Det är bland det värsta tyranner vet. Det har Willian Shirer beskrivit så tidigt som 1959 i sin 1200 sidor långa beskrivning av Tredje Rikets uppgång och fall. Martin Borman förklarade i ett brev att de kuvade slaverna inte skulle tillåtas kvalificerad utbildning. Det räcker om de kan räkna till hundra och lyda order. ”Varje utbildad person är en framtida fiende”.
Heinrich Himmler beordrade att utbildade personer skulle betraktas som en intelligentia vilken måste utrotas. De okunniga skulle hållas som slavarbetare. Hitler själv angav att polackerna skulle hållas i okunskap och okvalificerat arbete. Det polska prästerskapets uppgift skulle bli att predika det nazistpartiet sa åt dem att predika. Avvikare skulle prompt avlägsnas.
Har det någon betydelse för oss nu? Ja, både i Sverige och USA har internationella undersökningar visat att ländernas gymnasieelever tappat mark vid internationella jämförelser. Våra lärare på alla stadier beklagar sig titt som tätt över att studenter kommer till nästa nivå med stora brister i grundkunskaperna. Brister som lärarna tvingas ägna tid och energi åt att försöka åtgärda.
I USA finns det lärare, föräldrar och samhällsdebattörer som undrar om försämringarna är medvetet införda för att göra amerikanska folket till en lättmanipulerad skara undersåtar. I Sverige har flera friskolor visat att de kan leverera bättre resultat än de offentliga skolorna. Då reagerar stora delar av vår politikerkår med att vilja inskränka möjligheterna att driva friskolor. Somliga vill rent av förbjuda dem. Hur ska man tolka det?
När vi diskuterar ekonomisk politik, friheter och rättigheter, även här på frihetsportalen, finns det då och då personer som dyker upp och förnumstigt förklarar att den svenska modellen är bäst och har räddat oss från att bli som andra länder, från att ha det lika eländigt och osäkert som på andra ställen. Var har de det ifrån? Är sådana påståenden ett resultat av indoktrinering och ”avbildning”? Om den svenska modellen är så överlägsen, varför har vi då halkat ner i statistiken istället för att leda den?
Är det då inte en paradox att samhället vill att alla ungdomar ska in på högskola och universitet? Ja menar att varenda gymnasieutbildning ska i princip ge högskolebehörighet?
Ja, det kan kännas paradoxalt. Men det är väl en av de viktiga anledningarna till att högskolelärarna måste ägna mycket tid till undervisning om sådant som redan ska vara avklarat, därför att förberedande utbildning inte förmått förbereda alla för högskolan. Alla kan inte nå högskolebehörighet på det raka spåret, inte för att de är dumma, utan för att de behöver lära sig på ett annat sätt, samla referenser från andra områden eller av någon annan anledning måste preparera sig själva på rätt sätt.
Den gamla skolan var inte mindre sorterande mellan eleverna, men då hymlade man inte om det utan ansåg att skolan genom hela utbildningssystemet skulle vara ett (ut)-sorteringsinstrument. Idag, när skolan är tänkt vara en utjämnande, om än inte samlande, faktor för bildning och yrkesliv uppstår sådana här ”besvikelser” med systemet. Förstår man inte varför, är risken stor att man ordinerar fel medicin.
Eller med andra ord. Vi är alla olika. Om alla vi olika ska lära oss samma lika ända upp på högskolenivå, då ställer det orimliga krav på utbildningsväsendet. Det kan liknas vid att hålla fast vid den geocentriska beskrivningen av universum och med den försöka beskriva, inte bara vårt solsystem, utan hela universum!
Jo, jag är ingen vän av att ”alla” ska in på universitet och högskola. Bättre då att reservera dessa utbildningsplatser för de med läshuvud.
De som har större talang för händernas jobb än vad de har läshuvud bör inte läsa på högskola och universitet, utan desto hellre utveckla händernas kunskaper. Det sistnämnda håller redan på att bli en stor bristvara.
Att Nazityskland inte unnade slaverna någon högre utbildning, berodde ju på att nazisterna ville utrota slaverna, för att kunna ge mer plats åt den ”ariska” befolkningen (lebensraum in ost). Då var ju högre utbildning av slaver bara bortkastad.