I Peter Englunds bok Poltava, beskriver han kriget, alla krig vid den tiden, som den enda möjligheten för ”kapitalet” att öka sina marknadsandelar. Kapitalet var kungamakt och adel. I en vidare utblick hade han kunnat lägga till katolska kyrkan. Englund skriver, på sidan 24:
”Man skall emellertid inte inbilla sig att furstarna och adeln förde alla dessa hejdundrande krig därför att de var dumma eller onda eller möjligen bådadera. Dessa konflikter var ett fenomen sprunget ur det feodala systemet; krig var helt enkelt det snabbaste sätt som fanns under denna tid då man ville göra stora och plötsliga vinster.”
Närapå all värdeproduktion innan den industriella revolutionen var kopplad till jordbruket och dess avkastning. Avkastningen var dessutom blygsam och utvecklingstakten låg. För den som ville skaffa sig makt och/eller rikedomar var enda alternativet att skaffa sig makt över mer mark.
Han tillskriver alltså detta det feodala systemet. Det fanns ingen egentlig marknad, för vanligt folk hade inget att köpa för och i en del fall, som exempelvis siden, var det rent av olagligt. Livet var kort och brutalt. En del historisk och arkeologisk forskning tyder på att medellivslängden då var lägre än under jägarstenåldern.
Utan marknad var utrymmet för förhandling begränsat. Däremot var utrymmet för krig närmast obegränsat. Även meniga fick vara med och dela på krigsbytet, förutom kontant betalning. Många smusslade säkert undan småsaker i exempelvis silver utan att befälen fick reda på det. Adeln kunde besätta nya jordegendomar. Kungarna kunde bestämma över hamnar och handelsvägar och utmäta tull.
Även krigen i sig var lönsamma projekt. Alla faktorier som tillverkade uniformer, vapen, krut, vagnar med mera visste ju att krig garanterade hög omsättning på varorna. Det mesta blev förstört och måste ersättas med nytillverkat.
Som jag beskrivit tidigare uttalade John D Rockefeller år 1868 att han ämnade monopolisera oljemarknaden under sitt styre. Från 1879 och framåt fortsatte han via hemliga avtal och andra finter att lägga under sig marknadsandelar, samtidigt som hans metoder började utmanas i amerikanska domstolar. År 1911 kontrollerade han 90% av den amerikanska marknaden och tvingades därför av konkurrensmyndigheten och Supreme Court att dela upp och sälja av delar av Standard Oils innehav av oljekällor och raffinaderier för att en fungerande fri marknad skulle bestå. Flera av dagens kända oljeföretag har sina rötter i den uppdelningen.
Under amerikanska inbördeskriget köpte han sig flera gånger fri från deltagande i kriget. Istället tjänade han pengar på att bland annat sälja förnödenheter. Detta är ett fenomen som blev allt tydligare med industrialiseringen av världen. Man kunde bedriva krig genom ombud och tjäna pengar på det. När den civila marknaden saktar in och och det blir trögt med försäljningen, då gäller att hitta på något som gör att efterfrågan ökar. Krig är fortfarande något av det effektivaste man kan göra för att öka efterfrågan. Dessutom tenderar priset att inte bli lika viktigt i affärsuppgörelsen.
Det är omvittnat att flera amerikanska presidenter under hela 1900-talet påverkats av ekonomiska intressen när de övervägt sina krigshandlingar. Dwight Eisenhower, så general han var, varnade den tillträdande John F Kennedy för det militärindustriella komplexets inflytande. Hur Kennedys tvekan att gå in i vietnamkriget inverkade på mordet av honom är ännu okänt, men är givetvis en av teorierna som återkommer. Att Obama inte kunnat hålla sitt löfte att avsluta amerikanska krigshandlingar i Mellanöstern beror troligen helt enkelt på att han inte får, för dem som tjänar pengar på det. Oljeintressen, både amerikanska och andra, är en naturlig del av detta.
För att avsluta med en personlig reflektion över denna bakgrundsbeskrivning. Som jag ser det är ett fungerande svenskt försvar en nödvändighet för oberoende och frihet. En Natoanslutning skulle direkt exponera oss för internationell, främst amerikanskt inflytande från det militärindustriella komplexet. Det finns självklart även ett svenskt sådant militärindustriellt intressekluster, det kommer man inte undan. Men om man minskar korporativismen, uttryckligen Svenskt Näringsliv och fackförbundens inflytande över beslutsprocessen, kan det gå ganska bra. Dessa två korporationer har det gemensamma intresset som förenklat kan kallas arbetstillfällen. Det kryddar de varje förslag om ökad försvarsbudget med. Det gäller att vara vaksam mot både inhemska och utländska vargar.
För mig är industriellt samarbete med Ryssland kopplat till en höjd ambitionsnivå för demokrati och kontrollerad invandring ett intressant alternativ till en låsning vid Nato. Detta förslag skulle i och för sig kännas ännu bättre om vi hade en regering med bättre förståelse för vad demokrati är.
Precis när jag börjat skriva på detta, på inspiration av historien från Poltava, så rasar det in artiklar på nätet, exempelvis här. Det är ett informationskrig utan like, propaganda och desinformation på alla sätt. Amerikanska, ryska och allehanda andra intressen försöker skylla instabiliteten i världen på sina hatobjekt ”par préférence”. Vad jag dock är säker på, är att folken, medborgarna, i Europa, inklusive alla forna öststater som Ukraina, Estland, mfl. och även Ryssland, vill ha fredliga och normala förbindelser med sina grannar. Lika säkert är att Rockefeller och liknande aktörer inte vill, CIA och andra statliga amerikanska organisationer inte kan skapa detta. Ska det bli av, måste vi göra det tillsammans med ryssarna.
Alldeles rätt betr NATO och Ryssland. Mvh, Carl Hermelin
Där är vi inte eniga! USA är och förblir under överskådlig framtid garanten för västs frihet, även i betraktande av nuvarande administrations och tidigares tillkorta kommande.
Frågan som måste ställas är: Vilket är alternativet? Det är svårt att se vad i det nuvarande ryska systemet som är eftersträvansvärt, om man är anhängare av marknadsekonomi, individuell frihet och likhet inför lagen. Dito beträffande Kina.
Kennedys politik för Vietnam var liksom Johnsons, ”hands on”, I motsats till den ledd av Eisenhower, där vapenleveranser och rådgivning till den Sydvietnamesiska regeringen var huvudlinjen. ”Hands on” av politiker, vare sig det gäller ekonomi eller krig, är sälla framgångsrikt.
MVH, Lars Mellblom
Mitt försvar för min åsikt är enkelt. Vi och Ryssland befinner oss på samma kontinent, USA gör det inte.
Det är endast vi som huserar på samma kontinent som varaktigt kan skapa de villkor som gynnar oss och ger en hållbar fred.
Amerikanerna har gång efter annan visat och redovisat att de över allt annat vill hålla alla krigsaktiviteter borta från sin egen kontinent. Inte minst som metod att utplundra sitt eget folk och styra dem med lögner är krig på främmande kontinenter ett effektivt sätt. Insikten i vad som verkligen sker och varför har mycket svårt att nå de egna medborgarna. De som borde vara de bäst informerade, inte minst när de ska gå till val för att utse sina företrädare.
Dyrkandet av militären och militarismen har i USA idag antagit groteska proportioner. Skillnaden är stor mot hur det var för 45 år sedan då jag första gången kom dit. De är med raska steg på väg mot en sovjetsik situation. Det smärtar mig att säga det. Sedan deras inbördeskrig för 150 år sedan, har militären inte tillräckligt väl inordnats i det civila samhället. Definitivt har den inte underordnats folkets vilja så som grundlagsfäderna avsåg.
Ryssland har inte mycket att erbjuda oss i form av samhällssystem i dag. Det är vi som är i aningen bättre läge att komma med det erbjudandet. Ett utbyte av för båda parter fördelaktiga avtal är trots att det är en långsam metod, den säkraste vägen framåt.
Som sagt, just I denna fråga gör vi helt olika bedömningar.
Det är synnerligen ovanligt att jag inte delar det Mats skriver till 100% – men denna gång gör jag det inte. Påståendet ”Det är endast vi som huserar på samma kontinent som varaktigt kan skapa de villkor som gynnar oss och ger en hållbar fred” motbevisas väl av hur den europeiska kontinentens krigshistoria under många hundra år – eller kanske 1000!. Det är tack vara USA som vi inte styrs av nazi-Tyskland eller kommunist-Sovjetunionen. Jag tror inte alls på teorin att ”militärindustriella komplex” skulle vara orsaken till krig. Däremot stämmer resonemanget om fursten och adelns roll när det gäller krig med min uppfattning.
Jag är för en Natoanslutning men först en rejäl upprustning. Efter murens fall och Sovjetunionens upplösning såg det så lovande ut. Putins Ryssland kan man tyvärr inte lita på. .
USA bidrog till att förkorta andra världskriget, det är sant. Men den största insatsen för att knäcka den tyska krigsmakten gjorde Sovjet på östfronten. Att sedan Stalin var en galning och kommunismen en förskräcklig ideologi, är vi eniga om.
Var Stalin hade stannat om inte västmakterna mött upp i Berlin kan vi bara spekulera om.
En fråga som ingen tycks ha ställt, men som vi borde ställa och få svar på, är den om det kalla kriget var nödvändigt och vilka som tyckte att de tjänade mest på att underblåsa det?
Det är att starkt undervärdera USA:s betydelse för WW2.
Utan lend and lease avtalet med UK hade landet sannolikt tvingats kapitulera mot Tyskland, eller sluta fred. I så fall hade Tyskland kunnat koncentrera sina militärinsatser på östfronten. Om då Sovjetunionen utan det amerikanska avsevärda materiella stödet hade kunnat stå emot den tyska offensiven är ytterst tveksamt. UK fick genom avtalet förnödenheter till ett värde av 31,4 miljarder $ och Sovjetunionen 11,4 miljarder $. Siffrorna avser dåtida valuta.
Sålunda var den amerikanska insatsen 1941 – 1945 helt avgörande för krigets utgång.
Frågan är väl mr hur annorlunda Europa sett ut om Hitler hade vunnit.
Sverige hade nog varit mer tyskvänliga än vad som var fallet i slutet av kriget och svensk allmän politik hade nog sett ungefär ut som idag…
Marknadsliberalismen hade nog blivit litet tidigare etablerat än det blev och tyskarna hade vunnit då det var tyska storbolag som låg bakom Hitler…
Möjligen att vi hade pratat mer tyska än idag…
Tittat mer på fransk och tysk film.
Mitt gamla område, jordbruket, hade nog sett ut ungefär likadant som idag då hela den svenska jordbrukspolitiken är som taget ur en tysk propagandafilm från 1930- talet. Och har så varit sedan 1932 fram till avregleringen 1990….
Då svensk politik inte behövde göra några stora förändringar 1945 som det gjordes i övriga Europa.
Jag hörde häromdagen i en diskussion jag deltog i, en person säga att amerikanerna har en nästan obehaglig förmåga att aldrig ge upp.
Det kan man nog säga om ryssarna också.
Så hur de hade klarat sin del av kriget utan amerikanskt stöd blir en kontrafaktisk spekulation. Förmodligen hade de lidit svårare, men hade de förlorat?
Men vad ska man säga om svenskarna, de forna vikingarna, vad har vi idag för förmåga att aldrig ge upp?
Då amerikanarna är patrioter men inte nationalister så fokuserar de när krisen uppstår och innan dess tycker de att Washington är ett skit…
Vi är numera varken nationalister eller patrioter.
”Va, finns det problem? Det får Någon Annan ta hand om… Jag åker till Thailand.”!
PS. Du får självklart tycka annorlunda! Jag har inte väntat mig att någon ska tycka som jag till hundra procent. Om hur freden i Europa hade sett ut utan USA är svårt att veta.
När det gäller det militärindustriella komplexet är jag dock övertygad om att du får tänka om, om du vill komma rätt. Vi märker det ju även på en rad andra områden att särintressen går till politikerna för att dessa ska skapa en marknad för det som man vill ta betalt för, men den fria marknaden inte vill ha. Tänk exempelvis alkolås, elektroniska kassaregister och personalliggare, tvingande inblandning av ”biobränslen” i vanlig bensin och diesel med mera.
Bastiat har nog sagt det bäst, om inte varor korsar en gräns kommer soldater att göra det.
Det tycker jag låter som en mycket bra sammanfattning både av vad jag avsåg med min artikel och även vad den efterföljande debatten lagt i dagen.
Mats!
Jag har en fråga:
I USA används benämningen ”Kaukasier” om ljushyade människor av Europeisk härkomst.
Benämningen ”slaver”, ”valloner”, ”finsk-ugrisk”, etc. hörs aldrig från Amerikanskt håll.
Vilken härkomst har benämningen ”kaukasier” egentligen?
Jag känner liten samhörighet med människor i t.ex. Armenien.
Ja, fråga kan man ju alltid.
Kaukasier är en ganska bra beskrivning på människorna väster om Kaukasus. Vi är ganska lika genetiskt, med i huvudsak ljust skinn och samma ögonform. Att hår- och ögonfärg kan skifta är resultat av en mutation.
Med det moderna genomprojektet kan man se att Europa nåtts av större invandring från öster och sydost vid tre olika tillfällen. Sedan har vi blandats, men inte fullständigt.
Armenien, som du nämner, ligger i ett ytterområde för kaukasierna, så där har säkert både genetisk och kulturell inblandning varit större än i centraleuropa.
En intressant sida att läsa om dessa saker finns här, http://dna.scangen.se
Tackar!
Jag kan ändock konstatera att benämningen kaukasier används nära nog aldrig inom kaukasiernas hemvist. Däremot är det ett mer använt begrepp i USA.
Ja, det är helt enkelt en äldre beteckning som efter DNA-identifieringens utveckling inte längre har vetenskaplig täckning.
Men den funkar som approximation. Ungefär som neger, asiat och indian var en tillräckligt god approximation för vilken kontinent man härstammade ifrån, men idag inte uppfyller vetenskapliga krav.
Mats skrev en artikel (Last man standing 2) om konflikten mellan ranchägare och den federala staten i USA. Nu har FBI, som det synes, kallblodigt mördat en annan ranchägare; LaVoy Finicum. Skjuten när han står med händerna i luften.
Video: https://www.youtube.com/watch?v=PhYaCAJJ-m0&feature=youtu.be
Lite text också: Did the FBI assassinate an Arizona-based writer and rancher?
http://motls.blogspot.se/2016/02/did-fbi-assassinate-arizona-based.html#more
Ja, jag har sett denna film i fullängd, 26 minuter nånting. Där finns flera frågor att ställa kring händelsen. Jag har för avsikt att återkomma till det.