Liberalismen och klimathotet

Ett grundtema i såväl liberalismen som i frihetsivrande ideologier och filosofier, är att individen är ett eget subjekt och de generella friheterna tillkommer människor. Denna grundinställning har inte vare sig socialismen eller konservatismen. Där är istället ansatsen att friheten bestäms av det kollektiv som sitter på rättigheterna, oavsett detta kollektiv är en fackförening, ett arbetslag, en familj eller en församling. I praktiken avgörs de viktigaste frågorna, även i så kallat demokratiska församlingar, oftast av en enda person i toppen av organisationen. Patriarken eller matriarken.

Liberalismen har aktivt förkastat den ordningen, med blandad framgång. En av liberalismens frihetsidéer är tanken om förnuftsbaserade beslut. Det har nästan blivit ett implict krav att alla beslut ska baseras på logisk analys av fakta vilket förnuftsmässigt leder till rätt beslut. Men man har i jämlikhetsivrandets namn inte lyckats förstå och hantera att inte alla människor handlar förnuftigt.

Även här var David Hume lite av en pionjär när han upptäckte att enbart fakta inte ger stöd för något beslut alls. Fakta kan ge stöd till i stort set vilket beslut som helst, det beror bara på hur man arrangerar och värderar dessa fakta. För att utföra dessa operationer krävs något helt annat än fakta, nämligen en vilja som pekar ut en riktning för beslutet. Om fakta vid en granskning stöder ett beslut i den riktningen, då är det ett bra (förnuftigt) beslut. Om inte, så är det ett dåligt beslut som aldrig borde tas (tagits).

Klimathotet från antropogent utsläpp av koldioxid är inte ett faktum. Det är en teori som inte stöds av tillgängliga fakta. Det finns vissa indikationer eller extrapoleringar från andra fakta som ger visst stöd för teorin. Men sammantaget alla relevanta fakta så finns inget vetenskapligt stöd för teorin om klimathotet. Därför finns naturligtvis inte heller något förnuftsbaserat stöd för några som helst åtgärder för att motverka klimathotet.

Här har liberalismen helt missat en viktig del av sitt politiska uppdrag. Man har inte krävt en komplett redovisning av fakta och inte tillräckligt väl brukat förnuft i analysen av påståenden kring klimathotet. Istället för att tänka fritt och individuellt har man sprungit med massan i en riktning som pekats ut från toppen, FN.

En sak som möjligen förblindat liberalerna i frågan, är att enskilda och företag kan tjäna pengar på klimathotet. Det kan vid hastig blick likna ekonomisk frihet att tjäna pengar på vad som helst och i detta fall på en helt ny och oprövad marknad. Ett mycket spännande perspektiv för en liberal. Men vad man i så fall missat är att hela denna marknad är konstgjord och skapad av en genomreglerad politik såväl nationellt som via interntionella konventioner. Det vill säga att klimatotets marknad(er) är själva antitesen till liberalismens ekonomiska frihet.

Det här inlägget postades i Frihet, Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Liberalismen och klimathotet

  1. Göran skriver:

    Det är totalt omöjligt att definiera vad som är ett förnuftigt beslut. Och det är precis det man måste lära sig att inse. Det finns beslut som jag anser vara hundra procent förnuftigt medan någon annan eller många andra anser vara hundra procent oförnuftigt.

    Det är således omöjligt att välja en ledare som ska ta förnuftiga beslut åt alla andra. Sedelärande kan faktiskt vara att titta på sagan om de tre små grisarna som byggde olika hus. Låt säga att de demokratisk skulle ha röstat om vad för hus de skulle ha byggt baserat på ett demokratiskt förnuftigt beslut. Det kunde då ha blivit att alla var tvungna under våld eller hot om våld att bygga ett hus som vargen kunde riva det och äta upp dem.

    Vad som är förnuftigt kan vi inte veta när vi tar beslutet utan endast när vi ser utfallet av det. Således är det direkt farligt att pådyvla stora grupper förnuftiga beslut.

    Ansluter jag mitt resonemang ovan till hur liberalism har hanterat klimatfrågan så är hanteringen mer eller mindre på en politisk nivå vilket gör att det förnuftiga för politikerna är att hantera frågan om klimatet på sådant sätt att de även i framtiden får röster. Det är i mina ögon inte vidare förnuftigt. Så…

  2. Åke Sundström skriver:

    Ett frågetecken inför sista stycket. Möjligheten att tjäna pengar på klimathotet har förvisso intresserat en del företagare som gynnats av högre skatter på fossila bränslen, framförallt kärnkraftsbolag och försäljare av värmepumpar. Men inom politiken eller bland liberaler i gemen har de argumenten inte alls haft den lockelse eller betydelse du antyder. I stället handlat det om ren och skär populism och godhetshyckleri, med folkpartiet i spetsen och de övriga förment borgerliga partier som ryggradslösa anpasslingar. Att liberaler kunnat missa att ”denna marknad är konstgjord”, som du helt riktigt skriver, är inte trovärdigt. Gösta Bohman sparkade ut de klagande kärnkraftsdireketörerna och deras ombud. Det är Bildt och Reinfeldt som släppt in dom i stugvärmen igen – samtidigt som den senare fingerfärdigt fiskade LO-röster genom att kalla näringslivet ”ett särintresse”. Nej, här handlar det mer om taktik och person än om ideologi.

    I övrigt bör väl noteras, att de ursprungliga skillnaderna mellan liberaler och konservativa inte längre märks så mycket av i konkret svensk politik. Inte minst sedan de senare avvecklat försvaret och allvarligt försummat en annan tidigare favorit, rättsstaten.

    • mats skriver:

      Jo, ordet möjligen är ett frågetecken. Min kritik kvarstår, liberalerna har inte förmått balansera på den knivsegg deras ideologi mejslat fram.
      Det är långt fler företag och branscher än de du nämner som applåderat klimathotet. Tänk bara på hur ordet ”klimatsmart” använts i all upptänklig reklam.
      Ett exempel vi haft uppe tidigare är Scania, som är en duktig motorutvecklare, de ser hårdare regler från staterna i världen som ett sätt att bli av med konkurrenter.

      Att det är personer som inte förmår tänka klart är givet. En ideologi är bara en samling principer som inte tänker själva.

      • Åke Sundström skriver:

        Visst, vi är båda kritiska mot allt detta klimatsmarta och ”hållbara” som florerar i reklamen. En eller annan låter sig säkert imponeras, men de stora vinsterna i klimatnojans kölvatten görs i energibranschen, där företag mer konkret gynnas eller missgynnas. Inte sant?

        Mångsekelgamla ideologier förlorar i relevans om de inte aktivt företräds i dagens politiska liv. Det är svårt att spåra några tydliga filosofiska länkar mellan Adam Smith och socialliberaler/halvkommunister som Bengt Westerberg eller Birgitta Olsson. Allt blir till Potemkinkulisser och Orwellspeak. För halmhattarna och även för dagens vilsna, vänstervridna moderater betyder frihet slaveri! Vad bryr sig Batra och hennes nya bunkergäng om borgerlig, liberal eller konservativ ideologi?

    • Göran skriver:

      Var och en kan göra ett eget socialt experiment. Gå på en fastighetsmässa eller en industrimässa. Det kommer att vimla med skyltar om klimatsmarta val etc. Fråga personerna i montrarna om de tror på det de annonserar. Jag brukar göra det. Svaren är oftast att de inte tror på det, men det ingår i själva konceptet.

      Ta bara ISO 9000-märkning i alla dess former. De flesta konsumenter har inte den minsta aning om vad det handlar om och tror att det har med kvalitét att göra. Ack så fel de har. Kvalité är en totalt subjektiv uppfattning precis som ett förnuftigt beslut är det. Men nu finns märkning och då hakar man på den eftersom den ingår i konceptet.

      Samma sak gäller i stort för alla förbaskade märkningar som finns idag. De ingår i konceptet. De flesta som har en märkning har dessutom inte den minsta aning om vad den innebär. Prova att fråga. Ställ lite kritiska frågor. De kan bara vad märknings-försäljaren sade till dem. Något mer än det har de aldrig undersökt.

  3. Sten-Arne Persson skriver:

    Den franske filosofen Voltaires bevingade ord: ”Vanligt sunt förnuft är inte särskilt vanligt” är nog det som ofta är problemet i vårt samhälle eftersom de flesta tycks vara omedvetna om detta faktum.

    Ett utdrag nedan ur mitt sista svar i NA-debatt 2015-10-15 till LRF-toppen, kan vara ett exempel på hur bra det kan vara att känna till innebörden i detta bevingade ord.

    //Vem är det som förorsakat det svenska jordbrukets katastrofala ekonomiska läge om varken staten eller LRF-toppen är inblandad? Det verkar bildlikt vara som i antiken, när kuriren kom från slagfältet med dåliga nyheter, då slog man ihjäl kuriren. När jag presenterar officiell statistik från Jordbruksverket och EU, som LRF-toppen inte gillar, då försöker ni komma undan genom att låtsas som den inte finns. Tre gånger har ni försökt. Första gången i december, när jag skrev om EU-statistiken, blev jag avfärdad med: ”osakliga påhopp och konspirationsteorier av Sten-Arne Perssons modell, förtjänar inte mer uppmärksamhet än så…”.

    Andra gången den 2/4 försökte ni att glida undan kritiken genom att rikta den mot era medlemmars bristande förmåga genom att skriva: ”Det finns lantbruksföretag som går bra. För att öka attraktionskraften och få in människor med nya idéer i branschen är det angeläget att visa. Svenskt jordbruk har i grunden en stor potential”. Detta är bara en omskrivning av LRF-toppens mantra ”de som klagar på lönsamheten är bara dåliga företagare”.

    När jag kommer igen tredje gången den 16/9, så tror ni fortfarande att ni har tillräcklig trovärdighet för att lura era medlemmar och svenska folket, när ni påstår att jag ägnar mig mer åt löst grundade rallarsvingar än åt seriös analys och argumentation, medan Helena Jonsson och Per Willén påstår sig använda sitt sunda förnuft. Detta får mig att minnas vad den franske filosofen Voltaire sa: ”vanligt sunt förnuft är inte särskilt vanligt”. //

    Jag fick inget svar på detta sista inlägg. Bättre fly än illa fäkta kanske var ett ordspråk de hade snappat upp?

    Efterskrift
    Kort uttryckt är situationen sådan att jag hittat officiell EU-statistik i Finland för drygt två år sedan med svensk text som visar att vårt svenska jordbruk har sämst lönsamhet i EU av de länder som varit medlemmar från 1995 eller tidigare. Statistiken har redovisats årligen långt innan vi lurades in i EU. Jag har misslyckats att få ut statistiken från Jordbruksverket, Näringsdepartementet. LRF försöker t.o.m. få läsarna att tro att statistiken inte finns. AV VILKEN ANLEDNING?

    Om någon är intresserad av hela debattmaterialet så kan jag skicka detta på fil.

    • Göran skriver:

      Hur kan det komma sig att lantbrukare vill ha något att göra med LRF? Jag tror att det har att göra med att lantbrukare känner sig kidnappade mer eller mindre av systemet. Det finns en rädsla att bli av med försörjningen om man mopsar mot systemet.

      Vi konsumenter måste hjälpa dem att slippa undan kidnapparna. Jag ser det som ett distributionsproblem. Från lantbrukaren till konsumenten utan att det minsta lilla bidrag behöver lyftas.

      En dröm skulle vara om folk på landet hade medborgargarden som gick ut på att så fort någon myndighetsperson sätter sin fot på någons gård så slänger man ut dem. Det skulle nog bara räcka med att myndighetspersoner känner så stor olustkänsla att besöka en gård att de kommer fundera kraftigt på att byta jobb. Nya formen av ”no go zones”. Fast de ska naturligtvis kallas för frihetszoner.

      • Sten-Arne Persson skriver:

        @Göran
        Tack för ditt understöd! Du är inne på helt rätt spår. Våra lantbrukare har hög medelålder och är hårt ekonomiskt pressade trots att de har ålderspension, men ack så liten. Deras barn har utbildat sig och flyttat till storstäderna för att kunna försörja sig och få dagisplats för sina barn och lön för sina arbetsinsatser så att de kan betala hyran och bilen. Ta över gården kan de inte då lönsamheten är obefintlig. De kvarvarande lantbrukarna skulle mosas på fläcken av djurskyddsterrorn och polisen om de deltog i några protestaktioner sådana som Du förespråkar.

        Däremot skulle konsumenterna bli motiverade att skydda våra lantbrukare om de förstod hur fort svälten kan slå till. Med dagens obefintliga svenska livsmedelsberedskap finns det ingen mat i affärerna redan efter ett par dagars elavbrott. Polisen kan inte stoppa bilbränderna i våra städer ens en gång. Hur ska de då kunna bekämpa sabotage på elledningarna som går fram till våra storstäder genom de glesbygder där man knappt sett en polis i tjänst på de senaste 10 åren?

        Drivmedelsbristen kommer också att bli akut ganska snart om importen stoppas. Det innebär i det korta perspektivet att det även om det finns mat så finns det inte bränsle för att distribuera maten.

        Vad beträffar drivmedel så stjäls det så mycket diesel på våra lantbruk idag så att man har ofta bara en 400 liters tank som man åker till macken och tankar upp när det behövs. Efter kriget i början på 50-talet när hästarna byttes ut mot traktorer skaffade man ofta en 5 000 eller 10 000 liters tank som då kunde räcka till 2 till 4 års förbrukning. Civilförsvaret hade även stora bränsleförråd i bergrum av beredskapsskäl. Idag tror jag inte att det finns några sådana lager kvar vad jag vet. Vi hade även beredskapslager av gödselmedel, och stora lager av matkonserver. Jag tvivlar på att dessa lager existerar idag. Det är dags att tänka till och inse att lantbrukarna är viktigare för folket än en falsk och bondehatande gammelmedia. När jag var på skattekurs hos min branschorganisation i mitten på 80-talet så satt mina kollegor som var nya bekantskaper för mig och klagade på att det var så svårt att få betalt för sitt arbete. Jag var nästan ensam som arbetade med lantbruksdeklarationer i sällskapet. Så jag frågade hur tror ni att jag har det då, som bara har lantbrukskunder? Alla tittade medlidsamt på mig, som om de skulle få ta del av historier som var vida besvärligare än deras egna problem. Döm om deras förvåning när jag talade om att jag inte hade förlorat en krona på mina kunder under de 25 år som jag hade varit verksam. Hakan ramlade nästan ner i knäet på dem. Till dags dato har alla betalat de fakturor som jag skickat ut. Bönder är som regel hederligt folk, det är värre med en del av deras egen branschorganisations toppfunktionärer.

    • Samuel af Ugglas skriver:

      Sten-Arne,
      99,5% av befolkningen fattar inte vad Du pratar om och intresserar sig överhuvudtaget inte för producenternas problem. Tyvärr, tyvärr!
      Möjligtvis kan man komma ett litet steg på väg om man talar om för konsumenten att ”statens kostnadsandel” i en liter mjölk troligtvis ligger uppe omkring 85% av priset på en liter i handeln. Därför blev förmodligen Christer Mueller, ICA handlaren i Eldsberga nertystad av självaste skatteverkets chef eller hans hejdukar. ChM hade nämligen lovat att avräkna leveranserna av mjölken till hans butik med pålägg av 1Krona + moms som skulle betalas direkt till hans bönder runt Eldsberga som levererade mjölken. Så har lantbruksmedia förmedlat löftet.
      Någon får gärna motbevisa mig om dom törs. För socialisterna en ytterst pinsam fråga framför allt för att produktions villkoren är så olika bland bönderna inom EU.
      Sten-Arne är på helt rätt spår men socialisterna kommer att hävda att det är ett rättvise/jämlikhetsproblem som naturligtvis måste lösas med andra åtgärder. Bland annat därför är EU dödsdömt som politiskt projekt.

  4. Sten-Arne Persson skriver:

    Kommentaren flyttad till rätt tråd/ Mats

Kommentarer inaktiverade.