Jag har ju lovat att avsluta genomlysningen av integritetsutredningen. Här kommer mina avslutande reflektioner. När man kommer till slutet av utredningen på drygt 600 sidor, frågar man sig, hade de inget viktigare att säga?
Den korta sammanfattningen av vad utredningen åstadkommit, är att de vill få bort nakenbilderna på sociala medier. Detta gäller dock endast privatpersoner. Om media med utgivningstillstånd publicerar nakenbilder, i synerhet på kända människor. Då blir det nämligen ett allmänintresse att få se nakenbilder vilket gör publicering försvarbart.
När integritetsbrott ska beskrivas återkommer de alltsom oftast till att det är främst nakenbilder som räknas. Tjuvkikande i sjukjournaler bedöms också som tillräckligt kännbart för den som utsätts för det att borde vara straffbart. Det nämns många andra typer av kränkningar, men de avfärdas som så obetyliga att det är svårt att finna lämpliga såväl bedömningsgrunder som straff. Ekonomisk integritet nästan skrattas bort.
I övrigt har det varit intressant att ta del av redovisningen av juridiska krumelurer. Några har jag nämnt, men jag kan inte gärna börja räkna upp allt här.
Framtiden för Frihetsportalen då? Nej, här ägnar vi oss inte åt kränkningar av namngivna personer eller fult språk. Visst blir vissa politiker kritiserade ibland, men det tillhör politisk opinionsbildning som är tillåtet. Mest ägnar vi oss, både skribenter och kommentatorer, åt att analysera systemfel. Den som kan finna en personlig integritetskränkning i det är en duktig och paranoid konspiratör.
Det är märkligt att tankningssmitares integritet är viktigare än bensinbolagens ekonomi http://www.gp.se/nyheter/ekonomi/bensinbolag-f%C3%A5r-inte-lista-smitare-1.193123