De flesta av er har säkert hört talas om CSR, Corporate Social Responsibility på engelska, eller Företags Samhällsansvar på svenska. Ekonomipristagaren Milton Friedman sågade begreppet redan på 70-talet. Jag är beredd att hålla med honom. Qviberg har gjort det på senare tid. Det ger alldeles för många möjligheter kräva fel eftergifter eller att sko sig på företagen genom att hänvisa till detta begrepp. Även en grupp ekonomer har sällat sig till angriparna.
Företagens ansvar gentemot samhället begränsas till att följa lagarna, ge vinst till ägarna, lön till de anställda och konkurrera med pris och kvalitet om kunderna. Inget mer. Alla de som vill lasta på företagen mer ”uppgifter” eller ”ansvar” är egentligen ute för att förstöra dem, eller för att via ett slags utpressning sko sig på dem. Ratio har försökt moderera angreppen på företagandet genom att ge ut en liten skrift. Men den är för tafatt.
Utpressningen går till så att man hittar på något extra som man tycker företaget ska bidra med till samhället. Något gott som man påstår ger en konkurrensfördel om företaget visar för kunderna att man gör. Idag är en av de vanligaste att ”klimatkompensera”. Det finns ingen vetenskap till stöd för åtgärderna-inskränkningarna. Inga politiska eller ens ekonomiska modeller av dignitet presenteras. Vilket trams!
CSR kan alltså betyda precis vad som helst. Men det anses ändå inte täcka tillräckligt mycket trams. Numera försöker man därför ersätta CSR med begreppet ”Hållbarhet”. Det är ännu luddigare och kan betyda absolut precis vad som helst. Men det fina och moderna just nu, är att det kan tolkas som positivt för miljön snarare än för samhället, som har varit den primära tolkningen av CSR.
Nu pågår också ett upprop kallat schyssta pensioner. Där uppmanar man alla svenskar att påverka sina riksdagsledamöter att ge mycket specifika direktiv. Det hela går ut på samma moralistiska tramsregler för vilka aktier AP-fonderna får investera i för att säkra våra pensioner. Men när man tittar på vilka verksamheter de vill förbjuda AP-fonderna att investera i, så är det i princip alla aktiviteter som vår industriella civilisation bygger på. Även konventionellt jordbruk pekas ut som dåligt.
Klimathotsbluffen är naturligtvis också en del av pensionskampanjen. Klimatförändringarna måste stoppas med hjälp av pensionspengarna, tänker man sig. Det är tillbaka till stenålderns jägare- samlare som återstår. Vilka är dessa människofientliga dårar som vill fördärva civilisationen?
Samuels ord i gårdagens kommentar ger mig en idé`!
Empiriskt försök:
Försöket skall utröna hur stor andel konsumentprodukter i dagligvaruhandeln som helt saknar moralpekpinnesymbol eller ett moraliserande budskap.
Låt säga att just dessa produkter köps, då är mitt tips att det räcker med en kundkorg, en kundvagn är förmodligen överkurs.
Korrekt observation! Jag brukar försöka undvika dylika moralpekpinneprodukter. Men det är hart när omöjligt.
Det är naturligtvis inte enkelt.
Exempel…
En lantbrukare tar emot rötslam enligt reglerna. Vart femte år lägger han en giva på åkern.
Efter tjugo-tjugofem år så inser han att skördarna minskar.
Marken är förgiftad. Av alla dessa 50 000 olika kemikalier i samhället som alla skall ut via slammet….
Rent företagsekonomiskt var det rätt att använda slam. Men ”hållbart”?
Ja, inte ens för den egna ekonomin var det rätt för gårdens värde som odlingsresurs försvann ju egentligen. Dock, är läget stadsnära så har det ofta ingen betydelse då odlingsvädet på marken är sekundärt…
Så här fungerar ju ekonomin överallt.
Aktiebolagen är ju mallen idag. De har just bara dessa skyldigheter som nämns. Att tjäna pengar till sina ägare. Resultatet blir en sorts feodalsamhälle. När den formella demokratin kastat in handsken och lämnat över allt till bolagsvärlden. Då skapas en feodal värld där alla är anställda i bolag som bekämpar varann med alla medel…
Men just nu pågår en kamp mellan klassisk politik och den feodala bolagsvärlden.
Globalt.
Där bolagsvärlden tycks få övertaget.
Men livet måste ju fortgå ändå…..
En global feodalism som dessutom assisteras av alla politiker från liberaler till de mest vänsterextrema.
Ett företags främsta uppgift är varken att ge ägarna utdelning, att ge de anställda försörjning eller att tjäna samhället. Den är att tillfredsställa dess kunder med bra och prisvärda varor och tjänster. Annars är varken ägare eller anställda värda någon utdelning resp. lön.
Men kunder kommer ofta i andra hand, eftersom de uppträder enskilt och inte som organisationer. Före sig har de branschföreningar, fackföreningar, offentliga myndigheter och organ, miljö- och andra intresseorganisationer etc. En komplikation vad gäller stora börsbolag är att deras ägare främst är pensions- och liknande fonder snarare än ”giriga kapitalister”.
Nja, enligt skattemyndigheten måste ett företag ha för avsikt att gå med vinst. Om inte är det inte ett företag och möjligen rent av ett bedrägeriförsök, exempelvis momsbedrägeri.
Så jag står vid att dess främsta uppgift är att ge ägarna vinst.
Vinst är bland annat en belöning för att man på ett framgångsrikt sätt tagit en risk. Den vinsten uppstår dock inte utan nöjda kunder.
Enig. Och i förlängningen om företaget under lång tid inte visar vinst, så kommer företaget slutligen att klassas som hobbyverksamhet och återföras till beskattning, med oftast svåra följder för den enskilde.
Låt säga ett jordbruk…
Det kan aldrig gå med vinst.
Gör det så kommer omgivningen betrakta det som stöld från behövande…
Och blir straffat.
Går det inte med vinst så betraktas det alltså som en dum bonne som behöver stöd, nej, jag menar bidrag…
Jag tvivlar på att man kan resonera som att ett företag alltid skall gå med vinst. AB måste ju, för det är själva tanken med bolag…
Jag ställer mig på Teges sida här. Skönt att se att det finns någon mer än jag som hävdar denna syn. Jag är saligt trött på mantrat om att företags primära motivation skall vara vinsten.
Det är säkert många företag som drivs just för vinstens skull, men när vinsten blir själva drivkraften blir det lika torftigt som när man arbetar för att få lön. Givetvis måste företag gå med vinst, precis som den som arbetar måste få lön, annars kan varken företag eller arbetare överleva och utvecklas.
Men ett företag som drivs med vinsten som sin ledstjärna är inte ett föredöme, det är en avart, för det är det som ger oss rovkapitalism och hemtjänst som klockar 3 minuter per besök och liknande trams. Arbetaren som arbetar med lönen som ledstjärna går glatt till sitt arbete och sitter och fikar bort halva dan och spenderar andra halvan av dan på meningslösa uppgifter som inte behöver lösas och bryr sig inte om värdet av det som produceras.
Företaget och arbetaren som har som sin ledstjärna att ge sina kunder bra produkter (vare sig det som produceras är en vara eller en tjänst) är inte heller främmande för att kräva ersättning för det som produceras, och vinst eller lön blir en naturlig del i utbytet mellan producent och konsument.
Mats: Enda hederliga sättet att få vinst är att få betalt av nöjda kunder!
Självklart!
Malmö borde vara extremt oroade. Börjar närma sig miljarden i socialbidrag. Sitter med 4,5 miljarder i skatteutjämningsbidrag från övriga landet. Vem ska bygga för folk som inte har betalningsförmågan. Normalt sett allmännyttan som får sin finansiering i allt för stor grad via soc. Här pratar vi om Sveriges tredje stad som vad jag förstått får bortåt 25% av sin budget finansierad av någon annan. De har inte råd att bygga social housing. De kommersiella byggföretagen bygger för de som har råd.
Även Göteborg får någon miljard i bidrag.
Det intressanta med Malmö är väl att om det är så illa ställt borde väl ett stort antal människor vara bosatta på gatan i just Malmö.
Men troligen är en stor del av Malmö en svart ekonomi som inte låter sig kontrolleras.
Men som underhålls av resurser från övriga samhället på olika sätt.
Och så kommer det att fortgå tills de andra medborgarna har slut på sina medel…
Det är bara den naivitet som präglar det svenska korporativa samhällets kultur som driver samhället just nu….
Nu finns det ju ingen allmännytta sedan minst 30 år. Begreppet är avskaffat och kommunernas bostadsbolag är ålagda att åtminstone inte gå med förlust och inte bistå med att vara social avstjälpningsplats.
Men i verkligheten täcks ofta förlusterna på vissa hyresgäster av socialnämndens budget. Hyresbolagen jobbar dock hårt på att få andra kategorier hyresgäster och bättra på sin image.
Socialistisk fördelningspolitik har aldrig varit samhällsuppbygglig.
Är det i detta ljus av företagens ”samhällsansvar” man ska se den flummiga diskussionen om skogens ekosystemtjänster?
Jag gjorde f.ö. en ansats att se dessa ekosystemtjänster i ett markägarperspektiv. Vissa ekosystemtjänster är ju uppenbart närande, medan andra är mer tärande http://skogsforum.se/viewtopic.php?f=15&t=24942