Integritetsutredningen 2

I Kapitel 9, Vissa straffrättsliga överväganden kring brottskonstruktion redovisar man både teoretiska juridiska resonemang och vissa praktiska fall. Vilket, när man läser nedanstående, förklarar mycket om statens, eller ska vi säga elitens, syn på medborgarna. Vid hot mot den sociala värdeskalan söker lagstiftaren göra repressionen mera effektiv genom att göra det möjligt för domstolen att bortse från fakta, blir min tolkning. Skrämmande! Styckena är klippta ur utredningen, med vissa mellanliggande stycken exkluderade.

Vid abstrakt fara behöver inte åklagaren visa att någon faktisk fara har uppstått för ett konkret angivet intresse; det räcker med att det visas en genomsnittlig eller typisk farlighet i handlingssättet. Lernestedt har uttryckt att det abstraheras från vissa fakta i det enskilda fallet. Leijonhufvud och Wennberg har anfört att man bortser, abstraherar, från vissa omständigheter i det konkreta fallet för att i stället ta sikte på det typiskt sett farliga. Leijonhufvud och Wennberg har vidare anfört:
Var den konkreta faran utesluten på grund av tillfälliga omständigheter, kan abstrakt fara ha förelegat. Man kan också säga att man vid en abstrakt farebedömning bortser från det första ledet i en konkret farebedömning, kravet att det förelegat en faktisk möjlighet att handlingen skulle leda till den befarade följden. Tillräckligt är att denna framstått som sannolik.

Agge har anfört att brottskonstruktionen abstrakta farebrott kan vara förenad med avsevärda kriminalpolitiska och rent praktiska fördelar. Om ett handlingssätt anses särskilt riskabelt eller hotar mycket viktiga intressen på den sociala värdeskalan, söker lagstiftaren göra repressionen mera effektiv genom att inte, som en förutsättning för att utmäta straff, kräva utredning om att fara för intresset verkligen uppstod i det aktuella fallet utan bara att handlingstypen generellt sett innesluter risk för vissa angivna intressen.

Kapitel 10 är över 100 sidor långt och handlar om Olaga integritetsintrång.

I några fall har det prövats om spridning av integritetskränkande uppgifter kan utgöra ofredande (4 kap. 7 § BrB). I ett fall har HD prövat om spridning av sådan information – i vart fall indirekt – kunde läggas till grund för ansvar för ofredande. I det fallet – NJA 2008 s. 946 – åtalades en person för förtal, olovlig avlyssning och ofredande. Bakgrunden var att den tilltalade hade installerat en dold kamerautrustning i en lägenhet som därefter nyttjats av hans före detta sambo. Med hjälp av utrustningen hade den tilltalade spelat in ljud- och bildupptagningar av samvaro, bl.a. intimt umgänge, mellan den före detta sambon och en man. De hade inte varit medvetna om inspelningen när den gjordes. Därefter hade den tilltalade bifogat delar av ljud- och bildupptagningarna till ett antal e-postmeddelanden som sänts till andra personer. Via dessa personer fick den före detta sambon och hennes partner kännedom om filminspelningen och hur den hade gått till.

HD ogillade åtalet för ofredande. HD anförde att det gällande denna form av ofredande, allmänt ansetts att det är en förutsättning för ansvar att gärningen inneburit en kännbar fridskränkning, vilket förutsätter att den angripne uppfattat angreppet när det företogs.

Men att sätta upp en viltkamera i skogen kräver tillsånd av länsstyrelsen. För att någon fullt påklädd skogsvandrare kan råka gå förbi och fastna på en bild!

Datainspektionen, DI, har redan satt ihop en katalog med straffbara ”informationsbeteenden” på internet.

Den hantering som DI har bedömt kunna vara straffbar har gällt följande situationer:

  • Uppgifter om att en person begått sexualbrott och publicering av domen.
  • Dom i vårdnadsmål med uppgifter om föräldrarnas omsorgsför- måga, psykiska hälsa och misstankar om sexuella övergrepp mot barn.
  • Rapport från ett familjecentrum om föräldrars omsorgsförmåga, psykiska mående samt uppgifter om misstankar om sexuella övergrepp.
  • Protokoll från polisförhör med barn gällande misstankar om sexuella övergrepp.
  • Barnavårdsutredning enligt socialtjänstlagen.
  • Uppgifter i en blogg att en tjej är psykopat, hora och efterbliven och att hon suttit på behandlingshem och dömts för narkotikabrott.
  • Uppgifter om att en person är pedofil.
  • Domar från migrationsdomstolar med uppgifter om bl.a. sexuell läggning, religiös tillhörighet och lagföringar.
  • Uppgifter om jägares bostad på webbsida mot vargjakt (skade- ståndsgrundande men inte känslig personuppgift).
  • Utpekande av en person i ett collagefoto med två unga flickor med påståendet att personen gillar unga flickor.
  • Uppgifter om att personer ”porrsurfat” och laddat ned filmklipp med sexuellt innehåll.
  • En bild på en person med texten ”Bloggerskan jag vill knulla sönder denna vecka” (kränkande men inte känslig personuppgift).
  • Påstående att namngiven person ”gillar att ragga upp minde åriga tjejer på internet”.
  • Uppgifter att någon var pedofil och medicinerade på grund av våldsamma tvångstankar.
  • Uttalande att alla i damlandslaget är ”lesbiska horor”.
  • Falska profilbilder som angavs tillhöra en person, identifierad genom fotografier (kränkande men inte känslig personuppgift).

Listan avslöjar kanske mer om både lagliga och olagliga handlingar som diverse vilsna personer kan få för sig att på egen hand korrigera, eftersom staten inte gör något åt den utbredda omoralen i samhället.

År 1966 tillsattes en Integritetsskyddskommitté. Den lämnade sitt slutbetänkande 1980 och då var kommittén på åtta personer oenig om lagstiftning, rent av delad i tre grupper! Efter behandling i riksdagens utskott beslutade riksdagen 1983 att ingen ny lagstiftning behövdes.

En av de synpunkter kommittén la fram var att det inte kan anses föreligga en kränkning om samtycke skett innan spridning. Här är det på sin plats att påpeka att då tänkte man i stort sett enbart på vuxna myndiga människor och att privatpersoner inte hade möjlighet att sprida känsligt material till någon större krets.

Idag är det tvärtom. Dagens utredning riktar särskilt in sig på minderåriga och anser att de inte kan förstå vidden av sitt samtycke och att spridning därför ska kunna vara straffbar. Vi har som privatpersoner numera också möjlighet att sprida känsliga uppgifter i stor skala. Något som kanske dessutom nyttjas mest av unga människor, myndiga som omyndiga. En tydlig illustration till hur tiderna förändras.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Integritetsutredningen 2

  1. dolf skriver:

    eh, om jag tolkar det där med abstrakt fara rätt så innebär det i princip att man kan börja köra med polisverksamhet på liknande basis som i Minority Report, Kan man ”förutsäga” att någon skall begå ett brott så kan man alltså gripa och åtala personen utan att något faktiskt brott begåtts. I praktiken kan man då i övervakningssamhället börja göra statistiska analyser av människors beteende. Och om de statistiska parametrarna (som kanske innefattar saker som förkärlek för vissa typer av filmer eller litteratur) då leder till en statistisk förutsägelse med p=0.01 att personen kommer att begå en viss typ av brott, slam dunk med lagboken.
    I vissa fall kan det bli väldigt bekvämt, man kan t.ex. skicka ut automatiska fortkörningsböter varje kvartal till personer som äger sportbilar.

    • mats skriver:

      Jag gör i princip samma tolkning. Staten har skaffat sig en gummiparagraf med större töjmån än någon slangbella jag någonsin ägt.
      Notera att detta inte är ett erkännande av att jag i min numera flydda ungdom ägde en slangbella, vilket torde vara preskriberat. Det var bara ett exempel. ;)

      När du nämner fortkörning kan jag nämna att min tanke när jag läste detta blev följande. Nisse 95 med knapp ledsyn har körkortet kvar och kör bil en gång om året när han ska lägga blommor på hustruns grav. Vackert tänkt. Men ingen juridiskt ansvarig person anser att det utgör vårdslöhet i trafik när han likt Mr Magoo tuffar fram med sin Volvo 142 i 30 på 50-sträcka.
      Om däremot Kenny Bräck kommer åkande i 60 i en ny Porsche på samma vägsträcka, då är det plötsligt vårdslöst. Dels för att det är över en godtyckligt satt gräns, dels för att det är över vad genomsnittet kör och därför anses garantera en olycka. Eller i vart fall garantera möjligheten av en olycka.

  2. dolf skriver:

    ”Notera att detta inte är ett erkännande av att jag i min numera flydda ungdom ägde en slangbella, vilket torde vara preskriberat.” Va, är slangbellor förbjudna?

    Jag hatar dessa förbaskade trafikkameror. Jag brukar argumentera för att hastighetsbegränsningar skulle avskaffas. Det är förarens ansvar att hålla en hastighet som lämpar sig och han är kompetent att hantera. Jag kör typiskt över hastighetsgränser på sommaren när det är fint väder och under angivna hastighetsbegränsningarna när det är snöigt och halt. All skyltning borde vara av informerande natur. Ansvarsfulla förare vet att hålla låg hastighet och vara extra uppmärksamma när de passerar en (skyltad) skola på normal dagtid utan att man behöver ange ett numeriskt värde, precis som de inser att ”skola” saknar betydelse på natten, helger och under sommarlov.

    När jag kom tillbaka till sverige 2008 hade jag inte kört bil på många år (faktum är att mitt körkort hade gått ut 20 år tidigare), när jag efter att ha fixat körkort igen började köra störde trafikkamerorna mig något fruktansvärt. Hastighetsbegränsningarna är generellt sätt alltför låga för mig, jag upptäckte att när jag kör ”naturligt” så lägger jag mig automatiskt en bra bit över angivna gränser. Jag blir tvärtom dåsig och har svårt att koncentrera mig när hastigheten är för låg. Och i början hade jag stora problem med fartkamerorna för när jag var på vägar där det fanns fartkameror ägnade jag mer uppmärksamhet åt hastighetsmätaren än vad jag ägnade vägen och trafiken. Helt kontraproduktivt med andra ord.

    • mats skriver:

      Fartkamerorna är kontraproduktiva av flera anledningar. Jag har i äldre artiklar räknat upp några.
      Trafikstockningarna när ögontjänarna bromsar in
      Panikbromsningar när vissa ser dem för sent
      De som lägger sig 20 km/h under rådande gräns, bara för säkerhets skull
      Suboptimeringen av transportkapacitet
      Tidsförlust, tid är pengar
      Tillvänjning för medborgarna att de inte har något eget ansvar
      Ökad bränsleförbrukning pga ryckig trafik
      osv.

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Dolf, du glömmer att utan fartböter kan socialismen knappast överleva!
    Socialismen bygger på att man måste ha möjligheten att kriminalisera medborgaren, brott och straff Du vet!

    • mats skriver:

      Precis! Plus att det gäller för staten att ge sken av ordning och reda (jämför med byggnads strejk), samt rättvisa.

    • dolf skriver:

      Nejdå, jag glömmer inte. Och bävar för nästa steg, övervakningskameror i köken som ser till att vi delar lika på disk och matlagning.

    • Göran skriver:

      I Sovjetunionen hittade de på brott när brottsligheten blev låg, bara för att visa för medborgarna att staten hade ögonen på dem och att det behövdes lite straffande så att medborgarna höll sig i skinnet.

      Angånde fartkamrer. Använd solskyddet.

      Dessutom vill Transportstyrelsen att alla bilar ska fotas för att sedan kunna kontrollera hur fort man körde mellan två fartkamrer. Det är även bara en tidsfråga innan alla bilar har någon form av färdskrivare.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Jag tror att det är en tidsfråga innan alla bilförare har en ”färdskrivare”.
        Inopererad samtidigt som navelsträngen klipps.

  4. Göran skriver:

    Rickard Falkvinge – hans om grundande Piratpartiet – brukar dra följande historia:

    Varje dag när du åker hem från jobbet med din bil stannar du vid en pub för att inta din middag. Varje fredag åker du till Malmskillnadsgatan i Stockholm för att besöka din mor som bor på den gatan.

    Av detta drar staten följande slutsats. Du är en person som kör bil onykter och utnyttjar prostituerade på fredagar.

    Med abstrakt lag tillämpad på ovan: Gå i fängelse.

Kommentarer inaktiverade.