Grannar som sviker

Lotta Gröning har skrivit en uppmärksammad krönika i Expressen. Den handlar om landsbygdens villkor. Men hon missar tyvärr viktiga poänger som andra, både journalister och bloggare upptäckt. Vi har ingen urbanisering längre i Sverige. Med urbanisering avses att folk flyttar från förmodat fattiga förhållanden på landsbygden till förmodat bättre förhållanden i städerna.

Sedan 1980 har inte landsbygdsbefolkningen minskat i Sverige. Den är fortfarande, nu som då, 1,5 miljoner människor. Det sker en viss omflyttning, så att folk flyttar både till och från stad och landsbygd. Men det är ingen urbanisering. Med den låga inhemska nativitet vi har så påverkas inte heller fördelningen nämnvärt. Det är invandringen som hamnar i städerna.

Där riskerar de nyanlända att bli ett trasproletariat beroende av allmosor via skattemedel. Ja, allmosor förresten, det finns handläggare på socialkontor och försäkringskassa som vittnar om att de inte vågar neka nyanlända något, för att inte riskera att stämplas som rasister. Svenskarna granskas däremot hårt, för att pengarna ska räcka.

En annan sak som Gröning missar är den borttrollade äganderätten. Folk på landet får inte längre bära sig åt som folk på landet. De får inte längre hantera sin egendom som om de fortfarande äger den. Det har allsköns godjärtade människor i städerna sett till, i namn av bevarande, hållbart, kultur, historia, uthålligt, ekologiskt, natur, miljö, klimat, rättvisa, allemansrätt, strandskydd och så vidare i det oändliga.

Svenskt jordbruk är snart ett minne blott. Det är ett resultat av mångårig politik på flera områden. Socialstyrelsens oförtröttliga kampanj mot animaliskt fett är en orsak. Okunniga regler för att hindra algblomning i Östersjön en annan. ”Naturvårdsintressenas” inflytande över lagstifning och myndigheters arbete en tredje. Skattepolitiken, lönerörelserna, köpkraftutvecklingen och valet av utländska matvaror är andra.

LRF har bistått denna utveckling, utan att se vart den leder. Samtliga riksdagspartier likaså. Även en förening med ett så förpliktande namn som Hela Sverige Ska Leva har bistått, liksom föreningen Svenskt Landskapsskydd, Naturskyddsföreningen och andra. Alla landsbygdsbor som har röstat på dessa partier de senaste 80 åren och alla som engagerat sig i dessa föreningar, har djupt svikit sina grannar på bygden.

Just nu håller vi på och fibersätter svensk landsbygd. Det är bra. Men i kombination med all annan utveckling riskerar det att få en oanad konsekvens. Består de bestialiska inskränkningarna i äganderätten kommer svensk landsbygd inte längre att producera något med avsaluvärde. Istället kommer de högutbildade som vill ha lite lugn och ro, och som kan arbeta på distans att besätta landsbygden. Som ett villaområde med extremt väl tilltagna tomter. Segregationen mot patrasket som blivit lämnat i städerna kommer bli enorm.

Det här inlägget postades i Äganderätt, Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

16 svar på Grannar som sviker

  1. Jan Suhr skriver:

    Ja särskilt med lönesättningen vi har, folk på landet får lika mycket i lön som stadsborna men med klart lägre levnadskostnader. Med alla avtal för arbetsmarknaden förhindrar landsbor att erbjuda sina tjänster för en lägre lön som de ändå skulle leva gott på. Istället blommar svartjobben.

    Den romantiska bilden av landet är snart bara en illusion.

    • Göran skriver:

      Bra poäng där. Vad en individ behöver i lön är naturligtvis i förhållande till vilka kostnader individen har och krav på livet.

      Det finns individer som ser hög lön som en möjlighet att skaffa sig mer skulder.

      Att svartjobben blommar låter som ljuv musik.

    • dolf skriver:

      Jag vill nog ifrågasätta det där med lägre levandskostnader. Det enda som i realiteten är lägre på landet är nog hyrorna. Det är för all del förmodligen den största kostnaden för i stort sett alla. Men på landsbygden är du tvungen att ha bil med alla kostnader det medför om du skall leva ett fullvärdigt liv. Mycket, teater, bio, annan kultur, är helt enkelt inte tillgängligt på landsbygden så om du vill ta del av det innebär det dyra resor. I en stad har du mycket större möjligheter att leva billigt eftersom du har ett stort utbud av säljställen, därmed lättare kan utnyttja erbjudanden med nedsatta priser osv.
      Om jag absolut måste ha en liter mjölk kan jag inte bara gå ner till butiken på hörnet och köpa en. En liter mjölk innebär i bästa fall en resa på två mil. Skulle det vara något som inte är vara av den typen man hittar i en mindre affär typ pressbyrån blir det fyra mils åkande. Likaså fyra mils resa om jag måste åka särskilt för att hämta en beställd bok på biblioteket (eller tvingas åka särskilt för att lämna tillbaka en innan lånetiden hinner gå ut) osv. osv.
      Att bo på landsbygden blir tvärtom mycket dyrt om man vill ha samma levnadsstandard och fördelar som stadsborna har.

      • Jan Suhr skriver:

        Visst erbjuder staden en massa möjligheter men även om man bor där är det sällan det utnyttjas. Räknar jag ihop mina bostadskostnader och bilutgifter så är det ändå lägre än när jag bodde i Stockholm. Och som Mats har nämnt så med fiberuppkopplingen så kan du utnyttja många tjänster som ger dig stort utbud av kultur och annat men du är kvar hemma.

      • Göran skriver:

        Av de stadsbor jag känner utnyttjar väldigt få kulturutbudet. Storstadsbor häcklar ofta landsortsbor med typ att de hänger runt den enda korvkiosken i byn. Storstadsbor häckar oftast bara på samma bar år ut och år in. Ingen skillnad med andra ord.

        Av de landsortsbor jag känner utnyttjar de mer storstädernas kulturutbud. Springer jag på någon jag känner på en teater i Stockholm, så nog fasen är det någon från landsbygden.

        Vad gäller mjölk i lokalbutiken, så är det bara att planera, så slipper man åka de där två milen i onödan. Sådant går ofta att fixa med hjälp av någon granne.

        Jag har bott om vartannat i storstad och på landsbygd. Jag ser mer fördelar på landet än i staden. Bara en subjektiv uppfattning, att jag trivs bättre på landet.

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Det senaste socialistiska tjuvtriket, information genom STASI radion SR P1. Ingen illegal invandrare får ta ett arbete utan Arbetsförmedlingens godkännande. Det är bara utplundrade skattebidrag som gäller för dessa främlingar.
    Tror knappast Lotta Grönnings inlägg gör någon skillnad så länge socialisterna håller mattemplen någorlunda välfyllda oavsett om det är inhemsk producerade livsmedel eller från främmande land?
    En eller ett par veckors avspärrning hade nog varit effektivare än Lottas skrivande i all välmening.

    • Jan Suhr skriver:

      Illegala invandrare jobbar nog mest svart, inte bryr de sig om vad AF tycker.

  3. Stefan Eriksson skriver:

    Rätten att äga ger möjligheten att sköta.
    Mitt eget ”ordspråk” lyder;
    man kan ha ”bra” grannar, man kan ha ”dåliga” grannar, men den sämsta situationen är när man inte vet vem grannen är.
    Statens beslag på landsbygden bygger delvis på ”anonymitet”, då ingen är beredd att uppbära ansvar för att sköta det dom ”snodde”.

    • Samuel af Ugglas skriver:

      Hoppas att jag slipper uppleva när ”staten” och socialisterna skall producera 100% av det dom tvingar oss att äta. Jag har tillfälliga upplevelsr från DDR och varje gång jag ser eller hör talas om Ingvar (foten) Carlsson så skälver hela min kropp av vämjelse.

  4. Stefan Eriksson skriver:

    Samuel!
    Risken är ganska marginell att staten i DDR-tappning tvingar någon att äta något. Min upplevelse av östblockets livsmedelsförsörjning gjorde hyllorna i matvaruaffären tomma.
    Jag minns så väl hur Rumänerna med sjuk humor döpte om grisfötterna till patrioter.
    De var nämligen det enda av grisen som stannade kvar i landet, till befolkningens stora glädje.
    Inte svårt att välja hos charkuteristen när patrioter var det enda som erbjöds.

  5. Anders Rydén skriver:

    Här är dagens nyhet som jag har irriterat mig mest på i dag.
    Skogsstyrelsen, vem annars.
    http://www.di.se/artiklar/2016/4/14/debatt-skogskartor-okar-lonsamhet/

    ”Friare tillgång till data skulle bidra till att fler nyttor uppnås och öka skogsägares möjlighet att ta sitt ansvar.”

  6. Samuel af Ugglas skriver:

    Är det inte dags för fastighetsägarna att de tilltvingar sig inlösen av sin egendom av staten och låter de nya herremännen med godsägaren till St. Torp ta över ansvaret för skötsel av den åtråvärda skogen, allas egendom numera!
    Det lär man fortfarande kunna göra i Danmark när kleptokraterna kränker egendomsrätten! Artikelns upphovsmän önskar inget hellre än att få spotta fastighetsägarna direkt i ansiktet och det har dom lyckats med.

    • Stefan Eriksson skriver:

      Att få staten att lösa in fastigheter eller delar därav, blir svårt.
      Staten exproprierar hellre det de vill lägga beslag på.
      Om så vore att staten vill betala fastighetsägaren värdet på objektet, skulle de som alla andra vända sig till en mäklare och se vad som erbjuds.
      En kryptad förklaring har jag en gång erhållit:
      Staten får inte vara prisdrivande i samband där fastigheter byter ägare.
      Därför är de noga med att förklara att ; vi kan ta det om vi vill, så därför driver vi inga priser
      uppåt. Vem vågar vara med och buda på en sådan affär, när staten står brevid och säger.

      Köp du!!!—————–vi tar det om vi vill senare.

    • Anders Rydén skriver:

      Det var främst språket i deras insändare jag irriterade mig på.
      ”Nu kan vi minsann se varenda enskilt träd i skogarna.
      Nu kan vi hjälpa till att leverera en bättre skattebas till staten.”

      Ägarna skiter de i, de kan skogsstyelsen skuldbelägga om de inte vill ställa upp.

  7. Stefan Eriksson skriver:

    Niklas! Som sagt ; billigare och ”ta det som nyckelbiotop” än att betala för ett intrång typ reservat.

Kommentarer är stängda.