Skrivelse; Landsbygdens utmaningar

Här kommer den omarbetade texten på Västerbottens Markägareförenings skrivelse till regeringen. Den blev inte kortare, men mer strukturerad. Flera ändringar och tillägg på förslag från läsekretsen är införda.

Landsbygdens utmaningar

Innehåll

1             Inledning
1.1          Kort beskrivning av markägarnas situation
2            Sammanfattning
2.1         Sammanfattning i punktform, lagarnas skada på markägarnas rätt gentemot staten
2.2        Sammanfattning i punktform, lagarnas skada på markägarnas förhållande till allmänheten
3            Konsekvenser för markägare
3.1         Allemansrättens innebörd
3.2        Bärplockning i skydd av allemansrätten
3.3        Odlingar och skogsföryngringar är inte allemansrättsligt tillgängliga
3.4        Friluftslivets intressen har inte stöd i någon lag för intrång på enskild mark
3.4.1     Terrängkörning
3.4.2    Körning på vatten
3.5        Strandskydd
3.6        Intrång och olovligt ianspråktagande av annans mark
3.7        Rättsväsendets ansvar att utreda och beivra brott
3.7.1     Olagliga bosättningar
3.8       Markägaren som företagare måste ha rätt att styra över sin fastighet.
3.8.1     Skogsbruk ska byggas på skogsägarnas intresse och kompetens
3.8.2   Biologisk mångfald
3.9       Svensk mångfald
4          Sammanfattning och yrkanden.
5          Förslag till riksdagsbeslut
6          Tabell över antal regler som inskränker markägande

 

1 Inledning

1.1 Kort beskrivning av markägarnas situation
Grundbulten i det svenska samhällssystemet är avvägningen mellan rättigheter och ansvar såväl mellan staten och medborgaren som medborgarna emellan. En väsentlig del i dessa rättsliga förhållanden avser det privata ägandet. För närvarande är situationen den att markägare påförts en rad skyldigheter från staten och samtidigt fråntagits en rad rättigheter gentemot övriga medborgare.

En markägare möter flera svårigheter i försvaret av rätten att bruka sin egendom utifrån sina egna intressen och förutsättningar. Bland de detaljer som försvårar brukandet och försvaret av den privata egendomen kan nämnas; allemansrätten, strandskyddslagstiftningen, utvidgat strandskydd, stängsellagen, skyltförbudslagen, riksintressen, miljöintressen, naturvårdshänsyn, nyckelbiotoper, natura 2000, Agenda 21, Århuskonventionen, Bernkonventionen, kommersiell bärplockning, kommersiell turistverksamhet, organiserad turistverksamhet, organiserad friluftsverksamhet, skoterkörning, fyrhjulingskörning, biotopskydd, miljöbalken, vattendirektivet, markavvattningsförbud, olagliga bosättningar, mm.

Riksdagen och de statliga myndigheterna har meddelat mer än 17 300 st föreskrifter, författningar, anvisningar och råd m.m. I flera fall, inte minst när det gäller allemansrätten, flyttar myndigheterna på eget bevåg fram positionerna för markägarens skyldigheter (eller förlust av rättigheter) gentemot staten, utan att de därtill bemyndigats genom riksdagsbeslut. Det vill säga att deras agerande inte har stöd i lagen eller verkar inom en gråzon som myndigheterna själva utvidgar.

Dessa självsvåldiga myndighetsageranden medför ofta att exempelvis skogsägare hamnar i ett rättslöst ingenmansland då det är lättare att få ett område klassat för något hänsynstagande än för skogsägaren att bevisa att det inte skall klassas för hänsynstagandet. Landsbygden står inför stora utmaningar och jordbruken och skogsbruket behöver utveckla sin juridiska status till skydd för sina ägares intressen.

Ambitionerna från politiker och tjänstemännen att till förmån för allmänheten och dess fritidsintressen begränsa äganderätten för företagen inom jord och skogsbruk medför betydande ekonomiska kostnader för berörda jord och markägare och befolkningen i landsbygden. I förlängningen innebär det också avsevärda förluster i beskattningsbara intäkter. Skattemedel som kunnat komma den gemensamma välfärden till godo. Politiker och myndigheternas tjänstemän visar dålig respekt för befolkningen, markägarnas och näringsidkarnas äganderätt att förfoga och bestämma över sin egen ägda mark enligt grundlagen.

Enligt regeringsformens andra kapitel ska det rättssäkert kunna verifieras och bevisas att det allmännas intressen väger tyngre än den enskildes för att denne ska tvingas avstå sin egendom till förmån till det allmänna. Regeringsformen kallas primär (även överordnad, övergripande eller härskande) lag och skall alltid ges företräde framför sekundär (även underordnad, underliggande eller tjänande) lag, föreskrift eller liknande. Idag tillämpas dessa lagar ofta i bakvänd ordning, klart i strid mot gällande rättsordning. En bidragande orsak till detta är att skrivningen om allemansrätten fått en otydlig skrivning i regeringsformen. Det är därför lämpligt att skrivningen om allemansrätten lyfts ur regeringsformen och istället kodifieras i sekundär lag.

 

2 Sammanfattning

2.1 Sammanfattning i punktform, Skada som staten tillfogat markägaren och dennes äganderätt.

Negativa konsekvenser för samhället av att statens lagtolkning hindrar avtal mellan markägare och andra intressenter. Ävensom exempel på hur staten genom lag i onödan begränsar ägarens nyttjanderätt.

  1. Kommersiella bärföretag skattar ofta utomlands. Mindre skattepengar till gemensam välfärd.
  2. Organiserade bärplockare skattar företrädesvis utomlands. Mindre skattepengar till gemensam välfärd.
  3. När intäkter från marken förs utomlands kommer vinster från markens avkastning därför inte återinvesteras i Sverige.
  4. Krav på personalliggare har införts i många affärsverksamheter där myndigheterna har svårt att övervaka verksamheten. Risken är uppenbar att markägare kommer att avkrävas personalligare för organiserade bärplockare, av den enkla anledningen att markägaren är den ende som myndigheterna kan få tag på.
  5. De organiserade kollektiva aktiviteterna avkrävs ingen miljökonsekvensbeskrivning, MKB. Krav kan istället komma att riktas mot den drabbade markägaren som inte har lagens stöd för att värja sig mot intrånget.
  6. Nyttjande- och brukandeförbud åläggs utan prövning mot primär lag. Det skapar rättsosäkerhet över hela det juridiska fältet.
  7. Mulbetet på allmän mark förbjöds i början av 1900-talet, bland annat av omsorg om födotillgången för viltet. Men tolkningen att allemansrätten ger rätt att dammsuga marken på bär och svamp riskerar att motverka mulbeteslagens intentioner.
  8. Terrängkörningslagen gäller alla, även markägarna. Lagen medger inte ens markägaren att självständigt besluta om terrängkörning på sin mark. Till förfång för utveckling av verksamhet på marken.
  9. Statens ensidiga beslut i en mängd lagar och föreskrifter inskränker markägarens möjligheter att själv bestämma över sitt förfogande av sin egendom är extremt asymetriskt och ovärdigt en civiliserad rättsstat. Markägaren måste tillförsäkras bättre möjligheter att föra talan mot statens beslut om tvingande förvaltning av egendomen.
  10. Både Strandskyddslagen och Skogsvårdslagen är exempel på lagar där staten tvingar markägare att utföra två oförenliga uppdrag i statens tjänst. Utan möjlighet för markägaren att vare sig vägra eller genomföra egna idéer för fastighetens utveckling.
  11. Det uppifrånperspektiv som lagstiftningen utformats med har närapå helt tagit bort markägarens möjligheter att säkra sin rätt till sin mark eller föra talan mot andra medborgare som inkräktar på markägarens rätt. Denna brist måste rättas till så att markägaren får statens bistånd att försvara sin rätt, sin egendom.
  12. Bruket av pseudomyndigheter, särintresseorganisationer som ofta till mer än hälften finansieras med offentliga medel, för att ge stöd till myndigheternas beslut, är odemokratiskt och måste upphöra.

2.2 Sammanfattning i punktform, Skada på äganderätten medborgare emellan.

Här följer en lista på olägenheter som markägare tvingas utstå utan möjligheter att skydda sin rätt därför att staten avhänt markägaren möjligheten att rättsligt upprätthålla lag och ordning gentemot andra medborgare och företag.

  1. All kommersiell friluftsverksamhet samt övrig organiserad friluftsverksamhet, som sker på annans mark med påstått stöd av allemansrätten, åsidosätter avtalsplikt mellan berörd markägare och arrangör.
  2. All kommersiell fångst av växter och växtdelar utan markägarens medgivande är ett brott mot jordabalken [(1970:994) Kap 2, 1 § Till en fastighet hör på rot stående träd och andra växter, naturlig gödsel.] och åsidosätter avtalsplikt mellan berörd markägare och företaget.
  3. Ovanstående gruppaktiviteter (kommersiell bärplockning, organiserat friluftsliv) medför ofta nedsmutsning, nedskräpning och även miljöfarlig verksamhet, som markägaren kan ställas till svars för, trots att denne inte har samhällets stöd att stoppa verksamheten.
  4. Ovanstående gruppaktiviteter (kommersiell bärplockning, organiserat friluftsliv) åsamkar skador på mark och gröda, som resulterar i en påtaglig ekonomisk belastning för markägaren (eller en arrendator). Därför måste markägaren ges formella rättigheter att med stöd av äganderätten att försvara sig mot olovligt nyttjande och med samråd före aktiviteten kunna styra verksamheten till tider eller annat mer lämpligt område samt att för det intrång och ev förslitningar eller extra arbete kunna få skälig ersättning
  5. Utländska medborgare inbjuds att ta för sig av förmåner som allemansrätten avsett vara förbehållen svenska medborgare.
  6. Andra aktörer än markägaren anlägger värderingar på hur markägarens egendom ska skötas och vilka värden som ska prioriteras i denna skötsel. Myndigheterna uppmanar regelmässigt pseudomyndigheter, som t.ex. Sveriges Naturskyddsförening (SNF), att kontrollera markägarens verksamhet. Detta skapar ett angivarsamhälle. Markägaren har och skall ha beslutsrätt över den egna fastigheten. Markägaren är vanligtvis även företagare, är sakägare och har det ekonomiska och juridiska ansvaret över den egna fastigheten. Att företrädare för särintressen och aktivister som t.ex. Svenska Naturskyddsförening (SNF) ges företräde att kunna stoppa fastighetsägaren är inte värdigt en fungerande rättsstat.
  7. Fordonstrafik på enskild väg i samband med flera av ovanstående aktiviteter är vanliga, såväl med olämpliga fordon som på olämplig tid. En markägare som försöker stoppa detta riskerar åtal för egenmäktighet, när det verkliga förhållandet är det omvända. Det är fordonsföraren som begår en egenmäktighet.
  8. Terrängkörningslagen är tämligen strikt. Men markägaren har inte getts några befogenheter att på egen mark tillse efterlevnad bland allmänheten.
  9. Allemansrätten, såväl enskilt som i grupp är utsläckt på åkermark och i planterad skog till dess skogen nått manshöjd. Likväl har markägaren ingen praktisk möjlighet att beivra brott mot dessa undantag.

 

3 Konsekvenser för markägare

3.1 Allemansrättens innebörd

Allemansrätten är en produkt av 1930-talets Fritidsutredning som skulle tillfredsställa statsmaktens önskan att ge allmänheten meningsfull fritidssysselsättning när de lagstadgade semesterveckorna blev fler. Allemansrätten finns dock inte definierad i lag utan framställs genom vad man kallar motsatsvis tolkning av befintlig lag. Allemansrätten har bidragit till vanföreställningen om skogen som allas egendom.

Allemansrätten påstås orätt vara en sedvanerätt för allmänheten. Gunnar Wiktorsson har i sin bok ”Den grundlagsskyddade myten”, tydligt visat att allemansrätten är en politisk konstruktion från mitten av 1900-talet.

3.2 Bärplockning i skydd av allemansrätten

Under senare år har på flera håll i landet märkts ett alltmer frekvent missbruk av allemansrätten. Det handlar främst om näringsverksamheter där basen är tillgången till någons annans mark, vatten eller råvaror, till exempel organiserade kommersiella vinstdrivande former av bär- och svampplockning samt natur- och vildmarksturism. Det kan inte vara acceptabelt i en rättsstat att företag i vinst och förvärvssyfte skall kunna göra stora intrång och tvångsvis utnyttja mark mot markägarens eget näringsintresse och vilja.

Det är ekonomiskt intrång och skada som klart överstigit vad fastighetsägaren måste tåla, eftersom ingen hänsyn tas till äganderätten enligt jordabalken och grundlagen eller skyddet mot rådighetsinskränkningar i grundlagen. En orsak är att myndigheter och allmänhet enligt allemansrätten har en mer begränsad rätt till bären än vad jordabalken anger och då blir det för markägaren mer ett problem än en möjlighet. Observera att omsättningen för bärplockningen handlar om miljardbelopp. Denna juridiska obalans ska inte kunna existera i en rättsstat.

3.3 Odlingar och skogsföryngringar är inte allemansrättsligt tillgängliga

En skogsföryngring är inte allemansrättsligt tillgänglig eftersom det är en odling så länge plantorna är så små att de löper risk att trampas ned. Det gäller även på snötäckt mark. Dagens skogsodling kräver att efter avverkning skall marken först genomgå en kostsam markberedning och därefter skall den planteras med förädlade plantor eller att man i god tid före slutavverkning lämnat fröträd som inte riskerar att blåsa ned, kallat frösådd.

All föryngring är skogsodling som inte skall beträdas av allmänheten och bärplockare med eller utan motorfordon. När plantorna är i etableringsfas finns en stor risk att en planta trampas/trycks ned. I dag sker den allra mesta skogsföryngringen med förädlade plantor. Markberedning och kostnader för förädlade plantor samt allt arbete runt och med detta är stora investeringar för skogsägaren som inte till något pris vill ha plantorna nedtrampade. Försäkringar lär knappast gälla mot allmänhetens eller bärplockarnas intrång.

Det moderna skogsbrukets föryngringsytor bygger på generationers kunskaper och kunskapsöverföring. Man bearbetar jorden för att ge plantan den bästa möjliga förutsättningen precis som i dagens jordbruk. Först när plantorna vuxit så att man inte kan trampa eller köra över plantan och man gjort första röjningen ska planteringen bli allemansrättslig tillgänglig. Den produktiva skogsmarkens ägare är ansvarig för anläggning och vård av ny skog så att den uthålligt ger god avkastning Därför skall det inte föreligga något hinder att med skyltar eller stängsel värna sin skogsodling/ egendom.

3.4 Friluftslivets intressen har inte stöd i någon lag för intrång på enskild mark

Inte heller andra regler eller påbud som ger klart besked om att friluftslivets intressen får fri rätt till annans mark eller egendom. Friluftslivets intressen får inte och kan inte ta över markägarens suveränitet att bruka eller nyttja sin egen fastighet eller näring efter eget behov och intresse.

3.4.1 Terrängkörning

Ett annat problem för markägare är terrängkörning med fyrhjulingar och terrängmotorcyklar, ibland i större grupper som i tävlingsliknande körning våldför sig på känsliga marker. Samma sak sker med dagens hästkraftsstinna snöskotrar med högkamsmattor som gräver sig ner och skadar skogens plantor. Packad snö leder ner vinterns kyla i marken på ett helt annat sätt än som är fallet med porös, orörd snö. Skoterkörningens spår på mark medför tjälskador och i många fall att dräneringsrör fryser igen och senarelägger upptorkningen på våren. Skoterkörningen innebär också att marken tinar senare och att plantor kommer igång mycket senare med kortare växtperiod. Även ridning åsamkar på sina ställen liknande skador som motorfordonen gör.

Brottsbalken har stycken om olovlig tagande av väg (12 kap. 4 § ). Tar man olovandes väg över tomt eller plantering eller över annan äga, som kan skadas, döms för tagande av olovlig väg till böter. Vidare får man inte utan tillåtelse ta väg över ”annan äga”, som kan skadas, det vill säga andra markområden än tomter och planteringar, som kan skadas vid passage. Av detta följer att allemansrätten inte gäller på tomter eller i skogsplanteringar. Dessa regler gäller för färd till fots. Vid trafik med motorfordon gäller terrängkörningslagen och allemansrätten är inte alls tillämplig. Det är hög tid att regeringen förtydligar dessa regler och skillnaderna däri.

3.4.2 Körning på vatten

Även vattenskotrar plågar sjöar, skärgården, älvarna, vatten och stränder. Dessa fordon orsakar och kommer i framtiden att orsaka störningar i häckningstider, miljöskador och störande oljud i de känsliga strandzonerna m.m. Att hindra denna utveckling borde vara en högprioriterad uppgift för samhället. Här bör lagfästas att 100 m ut från stranden gäller förbud med körning med vattenskotrar.

De flesta människor vet inte att vattenområden kan vara privat ägda, men så är det. Erfarenhet visar att motorbåtskörning, vattenskidåkning etc. inte är särskilt störande för vilt vid strandkanten. Faktiskt kan kanoting eller stilla haspelfiske vara mer störande för häckande fåglar. Rävens tassande i vassen och rovfåglarnas svepande längs stränderna är ännu mer störande för häckande fåglar.

De som störs av körning med med motorbåtar och vattenskotrar är människor. Men detta är uteslutande en ordningsfråga, inte en naturskyddsfråga. I begreppet ordningsfråga ingår också frågan hur en vattenägare ska kunna hävda sin rätt mot intrång och störande verksamhet.

3.5 Strandskydd

Strandskyddet begränsar företagens verksamhet, avfolkar landsortens kommuner, medför höga affärsrisker, inskränker individers frihet, skiljer på ägande och förfoganderätt i strid med europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Det pågår i dag en debatt över stora delar av landet om att strandskyddslagen tolkas för hårt. Flera kommuner menar att det hindrar och stoppar utvecklingen främst på landsbygden. Strandskyddet gör mer skada än nytta speciellt i Norrland och inlandet där strandskyddet lägger sig som en död hand över landsbygden. Landsbygden behöver nyttja sina fördelar för att överleva och kunna behålla sin attraktionskraft, det är i dag en viktig överlevnadsfråga för landsbygden.

Sverige har mer än 420 000 kilometer stränder, längre än avståndet från Jorden till Månen. Stränderna är skyddade mellan 100 upp till 300 meter, vilket motsvarar 10-30% av hela landytan och en areal lika stor som hela Danmark. Då är inte små vattendrag medräknade. Skyddet för naturen vid stränderna kan enkelt klaras genom en stark och tydlig äganderätt.

Allmänhetens tillgänglighet till stränder ökar om strandskyddsreglerna helt tas bort och vanliga bygglovsregler tillämpas. Där finns möjlighet att lägga in krav om att vid byggnation bereda plats för allmänhetens tillträde till vissa områden vid stränderna.

Minskat strandskydd är bra för en levande landsbygd. Landsbygdsutvecklingen skall stödja och komplettera marknads- och inkomstmöjligheten för landsbygdens jord- och skogsägare och därigenom bidra till att en ekonomisk och social sammanhållning behålls och stärks. Råstasjön i Solna är ett exempel på minskat strandskydd. Ett exempel på rättsliga olikheter i Sverige.

Landsbygdsutvecklingspolitiken måste bidra till att detta uppnås, samtidigt som man beaktar andra prioriteringar i fråga om konkurrenskraft och hållbar utveckling.

3.6 Intrång och olovligt ianspråktagande av annans mark

Det förekommer att fritidshusägare olovligt försöker att utöka sin egen tomt över andras mark eller ge intryck av större tomt för att påvisa hävd t ex: anlägga gräsmatta utanför tomten för att ge intryck av större egendom, eller anlägga sandstrand, trädäck, badtunnor, bryggor, flaggstänger, kojor, förråd, bastubyggnader, grillplatser mm, siktröjningar med avverkade träd, buskar, sly mm. utanför tomten etc. Allt för att höja marknadsvärdet med bättre utsikt. Parkeringar för bil, snöskoter, båtvagnar, husbilar, husvagnar, båtplatser, byggmateriel, vedupplag och allt möjligt bråte mm. är också åtgärder som är till förfång för både markägare och naturvänner

Det finns fall där det rotryckts 85 st. tallplantor och ett annat fall där det gjorts en siktröjning av 100 st. stammar i storleken 2 m mellan fritidstomten och strandlinjen utan att fråga markägaren. Båda fallen polisanmäldes och utreddes av polisen. I röjningsfallen erkände ägaren till fritidshuset gärningen men polis och åklagaren lade ned fallet. Alltså ingen rättssäkerhet för markägaren. Fullständigt oacceptabelt. Det finns rättsligt mycket att förbättra för markägaren.

3.7 Rättsväsendets ansvar att utreda och beivra brott

Intrång som görs utan kommunicering, utan tillstånd av markägaren eller nyttjanderätt i botten är åtgärder som genomförts av utomstående personer som t.ex. utan tillstånd genomför grävningar, muddringar, byggnationer eller olovlig avverkning. Det förekommer att man anlägger avloppsbrunnar eller dumpar oljefat som olagligt hamnar på markägarens mark som medför en säkerhetsrisk eller miljörisk för allmänheten. Fastighetsägaren ställs ansvarig för avloppsanläggning mm. även om den olovligt anlagts på dennes mark och marken förorenas.

Fritidshusägarens ansvar bedöms som sekundärt och det betyder att ansvaret träder i kraft om det inte finns någon ansvarig verksamhetsutövare för myndigheten att vända sig till. Det betyder att ansvariga markägare skall stå för kostnader om den personen vägrar eller inte har tillräckligt med pengar för att sanera marken vid eventuellt miljöbrott eller eventuellt att riva olagliga svartbyggen eller strandskyddsbrott på vår mark. Det är också svårt och förenat med stora besvär för markägaren att få rättelse vid dessa intrång och utkräva ansvar. Därför måste fastighetsägaren få ett starkare rättsskydd vid olagliga och medvetna intrång.

3.7.1 Olagliga bosättningar

Vi vill också peka på att det sedan länge finns ett problem kopplat till att besökare olovligen skapar olagliga bosättningsläger på andras fastigheter i skog och mark, så kallade bärplockarläger eller migrantläger. I andra fall kan det var organiserad kommersiell kanotsafari med stora grupper och liknande.

Det är synnerligen allvarligt att ett moment 22 råder där rättsväsendets instanser hänvisar till varandra och oskyldiga privata skattebetalande markägare står hjälplösa då vi söker och behöver rättsväsendets hjälp. Den som äger och ansvarar för marken där läger etableras får stora problem med nedskräpning, sanitära olägenheter, skadade träd samt ockuperad och nedsliten mark.

Det olovliga boendet strider mot allemansrätten och har inget stöd i lagen. Det är därför i dessa svåra fall helt nödvändigt med myndigheternas hjälp till markägaren, istället för obstruktion. Detta är ett allvarligt växande problem.

3.8 Markägaren som företagare måste ha rätt att styra över sin fastighet.

Skogen ägs och brukas av skogsägaren och inte av någon allmänhet eller miljörörelse eller annat särintresse. Dessa särintressen uppträder ofta som pseudomyndigheter. De finansieras vanligen till mer än hälften med offentliga medel och de tillhandahåller de ursäkter myndigheterna behöver för sina övergrepp på markägare, enskilda såväl som kollektivet. Denna form av ömsesidig påverkan beskrivs ofta med ord som marionetter, sock puppets, kasperteater. Sådana beroenden kan med fog väcka frågan vem som egentligen styr myndigheten och på vilket sätt myndigheten vinnlägger sig om att med oväld styra enligt lagen.

Det är inte heller ovanligt att myndigheten tar hjälp av dessa pseudomyndigheter vid inhämtande av beslutsunderlag (betraktar deras propagandaskrifter och publikationer som vetenskaplig fakta), vid information till allmänheten, eller som rent spioneri på enskilda markägare. Detta är på väg att skapa ett angiverisamhälle och en undersåtefiering som vår demokrati inte är betjänt av.

Sköter man sin skog riskerar man bestraffning genom att marken beslagtas. Det är inte rätt att konfiskera skog mot markägarens vilja under föregivande av naturvårdsskäl. Det är helt oacceptabelt att sådan korporativism tillåts. Miljörörelse, myndigheter och domstolar respekterar inte äganderätten. De måste inse konsekvensen av sitt agerande. Vi kan inte längre stillatigande se på hur äganderätten ständigt beskärs och ekonomiskt urholkas. Konfiskering av mark bidrar till avfolkning.

3.8.1 Skogsbruk ska byggas på skogsägarnas intresse och kompetens

I historisk tid har vi i Sverige aldrig haft så mycket skog som nu och mängden skog fortsätter att öka. I väsentliga avseenden är tillståndet för Sveriges skogar bättre i dag än när Nils Holgersson företog sin resa över Sverige för mer än hundra år sedan. Bäst skötta är de ärligt privat ÄGDA skogarna, den som levt och verkat i skogen vet detta.

I Sverige har vi ett mycket väl fungerande system, där de privata skogsägarna efter eget förstånd redan avsatt stora arealer i skyddsliknande form på frivillig väg. Detta frivilliga system under ansvar vill vi värna och utveckla i harmoni med våra olika skogsägares intressen. Sammanlagt kan 31 procent av skogen klassas som skyddad, vilket är en mycket hög siffra i ett internationellt perspektiv.

Ägandet är en skötsel av skog som dels ger avkastning (inkomst) och även ger en tillfredsställelse när det röjts, gallrats igenom ett bestånd och ser hur fint det blir. Att se hur naturvårdsavsättningar utvecklas ger också fina upplevelser liksom känslan att kunna lämna över en fullt fungerande ekologisk fabrik till efterlevande. Allmänheten värdesätter också de välskötta skogar som brukas till i många fall pelarliknande salar som är lätt och trivsamt att vandra i.

Utgångspunkten bör i princip vara att vi ska använda och bruka skogen. Det har inte minst en ekonomisk och rättslig dimension. Enligt SLU, Sveriges lantbruksuniversitets forskare finns en ökad potential för utnyttjande av skogens möjligheter, vilket i framtiden skulle kunna generera tiotusentals nya jobb, exportintäkter och dessutom energi.

3.8.2 Biologisk mångfald

Biologisk mångfald upprätthålls inte genom att mark tas ur bruk. Privata skogsägare med sina olika åsikter och metoder skapar även mångfalden i skogen. Privat ägande av skog är inte ett problem, tvärtom, det är de statliga och ”kollektiva” allmänningarna som är missköta och skövlade. Mångfalden uppnås också tack vare alla privata skogsägare som brukar skogen efter olika förutsättningar, intressen eller målsättningar med sitt skogsbruk. Biologisk mångfald kan vi också finna i våra beståndsgränser, kantzoner, föryngringar och hyggen, alltså skogsmark som är produktionsskog och brukas.

Därför ser vi med oro på att regeringen med pseudomyndigheter vill detaljstyra skötseln av privat mark. Skogen har länge varit och är fortfarande troligtvis den viktigaste motorn i svensk ekonomi.

Bristen på skötsel i de naturskyddade områdena eller de med skogar som med tvång tagits ur produktion, ger problem med skadegörande insekter och sjukdomar i angränsande skogar. Alla privata skogsägare med sina olika marker, favoritträslag, funderingar, växter, och metoder skapar mångfalden i skogen. Betänk att många djur och växter finns bara och trivs i den brukade skogen. Arter som inte finns i den avsatta skogen typ natura 2000 eller liknande.

Vi skogsägare är idag allvarligt rädda för oseriösa miljöintressen som vill öka tvång och beslagtagande eller brukandeförbud av den privata skogen och den ekonomiska tragedi det skulle innebära för enskilda markägare.

3.9 Svensk mångfald

Landsbygden har så mycket att erbjuda då vi får många viktiga råvaror och tjänster därifrån, därför är det av stor vikt att allmänheten i fortsättningen också får möjlighet att kunna handla dessa närproducerade råvaror och tjänster, detta är en starkare form av allemansrätt, möjligheten att få handla närproducerat. Staten måste hjälpa till att upprätthålla allmänhetens tillit till markägarnas skötsel av naturen genom att staten avstår från detaljregleringar som ger intrycket att markägare inte är att lita på.

Genom att upprätthålla infrastruktur och fungerande samhällen på landsbygden ser vi till så att människor har möjlighet att arbeta och ha väl fungerande liv där, både nu och i framtiden. Det måste bli en grundbult i skogs- och landsbygdspolitiken.

 

4 Sammanfattning och yrkanden.

Dagens rättssystem fungerar inte för att stävja olovliga intrång på företag med verksamhet inom jord- och skogsbruk eller olovligt nyttjande av annans fastighet. Både markägare och myndigheter måste få bättre verktyg för att hantera olagliga bosättningar och alla övriga intrång.

Samtidigt är det så viktigt att friluftslivet har tillgång till natur i angränsning till fritidshusområden. Det är också av väsentlig vikt för såväl medborgare som de areella näringarna att besök kan ske i skogsmark utanför tillrättalagda områden. Detta avtal mellan medborgare och markägare behöver en ny utformning. En odefinierad allemansrätt skapad vid en tid när besöken i naturen oftast skedde med cykel i närområdet håller inte längre när hela världens medborgare kan komma hit motoriserat och gästa vår natur.

Olovligt intrång och nyttjande via organiserad verksamhet som utan avtal genererar intäkter på markägarnas tillgångar är såväl juridiskt som ekonomiskt en ohållbar situation. Även annan organiserad verksamhet som inte genererar intäkter (eller rent av orsakar kostnader) till markägaren, som t.ex. olagliga bosättningar, olagligt uppförda byggnader, olagligt etablerade parkeringar, olagligt uttag av skog, m.m. måste få tydligare riktlinjer nedtecknade i lag för att kunna hanteras. På en del håll använder Länsstyrelserna friluftslivet som argument för att motverka Landsbygdsutveckling i Strandnära områden (LIS områden). Detta är en fullständigt absurd myndighetsutövning.

Arbetet med förbättring av rättsäkerheten och stärkande av äganderätten behöver komma igång NU i höst så att vi snarast möjligt kan få till en acceptabel rättsäkerhet för markägandet och jord- och skogsbruket. Naturvårdsverket har inte någon tolkningsrätt som är lagligt fastställd. Naturvårdsverkets egen tolkning är tvivelaktig och är inte samordnad eller förankrad med sakägare eller rättsväsendet. Allemansrätten skall inte vara en gummiparagraf som ständigt utvidgas på äganderättens bekostnad, så som skett och nu sker.

Det bör i första hand vara markägarna som har tolkningsföreträde till vad markägaren vill tåla och marken kan bära. När oenighet råder om tolkning eller rätt är det domstol som ska avgöra saken. Då måste domstolarna ha välformulerad lag på plats för att kunna utföra sitt uppdrag på ett konsekvent och rättssäkert sätt.

Äganderätten är en av de starkaste grunderna för ett fritt och rättvist samhälle. Detta motverkas genom att miljörörelsen, Naturskyddsföreningen och offentliga tjänstemän med särintressen, av undermålig styrning från politikerna tillåtits hävda att markägarna inte sköter skogen på bästa sätt och därmed lyckats skapa begränsningar i äganderätten.

Regeringsformen 2:15 är alldeles för viktig och samtidigt otydlig för att lämnas över och bedömas av tjänstemännens egna åsikter. Fastigheter är ett finansiellt instrument som kräver klara rättsregler, de sätter värdet på marken och landsbygden. Den nuvarande ordningen med avskaffat äganderättsskydd och en oklar ansvarsfördelning är enligt vår mening inte värdigt en rättssäker och liberal rättsstat.

Allemansrätten skall regleras genom en lag, förslagsvis Jordabalken.

 

5 Förslag till riksdagsbeslut

Vi föreslår följande för beslut i Sveriges Riksdag. En parlamentarisk utredning under ledning av en jurist med internationell erfarenhet av äganderättsfrågor tillsätts, med uppdrag att:

  • Se över såväl allemansrättens utformning som nödvändiga begränsningar.
  • Sammanställa en förteckning över och värdera samtliga inskränkningar i äganderätten som staten ackumulerat genom olika lagar, förordningar, föreskrifter, domar, tolkningar och råd.
  • Granska och föreslå ny utformning av äganderättens rättsliga skydd.
  • Placera grunderna för äganderätten i grundlagen, samt lagen om allemansrätten i underordnad lag.
  • Lämna sitt betänkande i god tid innan ordinarie riksdagsval 2018, så att förändringar i regeringsformen kan genomföras skyndsamt.

 

6
Här är en tabell över antalet lagar och föreskrifter som meddelats av olika myndigheter. Tabellen är sammanställd efter kontakter och direkta frågor till de olika myndigheterna.

Författningar

Det här inlägget postades i Äganderätt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Skrivelse; Landsbygdens utmaningar

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    ”Skattemedel som kunnat komma den gemensamma välfärden till godo”? Är inte orden ”gemensamma välfärden” ett lika svårartat flumbegrepp som ”allemansrätten”?
    I det moderna Sverige sorterar väl nästan allting som gäller den enskilde medborgaren under den ”gemensamma välfärden” från vaggan till graven så att säga.
    Skrivelsen är ett fantastiskt exempel på hur en socialistisk administration tillåtits urarta, du är beundransvärd Mats som reder ut begreppen för oss. Tack för det.

    • mats skriver:

      Jo, det kan vara ett lika svårartat flumbegrepp. Utan avgränsning är det definitivt det, i båda fallen!

  2. Stefan Eriksson skriver:

    Mats!
    En pytteliten korrekturhänvisning:
    I kap.1.1 andra stycket har ordet , en ,, smugit sig in i texten en gång för mycket.
    Texten lyder:
    En markägare möter en flera svårigheter…….

    För formellt kanske!!!

  3. Niklas skriver:

    Kapitel 2.1 och Kapitel 2.2
    Se mina tidigare ändringsförslag.

    Kapitel 3.4.1 Ändra ordet vattendräneringen till upptorkningen

    ”Skoterkörningens spår på mark medför tjälskador och i många fall att dräneringsrör fryser igen och senarelägger upptorkningen på våren.”

    Sedan vet jag inte om sambandet mellan senare upptorkning och ökad mängd ogräs, större markpackning, minskat valfrihet i grödval och större dragkraftbehov är solklart för politikerna och dess tjänstemän. Annars kan detta samband behövas skrivas ut i klartext.

    Kapitel 3.4.2 andra stycket förslag

    ”De flesta människor vet inte att vattenområden kan vara privat ägda, men så är det. Min erfarenhet av motorbåtskörning, vattenskidåkning etc. är att det inte är särskilt störande för vilt vid strandkanten. Faktiskt kan kanoting eller stilla haspelfiske vara mer störande för häckande fåglar. Rävens tassande i vassen och rovfåglarnas svepande längs stränderna är ännu mer störande för häckande fåglar.”

    ”De som störs av körning med med motorbåtar och vattenskotrar är människor. Men detta är uteslutande en ordningsfråga, inte en naturskyddsfråga. I begreppet ordningsfråga ingår också frågan hur en vattenägare ska kunna hävda sin rätt mot intrång och störande verksamhet.”

    Kapitel 3.7.1 3:e stycket

    Byt ut ordet allemansrätt (nr 2) mot lagen

    Det olovliga boendet strider mot allemansrätten och har inget stöd i lagen.

    Tabell
    Tabellen behöver förstoras och förses med en traditionell tabellkommentar.

    Frågan är om den inte skulle in under kapitel 1.1 också, Nu blir den lite som ett löst hängandes appendix.

    • mats skriver:

      Bra påpekanden som vanligt Niklas!
      Det är klart att tabellen ska finnas med i innehållsförteckningen. Hur man ändrar storleken vet jag inte. WordPress verkar bestämma det på egen hand. Om man klickar på den så förstoras den.

      Avancerad kunskap om bondeyrkets hemligheter (upptorkning, ogräs, grödval, slirning, etc) tror jag vi överlåter till dess den efterfrågas i en utredning eller vid en utskottshearing.

      Det övriga fixar jag!

  4. Upprörd fastighetsägare med mark och skog skriver:

    Detta tycker jag skall stå istället se nedan.
    Motivering :

    Motorbåtskörning vattenskidåkning kan vara störande om vi ska vara uppriktiga, kanoting, fiske rävar & rovfåglar tycker jag inte vi kan förebjuda eller överhuvudtaget blanda in eller skuldbelägga det känns oseriöst.

    Friluftslivets tillgång mm behöver vi inte förstärkas om positivt. Motverkar vårt syfte!!

    Förslag till riksdagsbeslut var luddigt

    3.4.2 Körning på vatten
    Även vattenskotrar plågar sjöar, skärgården, älvarna, vatten och stränder. Dessa fordon orsakar och kommer i framtiden att orsaka mer störningar i häckningstider, miljöskador och störande oljud i de känsliga strandzonerna m.m. Att hindra denna utveckling borde vara en högprioriterad uppgift för samhället. Här bör lagfästas att 100 m ut från annans stranden gäller förbud med körning med vattenskotrar.
    De flesta människor vet inte att vattenområden kan vara privat ägda, men så är det. I begreppet Körning på vatten ingår också frågan hur en vattenägare ska kunna hävda sin rätt mot intrång och störande verksamhet.

    Nedan gäller första stycket:
    4 Sammanfattning och yrkanden.
    Dagens rättssystem fungerar inte för att stävja olovliga intrång på företag med verksamhet inom jord- och skogsbruk eller olovligt nyttjande av annans fastighet. Både markägare och myndigheter måste få bättre verktyg för att hantera olagliga bosättningar och alla övriga intrång.

    Allemansrätten som avtal mellan medborgare och markägare behöver en ny välformulerad utformning. En odefinierad allemansrätt skapad vid en tid när besöken i naturen oftast skedde med cykel i närområdet håller inte längre när hela världens medborgare kan komma hit motoriserat och gästa vår natur.
    Olovligt intrång och nyttjande via organiserad verksamhet som utan avtal genererar intäkter på markägarnas tillgångar är såväl juridiskt som ekonomiskt en ohållbar situation. Även annan organiserad verksamhet som inte genererar intäkter (eller rent av orsakar kostnader) till markägaren, som t.ex. olagliga bosättningar, olagligt uppförda byggnader, olagligt etablerade parkeringar, olagligt uttag av skog, m.m. måste få tydligare riktlinjer nedtecknade i lag för att kunna hanteras. På en del håll använder Länsstyrelserna friluftslivet som argument för att motverka Allmänhetens rätt till bostäder i attraktiva områden på landsbygden Landsbygdsutveckling i Strandnära områden (LIS områden). Detta är en fullständigt absurd myndighetsutövning.

    5 Förslag till riksdagsbeslut
    En parlamentarisk utredning under justitieparlamentet med ledning av en duktig opolitisk jurist med internationell erfarenhet av äganderättsfrågor tillsätts, med uppdrag att:
    Se över såväl allemansrättens utformning som nödvändiga begränsningar.
    Utvärdera och beakta följderna av samtliga inskränkningar i äganderätten som staten ackumulerat genom olika lagar, förordningar, föreskrifter, domar, tolkningar och råd.
    Granska och föreslå ny utformning av äganderättens rättsliga skydd, med beaktande av ovanstående.
    Placera grunderna för äganderätten i grundlagen, samt lagen om allemansrätten i underordnad lag.
    Justera samtliga tillämpliga underliggande lagar att innehålla eller hänvisa till grundlagen om äganderätt
    Lämna sitt betänkande i god tid innan ordinarie riksdagsval 2018, så att förändringar i regeringsformen kan genomföras skyndsamt.

    Här är en tabell över antalet föreskrifter som meddelats av olika myndigheter

    • mats skriver:

      Dina synpunkter är välkomna och kommer att finnas kvar här i kommentarerna. Men nu ändrar jag inte texten mer, utom för sakfel. Debatten är väckt och får gärna fortsätta.
      Jag måste gå vidare och skriva om annat och om äganderätt på annat sätt vid tillfälle.

  5. Hej Mats!
    Tack för en mycket bra strukturering av vår skrivelse. Jag har lagt din text i word med våra textstorlekar. Det blev lika många sidor som vår skrivelse.
    Jag vill ha följande ändringar
    3.6 Intrång och olagligt ianspråktagande av annans mark. Olovligt ersätts med olagligt.
    4. Yrkanden. Sammanfattning har du redan under punkten 2.

    Din text är för mig layoutmässigt en rapport eller PM.

    Vad gör du nu med den här texten? Sänder till departementen?

    • mats skriver:

      Jag har också haft funderingar kring ordvalet olovligt istället för olagligt. Men jag tror jag står kvar med olovligt, för det är ett avtalsbrott (eller brist på avtal med markägaren). Olagligt är ett brott mot statens regler och faller under allmänt åtal. Vi skulle ju vilja att det hamnar där. Men exempelvis Svenning gör ju allt hon kan för att det inte ska bli så.

      Jag tycker att 4. har ett drag av sammanfattning över sig, dock ej i punktform. Yrkandena är inte så klara som i förslaget till riksdagsbeslut.

      Jag har inte funderat på vad just jag ska göra med texten. Men jag hoppas folk tar chansen och kopierar den och skickar till hela regeringen och alla partier som de anser bör ta del av den.

  6. Upprörd fastighetsägare med mark och skog skriver:

    Västerbottens markägares initiativ är hedervärt.

    Jag har funderat lite på texten om terrängkörning som är ett växande problem och här kommer en reviderad version med några fler argument.
    Håll tillgodo:

    3.4.1 Terrängkörning

    Ett växande problem för skogsägare är terrängkörning med fyrhjulingar och terrängmotorcyklar.
    Fyrhjulingarna orsakar stora skador på naturen.
    Det förekommer till och med i större organiserade grupper som i tävlingsliknande körning våldför sig på känsliga marker.
    Det är konstaterat att många förare inte vet vilka regler som gäller.
    Problemet med fyrhjulingarna är att de kommer långt ut i naturen till ställen som är orörda sen tidigare och svåra att gå till. De gör stora skador i naturen det blir djupa hjulspår, man kör ner i sjöar och vattendrag och grumlar. De skapar stor skada i naturen i allmänhet, för djur, för växtliv och för markägarna.
    Skador som markägarna sedan blir ålagda att åtgärda och i vissa fall så blir markägaren anmäld för miljöbrott och kan komma inför domstolen med straffavgifter.
    Samma sak sker med dagens hästkraftsstinna snöskotrar med högkamsmattor som gräver sig ner och skadar skogens plantor. Packad snö leder ner vinterns kyla i marken på ett helt annat sätt än som är fallet med porös, orörd snö. Skoterkörningens spår på mark medför tjälskador och i många fall att dräneringsrör fryser igen och senarelägger upptorkningen på våren.
    Trots att skoterleder finns så blir många skogsplanteringar förstörda av dessa snöskotermarodörer som ofta hellre vill åka fritt runt runt i öppna ytor och verkligen testa vad deras maskiner går för. Vad dom inte vet är att under snön så förstörs då skogsägarens skogsodling med förädlade plantor med stor förlust för skogsägaren.
    Skoterkörningen innebär också att marken tinar senare och att plantor kommer igång mycket senare med kortare växtperiod. Även ridning åsamkar på sina ställen liknande skador som motorfordonen gör.

    Att upptäcka olaglig körning med fyrhjuling eller snöskoter är dock inte lätt.
    Det är jättesvårt. De är lättrörliga och förflytta sig väldigt fort. Det är svårt att vara på rätt ställe och rätt plats för att få fatt i de som är ute och åker på det här sättet. Är det dessutom så att de är så laglydiga att de har hjälmar på sig när de åker så finns det en tendens att hjälmarna är svarta med svarta visir och då är det är det ännu svårare att identifiera förövarna.

    Brottsbalken har stycken om olovlig tagande av väg (12 kap. 4 § ). Tar man olovandes väg över tomt eller plantering eller över annan äga, som kan skadas, döms för tagande av olovlig väg till böter. Vidare får man inte utan tillåtelse ta väg över ”annan äga”, som kan skadas, det vill säga andra markområden än tomter och planteringar, som kan skadas vid passage. Av detta följer att allemansrätten inte gäller på tomter eller i skogsplanteringar. Dessa regler gäller för färd till fots.

    Vid trafik med motorfordon i skog och mark gäller terrängkörningslagen och allemansrätten är inte alls tillämplig.

    Det är hög tid att regeringen förtydligar dessa regler och inför någon form av terrängkörningskort för dessa maskiner och att markägarna ges möjlighet att stoppa och beivra buskörningarna..
    Antigen med möjlighet att stängsla in planteringar eller skyltar ”skogsodling”

  7. Upprörd fastighetsägare med mark och skog skriver:

    Tillägg till ovan :
    Markägaren bör ges möjlighet att stängsla in med bidrag fån staten känsliga områden ur miljösynpunkt, eller sätta upp skyltar
    ”Förbjudet att beträda känsligt område ur miljösynpunkt”

    • mats skriver:

      Det är mycket bra tillägg och förklaringar du bidragit med. Det är sådant som är viktigt att komma ihåg att berätta för beslutsfattarna när det blir dags. Dock tycker jag det blir väl omfattande i denna skrivelse.
      Självklart står det var och en fritt att lägga till och dra ifrån om man själv vill skriva till regeringen.

Kommentarer inaktiverade.