Anledningen till att jag började fundera på denna serie är att jag läser boken Frihetens klassiker, utgiven av Timbro 2003, med Mattias Bengtsson och Johan Norberg som redaktörer. Ofta är det korta kapitel med utdrag ur något som kända och mindre kända tänkare skrivit. Trots att kapitlen typiskt är 3-5 sidor långa hinner jag bara med två innan jag somnar.
Jag har läst idéhistoria och liberalismens frihetliga ansats tilltalar mig. Ändå slocknar jag. Det borde inte vara så, men det säger en del om liberalismens problem med att nå ut med sitt budskap. Jag noterade för många år sedan att vara liberal, det är att balansera på en knivsegg. Det gäller tydligen inte bara den moraliska balansen, utan även hur budskapet presenteras.
Filosoferna presenteras i en i huvudsak kronologisk ordning efter när de levde. Det innebär i en del fall att de skrifter som presenteras inte kommer kronologiskt efter publiceringsdatum. Det kan vara bra att vara uppmärksam på.
Det som kan sägas startade liberalismen och kraven på frihet handlar om pengar, ekonomisk frihet. Det är Smiths osynliga hand, statens återhållsamhet med lagstiftning, kallat laissez-faire. Det hade tidigt visat sig effektivt för att allokera resurser och leverera produktion. Historien har helt enligt planerna visat om och om igen att ekonomisk frihet ger önskan om ökad välfärd utrymme att utvecklas.
Men hur har liberalismen försvarat individens frihet? Den är väl ändå viktigare än pengarnas frihet? Vi ska titta på det.
Liberalismen är ett förhållningssätt, ett värn för den enskilda individens värde och rätt. Till skillnad från många andra -ismer utlovar den inget lyckorike runt knuten och samlar inga skanderande folkhopar. Liberalismen var drivande bakom demokratins genombrott men hotas nu av starka krafter som söker makt med demokratin som redskap – men utan respekt för enskilda.
Johan Norbergs inledande exposé ”Liberalismens historia” finns här
http://www.timbro.se/pdf/JNInledning.pdf
Även förordet finns på nätet.
Det känn som om vi är tillbaka på 1600-talet igen. Det visar även på vilken enormt dålig historieundervisning vi har i de svenska skolorna och även vilken dålig historisk skolning svenska lärare har.