Demokrati är en bra idé. Att folk ska få rösta om olika frågor och rösta om vilka som ska få företräda dem. Men demokrati innebär inte med någon som helst säkerhet individuell frihet för medborgarna. Det innebär inte heller någon garanti för rättssäkerhet. Inte heller innebär det med automatik något som helst välstånd, eller ens någon fred.
För, ärligt talat, demokratin som princip garanterar inget av det ovan nänmnda. Det enda demokratin garanterar, i bästa fall, är att medborgarna får rösta om det som eliten, (de styrande, de som genom diverse avancemang och val redan blivit utsedda till ledare), säger att medborgarna får rösta om. Därför blir naturligtvis denna elit upprörd när medborgarna inte röstar som den blivit tillsagd.
I Europa är det sedan andra världskriget de som kallas för ”höger” som av eliten stämplas som moraliskt tvivelaktiga. Så när eliten vill smutskasta någon, utan att redovisa några bevis eller sina bevekelsegrunder, så kallas vederbörande för högerextremister. Nu har folket i Storbritannien i ett av eliten annordnat val, en folkomröstning om en enda fråga, bestämt att Storbritannien ska lämna den Europeiska unionen.
Den besvikna eliten kallar naturligtvis alla som röstade för att lämna unionen för högerextremister. Det gäller inte bara eliten i UK utan eliten i hela EU. Eliten i exempelvis Sverige inser att även svenska medborgare är missnöjda med såväl hur EU fungerar, som hur den svenska demokratin fungerar. Så de som vill göra saker och ting annorlunda, i synnerhet om de vill ha mer personlig frihet, stämplas som högerextremister. Den statliga televisionen och radion missar inte ett enda tillfälle att poängtera denna moraliska underlägsenhet hos dem som vill något annat.
Vad eliten i verkligheten visar, är hur moraliskt bankrutt den själv är.
Misstänker att Du läst Rosenbergs uttalande om hur han anser svensk demokrati bör fungera:
http://www.friatider.se/folkomr-stningar-r-ett-slag-i-magen-p-demokratin
Nu är det så märkligt vist inrättat i Schweiz att man kan fråga folket i princip 365+/- 1 dagar om året och det gäller just sakfrågor såväl som personfrågor om jag inte lärt mig fel. Schweiz hör väl till de få länder i Europa som fungerar någorlunda trots att socialisterna ihärdigt gör vad dom kan för att sabotera välståndet i landet.
Schweiz har ett vattentätt system som förhindrar invasionen av bl.a. muslimer eller svenskar. Det heter ”EINBURGERN”. Det får man knappt nämna i svenska media, då blir man stämplad som rasist men GOOGLA gärna.
Lite hjälp på vägen: https://de.wikipedia.org/wiki/Schweizer_Bürgerrecht#Einb.C3.BCrgerung
De flesta människor bli lite eller mycket klokare med tiden. Göran Rosenberg verkar ha en helt annan utvecklingskurva. Å andra sidan ska vi nog se honom som den han är, helt och hållet på maktens sida med totalt förakt för alla andra.
Sant, en demokratisk författning garanterar ingenting. Men lite av skott mot öppet mål är väl ett sådant konstaterande, eftersom debatten inte handlar om garantier utan om skillnaden mellan formell och reell demokrati. Att Sverige är en demokrati bara till namnet och inte till gagnet har vi varit överens om i detta forum – och få statsvetare skulle på allvar bestrida den beskrivningen.
Det betyder att folkstyret har satts ur spel och ersatts av det du, lite opassande skämtsamt, kallar en ”demokratur”, medan jag föredrar klarspråk och använder termer som ”partiapparaternas diktatur” eller en ”parlamentarisk diktatur”.
Men din egen slutsats om ”elitens moraliska bankrutt” har i stort samma innebörd, låt vara att begreppet ”elit” också kan tolkas lite olika. Jag skulle t ex inte inkludera partiägda tidningar i den kategorin, inte heller DN och SvD, som helt klart styrs av korporativa särintressen (i motsats till de tre engelska tidningar som stödde Brexit-kampanjen).
I mina ögon finns demokratins och folkets fiender framför allt i universitetsvärlden, bland professorer och andra lärare i samhällsvetenskapliga ämnen som statskunskap, historia, ekonomi och filosofi. Det är i dessa kretsar, med sitt kunskapsmonopol i politiska ämnen, som cancern har sitt centrum och den kan bara utrotas genom att den politiska styrningen av den högre undervisningen upphör och rektorerna återfår makten.
Ett annat Alexanderhugg i demokratins tjänst vore att införa BESLUTANDE folkomröstningar. Som i Schweiz, Europas i många avseenden mest framgångsrika land. Och som i Brexit-revoltens England, där beslutet att låta EU-frågan avgöras av väljarna, i stället för indirekt av folkets ombud parlamentet togs av en pressad, men också rättänkande, premiärminister. Förvisso kan även folkomröstningar manipuleras av maktapparaten, som bevisades i vårt eget EU-val 1994 och i kärnkraftsomröstningen 1980. Men en lika skamlös indoktrinering som då tror jag inte att någon skulle våga sig på numera. Delvis tack vare Brexit, som radikalt stärkt väljarnas tidigare svaga självförtroende.
Trixet att brännmärka frihetsvänner som extremister, som du oroas över, har också fått sig en rejäl knäck, nu när företagsledare och stora tidningar i England gjort det tidigare otänkbara tänkbart; att revolterna både mot makteliterna och mot vänsterindoktrineringen. Som jag opimistiskt brukar uttrycka saken: SANNINGEN SPARKAR, förr eller senare. Oftast det senare skall villigt medges. Men marknadsekonomier är oerhört stryktåliga och överlever ett halvt sekel i dårarnas paradis.
Återigen Åke, jag föredrar inte att kalla vår fallerade demokrati för demokratur. Jag har gjort det någon gång, för att det är ett vedertaget begrepp sedan 60-talet, använt av bland andra Vilhelm Moberg. Tyckte en skribent av det formatet att det dög att använda i debatter, så kan det duga åt mig med.
Sten-Arne brukar kalla Sverige för Demokraturien. Det är inte det du blandar ihop det med?
Nå, till saken! Visst kan det se ut som straff i tom bur, för de redan vakna. Men för det sovande folket torde det fortfarande vara en obehaglig beskrivning av den verklighet de försöker drömma sig bort ifrån.
Jag håller på att samla på mig lite om Bonniergruppens hantering av Brexit. Kommer nog på fredag.
I det mesta är vi rörande ense. Det finns så mycket i modern politik och beskrivningen av verkligheten att vara kritisk mot, att man har svårt att hinna med och upptäcka alla dumheterna. Än mindre att kontra på allt.
Mats, jag tror du menar att det är svårt att hinna med och upptäcka dumheterna, eller hur?
Självklart! Ibland blir korrekturläsning rätt. rättar det.
Moralisk bankrutt, svårt uttryck. Betyder det att ”moralkapitalet” tryter? I så fall:
Inget att förundras över, då ”eliten” förbrukat större delen av förtroendet på anspelningar om bristande moraluppfattning.
Vi får ständigt höra det omoraliska i att köra bil, äta kött, ja till och med att äga det man själv brukar.
På så vis har begreppet moral och etik överutnyttjats som argument och därmed som allt annat fått vidkännas inflationen i budskapets värde.
”Vargen kommer” ni vet, där till slut ingen trodde på de falska nödropen.
Sensmoralen är att inte överutnyttja åhörarens respons och reaktion på domedagprofetens rop.
Till slut är han bankrutt.
Eller vad tro Ni ??
Du verkar ha gjort den tolkning jag avsett. När man gjort moralisk bankrutt är man moraliskt bankrutt. Den moral en sådan person eller rörelse eventuellt berömmer sig av att ha, är inte längre något värd. Den kan inte längre åberopas som värde när man vill byta till sig andras förtroende.
Hur definieras demokrati egentligen? Det används ofta slarvigt och sätt lika med fria val. Eller bara val. Följande måste vara på palts för att man skall kunna kalla det demokrati:
– En författning som garanterar grundläggande fri -och rättigheter och begränsar politiken.
– Rättsstat. Lagstyre, oberoende domstolar, etc.
– Författningsdomstol som håller politikerna i schack.
– Fria val. Detta förutsätter fri opinionsbildning, yttrandefrihet, föreningsfrihet
Allt detta måste vara på plats för att det skall kallas demokrati. Saknas något?
Och var ligger problemet i Sverige?
Presstöd och statliga media (SvT och SR) är inte förenligt med fri opinionsbildning. Vidare är statliga bidrag till allsköns organisationer inte heller förenligt med fri opinionsbildning. Och chefer för statliga verk som uttalar sig i politiska frågor. Ett aktuellt exempel: Migrationsverkets chef påstår att migrationen inte kostar något (”Hur många av er har fått det sämre?”). Dessutom lögnaktigt. Om det finansieras genom lån så märks det ju inte förrän det skall betalas tillbaka. (http://ledarsidorna.se/2016/07/tid-ar-pengar/)
Några svar på dina frågor, Bengt.
– Sveriges författning innehåller inga direkta begränsningar av politiken.
– Våra domsalar dömer ofta efter opinionsläget. Än värre är det hos myndigheterna i ärenden som inte avgörs i domstol.
– Vi har ingen författningsdomstol.
– Vi har inte fria val. De etablerade partierna får stora belopp skattepengar i partistöd. Vi har en fyraprocentspärr för att komma in i riksdagen. Vi har ett skämt till personröstningssytem.
– Våra stora mediaföretag är via presstöd uppknutna till staten
– Våra högre lärosäten är via systemet för anslagsäskande och forskningsstöd till 90-95 procent beroende av politiska beslut.
Så varken kunskapsbildning, debatt om kunskapsläget eller sakläget präglas av frihet. Opinionsbildning och förslag till politiska beslut blir därefter.
Lite OT kanske men, det här är något jag skulle kunna tänka mig att engagera mig inom.
Spännande att se om det leder nån vart.
http://cornucopia.cornubot.se/2016/07/egendomligt-uppror.html