Calling shotgun!

När man i USA inför en bilresa ropar ”shotgun!” betyder det att man vill sitta i passagerarsätet fram. Det är ett uttryck från dilligenstiden, när en vakt med hagelbössa (shotgun) satt bredvid kusken på kuskbocken. Vi kanske skulle säga ”tjing för framsätet” på svenska.

Med avskaffandet av tjänstemannaansvaret och förbudet mot ministerstyre av svenska myndigheter är det den platsen svenska politiker slåss om i riksdagsval. Förarplatsen är redan vikt åt tjänstemännen, så shotgun är den plats som finns kvar att käbbla om. Det visar sig också att det inte är mycket som något parti lyckas åstadkomma från den positionen. Tjänstemännen styr i det närmaste oinskränkt.

En annan liknelse vore att likna det vid en resa med en turistbuss. Tjänstemännen styr, den som har shotgunposition är turistvärdinna och håller i mikrofonen. ”Om ni tittar ut till vänster om bussen kan ni se de fashionabla potemkulisser vi byggt upp enbart för denna resa, hoppas ni tycker de är enastående! Lite längre fram kan vi till höger se den misär den fria marknaden skapat.”

Då och då tystnar turistvärdinnan och för ett för övriga passagerare, för oss väljare, ohörbart samtal med dem som sitter på första raden i bussen, det vill säga oppositionen. Ibland återkommer turistvärdinnan i högtalaranläggningen och förklarar: ” Jo, jag fick en fråga här varför potemkinkulisserna alltid står till vänster om vår färdväg och misären alltid till höger? Det är helt enkelt så att det handlar om solidaritet. Genom att fördela intäkterna från bussbiljetten (skatteintäkterna) på det viset skapar vi bästa möjliga rättvisa och visar vår solidaritet med dem som inte hade råd med biljetten.”

Vi blir allt fler som börjar misströsta och tycka att vi befinner oss på fel buss.

 

Nu ska vi jaga älg, så det kanske blir så mycket skrivet denna vecka.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

40 kommentarer till Calling shotgun!

  1. Åke Sundström skriver:

    I väntan på älgen kanske du har tid att förklara vad du menar med att ”förarplatsen redan är vikt åt tjänstemännen”. Härom sistens höll du med om (det självklara) att det är riksdag och regering som styr riket och därmed också har det yttersta ansvaret – även för de fel och misstag som begås av underlydande myndigheter. Har du ändrat dig? Vi är vana vid att dina inlägg prägas av stringens och logik, men det här var väl ändå ett olycksfall i arbetet?

    Fast sant förstås av vi befinner oss på fel buss, en som körs av folkets enda farliga fiender, politikerkåren, som förvandlat vårt ”fina land” till en parlamentarisk diktatur, och som nog inte ens den glädjande dödsdomen mot DÖ förmår puffa bort från förarsätet.

    • Samuel af Ugglas skriver:

      Säg som det är Åke, våra korrupta politiker har förlorat kontrollen över ”politiken” och gör det bekvämt för sig genom att överlåta sitt ansvar att representera väljarkåren till tjänstemännen. Det är 1.093 dagar till nästa valdag. Med hjälp av utplundrade skattepengar och media som de trogna och pålitliga parasiterar dom är, varför bry sig?

      • Åke Sundström skriver:

        Upptäcker ingen större skillnad mellan din beskrivning och min. För även om politkerna ibland kan se fördelar med att tiga och låta väljarnas ilska drabba en myndighet i stället för dem själva, så ligger ANSVARET entydigt på regering och riksdag. Nog borde vi kunna vara ense om den saken. Och jag förstår inte vad du menar med att ”politikerna förlorat kontrollen över politiken”. Kontrollen är det inget större fel på, däremot är det väldigt många fel på politiken.

        Svaret från Mats dröjer, det kan tyda på en lyckad älgjakt redan dag 1. Vilket som, en liten paus i hans intensiva bloggande vill jag verkligen inte missunna honom.

    • matsjangdal skriver:

      Vi är ense om att politikerna i riksdag och regering har det formella ansvaret för statens myndigheter och tjänstemän. Men de har valt att i praktiken abdikera från detta ansvar, de väljer att sätta tjänstemännen i förarstolen och nöjer sig med att sitta bredvid och lova bättre utsikter. Ibland låter de sig också hunsas av tjänstemännen till dåliga beslut.

      Som du säkert förstår ville jag måla upp en liknelse som för att läsare som inte ännu tänkt i dessa banor skulle få en lättfattlig impuls att analysera funktionen hos vårt politiska system. Det säger sig självt att en sådan förenkling inte är hundraprocentigt korrekt.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Tjänstemannen/bussföraren har visserligen därtill erforderliga förarbevis.
        Så därför kunde det väl tänkas att politikern överlåter själva chaufförsuppgiften.
        Då kan han/hon luta sig tillbaka och inte behöva brottas med alla medtrafikanter.
        Problemet är bara på det ansvarsbefriade och vådliga sättet bussen framförs.
        Chauffören har nämligen order från bisittaren att ta sig fram till målet så fort som möjligt.
        Hur han gör är av underordnad betydelse, då han beviljats ansvarsfrihet
        gällande busskörning.
        Politikern får inte lägga sig i körningen, och chauffören har ju immunitet för det kaos han lämnar bakom sig på färden.
        Om det vore möjligt skulle jag hoppa av bussen så fort det går.

      • Åke Sundström skriver:

        Varför inte, Mats, sätta punkt efter första meningen? Det finns faktiskt inga ”men” och därmed ingenting att tillägga. Ansvaret förblir politikernas även om riksdag och regering, som du skriver, ”låter sig hunsas” till dåliga beslut. Och de som hunsar är ju tillsatta av regeringen!

        Jag har sällan sett dig bevisa att underhuggare fattat beslut utan stöd i lagar eller regleringsbrev. Och om så skett, vad hände? Ingrep ansvarig minister genom att förtydliga lagen eller avsätta (omplacera) den felande generaldirektören? Om inte, är det fråga om dubbellt tjänstefel från statsrådets sida.

        Din ambition, att popularisera och begripliggöra är vällovlig, men förenkligen blev inte helt bra. Rent av missvisande. Vi har ju f ö diskuterat denna fråga tidigare, så därför blev jag förvånad över att du fortfarande tycks vilja fokusera på underhuggarnas ansvar och därmed i praktiken ursäkta politikerkåen. Det har säkert inte varit din avsikt, men det är så det har formulerats och så det har uppfattats.

        • Stefan Eriksson skriver:

          Jag har i alla fall beslut i min ägo som i praktiken möjliggör att vattnet i ett dike rinner uppströms.
          MMD kom till samma lysande slutsats.
          De som fattat dessa beslut gör anspråk på att ha uppfunnit evighetsmaskinen-någon annan förklarning kan jag inte finna.

          • Om detta är sant, skall klander riktas mot statsrådet som utsett myndighetschefen som i sin tur anställt vederbörande – inte mot den tydligen sinnesförvirrade handläggaren eller domaren Trappor skall som bekant sopas uppifrån!

            Men låt mig fråga om du kan åberopa sakkunnigeutlåtanden till stöd för din slutsats? Någon förklaring måste väl finnas?

            • Stefan Eriksson skriver:

              Det är helt sant och att klandra stasrådet har visst i ren affektion varit under överläggning.
              Men………
              Statsrådet är försedd med argumentet att ministerstyre ej godtages.
              Som enskild sakägare är man hänvisad till Riksdagens justitieombudsmän för att söka rättning för uppenbart motsägelsefulla beslut.
              Tyvärr har denna instans antaget formen av en soptunna, där beslut som dessa ej riskerar
              utsättas för dagsljus.
              Det finnes mig veterligen inte heller något krav på att statsrådet bemöter klander.

              Systemet förfaller vara så organiserat som ”tjuvjakten på varg”
              Där lyder regleringsbrevet SGT
              Skjut Gräv Tig.

              • Åke Sundström skriver:

                Svårt att överklaga, förvisso. Men vad jag efterlyste var ju en förklaring. Handlar det inte om olika tolkningar? Du gör din bedömning av ett visst beslut och myndigheten en annan. Men den senare kan väl omöjligen underkänna naturlagarna? Så det hela förblir gåtfullt.

                • Stefan Eriksson skriver:

                  När länsstyrelsen i sitt beslut, hänvisar till vattnets betydelse för att bibehålla en biotop, kunde man förvisso utgå från att beslutet är väl motiverat.
                  Så skedde inte, inte ens topografin i området kartlades.
                  Resultatet är således ett beslut som underkänner naturlagarna.
                  I skenet av utebliven förklaring, sökte jag förklaring hos MMD.
                  Ärendet lämnades utan ändring.
                  Den som försöker förklara med fakta som argument inser förmodligen det absurda i att förklara ett förhållande som står i strid med naturlagarna.
                  Då är det lättare för myndigheten att agera enligt principen SGT.
                  Skjut gräv tig.
                  (Utred) (fatta beslut) (tysta ned).
                  Det är ren skär rättspornografi utövat av tjänstemän i statens tjänst.

        • mats skriver:

          Sture Åström på klimatsans har omfattande bevis för att de personer som sitter i Granskningsnämnden för radio och TV inte sköter sitt jobb. De meddelar frankt att frågan om klimathotet redan är vetenskapligt avgjord och att den statliga mediekoncernen därför inte har i uppgift att granska de alarmistiska påståendena. Varken mediakoncernen eller Granskningsnämndens själv har någon anledning att fästa avseende vid påpekanden från allmänheten om felaktigheter i rapporteringen.
          Det är goddag yxskaft vid varje anmälan och flera av dessa människor har juristutbildning och verkar även i svenska domstolar.

          Länsstyrelsen i Skåne har meddelat förre KD-ledaren Alf Svensson att han inte får klippa gräset eller ställa ut trädgårdsmöbler nära stranden på sin strandtomt. Detta eftersom ett sådant förfarande kan ge allmänheten intrycket att området är privat ianspråktaget, när det enligt länsstyrelsen ska vara allemansrättsligt tillgängligt.

          Där har du två exempel som inte hänger ut privatpersoner. Det finns många fler fall med självsvåldiga myndigheter, självsvåldigt myndighetsutövande. Där ingen tycks ha varken uppdrag eller kraft att korrigera dem.

          • Åke Sundström skriver:

            Var det ett svar till mig? Som om länsstyrelserna inte är regeringens lokala ombud och som om inte strandlagen stiftats av riksdagen! Ditt konstaterande att ”ingen tycks ha varken uppdrag eller kraft” att korrigera felande myndigheter är dessvärre helt sant, men innebär ju ”bara” att regeringen och riksdagen fortsätter att blunda inför rättsstatens förfall.

            Det konkreta problemet med att jaga de små skurkarna är att de stora går fria och slipper schavottera när underhuggarna utför deras order och får kritik i lokalpressen eller här på Frihetsportalen.

            • Stefan Eriksson skriver:

              Ett återinfört tjänstemanaansvar skulle föra med sig att underhuggarna förmodas korrigera politikerns order och kräva mer entydiga, mindre ”gummiparagrafer”, och därigenom göra demokratin en tjänst.

              På så sätt kommer kraven på den lagstiftande
              församlingen, närma sig den kravbild medborgaren har.

              Slut på ”nånannanismen” hos våra befattningshavare.

            • mats skriver:

              Ja, det var svar till dig Åke.
              När du skriver att: ”regeringen och riksdagen fortsätter att blunda inför rättsstatens förfall”
              tolkar jag det som att du lika gärna kan ge mig rätt i liknelsen att politikerna har valt att sätta sig i passagerarstolen.

              De gamla politikerna har tagit så tokslut att man får lust att som festprissen på krogen utropa: Hovmästarn! Kan vi få in nya gäster (politiker) vid det här bordet, de gamla verkar ha tagit slut!

              • Ake Sundström skriver:

                Jovisst, men att politikerna blundar och sätter sig i passagerstolen innebär ingalunda att du (eller dom) kan hålla underlydande myndigheter ansvariga för beslut fattade av riksdag och regering. Det var ju om det vi var (och är?) oense – för ovanlighetens skull.

                • mats skriver:

                  Nej, då har vi talat förbi varandra! Jag menade att när politikerna ”calling shogun” tingar passagerarplatsen, då smiter de från det ansvar de valts till. Där är vi helt eniga!

                  Vad tjänstemännen är skyldiga till, det är att de i det vakuum som då uppstår usurperar makten på ett sätt som vi väljare aldrig gett dem mandat till. Att det är fel av dem kan vi väl också vara eniga om?

                  • Åke Sundström skriver:

                    Så återigen tydligen ense. Utom på en punkt, när du skriver att tjänstemän utövar makt ”på ett sätt vi väljare aldrig gett dem mandat till”.

                    Men sådana mandat ges aldrig, annat än indirekt, via regering och riksdag. Återigen är det alltså dessa makthavare som skall klandras om underhuggarna gör fel. Som när en domstol påstår att vatten flyter motströms (om nu Stefans påstående visar sig vara sant).

                    • mats skriver:

                      Nu vill jag märka ord. Jag skrev att tjänstemännen usurperar (stjäl) makt och att detta är orätt av dem. Du citerade inte det avsnittet, men visst instämmer du i att det är orätt?

                    • Stefan Eriksson skriver:

                      Sant är det!
                      Absurt. otroligt,
                      fel,
                      rättsvidrigt
                      bedrägligt
                      hotande
                      ej bevisat
                      arrogant
                      fult
                      vansinnigt
                      äcklande
                      osv.
                      Men,
                      SANT.
                      (Eftersom det är beslut fattade i laga ordning
                      har jag det bevarat i skrift.
                      För vad det nu har för värde!!)

  2. pelle 3 skriver:

    Hej mats o ni andra
    Har hittat en blogg om invandring och klimat,,,,,peter krabbe,,,,,,vad tror ni om hans ideer?
    Pelle3

  3. akesundstrom skriver:

    Replik till senast inlägget som inte har någon svarslänk: Mer korrekt att skriva att regeringen genom undermålig kontroll och ett avskaffande av tjänsteansvaret TILLÅTER sina underlydande att ägna sig åt en ibland felaktig tjänsteutövning. Orätt förvisso, men ansvaret vilar i riksdagen och hos regeringen. Som du säkert instämmer i.

    • Stefan Eriksson skriver:

      Regering/ Riksdag överlåter till expediten (underhuggarna) ett allt för stort mått av tolkningsföreträde (gummiparagrafer).
      Denna överlåtelse kan ske så länge ingen av underhuggarna kan ifrågasättas eller t.o.m
      ställas till ansvar för fall av vårdslös myndighetsutövning.
      Nuvarande system liknar på många sätt, hur vissa utnyttjar en medellös individ som så kallat ”målvakt”
      Denne målvakt är i princip ansvarsbefriad då inga värden finns att förverka.
      I statens förvaltning bör ansvar bäras på varje nivå.
      Det skall inte behöva vara den enskilde medborgaren som skall finna ut vem som tager ansvar för beslut som påverkar de enskilde.
      Med makt följer ansvar , men våra tjänstemän har ju immunitet.
      Immunitet förvisso given av riksdagen.

    • matsjangdal skriver:

      Istället för TILLÅTER, kanske UNDERLÅTER att beivra felaktig och till och med olaglig tjänstemannautövning. Därmed lämnas fritt fram för hittepå.

      • Åke Sundström skriver:

        Lika illa vilket ord vi än väljer, Mats. Att underlåta att beivra ett brott eller en lögn är detsamma som att tillåta lögnen eller brottet ifråga. Och ANSVARET ligger fortfarande hos den som ”lämnar fritt fram för hittepå”. Kan vi inte enas om att vara väldigt tydliga på den punkten och sluta betrakta de bakbundna statstjänstemännen som medborgarnas värsta fiender?

        Jag kan, precis som du med vargexemplet, konstatera att dessa underhuggare inte alltid lever upp till den ämbetsplikt som förr var en självklarhet och gjorde vår förvaltning till ett föredöme. Så icke längre.

        Biologen i din story kunde ha ha sagt som det var, att hon är tvungen att verkställa regeringens beslut, men att hon personligen har en annan åsikt. Samtidigt vet vi att hon därmed skulle ha utsatts någon form av sanktion från arbetsgivaren. Och har man en familj att försörja och få alternativa arbetsplatser att välja på, krävs det ett visst mod för att utsätta sig för en sådan risk. Alla vet ju vad som hänt med våra få ”visselblåsare”.

        Så återigen: det är riksdagens 349 ledamöter som är huvudskurkarna i de många skandaler som du och andra så förtjänstfullt informerar om. För att stävja denna rättsliga anarki behöver Sverige en författningsdomstol, det tror jag vi är överens om.

        • Stefan Eriksson skriver:

          Japp!
          I avsaknad av den ämbetsplikt du refererar till, skulle en fristående författningsdomstol göra demokratin en tjänst.

  4. akesundstrom skriver:

    Stefan (även nu i brist på svarslänk): Adjektiven är övertygande, men det var en förklaring jag efterlyste. Kan du bevisa att det fattade beslutet står i konflikt med naturlagarna? En jätteskandal i så fall.

  5. Stefan Eriksson skriver:

    Bevisen finns för handen både i naturen och meddelade beslut.
    Ska vi göra ett studiebesök,
    Jag tror Mats redan anar vilket dike det gäller.
    I vilket fall som helst i vilket område.
    För denne som påverkas negativt i syfte att sköta sin mark, är det en skandal!!
    Mycket riktigt! en skandal! (vad nu det har för värde).

    • mats skriver:

      Jo, jag har nog koll på vilket dike det kan gälla.
      Jag kan bifoga att jag var närvarande vid ett av länsstyrelsen anordnat stormöte i Undenäs för något år sedan, angående utplantering av varg. Det var ett tiotal tjänstemän närvarande för att förklara nödvändigheten av att just vi skulle föräras statens vargar. En av dessa tjänstemän presenterades som biolog.
      När de andra tjänstemännen under större delen av kvällen presenterat sin argument och sitt uppdrag från politikerna, varvid de tydligt avslöjat att det politiska beslutet inte var grundat i biologisk kunskap, kunde jag inte hålla tyst längre.
      Jag frågade biologen i sällskapet om hon ansåg att de föreslagna åtgärderna hade stöd i biologisk vetenskap och forskning. Hon svarade ärligt att så inte var fallet. På min fråga varför hon inte upplyste vare sig sina tjänstemannakollegor eller politikerna om att deras beslut och de åtgärder de var på väg att genomföra saknade stöd i biologisk kunskap, svarar hon att det inte ingick i hennes arbetsuppgifter!
      Jag replikerade att eftersom jag som skattebetalare stod för hennes lön, ansåg att hon även är allmänhetens tjänare och därför har en plikt att upplysa politikerna om det korrekta förhållandet inför deras beslut. Hon avböjde att svara på det påståendet. Att det fanns flera överordnade vargkramande tjänstemän på plats kanske inverkade på hennes vilja att fortsätta en ärlig dialog.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Det var en tydlig beskrivning på hur det går till när myndigheten, i avsaknad på rättskaffens argument, underlåter att överhuvudtaget bemöta frågan om legitimiteten i dess maktutövande.

        Med stor risk för att upplevas som senil och tjatig hävdar jag återigen:
        Det du beskriver är just ett sätt där medlen för att uppnå målen renderar i stumma tjänstemän.
        Gör en så kallad utredning- placera ut vargen- tig om det är någon som undrar.

  6. Stefan Eriksson skriver:

    Åke!
    Det ni efterlyser – en förklaring vad beslutet grundas på, en förklaring på vad beslut leder till,- borde vara ett krav för att säkerställa rättssäkerheten hos myndighetens maktutövande.
    I det avseendet är vi helt överens.
    Problemet kan beskrivas som uttrycket – ”när katten är borta dansar råttorna på bordet”.

    Katten i detta fall (regering/riksdag) har ju abdikerat inför uppgiften att ”hålla rent på bordet”.
    Men ännu värre är:
    Katten har kommit överens med råttorna att för det fall det uppstår olägenheter, så renderar det i vilket fall som helst, inte med några tillrättavisanden från kattens sida.
    (Det vore ju ministerstyre.)

    När begrepp som ”ändamålet helgar medlen” får förtur i raden av anvisningar, som styr myndigheters maktutövande, avkrävs i regel ingen närmare förklaring.
    Ändamålet uppfylls ändå i kraft av myndighetens sätt att helt bortse från invändningar gällande dess beslut.

    Annat vore om:
    Politikern meddelar vilket mål som vore önskvärt.
    Myndigheten bär ansvar för vilka medel som används, för att uppnå målet.
    Om då politikern kommer med en otydlig beskrivning av målbilden, skulle en ansvarskännande myndighet, påtala / återförvisa / detta förhållande.
    Men som sagt:
    Det förutsätts att ansvar kan avkrävas myndigheten .

    • Åke Sundström skriver:

      Men jag får fortfarande inget besked om domstolen verkligen, som du hävdar, underkänner naturlagarna. Mats tycks också känna till det beramade diket, men inte heller av honom får vi någon förklaring till ett beslut som påstås innebära att vatten rinner motströms.

  7. mats skriver:

    Vi är helt eniga Åke! Det vi med ett nygammalt uttryck ”käbblat” om här är petitesser.
    Återinför tjänstemannaansvaret
    Upprätta en riktig författningsdomstol
    Men det är klart, då skulle man behöva en riktig författning också.

    Jag vet vilket dike Stefan syftar på, jag hur det ser ut där, men jag har inte läst det papper han refererar till. Dock anar jag där finns ett lögnaktig självrättfärdigande av de beslut myndigheterna fattat i ett för området mycket stort och kännbart reservatsärende.

    • Stefan Eriksson skriver:

      Självrättfärdigande var ordet.
      Skötselplanen (som ju egentligen är ”beslutet”) beskriver hur det är av yttersta vikt att detta dike lämnas utan åtgärd, då vattnet förväntas hämma igenväxningen ute på mossplanet.
      Så långt kan jag köpa resonemanget, men problemet är ”bara” det att mosseplanet är högre beläget än ”vattengång” i detta dike.
      Med hänvisning till detta förhållande har jag äskat omprövning hos MMD.
      Kan konstatera att MMD är införstådd med att här har tyngdlagen upphävts, och att vattnet rinner upp på mossen till allas belåtenhet.
      De som har att vidmakthålla en fungerande markavvattning uppströms är förmodligen inte fullt så belåtna.
      (Berörda sakägare blev inte ens informerade om länsstyrelsens plan, då många av dem har sin mark utanför strecket som utgör gräns mot reservatet.)
      Det går an och sitta på kontor och hävda att strecket på kartan utgör i princip ”vattentäta skott” mot omgivningen, men det stämmer inte med verkligheten.
      Skötselplanen är offentlig handling, men invändningar däremot begravs efter bästa förmåga av ” underhuggarna” som ju Åke kallar dem.

      • Åke Sundström skriver:

        Jo visst verkar din bevisning vattentät (!) Men kan verkligen miljödomstolen vara ”införstådd i att tyngdlagen upphävts”? Spännande att se om ditt överklagandet (inte till MÖD?) får rättens ledamöter att tänka till inte bara om naturlagarna utan också om deras domareder och om rättsprinciperna i våra grundlagar. Håll oss underrättade! Det händer ju faktiskt att rättsstaten korrigerar sin egna värsta dumheter.

        Även om nu domstolen i detta fall tänker med huvudet under armen, så är det i grunden lagarna det är fel på. Skötselplaner för att hindra igenväxningen av en mosse kan svårligen höra till miljöpolitikens mest angelägna uppgifter, i synnerhet om de närmast berörda, angränsande markägare, inte uppfattade detta som något bekymmer. Till saken hör nog också att Reinfeldt hade den dåliga smaken att till justieminister utse sitt allra svagaste kort, politikerbroilern Beatrice Ask, i hela åtta år dessutom.

        • Stefan Eriksson skriver:

          Jag tycker också att det finns mer att önska vad anbelangar statens tjänstemäns hållning till rättsprinciperna i våra grundlagar.
          Men när så inte sker, behövs ett system för att ställa vederbörande till ansvar därför.
          JO är det som erbjuds medborgaren idag, vilket visat sig vara ett helt tandlöst instrument därför.

          Vi har helt klart ett demokratiskt underskott att hantera.
          Så, vilken väg skall vi gå?
          Skall vi gå vägen via media och rättsvidriga aktioner typ det som miljöorganisationer på vänsterkanten stoltserar med?
          Eller
          Skall vi försöka städa upp i det bottenlösa träsket mellan vår lagstiftare och medborgaren.

          Det kommer att visa sig allt svårare för demokratiska aktörer att rekrytera kunniga i framtiden, då endast passagerarstolen är den som står till buds.
          (Den i bussen du vet!)
          Denne enskilde som har eventuellt överskott med energi och vilja att ansvara för bussens färd, kommer att hoppa av fortare än kvickt, när denne upptäcker att chauffören är berusad av sin makt.

    • Åke Sundström skriver:

      Nej, petitesser eller käbbel vill jag inte kalla vårt meningsutbyte. Det är faktiskt en viktig princip att rikta all kritik mot de sanna skurkarna, riksdag och regering, inte mot deras underlydande myndigheter som efter bästa förmåga agerar i enlighet med makthavarnas statsmaktens instruktioner – eller misstolkar dessa, med statsrådens tysta godkännande.

      En författningsdomstol kommer att göra jättestor skillnad. Liksom en utförlig rättighetskatalog av USA-snitt som del i en ny grundlag (eller kanske initialt som en fristående deklaration).

      Om det beramade diket: hur mycket självrättfärdigande ljugande får en domstol ägna sig åt? Och det är ju inte sitt eget handlande man rättfärdigar, utan ett beslut fattat av en landshövding (statens förlängda arm). Kanske anledning att avvakta överklagandet innan vi drar några definitiva slutsatser.

      • mats skriver:

        När politikerna inte är vakna inför tjänstemännens överskridande av sina befogenheter måste allmänheten ha någonstans att vända sig med sina påpekanden. Något fungerande system för detta har vi inte idag. Då anser jag det korrekt att påstå att även tjänstemän är skyldiga till brott, men de kan inte granskas och inte dömas med dagens system.

        Diket är nog kört. Allt har vunnit laga kraft, med hundratals markägare drabbade för en naturromantisk fix idé.

        • Åke Sundström skriver:

          Sedär, en inte helt obetydlig nyansskillnad, men allt vi är ense om är viktigare.

          Diket: Att en så felaktig dom kan vinna laga kraft säger det mesta om den svenska rättsrötan. Men kan ärendet vinna laga kraft utan att domstolen hunnit ta ställning till Stefans överklagande- eller har kanske så redan skett? Det var ju inte det intryck jag fick av hans egna inlägg.

Kommentarer inaktiverade.