denna organisation. Någon hade föreslagit mig som ledamot i den nya styrelsen. Nu ringde valberedningen runt och kollade upp vilka av alla föreslagna personer som kunde tänka sig att acceptera en plats. Eftersom jag är en samhällsengagerad människa tackade jag ja till att bli vald, om det skulle bli så.

Häromdagen ringde valberedningen upp igen. De meddelade att jag tyvärr inte hade kommit med på valberedningens lista av personer som de kommer att föreslå till styrelsen. Orsaken är att jag har fel ålder, 60+. Jag har fel kön, man. Fel bostadsort, jag skulle komma att representera fel geografiska område, fel folk helt enkelt.

Det var ovanligt rättframt av valberedningen att berätta detta, men nog känns det lite underligt att jag kan vara fel på samtliga punkter. Han sa inget om att de läst Frihetsportalen. se och att jag dessutom har fel åsikter. Det hade varit intressant att få en inblick i hur skattepengar fördelas, hur olika projekt värderas och prioriteras, samt inte minst granskas. Nåväl, jag har annat jag kan fylla min tid med.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Fel på person

  1. Sten-Arne Persson skriver:

    Du kan för mycket, alltså är Du fel person. DET ÄR INTE KOMPETENS DE SÖKER, DET ÄR ”NYTTIGA IDIOTER” som Lenin skulle kallat dem.

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Kan det socialistiska förtrycket med mobbning av enskilda beskrivas tydligare? Läs vad de små oavsättliga skattefinansierade byråkraterna begär, allt för utplundrade pengar(skatter) på Mats länk i artikeln. Kanske något för Helena Jonsson att fundera på om varför mjölkbönderna har tröttnat.
    En ide som Helena kan fundera över är hur det kommer sig att svenska bönder och då framför allt mjölkbönder inte producerar på samma villkor som övriga EU bönder. Jag ställer den eviga frågan till henne och hon ”gitter” inte svara, hon är ju en del av ”systemet”; hur stor är statens kostnadsandel i en liter mjölk som den producerats hos mjölkbonden. Är den 20, 30, 50% eller mer, av de ca 2,85kr/liter som bonden avräknas med. Hörde svamlet med Helena och Härnek i dagens P1 06:35. Fruktansvärt!

  3. Stefan Eriksson skriver:

    Mats!
    På sidan du länkar till står om utvärdering av leaderprojekt.
    Denna utvärdering sköts av , och nu kommer det!! ::
    ÖVERVAKNINGSKOMMITEN.

    Måste hålla med Samuel därför att ordet ÖVERVAKNINGSKOMMITEN , får mig osökt att tänka på DDR.
    Månne det finnas en plats i denna församling,?
    Det vore något!!

  4. Thomas Gunnarson skriver:

    Det var väl ingen äverraskning?

  5. Göran skriver:

    Jag kommer att tänka på en liten teori jag har utvecklat i sommar. Jag hade på TV i förbigående sett något om barns utveckling och om hur barnen utvecklas från att vara egoistiska till att börja ta hänsyn till andra, att de blir alltmer socialiserade – i betydelsen att bli funktionella delar av en grupp. Jag kom att fundera på vårt egoistiska samhälle, om detta skulle kunna ha någon koppling till ungdomsfixeringen i samhället, och att uttrycket ”gammal och klok” närmast försvunnit från vårt vokabulär.

    Till teorierna om barnutveckling ansluter teorier om vuxenutveckling, att vi mognar även som vuxna människor och kan utveckla vår förmåga att förstå mer komplexa problem. Om vi är egoistiska och vill göra karriär i början av vuxenlivet, så kan det övergå i en insikt att man är en del av ett större sammanhang och en vilja att bidra till samhället.

    Vårt samhälle har gått från att vörda äldre och söka råd från gamla och kloka människor till att hylla ungdomen, ju yngre vi är när vi når toppen på karriären desto bättre. (Att det finns en koppling till den snabba tekniska utvecklingen ska inte förnekas, att gammal kunskap inte längre är giltig.) Det rådande ungdomsparadigmet säger att när man passerat 50 finns ingen utvecklingspotential kvar, utan man ska satsa på sina fritidsintressen och utveckla sig som person. Att det ideella engagemanget i samhället har minskat är också ett faktum.

    Detta fick mig att inse att vi som folk har infantiliserats, att vi har gått bakåt i utvecklingen. Att den samhälleliga utvecklingen har gjort människor mindre ansvariga för sina egna och avkommans liv har förstärkt denna infantilisering.

    Dessa tankar låg kvar i bakhuvudet när jag en dag insåg jag att det driv jag hade som yngre hade avtagit, det var inte lika viktigt att göra ”karriär” och barnen är ”tweenies” så småbarnsstressen har släppt. Jag insåg att den biologiska stressen att föröka sig och sörja för familjen hade avtagit, man kunde börja slappna av!
    Jag kom fram till att när man har lämnat det reproduktiva stadiet av livet får man en annan syn på världen. Det som var viktigt när man var yngre, att positionera sig, att gör karriär, inte var lika viktigt längre – man har mognat. Har vägen också medfört prövningar har man vidgat sitt perspektiv på livet, man har helt enkelt blivit äldre och klokare.

    Slutsatsen av mitt resonemang är att när man är i reproduktiv ålder är man inte lämplig att inneha positioner som kräver förmåga att väga olika saker mot varann för att finna en lämplig balans, man saknar den nödvändiga förmågan till ett större perspektiv, det är skymt av den biologiska driften att föröka sig och sörja för avkomman.

    Jag har i en tidigare kommentar beklagat mig över de ledande politikernas fokusering på att bli återvalda och att besluten blir därefter. Med tanke på att de ledande politikerna är mer eller mindre i reproduktiv ålder anser jag min tes bevisad…

    • B-J Bjurling skriver:

      Här skulle man kunna citera ett längre stycke ur A. Isaksson – Den politiska adeln:

      ”Nu som förr fungerar partiernas valsedlar som affischpelare gentemot allmänheten, men därtill demonstrerar de också att det gamla kravet på varannan damernas utvecklats till en allmän föreställning om olika gruppers rätt till representation, just som grupp (…) men nu har partierna blivit närmast extremt angelägna att visa upp en korrekt fördelning mellan kön, ålder och etniskt ursprung, dessutom gärna kompletterat med någon som företräder sexuella minoriteter, propagerar för vegetarisk kost och på ett måttfullt sätt framstår som värnare av djurens rättigheter. (…) Man kan se tendensen till ökad representation för olika grupper som en urholkning av partiernas anspråk på att företräda för alla allmängiltiga idéer, oavsett vederbörandes kön, etniska ursprung, sexuella läggning och religiösa tro. Det demokratiska medborgarskapets innebörd balkaniseras, sådant som traditionellt ansetts höra till privatlivet tränger nu in i den politiska sfären och överlagras därmed också med rättmätiga krav på politisk handling. När frågor om religiös tro, etnicitet, kost och klädvanor smyger sig in bakvägen, vänjer man sig också vid att politiken sträcker sig in i det rent privata, exempelvis att valet att avstå eller att bära päls från djur som föds upp för pälsens skull är en politisk och inte en privat fråga. (…)
      I teorin är demokratins representativa system så blint för andra aspekter än de rent politiska, de som rör vad som förr brukade kallas för genuint gemensamma angelägenheter, att väljarna skulle kunna bortse från sina förtroendevaldas privata bakgrund. I praktiken har emellertid de politiska församlingarna sedan urminnes tider genomsyrats av olika intressen och präglats av dolda dagordningar… (…) Starka ideella organisationer har aldrig nöjt sig med att sinsemellan upprätthålla egna seder, normer och föreställningar utan alltid strävat efter att också tvinga dem på andra… (…) Sextiåttavänsterns slagord ”allt är politik” fylls med ett långt vidare innehåll än vad någon på den tiden kunde föreställa sig.
      Förlorare på denna utveckling är dock lätta att peka ut, nämligen de som en gång representerade själva prototypen för demokratins förtroendevalda medborgare. Alla dessa utåt tämligen glanslösa och vanligtvis medelålders till äldre personer med långvarig civil yrkeserfarenhet vid sidan av de politiska uppdragen, med god privatekonomi och med hygglig allmänbildning har sedan länge glidit in i skuggorna” (s.116-118).

      • akesundstrom skriver:

        Jo, Anders Isaksson kan man verkligen sakna i dagens ankdammsdebatt. Jag minns honom som förvånsvärt okunnig i energipolitiska frågor, men ändå hade nog våra våra klimatskojare retat upp honom rejält. När Tage Danielsson gick bort skapades också ett tomrum som ingen annan kunnat fylla. Han skulle i dag ha skrivit ännu elakare versioner av sin största hit: ”Var blev ni av sköna drömmar om en rimligare värld”.

    • mats skriver:

      Det där med socialisering är inte alldeles entydigt på svenska språket. Detta utnyttjas också i vänsterindoktrineringen. Vilket kanske är (eller kan vara) detsamma som socialisering.
      Libertarianerna förespråkar som bekant egoismen som en utvecklande välgörande drivkraft för såväl individ som samhälle. Åtminstone i kombination med det kategoriska imperativet är jag helt med på det. Minns Greta som förklarade för ett förstummat Hollywood, ”I wish to be left alone”.
      Människan är inte ett flockdjur. Vi är inte alla intresserade av vad flocken eller kollektivet har för sig eller att få vara med.
      Filosofierna kring socialisering är många, likaså de ”experter” som hävdar att de bedömt drivkrafter och belöningar korrekt. Men min erfarenhet pekar på att det snarare är en spegelbild av vem man själv är. Man ser vad man vill se.

      Den reproduktiva tiden är speciell, i synnerhet inträdet i den. Men ganska snart finner de självständiga människorna en självständig position, långt innan den perioden är över. Så nej, jag tror inte så mycket på ditt resonemang som något allmängiltigt. Även om det är en intressant fundering.

Kommentarer inaktiverade.