För vi har tagit studenten-fy fan vad vi är bra

Dagens Gästskribent ar Stefan Eriksson.
Jo, så kan det låta dessa dagar då en kull  elever vid gymnasieskolan med uppsluppen glädje över prestationen rusar rätt ut i verkligheten. En del av dessa nybakade studenter har faktiskt i siktet att ta verkligheten på allvar, och ambitionen att bygga en solid framtid för sig och sina närmsta. En del har ännu inte riktigt landat på fötterna och behöver något mer av studier för att kunna förverkliga sina egenskaper. En del lär få det svårt att platsa i verkligheten överhuvudtaget, beroende av vilket mått av insikt de hunnit skaffa sig under tiden i skolans värld.
Men sången om hur bra allting är framförs tillsammans med all uppbådad energi som finns efter en hektisk period med fest och fylla. Hur bra livet sedan gestaltar sig, avgörs till stor del hur hon eller han förmår förhålla sig till verkligheten.
Vissa, men inte så många satsar sin kraft och energi på att i stället forma verkligheten för oss andra. De gör tillsammans med andra en karriär inom politiska föreningar med målet att kunna förverkliga verkligheten som de själva upplever den.
”Sommarlovet ” närmar sig också riksdagens ledamöter, där mycket av verkligheten producerats i andan av sann demokratisk ordning. Nu har ju de senaste terminerna kännetecknats av påfrestningar i allt vad verkligheten lyckats ställa till med, sönderfall av eu, flyktingkris, och inte minst DÖ som en blöt filt på de mest ”glödande” av våra makthavare.
Så, i Fredags i ett euforiskt utspel, tillkännagav 5 av de i riksdagen valda partierna att examen har genomförts efter en vansinnigt lång tid av studier gällande en av de minsta beståndsdelarna i verkligheten som vi känner den.
Jag pratar om elektronen som vi har haft så stor nytta av sedan förr-förra sekelskiftet. 
Det var i Fredags jag kom att tänka på studenternas sång; ”fy f-n va vi är bra” , när företrädare för i grunden olika verklighetssträvanden, kom ut ur riksdagen med skutt och språng och förklarade hur de lyckats forma vår verklighet överensstämande med sin egen uppfattning.
Det är bra för att inte säga helt nödvändigt att en riktning pekas ut vad gäller vår framtida energiförsörjning och dess förutsättningar att få vara till gagn för verkliga företeelser som industri, hushåll och transportsystem.
Törs jag hoppas på att överenskommelsen gäller i en överskådlig tid, eller är det bara ett utspel som skall stärka den allmänna tilltron till politikers förmåga att komma överens.
Jag är tveksam, främst med tanken på att insikt tycks saknas om elektronens egenskaper. Den är färglös, luktlös och i stort harmlös då vi lyckats tämja dess framfart till nytta för oss i verkligheten.
Det finns inga blåa, gröna eller regnbågsfärgade elektroner som utgör en så speciell karaktär att de tål olika behandling i hänseendet skatter och subventioner.
Elektronen finns bara i en kulör som vi känner den, och därmed gör politikerna oss en björntjänst i att inte släppa taget om denna, och låta den arbeta för oss, till gagn för samhället.
Att jag som enskild konsument av dessa energibärare skulle ha möjligheten att välja ”färg” på mina inköpta elektroner är (sorry !!!) en utopi som borde städas av förhandlingsborden innan överenskommelser av den här arten.
Att (m) och (mp) säger sig vara överens om förutsättningarna för svensk energiproduktion tar jag med en hel skopa salt, det är helt enkelt för otroligt för att vara sant.
Jag tror mer det är en gemensam utfästelse om att:
”Fy f-n vad vi är bra”
Vad tror Ni ?
Vi hörs vidare hälsar 
Stefan.
Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Gästlistan och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till För vi har tagit studenten-fy fan vad vi är bra

  1. Göran skriver:

    Det är nog som du skriver Stefan att det är klubben för inre beundran som har gjort en uppgörelse utan att bry sig om vad någon utanför klubben tycker.

    Om jag knyter ann till vad som nämns i början av artikeln om att forma sin egen framtid eller andras framtiden. Faktiskt är det så att när jag formar mitt liv då formar jag även andras liv. Skillnaden mot politikerna är att min påverkan på andras liv inte sker genom våld eller hot om våld. Jag må ha en uppfattning om hur andra borde vara vad de borde äta för kost osv. men jag tvingar ingen att göra som jag tycker. I stället försöker jag visa vad som är bra under förhoppning att någon vill härma mig.

    Det går att höra en hel del ungdomar som väljer politik att de vill forma och göra samhället bättre. De borde ställa sig frågan om det är någon som vill det de vill? Det är befängt att en företeelse i Skåne ska appliceras på invånarna i Västerbotten.

  2. akesundstrom skriver:

    Men Inte behövs det väl en hel skopa salt för att svälja påståendet att M och MP är eniga? De dyrkar ju samma växthusspöke och står för samma extrema koldioxidbeskattning! Och dessa två faktorer bestämmer energisektorns förutsättningar, till nära nog 100 procent.

    M agerar dessutom på tvärs mot sina vallöften och sin påstådda ideologi, när man fortsätter att försvara ett planekonomiskt systemfel, som visserligen kortsiktigt gynnar industrin (fortsatt elrea), men till priset av oerhörda samhällsekonomiska förluster och sänkt levnadsstandard. Detta lilla aber har det socialmoderata enhetspartiet SM, nu med stöd även av MP, fiffigt löst genom att via budgetunderskott och minusräntor överlämna notan till framtida generationer. Däri ligger miljöpartiets största svek: det var ju de gröna som påstod sig föra barnbarnens talan.

    Dessa satans mördare, sa Olof Palme, när han använde ett befogat klarspråk om Sovjets invasion av Tjeckoslovakien. Dessa skamlösa hycklare finns det skäl att säga om MP:s nuvarande ledargarnityr.

    • Stefan Eriksson skriver:

      Den var bra Åke! Socialmoderata samlingspartiet (SM) imploderar förhoppningsvis någonstans i mitten av den politiska höger/vänster skalan. Jag gillar att leka med ordens betydelse, så här kommer ett nytt:
      Planeringsekonomi…. Skulle då i den bästa av världar betyda att ekonomin har betydelse redan i planeringsstadiet.

      Motsatsen skulle då betyda ett helt oplanerat tillstånd vad avser framtida ekonomiska konsekvenser.
      Till den ”skolan” hör (Mp) utan tvekan, men att marknadsliberalerna inom (M) skulle kapitulera inför sin egen valmanskår liknar mer ett självmordsförsök.
      Är det så illa? I så fall finns ju bara den grön-röda röran kvar att välja på.

      • akesundstrom skriver:

        Tack för uppskattningen. Jo, SM-alliansen innebär förstås bådas undergång, såvida nu inte de moderata gräsrötterna i tid höjer sina röster och sparkar sin osannolikt okarismatiske och egotrippande boss och hennes lika osannolikt lojala supporters i den kvalmiga högerbunkern.

        Men poängen med din ordlek var svårfångad. Var den tänkt som en kommentar till frågan om nuvärdet av investeringar långt i framtiden?

        Och varför skriver du om ”marknadsliberalerna inom M”, när vi nyss var eniga om att några sådana inte längre finns, utrensade av Bildt, Reinfeldt och nu även av Batra. Alla utom Finn Bengtsson som okänd och underskattad lyckades undvika partitoppens bannbullor.

        Så illa är det, men nog inser du väl att finns annat än den röd-gröna röran att välja på . Att emigrera, rösta på stilige SD-chefen (den enda opponenten och samtidigt reaktorkramare, till någras glädje) eller ropa in greve Wachtmeister på scenen igen – fast i sällskap med ett mer seriöst gäng gamla galoscher. (Jag har föreslagit Mats som lämplig sparring-partner eller i helt egen regi, men han har hittills varit svårflörtad.) Men seriöst: mobilisera de många liberala bloggarna, så är enpartidiktaturens saga all. Entreprenörer är ropet, de behövs inte minst i politiken.

  3. Stefan Eriksson skriver:

    Jag ser inget nu existerande politiskt koalitionsalternativ som skulle kunna bidra med stabilitet, trygghet och framtidstro i sitt regeringsuppdrag. Tvärtom, förhandlingar över ”blockgränserna” resulterar i ett för vanliga dödliga i ett ”misch-masch”, som normalt leder till ett kattrakande om vem som sagt vad i förhandlingen.
    De ”större” partierna” (S) och (M) sågar av den gren de sitter på, en efter en utan inbördes ordning:
    försvaret, utbildning, bostadspolitik, omsorgsfrågan, utrikes relationer, migrantfrågan, och vidare år efter år, decennium efter decennium också frågan om hur vi tillsammans säkrar tillgång på, det för svensk konkurrenskraft så viktiga,,, energi.
    Det är ett brott begånget på bekostnad av kommande generationer som vill bo och verka här.

    Att ett förhandlingsresultat som både (M) och (Mp) säger sig vara fullt tillfreds med är skumt.
    Eller är det så att de ljuger ihop en samsyn som bägge vet inte kommer att leda till något bra? I så fall hoppas jag på en expeditionsministär i avvaktan på demokratiskt valda alternativ.

    Gärna då en med sinne för de ekonomiska förutsättningarna med vetorätt.
    En med sinne för de samhälleliga förutsättningarna med vetorätt.
    En med diplomatiska förutsättningar med vetorätt.
    Kanske någon eller några till, men ordföranden i denna ministär skulle bära titeln;
    Verklighetsminister.
    Hur skulle det té sig tro? Kanske vore något för dig Åke Sundström?

    • akesundstrom skriver:

      I den vitala bloggvärlden finns det väldigt många som skulle passa för rollen som din verklighetsminister. Sant, de flesta är insiktsfulla pensionärer som har åldern som allvarligt handikap. Jag är likväl förvånad över att så få, även bland de yngre, verkar intresserade av att aktivt medverka till fylla dagens uppenbara politiska tomrum och därmed återupprätta Sverige som en sann demokrati. Det är också ett slags svek, kan jag tycka. Varför nöja sig med att skriva dräpande bloggtexter när chansen finns att gör något åt eländet?

      Det förändringsfönstret är öppet just nu, men inte så länge till. För även partistrukturen står på tröskeln till ett sammanbrott och en av verkligheten dikterad tillnyktring. Men att tvingas till något innebär ett inre motstånd som står i vägen för de bästa lösningarna. I brist på helt nya partier, i synnerhet ett radikal-liberalt alternativ, är det svårt att vara optimistisk om framtiden för våra barnbarn. Ska dom få sitt glas öl? – som redan Hasse och Tage undrade.

  4. Göran skriver:

    Det är märkligt att det ens förekommer en diskussion här om att politiker skulle kunna fixa något bra i Sverige. Vid det här laget borde var och en förstå att så inte är fallet, att ur politiker kommer det bara elände. Det spelar ingen som helst roll vilken färg som sitter som regering.

    Vilka skulle väja att åka med en båt eller ett flygplan om kaptenen för respektive farkost valdes från passagerarna som är på farkosten för tillfället?

  5. Stefan Eriksson skriver:

    Åke Sundström hej igen!
    Jag fyller på med lite stoff i ett av mina favoritämne, nämligen energiförsörjning.
    Du kanske redan har läst detta, men ändå;
    http://www.frojdh.se/
    Med vänlig hälsning
    Stefan.

Kommentarer inaktiverade.