Dagens gästskribent är Stefan Eriksson, som förundras över miljöpartiets interna liv.
Under tisdagskvällen sprids nyheten om ”takhöjden” i miljöpartiets kansli. Det visar sig ha blivit trångt om plats i ledargarnityrets tummelplats. Att de upplever sin plats i regeringsställning en aning klaustrofobiskt är ju för en betraktare på avstånd inte svårt att förstå. De företräder en minoritet i regeringen som i sig har mandatet av en minoritet av väljarkåren.
Media rapporterar att Carl Schlyter får lämna sin ordförandepost i EU-nämnden till förmån för…….. ÅSA ROMSON.
Så det kan bli när man inte fogar sig i regeringspartiet Mp och knapptryckarkompaniets grundregel.
När partistyrelsen inom Mp är på ”jakt” med flugsmällan är det väl lika bra och peta ned, peta bort, eller fullständigt mosa dess utrikespolitiska talesman; Valter Mutt.
Han får inte mycket plats inom MSM. Han torde vara allt för frispråkig för andan av konsensus i ett parti som gör allt och lite till för att få behålla en plats på toppen i Svensk demokratur.
Jag frågar mig själv; kan man hoppas på att Mp imploderar i ett krampaktigt försök till sanering bland maskrosorna?
Jag kan inte se en kamp mellan olika falanger inom Mp, men det beror förmodligen på storleken. Mp är numera så marginaliserat i verkligt avseende, att falanger inom ramen för 4% är svårt att se. De är för mina väl använda ögon alldeles för små att upptäcka. Ungefär som knotten som kommer till midsommar; man ser dom inte, men de är likväl en olägenhet för de som vill vistas ute med ”högt i tak”.
Eller är det så att Mp faktiskt upplever denna klimatförändring de så ofta orerar om. Kanske är det ”hett om öronen” och syrebrist där uppe på toppen. Inte svårt att förstå hur paniken sprider sig i miljön där ovan som mer påminner om en brand i bostaden där de boende rusar runt planlöst med tomma brandsläckare.
Kanske är det så företrädare inom Mp ”kvittas” med efternamnet som avgörande grund. Hur många Schlyter och Mutt går det på en Kaplan eller för den delen Romson? Mp griper i varje fall efter delar av den ”nya” väljarbasen, som i sinom tid kan visa sig vara en försäkran för en plats vid grytan.
Men då gäller det att satsa mer på multikulti även om det innebär ett Nato-engagemang tillsammans med Turkiet.
Mp har fått ”biologisk mångfald” på hjärnan, och den biotop de tänkte sig i regering visade sig svårare att kolinsera än förmodat, därav dessa anpassningar till verkligheten.
Vad värre är har Mp lyckats förhala en hel massa beslut som kommer att visa sig viktiga i en framtid. Att inte medverka till ett beslut beträffande vår framtida energiförsörjning borde bestraffas med utvisning på livstid.
Jag tycker mig känna skadeglädje över förfallet inom Mp , skall jag skämmas för det undrar jag ?
En sak har Mp lyckats med om jag förstår det rätt. Man deklarerade att man ville avveckla kärnkraften via höjd effektskatt. Den infördes och nu är avvecklingen på gång. Att inte s gör något är märkligt. Usch…
Tvärtom, effektskatten är ingenting MP behöver skämmas för, snarare en av få insatser värda att berömma. Den infördes som en kompromiss när Löfven & Co vägrade infria sina löften om att kärnkraften skall stå på egna ben, betala sina egna kostnader, även de som bygger på statens åtagande att stå för de enorma summor som står på spel vid stora reaktorhaverier. Dessa risker har inte gått att försäkra sig emot, just därför att konsevenserna är oöverblickbara. Så effektskatten är ingalunda någon ”straffskatt”, som okunniga politiker och ohederliga branschföreträdare försöker göra gällande. Och våra ekonomiprofessorer gör sig genom sitt tigande medansvariga för dessa lögner, så du må vara ursäktad för ditt tankefel.
Till saken hör att kärnkraften i än högre grad subventioneras via den extremt höga och i sak oförsvarliga koldioxidskatten. Du har uppenbarligen inte, i motsats till Mats, insett att svensk kärnkraft är en ekonomisk omöjlighet på en fri marknad med konkurrensneutrala energiskatter.
Vilka subventioner eller bidrag betalas ut till ägarna av kärnkraften?
Kärnkraften betalar försäkring för framtida avveckling och även skador vid haverier.
Det går naturligtvis att driva kärnkraft på konkurrensvillkor. Det krävs bara att el får säljas fritt på en fri marknad och att varje köpare av el betalar vad den elen verkligen kostar att producera. Vill man ha vindkraftel så betalar man vad det kostar utan att få den subventionerad och detsamma för andra energislag.
På den spanska ön El Hiero – som har satsat på vindkraft – kostar elen 7,00 kr per kWh. EU subventionerar den (dvs. vi skattebetalare) med 5,50 kr per kWh och köparen betalar 1,50 kr per kWh.
Irrelevanta invändningar, Göran. Förstår du inte att koldioxidskatten är en subvention till reaktorägarna även om stödet går via ett högre elpris än på en fri marknad. Att vindkraften subventioneras är givetvis sant, men det förändrar inga slutsatser. Bägge alternativen slås ut om energibeskattningen görs konkurrensneutral, t ex via en energimoms, lika för fossila bränslen och kärnkraft, som båda innebär likartad risk- och miljöpåverkan.
Jag citerar den Tyske industriministern tillika vicekansler Sigmar Gabriel om ”energiwende” ;
IRSINN som betyder galenskap på svenska.
En ointressant parallell. Den tyska situationen är helt olika den svenska. Där, men inte här, kan en avveckling börja likna IRSINN. Dock inte ens där om klimatnojan spolas – som väl alla skribenter på denna blogg säger sig vilja. För kärnkraft är ingalunda billigare än kolkraft, eller är det du inbillar dig, Stefan?
Ett väl fungerande näringsliv i Tyskland är bra för Sverige.
Galna förutsättningar där är dåligt för Sverige.
Så långt min parallell.
Jag upprepar den obesvarade frågan: Påstår du att kärnkraft är billigare än kolkraft? Osant i så fall. Att ersätta det förstnämnda med det senare ger ingen fördyring. Att samtidigt stänga båda är förstås inte så välbetänkt, men varför skylla just på Energiwende, utfasningen av kärnkraften. Det är i högre grad en idiotisk klimatpolitik och en hårdbantning även av kolkraften som gör Tyskland fattigare. Hur kan du som klimatskeptiker missa den poängen?
Åke, jag försöker längre ned på listan att få plats för svar till dig,
Med vänlig hälsning Stefan.
Åke! Det nämns här och där om subventioner till kärnkraften men än så länge har jag aldrig sett någon konkretisera dem mer än att de finns men de syns inte. Det är samma sak med koldioxidkonsekvenser och liknande.
Det är inte så intressant vad priset på el blir oavsett produktionssätt utan det intressanta är att konsumenterna betalar vad varje enskild produktionssätt verkligen kostar.
Vad gäller skatter är de ett pyramidspel så de måste hela tiden öka. Då får man hitta på lite trix för att införa dem.
Återigen undviker du klara besked. Du vill tydligen inte ta till dig att kärnkraften är subventionerad via den höga straffskatten på fossila bränslen. Mer konkret än så kan det inte bli. Du ger intrtck av att vara lika blint kärnkraftstroende som professorerna på f d Climate Scam. Eller kanske enbart lyckligt ovetande om prisers och skatters betydelse.
Hur stor andel av den skatt jag betalar när jag åker och tankar bilen går oavkortat som subvention till elproduktion med kärnkraft ?
Det vore ett klart besked!
Eller hur?
Så fungerar det inte, som jag redan försökt förklara, med begränsad framgång tydligen.
Kärnkraftssubventionen uppkommer genom att koldioxidskatten gör det möjligt för reaktorägarna att ta ut ett högre elpris än vid konkurrens på lika villkor.
I min skrift ”Kärnkraften har gjort Sverige fattigare” visar jag (sid57) att CO2-skatten gör det möjligt för kraftbolagen att ta ut ett 25-30 öre högre pris för elvärmen. Däri ligger subventionen.
Ett klart besked! Innebörd: utan CO2-skatten ingen elvärme och enorma förluster för kraftbolagen (stora nog redan nu). Inte så svårt att begripa, Stefan, om du tänker efter en minut eller två,
Du får nog slänga in en kalkyl om du ska bli trovärdig med subventionerna.
Jag tänker:
Försäljningspris-Produktionskostnader = Vinst
Du verkar tänka:
Försäljningskostnad-Produktionskostnad = Förlust
Förlust + Subventioner = vinst
Fattigare blir vi utan väl fungerande elförsörjning till industrin i Sverige.
Det har jag tänkt mycket på!
Vi värderar risker olika. Om värderingarna av de olika risker som totalt sett finns med olika energislag, inkluderat de risker som uppstår vid avbrott i elförsörjningen eller underskott/utebliven dito, finns nog lika många riskvärderingar som det finns människor.
I dessa ”samlade” bedömningar väger vi in miljö (notera, vid helt olika tillfällen så som utvinning, produktion, förbrukning och nedstängning), farlighet (överslag, explosion, nedfallande delar eller annat förenat med haveri av något slag), olägenhet (för mig, för närsamhället, för riket), kostnader för något och allt av detta. Dessutom väger man in sin egen eller andras uppfattning om sannolikheten för det ena eller andra.
Vi kommer till olika slutsatser. Riskvärderingen för klimatet blir för somliga bokstavligen skyhög! vid riskbedömning av olja och kol som bränsle. För andra blir den riskbedömningen obefintlig eller försumbar. För kärnkraft görs andra riskbedömningar. Ofta gör samma människa helt olika riskbedömningar olja respektive kärnkraft. Det kan vara emotionellt, ideologiskt, ekonomiskt eller på annat sätt kunskapligt eller okunskapligt betingat.
Problemet just nu är att stora delar av samhället (politiker, experter, media, allmänhet) gör bedömningen att både olja, kol och kärnkraft är förenat med höga risker, om än av något olika i karaktär. Därför är man beredda att satsa huvudlöst mycket pengar på alternativ som bevisligen inte levererar den energitrygghet man önskar och inte till det pris man egentligen skulle acceptera om alla priser redovisades öppet.
Min slutsats, till både Bengt och Åke, är att dagens svenska kärnkraft är olönsam. Inte minst för att bränslet utnyttjas så dåligt. Den senaste teknologin inom kärnkraft, den som nyttjar dagens kärnbränsleavfall som bränsle, skulle kunna vara lönsam. Men det kräver att dagens (gårdagens) kärnkraft avvecklas. Troligen skulle det inte vara lönsamt att investera i samma effektkapacitet som vi har idag. Hälften kanske? Det beror också på vad man vill göra med vattenkraften, i klartext älvarna, i framtiden.
En sådan omställning kräver både pedagogisk, teknologisk och ekonomisk planering som jag inte kan överblicka mer än skissartat idag.
Det är just det faktum att Mp obstruerar i sitt ansvarsfulla regeringsuppdrag, och underlåter att bidraga till planering för framtiden.
Riskkant värre enligt mig!
Vi är eniga om tänkesättet, men inte om din konkreta- om än försiktiga och hypotetiska – slutsats att ny reaktorteknik ”skulle kunna var lönsam”. Nej, det är en praktisk omöjlighet, därför att – som jag påpekat ett antal gånger – Sverige redan förfogar all den s k baslast vi kan tänkas behöva inom överskådlig framtid (25 år) – i form av befintlig vattenkraft.
Vår kärnkraft är med andra ord ett rent effektöverskott av noll och intet realekonomiskt värde. Och som därför inte heller kostar någonting att avveckla – eller i sämsta fall någon enstaka 5-öring per kWh ifall våra åldrande Concorde-kopior mot förmodan ger täckning för sina RÖRLIGA kostnader. På en fri marknad? No way!
Precis som du är inne på, så tänker jag att det kan bli möjligt med ny kärnkraft om ca 25 år. Den gamla ska tjäna ut, både fysiskt och mentalt/ideologiskt. Den nya ska planeras och villkoras minst ett årtionde.
”Miljöintressena” har idag nått framgång i att rensa små vattendrag från även fungerande vattenkraftverk. Vad är det som säger att de inte går vidare och kräver rivning i större vattendrag? Idéerna finns där redan. Det är ju så spännande att se ett obundet vattenfall i en stor älv. Fem eller tio minuter räcker, sedan blir man trött på oväsendet.
Kanske den framtida miljövården blir kärnkraftens bästa vänner?
Som du säkert vet kan man i en marknadsekonomi aldrig planera på 25 års sikt, eftersom nuvärdet av intäkter så långt in i framtiden är noll. Fram till dessa är tydligen överens. Gott så.
Dock: problemet baslast/topplast kommer att finnas kvar längre tid än så. T o m om 40 år kommer dyr åretsruntel (baslast) som kärnkraft eller kolkraft säkert att vara fel lösning för ett land med så gott om vattenkraft och biobränslen som Sverige.
Jag förstod inte riktigt vilka ”Fram till dessa är tydligen överens”, är. Vilka är ”dessa” och vad är de ense om?
Har vi en marknadsekonomi i Sverige? Liknar ofta Tage Danielssons iblandekonomi, den som fungerar ibland och ibland inte.
Vi har ett politiskt godtycke i detta land, som gör att jag inte är säker på att vi har lika omfattande vattenkraft kvar om 40 år. Jag lever knappast då, så jag får inte veta hur det blev. Om inte godtycket slår till tidigare förstås.
Ett dubbelt skrivfel: ”Fram till dess är vi tydligen överens” skall det förstås vara. Och det bestrider du väl inte? Missar också ett ”att” då och då, har jag märkt. Med en redigeringsfunktion skulle sådana tabbar undvikas, går inte det att tillföra, som på en rad andra bloggar?
De flesta som är emot kärnkraft ser bara på kärnkraften som den är idag. Jag som är för kärnkraft ser på den med nya tekniska framsteg.
Generation 4 klarar av att utnyttja uran 100 gånger bättre än dagens svenska kärnkraftverk. De reducerar även förvaringstiden med 100 gånger. Det är således helt andra och lägre produktionskostnader i kommande generationer. Risken för utsläpp via härdsmälta är dessutom eliminerade.
Dessutom glömmer många bort att en reaktor med torium som bränsle inte har några problem med strålning. Det är faktiskt på det viset att när man började forska för kärnkraft så hade man uran eller torium som alternativ. Politikerna uran. Varför? Det går att göra bomber på uran. Det går inte med torium.
Det behövs ynka 5.000 ton torium per år för att alstra all energi som hela Jorden behöver. Det är mindre än lasten av ett malmtåg mellan Kiruna och Narvik.
Det går även att göra kärnreaktorer så pass små att var och en kan få en i princip. Kanske inte för en villa, men faktiskt för ett bostadsområde, för en fabrik för en by, mindre tätort, en ö, områden som saknar el och inte kan få det på annat sätt än som idag använda fossila bränslen.
Sverige införde en gång i tiden tankeförbud mot kärnkraft. Sverige var bland de främsta på detta område kunskapsmässigt. Ska vi kasta bort ett par generationer kunskaper igen på vindkraft?
Utöver svaret till Mats: Visst är de tekniska möjligheterna bestickande, men det är konkreta investeringskalkyler som fäller utslaget. Och sådana kan inte bygga på teorier eller förhoppningar. Först när generation IV finns i realiteten, som färdiga, välfungerande och kommersiellt gångbara alternativ kan potentialen bedömas. Där är vi inte i dag. Och har du glömt Concorde-läxan, vikten av att skilja mellan det tekniskt möjliga och ekonomiskt förnuftiga?
Fel också att tala om att vi riskerar att kasta bort ”ett par generationers kunskaper”. Dessa forskares och ingenjörers kunskaper finns kvar och kan göra nytta i andra tekniska branscher. Däremot kan man förstå att många kan känna både ilska och sorg över att ha satsat en så stor del av sitt yrkesliv på det senaste halvseklets största felinvestering. Men också en berättigad stolthet över den rent tekniska bedriften att så snabbt lära sig den nya tekniken. För fiaskot var i grunden politiskt: det sorgliga resultatet av Tage Erlanders naiva tro på en av Lenins allra stolligaste teser, den om elkraften som välståndets urkälla.
Vi är förstås ense om svensk vindkraft är ett annat praktfiasko. Elanders efterföljare har ingenting lärt och kastar obekymrat hundratals nya fräscha miljarder i sjön efter de många som slukades av reaktoräventyret. Uppbackade, märkligt nog, av Svenskt Näringsliv. Men dessbättre har de nya kvastarna på Storgatan vänt 180 grader och tillhör sedan denna vecka vindkraftens belackare. Så kan det äntligen bli dags att tvätta Urban Bäckströms smutsiga byk (liksom moderaternas och hela Alliansens)
Svar till Göran:
OK:
Kostnad ,
vid korrekta avskrivningar, på återanskaffningsvärdet och egenbetald försäkringskostnad
ca 65 öre
Intäkt,
vid fri konkurrens ca 20 öre
Förlust ca 45 öre
Subventioner,
via koldioxidskatt och elcertifikat
ca 30 öre
Synlig ca 10 öre
I en s k avvecklingskalkyl skall bara rörliga kostnader beaktas (ca 30-40 öre, inkl dyra ombyggnadskrav) och då kan de bästa reaktorerna överleva några år till.
Sorry, sände av misstag halvfärdig text, ny följer.
Nu är det skicka-knappen som strejkar/försvinner, det brukar lösa sig efter att par omstarter, men inte just nu. Försöker igen om en stund.
Svar till Göran, 14.13:
OK:
Kostnad ca 65 öre per kWh
(vid korrekta, kalkylmässiga avskrivningar, på tillgångarnas återanskaffningsvärde, och egenbetald försäkringskostnad och 6 procents real kalkylränta
Intäkt ca 20 öre
(vid konkurrens på lika villkor)
Förlust, för landet ca 45 öre
Subventioner ca 35 öre
(koldioxidskatt, elcertifikat mm)
Förlust, för ägarna ca 10 öre
I en s k NEDLÄGGNINGSKALKYL skall bara RÖRLIGA kostnader beaktas (ca 30-40 öre, inkl dyra ombyggnader för att klara säkerhetskraven). Det betyder att de allra bästa reaktorerna kan överleva många år till, utan pappa statens kryckor. Men höga renoveringskostnader innebär tidig stängning för de flesta, även med veckans nya energibeslut. Framför allt: Nyinvesteringar är uteslutna innan elpriset tre-faldigats.
Med enbart bokföringsmässiga avskrivningar (accepterad, men felaktig praxis) går grundkalkylen ungefär jämnt upp, utan synliga förluster för ägarna. Vattenfalls blödande finanser beror på helt andra faktorer: felsatsningar i Holland och Tyskland samt i numera olönsam vindkraft (trots de stora subventionsinslaget).
Det viktiga är kalkylprinciperna, medan exaktheten i siffersättningen är av underordnad betydelse
Jag tillmötesgick din önskan om sifferunderlag, men saknar din reaktion. En motfråga: vilken typ av information har du själv utgått ifrån i ditt ställningstagande?
Du och andra kanske ifrågasätter du min uppgift att det kostar ca 65 öre att producera 1 kWh kärnkraftsel. Låt mig tillägga att den uppgiften ganska exakt stämmer med branschens egna bedömningar, t ex rapporter från Elforsk, som anger kostnaden till 54 öre. Men den skillnaden beror på att den senrare uppgiften enbart mäter konstnaden i kraftverket, medan jag – mer korrekt – anger kostnaden inklusive överföringen till kund (elverk eller industri), som ligger i spannet 5-10 öre beroende på avstånd. ,