I lördags var jag på en ryggdunkarfest. Det var Leader Norra Skaraborg som numera avvecklas för gå upp i den nya organisationen Leader Nordvästra Skaraborg. Leader är som många vet Jordbruksverkets organsiation för att kanalisera statligt och EU-stöd till landsbygden. Först inför staten så många byråkratiska restriktioner och pålagor att man i princip slår ihjäl initiativrätt och brukanderätt till den egna egendomen på landsbygden. Därefter lockar man med bidrag för att hantera byråkratin, så att åtminstone några företag ska finnas kvar på ”bygda”, inte minst till turisternas fromma.
Många av de närvarande var det lokala samhällets elit och toppar. Politiker och företrädare för föreningar med olika särintressen. Men ingen av dem verkar ha grepp om vare sig politiska, filosofiska, kulturella eller vetenskapliga frågor. De bara för vidare den tradition deras organisation hade när de själva blev medlemmar. De pläderar för det de lärt sig på centrala indoktrineringskurser. De verkar vara utan eftertanke och utan reflektioner. De visar upp sig själva, berömmer varandra och delar ut nonsenspriser till kompisarna. De är i sanning nyttiga idioter för ett system.
Jag kände mig inte hemma i sällskapet och fick allt efter kvällen led en allt starkare önskan att bli eremit. Flera av dem har jag träffat under åren i olika sammanhang, så jag vet ungefär hur de fungerar. Jag är ju relativt nyinflyttad, men flera av dessa lokala ”samhällstoppar” har känt varandra sedan skoltiden. Det är länge sedan de tänkte nytt. Detta är inte på något sätt unikt för denna trakt. Det ser likadant ut över hela Sverige.
Dessa människor är inte onda. De vill gott och försöker efter bästa förmåga. Men de tillför inget nytt och de lyckas tyvärr inte heller bevara gammal och användbar visdom. De ställer villigt upp och administrerar sin egen undergång. En del rent av kräver att få göra det. Så mycket tillspillogivet engagemang!
Ur dessa lokala eliter rekryteras de riksdagsledamöter som länen runt om i landet skickar till Stockholm. Det blir naturligtvis inte bättre i riket av detta. Det känns som om vi som nation med öppna ögon, men utan att se, med stort allvar ägnar oss att åt att förstöra vår egen framtid. Vi har nu kommit så långt i denna process att det börjar bli samtid.
Huvudet på spiken! Nästan alla samhällets aktörer följer pliktskyldigt regler som går dem själva och det allmänna bästa emot. De spelar med för att regler och pengar kommer den vägen.
Ja, det var en liknande tanke som slog mig då jag läste Gunnar Björks bok I huvudet på en landshövding: Att det är som om allt, såväl näringsliv som förvaltningsbyråkrati, skall utformas för att på ett maximalt sätt ”utnyttja systemet”, dvs EU:s regionalstöd. Ingen, ja åtminstone inte landshövding Björk, ifrågasätter om ”systemet” är bra eller dåligt, hur det går ihop med det ”politiska, filosofiska, kulturella eller vetenskapliga”.
Skrev Gunnar Björk något om resultatet av sin utrening SOU 1997:167 En livsmedelsstrategi för Sverige? Den visade ju upp ett osedvanligt dåligt resultat i det svenska jordbruket i samband med EU-inträdet. Han borde rimligen haft kraftig kritik mot de som skötte förhandlingarna med EU. Då Finland enligt hans utredning hade nästan 5 gånger bättre resultat än Sverige i sitt Jordbruk och Danmark fyra gånger bättre.
När jag granskat EU:s FADN-statistik för de 15 första årens medlemskap i EU 1995 – 2009 gällande kostnadstäckningen i medlemsländer så hade det svenska jordbruket fyra gånger sämre kostnadstäckning än det finska jordbruket. Det Österrikiska jordbruket hade 5 gånger mindre dålig kostnadstäckning. Dessa två länder kom med samtidigt som Sverige i EU och har verkligen inte bättre odlingsförhållanden än Sverige. Sverige hade knappt 15 procents kostnadstäckning i genomsnitt på de 15 första åren i EU.
Medeltalet på de 15 länder som varit med 15 år och längre låg på 60 procent, således fyra gånger mindre dåligt resultat än Sverige. År 2012 hade Sverige 21procents kostnadstäckning. Idag tvivlar jag på att vi har någon kostnadstäckning över huvud taget i svenskt jordbruk. Högst kostnadstäckning 2012 hade Ungern med 165 procent.
Varför sopar LRF Björkska utredningen och EU-statistiken under mattan? Kan undra om Gunnar Björk har någon förklaring?
Som vanligt en helt sann beskrivning av vår sköna värld som den fungerar på område efter område. Först fick vi kampanjen ”Hela Sverige skall leva” 1987 som fungerade som en kuliss bakom vilken landsbygden skulle avvecklas med bl.a. sådana stolpskott som Bo Dockered i ledningen. Sedan fick vi avregleringen av bankväsendet och 500 procents ränta. jordbrukets avreglering 1990, samtidigt med skattereformen 1990, det största rånet på låginkomsttagare i modern tid. Efter detta drabbades vi av EU-bluffen som inbillade våra riksdagledamöter att de var tvungna att rösta igenom att lämna ut våra naturresurser på världens spekulationsmarknad om vi skulle få bli medlemmar i EES 1992 som sades vara en förutsättning för att vi skulle kunna bli medlemmar i EU 1995 (Det var 1992 vi blev bananrepublik utan att få folkomrösta om saken.) Därefter har vi har fått Leader för att förskingra lantbrukets pengar i meningslösa jippon så att kostnadstäckningen i jordbruket blivit obefintlig. Nu har vi TTIP på gång och något som heter ”Skiftet” förefaller vara ny kampanj som vi nog behöver granska. En ny kuliss? Här kommer länken.
Spåren förskräcker utan att man nämner den pågående ockupationen.
Var håller revisorerna hus?
Finns ingen uppföljning på vad vårt deltagande i ovan nämnda syföreningar ( inget ont menat) har kostat oss hittills?
Hela hysterin liknar ett pyramidspel, som väl i rimlighetens namn borde förbjudas.
Spåren förskräcker ännu mer om dom syns!
Men Sten-Arne, vad har avregleringen av bankväsendet med denna diskussion att skaffa? Eller 1992 års superdevalvering? Eller skattereformen 1990? Eller jordbrukets avreglering samma år? Eller den frihandelsreform som förkortas TTIP?
Du menar väl inte att dessa reformer eller kriser är exempel på uppenbara systemfel i socialistisk eller korporativistisk anda, det som Mats kritiserar?
Mycken jävelskap döljs i de korporativistiska organisationerna, ”staterna i staten”. LRF med flera där de som har stora lån och de som vill slippa förtal av rädsla för utanförskapet är medlemmar.
De LRF:are som klagar på lönsamheten i jordbruket är bara dåliga företagare enligt Bror och Syster Duktig (BSD) i LRF-toppen som även tycker att anonyma anmälningar i djurskyddsärenden kan berika oss. Vem behöver LRF?
Moral, etik och allsidig relevant information saknas i SVT, TV4 med flera kanaler samt i största delen av våra tidningar där politisk korrekthet (likriktning) råder. Få se hur länge vi fritt får framföra våra åsikter på det så kallade nätet ostörda av BSD. Utan åsiktsfrihet ingen demokrati.
Vad beträffar revisorerna så finns det väl som i alla andra grupper av människor både onda och goda. Frågan är bara vilka som väljs. Ju större organisationer desto svårare att revidera. inte konstigt att skurkarna vill ha stora organisationer. Elefantsjukan har härjat alldeles för länge.
Jag måste erkänna att jag känner detsamma. Sedan många år….
Vi är fler än vi tror.