Tänk dig att du ingår i en skock får, får är ju vad vi brukar jämföra människor i flock med. Vi kan kalla herden för amerikas president. Till sin hjälp har han en vallhund, en juncker. Fåren begriper inte att presidenten och junckern jobbar tillsammans. För de jobbar lite som bad cop-good cop.
Om något av fåren får för sig att förklara för de andra fåren att presidenten och junckern jobbar tillsammans för att få fåren dit de vill, då säger de andra fåren att det är en dum konspirationsteori. Det fattar väl alla att djur och människor inte kan tala med varandra. Då kan de ju inte heller samarbeta!
Människor är snälla, om man bara håller sig på lite avstånd. Dessutom är de långsamma. Med junckers är det värre, de är snabba och far överallt. För ett får är dessutom det värsta man kan göra att lämna flocken. Vi får måste alltid i alla lägen och till varje pris hålla ihop!
Skulle det sedan komma en främmande president, exempelvis rysslands, och ställa sig lite för nära för att se hur det går för amerikanen och junckern, då ska vi springa åt alla håll. För då är det fara å färde!
Att presidenterna i amerika och ryssland samarbetar, det är verkligen en konspirationsteori. Rysslands president har ju en egen flock att hålla reda på. De bräker dessutom på ett annat språk. Visserligen försvinner baggar ibland utan att vi vet vart de tar vägen och det kommer andra baggar hit med spännande idéer och vältränade kroppar. Att det skulle ske i samförstånd mellan presidenterna, det är en ren konspirationsteori, åtminstone om man ska tro på junckern.
Nej, vi får ska hålla oss till det vi kan. Att idissla meningslösa underhållningsprogram på TV. De mer intellektuella av oss kan få idissla infotainmentprogram som handlar om allt som är farligt, gräset vi äter, sjukdomar och ett okontrollerbart klimat. Men vi får har ingen anledning att bli rädda, för presidenterna och junckern kommer att rädda oss!
Mycket slående liknelse. Lika tillämpbar på det som hände i Sverige 1976 -1982 när vi hade borgerlig regering som hade lovat att införa vårdlön eller vårdnadsbidrag i familjepolitiken vid 1976 års riksdagsval. Borgerligheten införde ingen vårdlön under sin regeringstid. I motsats till vad de borgerliga lovat vid 1976 års val så ökades statsbidragen till barnomsorgen från 800 miljoner till 5400 miljarder eller 675 procent. Detta trots att professorn vid statsvetenskapliga institutionen på Göteborgs universitet, Jörgen Westerståhl, tillika Hjalmar Brantings barnbarn, gjorde en undersökning 1979 som visade på att 66 procent av socialdemokratiska väljare hellre ville ha vårdlön än dagis (de ville kunna välja själva). Westerståhl skriver i hans och Folke Johanssons bok ”Bilden av Sverige” : Det är fascinerande att se att den åsikt som omfattas av två tredjedelar av svenska folket, i etermedia är praktiskt taget osynlig”. Detta konstaterande gjort efter ytterligare en undersökning om hur etermedia hanterat barnomsorgsfrågan. Undersökningen av etermedia grundade sig på att de båda forskarna själva hade blivit så förvånade över resultatet i den första undersökningen då de själva trott att alla ville ha dagis, på grund av denna massiva propaganda i
massmedia. Dessa båda undersökningar har sorgfälligt sopats under mattan av Gammelmedia under alla år. Höger + vänster i riksdagen är sant och har varit det sedan dess.
Statsbidragens storlek ovan skall naturligtvis vara 5400 miljoner eller 5,4 miljarder om den procentuella ökningen av statsbidragen skall bli 675 procent.