Kännbara konsekvenser.

Idag har Stefan Eriksson skrivit en gästkrönika föranledd av söndagens TV-program Agenda.

 

Så sakteliga tränger sig verkligheten i städernas ”no go zoner” på, och beröringsskräcken hos msm avtar. Alldeles för sent och alldeles för tafatt ges vi en inblick i ”blåljuspersonalens” arbetsförhållanden.

SVTs Agenda gav oss soffpotatisar en fragmentiserad bild av ordningsmaktens strävan att bibehålla en acceptabel livsmiljö i ett förortsområde till huvudstaden. Med känslan av att bevittna en parodi kan jag konstatera att respektlösheten och laglösheten nått en nivå som kännetecknar just de samhällen därifrån människor tvingas fly för sitt liv.
Det här med att ”ta seden dit man kommer” klingar ihåligt i sådana sammanhang som agenda belyste i sitt reportage.
I materialet från ”fronten” förkommer hot och våld från individer som anser sig stå över alla andra och skickade att sätta ramen för hur umgängesformen gestaltas i ”deras förort”.
Polisen kallas till platsen för att försöka stävja de alldeles för höga testosteronnivåerna hos individer som hel klart söker en konflikt där de kan ”mäta” sin kraft gentemot samhället. Jag vet ej hur representativt inslaget är i förhållande till vardagen, men polisens agerande framstod mer som ett pedagogiskt försök att tala vederbörande till rätta.
Påminner i sanning mer om en kurators agerande, än det uppdrag vi med rätta har beställt och betalat.
I anslutning fick politikerna möjligheten att uttala sin oro och syn på det oacceptabla i att ett fåtal kan förpesta tillvaron för människor i en hel stadsdel. Flummeriet blomstrar i och med att inrikesminister Ygeman och partiledade Lööf kommenterar det ohållbara i att blåljuspersonal ansätts av stenkastning och verkanseld av infödda i stadsdelen.
Krav höjs om mer kännbara konsekvenser vid brottslig verksamhet, samtidigt som det framstod som oklart huruvida det är ett brott att kasta sten på ambulansen.
Det föreföll i vilket fall som en samsyn fanns i så bemärkelse att brott skall beivras snabbare, hårdare, och mer kännbart för vederbörande. Där visar det sig att polisens arbete att lagföra brottslingen är ogjort arbete, då rättsvårdande instanser inte hinner med i svängarna.
Jag har ett förslag på vad jag tror skulle vara kännbart och i viss mån också avskräckande som reaktion från civilsamhället då brott av den här karaktären styrks.
I stället för att tilldöma vård inom kriminalvården, skulle ett mått av arbete förmodligen få en och annan slyngel att tänka sig för vilket umgänge han väljer.
Jag tänker mig ett sanktionssystem där ett visst mått av arbete skall utföras, t.ex  naturvårdande åtgärder som dikning eller skogsvägsbygge, där klienten erbjuds själv att bestämma vilken tid arbetet tar i anspråk.
Vederbörande skall själv via sin hörsamhet avgöra om diket skall grävas här i Sverige eller om han hellre vill att det skall göras på den Ryska tundran. Vad viktigt är att vederbörande själv har att välja om denne vill göra arbetet långsamt och invänta tjälen, eller att efter bästa förmåga slutföra betinget.
Att hålla en vakande uppsikt över dessa klienter tänker jag enkelt kan lösas med tillgänglig teknik, och arbetet skall utföras så långt som möjligt från den hemort de anser sig regera över.
Vad tror Ni om det?
Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Kännbara konsekvenser.

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    Vad tror Vi om det? Redan innan Du lägger ut frågan har Du kommit i konflikt med det allra heligaste och mest orubbliga i Sverige, ”facket och socialismen”. Garnityret kommer aldrig att tillåta att någon annan än dessa kan sätta priset på en tjänst eller vara. Mer komplicerat än så är det inte.
    En klen tröst, det finns antydan till sprickbildning i varbölden men allt som skall ut är ännu så länge allt för segt och sprickan för liten. Låt oss hoppas att rännilen blir till en fors och under tiden får vi lita oss till den så kallade ”delningsekonomin”.

  2. mats skriver:

    Även om sådant arbete skulle göra nytta både för marken och ”arbetstagaren”, så betraktas det väl idag som ett ovanligt grymt och omänskligt straff. Att generationer av människor gjort samma sak frivilligt, för att säkra mat på bordet, tas ingen hänsyn till.
    Karaktärsdanande sysselsättningar står inte högt i dagens samhälle.

  3. Göran skriver:

    När jag började läsa artikeln tänkte jag att det är ytterligare ett sådant där naivt inlägg om att det bara är att banka skiten ur dessa ligister så blir allt bra. Det var positivt att det lades ett förslag på slutet som faktiskt inte är helt fel. De flesta av dessa struliga småligister föraktar inte vanligt lönejobb. Får de bara ha ett och bättre umgänge än en bunt misslyckade personer kan de flesta rättas till. Problemet är att tillrättningen inte ska anses vara en belöning utan ett straff. Det finns ingenting som inte säger att ett straff i form av vanligt lönearbete kan övergå till att bli något som individen önskar.

    I övrigt kan man låta invånarna som bor i dessa områden som är trötta på ligisterna bli de som åtgärdar ligisterna. Det är så bekvämt att ropa på polis, social, staten eller politiker och inte göra något själv. Ropen är meningslösa eftersom staten och dess tentaklar inte kan lösa problemen. De gör bra problemen värre.

    • Stefan Eriksson skriver:

      Nej, jag tänker inte alls i termerna lönearbete.
      Jag menar att betinget skall vara oåterkalleligt och att den enskilde skall själv ställas inför valet om att obstruera eller att ”ta ansvar”.
      Jag tror att pedagogiska yttranden, vård i socialtjänstens försorg, och till och med en ”runda” i kriminalvårdens inrättningar enkom tolkas som positivt i vederbörandes CV.

      Lite blåsor i händerna, en del ont i ryggen, och ingen annan att skyffla över skitjobbet till,
      skulle förmodligen kännas som ett nedköp.
      Inget att skryta om i gänget.
      Jag tror det skulle upplevas kännbart för huliganen och kanske få denne att sänka tonen lite.
      De ”yrar” ju själva i gängen om respekt, dags då att samhället visar respekt och vad det betyder. Utan ansvar ingen frihet att själv bestämma.

  4. Errbe skriver:

    Nej det fungerar inte !

    Det som skulle fungera är att utvisa den som kastar sten på polisen till det land han kom från. Utvisning tillsammans med de föräldrar som inte uppfostrat honom till att uppskatta det land de valt att fly till.

    Kastar man sten på polisen, vill man inte vara svensk. Då skall man inte heller behöva vara det, vilket går bra på något annat territorium än Sverige.

    • Stefan Eriksson skriver:

      Nej, det är inte alls säkert att det fungerar, men ganska säkert är ju att nuvarande mått på konsekvenser av huliganism inte fungerar.
      I de här gängen anses ohörsamhet till lagen som en merit.
      Om samhället slår hål på värdet av denna merit, återstår väl inte mycket annat än att gräva lite diken som just en kännbar rekyl för stenkastaren.
      Anarkins förespråkare bör tas ned på jorden, där de tvingas skapa nytta i kontrast till det leverne de för.
      Viktigt är att individen ställs ensam inför uppgiften, utan chans att slippa betinget.
      Visar det sig omöjligt att vederbörande ens tänker tanken att utföra det arbete samhället förväntar sig, då sällar jag mig till skaran som vill att han skall få en ny chans i ett annat land/världsdel.

  5. Bengt Holmgren skriver:

    Jag förstår inte gnället på ordningsmakten. Jag har själv sett att de minsann håller efter folk som inte sköter sig. För några månader sedan blev vi invinkade av poliser längs en mindre väg i Småland som påstod att min hustru (75 år med ett fläckfritt förflutet) kört i 99 istället för i 90. Böter om 1.500:- för dessa sketna 9 km/tim för fort.

    Någon månad senare var hon tvungen att parkera om bilen som stod på gata där nattparkering var förbjuden och ställde bilen på en annan gata på en plats hon bedömde var OK. (detta pga av att jag hamnat på akuten där jag fick tillbringa hela natten för en fall/huvudskada så vi inte kunde lämna som planerat). När bilen skulle hämtas vid ca 11-tiden satt en böteslapp på vindrutan – 1.000:- – parkeringsavgiften var erlagd!. Detta har överklagats då det är helt obegripligt varför det var parkeringsförbud på denna plats.

    Och för en vecka sedan visade det sig att bilen en lördagsmorgon stod med en meter bakända in på en lastplats – 1000:- i böter.

    Nog fungerar ”rättssystemet” – i varje fall när det gäller att inpränta respekt i vanliga laglydiga medborgare för Regelverket.

    Är detta likhet inför lagen? När stenkastare inte grips och lagförs?

    • Samuel af Ugglas skriver:

      Reinfeldt/Batras invasion av främlingar måste ju betalas på något vis! Frågan är, hur stora är avbränningarna?

    • mats skriver:

      Du är ofarlig Bengt, det är det stora felet. Det går att klämma åt dig hur mycket som helst utan att du utgör något som helst hot mot vare sig ordningsmaktens tjänare eller annan byråkrati.

Kommentarer inaktiverade.