Sanningen är krigets första offer. Sverige har inte befunnit sig i krig på 200 år och svenskarna verkar tro att vi är immuna mot krig. Men kriget är redan här. Man kan se det på att lögnen är vanligare än sanningen. Det pågår ett informationskrig i världen. Det har det alltid gjort. Förr delade man upp det i två delar, propaganda och censur. Men sedan bloggare och andra oberoende lika väl som köpta informatörer tillkommit, förutom politikerna och journalisterna, måste man tydligen kalla det för något annat.
Det pågår en livlig debatt om exempelvis det är lämpligt eller olämpligt för Sverige att bli medlem i Nato. Likaså pågår en debatt om Ryssland och Putin är något att vara rädd för, eller bli kompis med. Förespråkare för de olika alternativen beskyller korrekt, men också vanemässigt, alla andra för desinformation. På internationell nivå är också familjen Rockefeller med och styr via sina fonder både aningslösa journalister och NGOs som förmedlar eller hittar på det som betalaren vill ha framfört.
I Sverige har de stora tidningarna i flera år berättat sin syn på informationskriget. En av dem som kommit med bra förklaringar är Patrik Oksanen i SvD. Bland annat nämner han två bra punkter (av sju) för bättre media. 1, Paradigmskifte från relativism till objektiv sanning. 2, Branschöverenskommelse om att inte använda statskontrollerade medier som källor för annat än officiella uttalanden. Gott, men inte tillräckligt.
Han ser grandet i sin broders öga, men inte bjäken i det egna. Presstödet ger ingen garanti för kvalitetsjournalistik. Certifiering av redaktioner eller artiklar är endast så bra som de som certifierar och så vidare. Men det viktigaste av allt, svenska media och svenska journalister ser inte att de är en del av problemet. De tror att de är den enda nyckeln till en lösning. Till råga på allt så klarar de inte ens att se SVT, SR och Utbildningsradion som statsmedia.
Det är där ankdammen känns igen precis som förr. I deras ögon är det svenska nuläget den mall resten av världen bör formas efter. Den svenska nomenklaturan bedriver intensivt och systematiskt informationskrig mot den egna befolkningen. Tydligast syns detta i frågan om klimathotet, där läget i MSM liknar total hjärntvätt. Men informationskriget pågår även i frågor om migration, privat skola och privat vård, ”vinster i välfärden”, urbanisering, strandskydd, militärt försvar, övervakning, hederskulturer, urbefolkningar, biologisk mångfald, algblomning, dieter, allemansrätten, kollektivtrafik, genus och kön, med mera.
För de flesta yrkesverksamma inom media är det allmänheten som är motståndaren. Yttrandefriheten tycks vara för skör och värdefull för att överlåtas till vem som helst. I synnerhet bloggare anses vara ett hot mot den goda informationen. Det finns naturligtvis dåliga bloggare. Men många vet betydligt mer om det ämne de skriver om, än vad journalisterna gör. Detta är naturligtvis frustrerande för de professionella åsiktsmaskinerna.
Henrik Alexandersson har pekat på sossarnas ekonomiska intressen i informationskriget. Att sossarna vill censurera spelmarknaden är inget nytt. Det har de önskat sedan Svenska Spel bildades. Att Postkodlotteriets vinster (inte till spelarna, utan till bolaget) används för enbart dåliga ändamål är väl känt. Som exempelvis ytterst osaklig och osmaklig klimathotarpropaganda samt att få amerikanerna att välja Hillary Clinton till president.
När sossarna och deras hantlangare (minions) ute i myndigheterna väl fått klartecken att censurera på ett område kommer de att uppfatta det som klartecken att censurera allt.
Huvudet på den s k spiken: ”Den svenska nomenklaturan bedriver intensivt och systematiskt informationskrig mot den egna befolkningen.” Men det blir kanske lite fel att citera SvD, som ju numera hör till de allra värsta syndarna (jo, jag såg att du noterade bjälken). Och jag vill påminna om min egen fokusering på vår genomkorrumperade intelligentia. Det är i första hand dessa ”möjliggörare” som förtjänar kritik – utan deras stöd (tigandet) skulle tramset och ljugandet i PK-pressen tystna på stubinen.
Jo, SvD är ingen fyrbåk av sanningar. Men jag ville ge Oksanen lite uppmuntran för ett gott försök.
Intelligentian ja, ibland önskar man att det verkligen fanns en sådan i Sverige. En sådan skulle ju kunna använda sin kunskap och sitt snille till att finna och förmedla sanningar.
Bra Åke! Du har ju rätt. Problemet är ju att jag och många andra vet ju inte vilka dessa intelligenta människorna är så länge de tiger. Vi har för få medborgare menar Jan Tullberg på denna länk. http://www.friatider.se/svensken-medborgare-eller-unders-te
Alltför många medborgare har återgått till rollen som undersåte. Det man frågar sig varför denna intelligentia inte skulle kunna bete sig som medborgare och stå upp för det som är bra för hela folket. De kanske skulle behöva läsa vad Jan Tullberg skriver om skillnaden mellan att vara undersåte och medborgare. Det kanske är dags för en medborgarklubb hos intelligentian.
Intelligentian tiger förstås inte om allt, men om det mesta av allt som en enig maktelit vill sopa under mattan. Det är mycket lättare att identifiera de få hederliga än de många ryggradslösa. T ex . Tullberg och Arnstberg&Sandelin i den superkänsliga migrationsfrågan. Eller professor Gösta Walin i den lika infekterade klimat- och energidebatten. Plus, givetvis, vår mångkunnige bloggvärd. En ny kandidat (fast inte mer än så länge) till denna exklusiva klubb är PM Nilsson i Dagens Industri, som härom dan skrev en balanserad ledare i kärnkraftsfrågan – en länge okänd företeelse i svensk press.
Fundera på varför tjejerna på TV4 nu är klädda i långbyxor som österländska tvkvinnor och inte längre som ”frigjorda svenskor”….
Ingen vågar säga som det är…