Klimathotet – islamism

Trosvisshet kan ta sig olika uttryck. Eller kanske mer korrekt uttryckt, trosvisshet tar sig mycket snarlika uttryck, oavsett vad tron handlar om. Vi kan ta några exempel ur koranen. Dess ”kapitel” kallas sura (suror i plural) med numrerade verser eller rader. Surorna är 114 till antalet, längden varierar från många sidor i början till bara några rader i de sista. Muhammed tröttnade väl på sitt eget tjat.

Samtliga suror inleds med orden, ”I Guds den barmhärtige Förbarmarens namn!” I den fyrtionde suran kan man läsa följande:

  1. Skriften har nedsänts från Gud, den Väldige, den Vetande.
  2. Som förlåter synden och mottager omvändelsen och som är sträng att straffa.
  3. Den Långmodige. Det finns ingen gud utom honom; hos honom är målet.
  4. Om Guds tecken tvista blott de, som äro otrogna; icke må deras framfart i landen förleda dig!

Inom parentes kan nämnas att vi nordbor vid den här tiden ansåg att Oden var den allvetande.

Notera dock i rad 4. att det är förbjudet att ifrågasätta koranens text. I islam är tvivel uttryckligen förbjudet. Det är blind tro, auktoritetstro och lydnad som gäller. Allahs vilja och koranens text får inte analyseras, inte tolkas. På liknande sätt uttrycks det i andra suror. Sålunda lyder 40:2 ”En skrift, vars verser äro tydligt utlagda, en arabisk koran för människor, som hava kunskap.”

Det är alltså bara de invigda eller de redan troende som kan förstå koranen. Det blir till och med tveksamt om en vanlig läsare av koranen kan bli troende på ett sätt som tillfredsställer Gud. Den straffande sidan av islams gud betonas betydligt mer än såväl den fostrande som den förlåtande.

Kristendomen kan sägas verka på det omvända viset. Där är att tro, att tvivla. Redan från start, i Jesu egen tid, betraktades de som tvivlade, som grubblade över innebörd i och tolkning av budskapet som goda kristna. Vid tidpunkten för koranens tillkomst, 600-talet, hade flera kyrkofäder utvecklat tvivlet till en metod för att förstå. En kristen får tvivla på sin egen tro, tvivla på sin möjlighet att leva upp till sin egen önskan och guds krav på fromhet. Man får till och med tvivla på Guds existens. I kristendomen rent av uppmuntras man att tvivla, för att utforska sin egen tro och religion. För att komma närmare Gud.

I 45:e suran kan man läsa följande:

  1. Skriften har nedsänts från Gud, den väldige, den vise.
  2. I himlarna och på jorden finns sannerligen tecken för de rättrogna.
  3. I eder skapelse och alla de kräk han kringsprider finnas tecken för människor, som äga visshet.
  4. I nattens och dagens växling, i den näring, Gud nedsänt från himmelen och varmed han giver jorden liv efter hennes dvala och i vindarnes omkastningarfinnas tecken för människor, som hava förstånd.

I en modern väckelseskrift hade det kunnat stå:

  1. FN är den Vise, den Allvetande.
  2. I himmelen, på jorden och i haven finns tecknen för de som förstå, för dem som äga visshet.
  3. Om IPCCs rapporter tvista blott de som äro förnekare; må icke deras ord förleda dig!

Klimatalarmisterna, klimathotarna, lämnar inget utrymme för tvivel. Det är redan bestämt att Jorden håller på att gå under för människans hand. Det är redan bestämt att vi har en skyldighet att bevara status quo. Trots att livet på Jorden befinner sig i ett kaosartat och ständigt föränderligt system. Vi får inte tvivla. Vi är skyldiga att tro på lögnerna om koldioxidens skadliga inverkan, tro på konsensus som vetenskap, tro på en katastrofal uppvärmning, tro på en omöjlig havsnivåhöjning.

Klimathotarna hänvisar till konsensus om vetenskapen under stridsropet ”the science is settled”. Men vetenskap är aldrig slutgiltigt avgjord. Precis som i kristendomen är tvivlet en viktig ingrediens. Den egna uppfattningen om, förståelsen av verkligheten måste ständigt prövas. Om det råder konsensus är det inte vetenskap. Om det är vetenskap råder inte konsensus. All vetenskap är provisorisk, det är sanningssökandets natur.

Varken islam eller klimatalarmismen kan ge falsifierbara (enligt Poppers principer) uppgifter om Guds ord eller Klimathotet, respektive. De ger inga förklaringar och inga bevis. De bara påstår att ”det är så det är”, eller ”det bara är så”. Båda hävdar att endast de som begåvats med insikten kan förstå, vilket i sig kan ses som ett falsifierbart påstående. Men de hävdar lika fullt att alla människor måste tvingas till att tro, i kraft av budbärarens auktoritet.

I kraft av denna auktoritet samt åtföljande tro och lydnad, måste vi underkasta oss handlingar som enligt budbäraren kan komma att frälsa oss från ett glödhett helvete. Så släng mig så helvetet redan nu, för det där tror jag inte ett ögonblick på!

Som motvikt till blind tro erbjuder jag ett annat synsätt. Ja rent av helt enkelt ett sätt att se. Det kan av vara så att den kristna samhällsmiljön varit en förutsättning för den moderna vetenskapens utveckling i västerlandet. Eller kanske ännu hellre, så har västerlandets vetenskapliga förhållningssätt, etablerat i Grekland 500 år före Kristus, varit en förutsättning för att kristendomen utvecklats till en religion där tvivlet berikar tron.

Om det sistnämnda är korrekt uppfattat är detta det bästa förhållningssätt vi kan inta till de två stora utmaningar världen ställs inför idag, islamismen och klimatalarmismen. Världen har äntligen börjat vakna till insikten att islamismen måste bemötas, bekämpas. När ska den framrusande klimatalarmistiska stormen bryta nacken av sig själv? När ska världen komma till inskt om att även denna totalitära undergångslära måste stoppas?

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Klimathotet – islamism

  1. Tege Tornvall skriver:

    Helt korrekt analys. Jesus var en kärlekens apostel. Muhammed var en svärdets. För ett 30-tal år sedan fick jag mig per fax en stor mängd suror tillsända. Enastående trist: sida upp och sida ned en hämnande Allah mot alla otrogna. Lika trist som Eddan, som jag försökte läsa om för några år sedan för språkets skull. Men även där sida upp och sida ned av envig, hämnande och död. Sådant för inte mänskligheten framåt!

  2. Stefan Eriksson skriver:

    Trosvisshet är som ordet betyder- motsägelsefullt i alla avseenden. Tro och visshet kan omöjligt kombineras till något allmänt moraliskt rättesnöre.
    De apostlar som påstår sig kunna få sin tro att betyda visshet, har inget annat i kikaren än det gamla vanliga, makt och en födkrok.
    I det avseendet framstår inte heller kristendomen som trosuppfattning som något ”helgon”.
    Vid varje enskild gudtjänst, anmodas besökaren avge sin trosbekännelse.
    I USA används formuleringen ” so, help me god” , i flertalet officiella sammanhang.

    Jag tycker att var och en ska få tro vad denne vill, men att på vis och vägar påtvinga andra sin egen tro är omoraliskt, och skapar bara konflikter människor emellan.
    Så lyder min personliga ”visshet om tro”.

  3. Rutger skriver:

    När man läser koranen bör man förstå att denna bok är som en blandad kortlek. Meckasurorna med fredligt innehåll är blandade med Medinasurorna med krigiskt innehåll. Denna blandning fick man då någon bestämde att de längsta ska stå först och de kortaste sist. En unik ordning som förvillar. Genom denna ordning framstår inte skillnaden mellan dessa olika perioder tydligt. Hade surorna stått i kronologisk ordning hade alla tydligt sett skillnaden i budskapen från Mecka och Medina.
    Under Meckatiden hade Muhammed en kvinna, Khadidja som var en affärskvinna och som skickade karavaner till avlägsna platser. Hon var äldre och dog innan Muhammed utvandrade till Medina. I Medina hade han över tio hustrur plus en del kvinnliga sexslavar varav den koptiska flicka Maria är mest känd. Förespråkare för islam brukar hävda att han höjde upp kvinnan. Vi kan testa det genom att fråga om någon av hans tio hustrur blev en ny affärkvinna som Khadidja? Ingen blev detta. De måste istället hålla sig hemma och skyla sig för andras blickar. Muhammed var i femtioårsåldern och de flesta var snygga tonårsbrudar. En del var avunsjuka på Muhammed så hans kvinnor fick aldrig någon uppmaning att lära sig och kanske bli en ny Khadidja.
    Hela Islam är en enda stor motsägelse som islammissionärerna försöker dölja på olika sätt. Då man ska diskutera med en muslim måste man vara väl förberedd och veta vad som står i koranen. Dessutom får de ju ljuga när det befrämjar religionen.

    Inom klimatalamismen går det bra att köra med överdrifter/ljug.
    Se exempelvis http://lagmansnatursida.se/dbarkiv/2015/vecka45/db15nov06.htm och http://lagmansnatursida.se/dbarkiv/2015/vecka39/db15sep21.htm

    • mats skriver:

      Ja, man får ofta höra den där skillnaden mellan surorna från Mecka respektive Medina, men jag tycker inte det är konsekvent så.
      Hela koranen är ett enda långt förbannade tjat och upprepning som inte duger som underlag för en seriös religion. Till en sekt kan det säkert duga, men inte för en religion.
      Både koranen och IPCCs ”summary for executives” är ren och skär rappakalja, på svenska. Men det är visst ett låneord från finskan, som betyder fyllesnack. ;)

      • Rutger skriver:

        Hela koranen är ett enda långt förbannade tjat och upprepning som inte duger som underlag för en seriös religion. Det kan jag hålla med om. Inget skönlitterärt verk precis.

  4. Errbe skriver:

    ”När ska världen komma till insikt”

    Det blir nog nästa vinter, då det blir så kallt att alla måste fråga sig, om de där solforskarna faktiskt är mer trovärdiga än IPCC. Sen går ett år till och ballongen brister med en smäll.

Kommentarer inaktiverade.