Nu har han väl tappat koncepterna fullständigt, som ser svenskarna som livegna? Låt oss analysera. Den svenska statsskulden är relativt låg jämfört med övriga eu-länder. Å andra sidan är de svenska medborgarna hårt skuldsatta. Som ni säkert minns så är den som är satt i skuld icke fri. Vad kallar man det när någon för sitt uppehälle är tvungen att lita till sin herres gunst och man inte tillåts ta med sina pengar obeskattade när man flyttar?
Vi tittar åter igen på Grundlagen, närmare bestämt RF 2 kap.
7 § Ingen svensk medborgare får landsförvisas eller hindras att resa in i riket.
Ingen svensk medborgare som är eller har varit bosatt i riket får fråntas sitt medborgarskap. Det får dock föreskrivas att barn under arton år i fråga om sitt medborgarskap ska följa föräldrarna eller en av dem.
8 § Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövanden. Den som är svensk medborgare är även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna det.
Vid första anblick ser det bra ut. Vi är fria att både lämna Sverige och återkomma, utan att förlora vårt medborgarskap. Men, svensken är som sagt i allmänhet skuldsatt. Studielånen är numera livslånga, tidigare avskrevs det belopp som fanns kvar vid pensioneringen. Skattesystemet är konstruerat för löntagare med standardiserat avancemang i lönegraderna, trots att pensionssystemet numera med ökad ålder ger avtagande utdelning för avancemang i lönegraderna. De pengar man betalar in till pensionssystemet som ung är vid pensioneringen mer värda än de pengar man betalat in året innan pension.
För den som är egenföretagare och därför reglerar sitt företags vinst genom det egna uttaget av lön kan två fall av konfiskation av pensionsmedel inträffa. Det ena, som inträffar lite för ofta för många företagare, är att de betalar in till pensionssystemet men hamnar under tröskelvärdet och därför inte får några pensionspoäng alls för det året. Pensionspengarna blir konfiskerade. Det andra, som inträffar då och då, är att det gått ovanligt bra eller man kanske rent av sålt hela eller delar verksamheten med vinst. Då betalar man en stor summa till pensionssystemet, men hamnar lätt över den andra tröskeln och får inga pensionspoäng för de extra pengar man betalat in. Det övervärdet blir också konfiskerat. Man kan begära att få sin vinst fördelad över flera år om man jobbat länge för att bygga upp det värde som realiseras vid ett enda tillfälle. Det ger en mer rättvis skattefördelning mellan åren. Även då dras pensionspengar för de år man gör en jämkning, men man får inga pensionspoäng alls för en jämkad skatteinbetalning! Rena rånet alltså.
För den som är i arbetsför ålder med attraktiva yrkeskunskaper går det ofta bra att flytta till de flesta länder. Men för den som är nära pension eller redan är pensionär blir det svårare. Inom EU får man självklart flytta som man vill enligt fördragstexterna och man får sin svenska pension med sig. Man betalar då svensk skatt på pensionen, med undantag för Frankrike om jag förstått saken rätt. Där betalar man fransk skatt. Inom EU får den som har låg pension, till exemepl före detta egenföretagare, även med sig garantipensionen.
Men flyttar man till ett icke-euland förlorar man garantipensionen. Dessutom betalar man fortfarande 20% i svensk skatt, inklusive begravningsavgift. Inte ens om man säger upp sitt svenska medborgarskap och svär på att aldrig någonsin återvända slipper man undan denna beskattning och avgift. Eftersom pensionen och pensionspoängen är personliga, om än med viss koppling till statens budgetläge, så borde man vid permanent utflyttning få hela pensionen med sig ograverad. Men så fungerar det inte för livegna svenskar.
”Men, svensken är som sagt i allmänhet skuldsatt”.
Vilken form av skuldsättning förutom rent privat skuldsättning har politikerna åsamkat medborgarna genom offentliga åtagande som inte drabbar ”staten” men väl medborgarna. Hypotetiskt, om Sverige kommer på obestånd kan politikerna inte belastas med skuld utan endast medborgarna?
Jag har svårt att se en kriminell politiker är en av ”oss”!
Grundfrågan är förstås varför staten skall bestämma över våra tilläggspensioner? När en fri marknad, som vanligt, sköter den saken långt mer effektivt och rättvist. Hög tid att återvända till det som tidigare var borgerlighetens helt korrekta lösning: grundskyddstanken. En låg allmän pension något över existensminimum. Men låta medborgarna själva skaffa sig tilläggspensioner, om de så önskar. Precis som före tvångspensioneringen, ATP.
Det skulle förstås hjälpa om ”forskarna” talade klartext om ATP som en (i reala termer) jättelik förskingring av medborgarnas pengar, i synnerhet de lågavlönades: personer med få pensionspoäng får i dag ungefär samma summa per månad som den som ingenting alls betalat i ATP-avgift. En konfiskation jämförbar med hyresregleringen, även om den senare varit en ännu större samhällsekonomisk katastrof.
Fast ingen vågar ju diskutera den skandalen heller, så återigen ser vi hur en förment intellektuell, men korrumperad, elit fungerar som maktens hovnarrar, dårskapens möjliggörare och medborgarnas näst värsta fiender (skurkligan toppas förstås av sju ansvariga partierna). Så sant, Samuel, en sjuklöverpolitiker är absolut inte ”en av oss”.
Sveriges ”obestånd” är inte heller, som du antyder, enbart hypotetiskt, utan en realitet – fast väl kamouflerat med hjälp av riksbankens gratispengar och SCB:s förfalskade BNP- och prisstatistik. Men dagens väljare går fria, det är framtida skattebetalare som får reda upp konkursboet. Det politiskt mest anmärkningsvärda är att miljöpartiet, som tidigare sagt sig tala på barnens och de oföddas vägnar, numera går i spetsen för sveket mot kommande generationer.
Ja, pensionssystemet är sjukt dåligt. Så dåligt att det bara kan införas via tvång. Inget försäkringsbolag skulle få några kunder att tala om, med dessa usla villkor.
Själv tillhör jag förlorarna, eftersom jag drabbats såsom Mats beskriver som egen företagare. Får inte ut ens hälften, om jag ens får det, av vad jag borde ha i pension.
Det går inte att publicera en längre kommentar, så jag är tvungen att dela den. Resten nedanför denna…
Ingen svensk idag under 45-55 år kommer att få någon pension från staten om eländespolitiken fortsätter som de senaste 40 åren, och som de senaste åren galopperat käpprätt åt helvete. Större delen av våra pensionsinbetalningar vi tvingats/tvingas pröjsa har staten/politikerna redan förskingrat. Utgående pension betalas av inkommande skatter. De kommer inte från redan inbetalda medel. Inget privat pensionsbolag tillåts göra så, för det vore rent bedrägeri, men staten gör så; storbedragaren
Om vi istället för statens usla pensionssystem för svenskar, förutom politikerna som har högst oskäliga pensionsförmåner, hade fått behålla pengarna och satsat dem privat, skulle de flesta ha 3-4 Mkr på pensionskontot när det blir dags. Nu har vi ingenting av dessa pengar, utan vi är bara rånade, samt har ett vagt löfte om att vi kanske får något när det är dags…
Åke och Risto, lite tråkigt är det att ni bekräftar min bedömning att de folkvalda har svindlat folket i decennier. Man kunde ju ha hoppats att det bara var jag som tolkat saken fel.
Samuel har nog rätt i att sjuklöverns politiker inte är en del av folket, our peers som man på engelska säger om nationer som styrs av det egna folket.
Du skämtar förstås om vad ”man kunde ha hoppats”. För egen del hade jag, skämt åsido, hoppats på en minidebatt om en avstalinisering av marknaden för pensionsförsäkringar – som en av många metoder för att komma till rätta med det du kallade den nya svenska livegenskapen (och jag beskrev som en gigantisk konfiskation). Jag kan ana att vi är eniga om att en fri försäkringsmarknad är att föredra framför dagens tvångssystem, men visshet är bättre än gissningar, inte sant?
Exakt vilka summor det handlar om är mindre intressant än principen, men Ristos 3-4 miljoner på ”pensionskontot” ligger definitivt i underkant.
Jo, vi är helt eniga om att fri försäkringsmarknad vore att föredra. Jag har skrivit om det för några år sedan. Då föreslog jag även att det bör vara tillåtet att pensionsspara i andra kapitalplaceringar än aktier och obligationer. Exempelvis metaller, fastigheter eller något annat som man själv tror behåller sitt värde.
Jag kunde väl gissa det. Och så länge nu staten skall tillåtas fortsätta att styra över denna marknad har du givetvis rätt i att begränsningen till aktier och obligationer bör överges. Fast ett befriande Alexanderhugg är förstås att föredra.
Du gissar att min uppskattning med 3-4 miljoner på ”pensionskontot” definitivt ligger i underkant. Vad grundar du det på?
Jag grundar min uppskattning på hur mycket man/jag normalt skulle, enligt min gissning (är 65+) avsätta till pension i ett fritt samhälle. Där ingår att när man är ung satsar ingen/få stora pengar på pension, utan på familj. Nästan inget avsätts självklart för pension…
Som mest har jag kunnat spara 10 lakan/månad. Men det var under enstaka år och få är ens i närheten av det, utan det handlar om hundralappar. Det måste till en nära sjukt förräntning av sparpengar för att överskrida det!
Jag noterade bara att avkastningen på 3-4 miljoner kronor ger en pension som efter skatt täcker existensminimum, inte mycket mer. Få skulle vara nöjda med ett sådant utfall.
Men som jag också påpekade: det viktiga är principen om enskild beslutanderätt kontra statligt tvång och på den punkten är vi tydligen ense.
Till saken hör att fria marknader leder till högre reallöner. När samtidigt de statliga pensionsavgifterna bortfaller skapas utrymme för att av avsätta stora belopp i privata pensionsförsäkringar. De senare ger regelmässigt bättre avkastning än statliga pensionsfonder, som i högre eller mindre grad tar (eller ibland tvingas ta) hänsyn till politiska önskemål.
Ja hur många gånger har man inte hoppas att man skulle haft fel. Det är uppmuntrade att se hur många seriösa tänkare som söker sig till din blogg. Det skulle vara intressant att träffa hela gänget och spåna om var roten till det onda befinner sig, och hur man skulle kunna minska de destruktiva krafterna i vår arma värld.
Ännu en imponerande utredning av skatte- och pensionseffekter som jag, till dels, inte ens haft anledning att överväga trots att jag har en bokföringsbyrå. Mina kunder är jordbrukare som oftast inte har marginalskatteproblem. Deras problem är lönsamhetsproblem som visar sig i statistiken över jordbrukarhushållens inkomster som visar att hela 82 procent av jordbrukarhushållens inkomster, i medeltal, kommer från inkomst av tjänst.
Andra problem är Sveriges, sedan lång tid, höga beskattning av låga inkomster bl.a. oförsvarligt låga grundavdrag vid beskattning än våra konkurrentländer. EU-statistiken visar att vi ända sedan vi kom med i EU 1995 och fram till nu, i medeltal, har haft den sämsta lönsamheten av de 15 medlemsländer som varit med längst i EU. Senare års, ständigt ökande kostnader på grund av kontrollavgifter och vitesförelägganden av alla slag. Förelägganden om att byta ut avloppsanläggningar till stora kostnader utan att kontrollera behovet i form av mätresultat på befintlig anläggning. Nu senast krav på elektronisk personalliggare vid byggnadsarbete på näringsfastigheten trots att bredband saknas på många håll, samtidigt som frisörer och tvätterier i tätorten får ha manuell personalliggare. Sist men inte minst detta rättslösa hanterande av det så kallade djurskyddet som pågått sedan Astrid Lindgren förnedrades med en ny djurskyddslag i
80- årspresent av Ingvar Carlsson 1988. Det är inte konstigt att det vi har mindre än 4 000 mjölkgårdar kvar i landet.
Utöver ovanstående kan påminnas om vad Riksrevisionsverket kom fram till redan 1989. ”Jordbrukets lönsamhet är så dålig att det inte borde finnas några bönder kvar. Priserna skulle behöva höjas med fyrtio procent för att de skulle få full ersättning för arbete och kapital.”, skrev RRV-utredaren Bo Sandberg
I dagens ”Gomorron Sverige” i TV1 diskuterades Riksrevisionsverkets nuvarande status av bland andra Peter Wolodarski där han kraftigt kritiserade RRV. Det var ju bra. Det hade ju varit bra om
han eller hans företrädare på DN någon gång också hade belyst den FADN-statistik som årligen tagits fram av EU gällande medlemsländernas lönsamhet i jordbruket. Ingen Svensk massmedia har, vad jag vet, på eget initiativ publicerat FADN-statistiken under dessa 20 år som Sverige varit medlemmar.
Den långvariga och styvmoderliga behandlingen av Sveriges bönder från riksdag och regering tillsammans med de korporativa organisationernas toppar, som fungerar som stater i staten påhejade av miljömuppar och djurrättsaktivister, helt understödda av SVT och TV4 samt övriga politiskt korrekta gammelmedia med DN i spetsen har snart tagit ifrån svenska folket sin inhemska matförsörjning.
När räntorna stiger riskerar de högt belånade s.k. rationella gårdarna att tvingas sälja sina gårdar. Risken är stor att Sverige i det läget råkar ut för landgrabbing d.v.s. att utländskt kapital köper upp rubbet som blir till salu. Svenska staten kan inte hindra landgrabbing då man genom EES-avtalet 1992 avsade sig rätten att stoppa utländska förvärv av fastigheter och andra naturresurser. LRF tillstyrkte i sitt remissyttrande att lämna ut våra naturresurser på världens spekulationsmarknad utan att ha tillfrågat Länsförbunden. Men det var en bonde som var handläggare av remissyttrandet, Fredrik Bonde. Var det handläggaren tillsammans med Bo Dockered som tog beslutet att ge bifall till att göra Sverige till en bananrepublik?
Om landgrabbingen blir ett faktum i Sverige får de utblottade bönderna som byggt upp det rationella jordbruket i Sverige bli mer eller mindre livegna drängar till de utländska eller inhemska kapitalägarna som din rubrik anger. Hoppas vi slipper uppleva detta elände.
Hur är det med baggbölerilagen?
Kan ett utländskt bolag köpa privat mark här i Sverige?
Sen kan man undra vilka det är som kan tänka sig köpa mark här?
Jag är tveksam till att de eventuellt nya ägare kan tänka sig att bruka marken.
Ukraina lockar nog mer i så fall.
Personligen tror jag att ju fattigare vi blir desto mindre intressanta blir vi för omvärlden.
Men jag tror att fler Danskar och Tyskar kommer att köpa billiga sommarstugor och gårdar här.
Vad det de du menade?
Ärligt talat vet jag inte vad jag ska tro. Jag kände bara lite behov att delge lite lantbruksekonomisk historia.
Det lobbas ju för närvarande för att Aktiebolag skall få köpa jordbruksfastigheter. Detta öppnar dörren för de stora elfanterna Monsanto och andra. Då är baggböleriet, eller det som är värre än så, här på allvar.
Denna speciella farhåga är nog lite överdriven, Sten-Arne. Att Monsanto skulle vara intresserade av att köpa svenska lantgårdar verkar inte så sannolikt, med den dåliga lönsamhet du själv berättar om. Problemet är inte ägarformen utan EU-medlemskapet (jordbrukspolitiken mm) och vår egen framtidsimperalistiska ekonomiska politik med nollräntor,världsextrem klimatnoja och andra egentillverkade systemfel, inklusive en grotesk byråkratisk klåfingrighet.
Nog är väl nollräntan den största pensionstjuven av alla?
Tack, riksbanken.
Det kan förefalla så, Anders, men det är en synvilla. Kortsiktigt har nollräntan tvärtom gynnat pensionsbolagen och AP-fonderna – via stigande aktiekurser och obligationsvärden. Men detta guld blir ganska snart till sand när realräntan normaliseras, som den måste, inom kort.
Den långsiktigt dominerande pensionstjuven är i stället de felinvesteringar som politiskt styrda AP-fonder medverkat till; 12-reaktorprogrammet är ett av många exempel.
.
PS. Och låt oss inte glömma att ATP var ett rent politiskt projekt, med syftet från SAP:s sida att inkludera tjänstemännen i sin väljarbas. Det lyckades ganska bra ett par decennier, fast till priset av ett svek mot medborgarna i allmänhet och de egna kärnväljarna i synnerhet; personer med låga löner och få pensionspoäng. DS
Ja nog för de småföretagare som byggt upp sitt företag genom att leva enkelt och därmed kunnat redovisa låga inkomster. Samtidigt har man med hårt arbete byggt upp ett betydande kapital i sitt företag. Tanken har varit att pensionera sig genom att sälja företaget och kunna dryga ut den dåliga statliga pensionen med att leva på bankräntan på nettovärdet av företagsförsäljningen. De kan känna sig bestulna på den sortens pension, liksom alla andra som valt att lägga undan pengar på banken för att trygga sin ålderdom. Dessa pengar har bankerna nu lånat ut för en ränta under 1 %. Unga inte ont anande människor som man i framtiden gör livegna genom att höja räntorna och sänka amorteringstiden för.
Tar man sedan bort EU-stödet helt så kan det internationella storkapitalet till en billig penning kalasa på Sveriges jordbruksfastigheter.
Alternativt skulle Sveriges riksdag med nuvarande besättning kunna komma på tanken att lösa in de konkursade jordbruksföretagen för en spottstyver för att på sikt uppnå sin kommunistiska dröm att förstatliga jordbruket.
Hoppas jag har hundra procent fel. Men skamgreppen på jordbrukarkåren har, under min aktiva tid, varit många och sådana att jag kan vänta mig vad som helst .
Fast kan vi inte vara överens om, Sten-Arne, att det är en lika stor eller kanske än större orätt, att vanliga inkomsttagare med låga pensionspoäng har fått sina inbetalade pensionsavgifter konfiskerade?
Låt oss undvika att ställa olika minoriteter av förlorare mot varandra utan gissla den politik och de beslutsfattare som inte bara stulit alla dessa pensionsmiljarder utan dessutom, via lånebubblan, tvingar våra barnbarn att betala notan för den gynnade majoritetens överkonsumtion.
Åke,
Jag vet inte riktigt vad som fått dig att tro att jag vill ställa olika grupper som drabbas av pensions- orättvisorna mot varandra.
Jag vill verkligen att pensionerna skall vara så rättvisa det bara går. Jag ville bara beskriva ett fall av orättvisa bland alla andra.
Vi är nog överens om det mesta som jag har kunskap om. t.ex. tror jag på goda grunder att Du är lika irriterad på att mödrar och fäder som inte anlitat samhällets barnomsorg blir orättvist behandlade vad beträffar utebliven vårdlön, pension, m.m. Fast du inte skrivit detta. Så visst delar jag din uppfattning av även de tankar du delgivit ovan.
Jag är allergisk mot orättvisor precis som jag uppfattat att Du är.
@Sten-Arne,
Jag förstår din frustration.
Men jag är tveksam till dina farhågor.
Det jag tror, är att vi kommer att drabbas av är en form av ointresse.
Tänk lappland fram tills Linné gjorde sin upptäcktsresa där.
Ungefär så tror jag det blir.
På trakten här hemmavid är Danske bank en av de större jordägarna, kanske inte officiellt, men de är de som sitter på pantbreven, som möjliggör investeringar i jordbruket överhuvudtaget.
Skogen till fastigheterna har redan skördats, och där finns mycket lite att ”hämta”.
Därav blir det som Sten-Arne så väl beskriver, att jordbrukarinkomsterna är i huvudsak något annat än lön för arbetet hemmavid.
Risken finns att som Samuel uttrycker saken, då ”mattemplen” gapar tomma, ja då om inte förr lär vi oss värdet på livsmedel.
Nja, nog kommer förekomsten av råvaror fånga intresset också för eu,s Lappland.
Människorna som lever där betraktas förmodligen bara som ett problem om de inte frivilligt anammar livegenskapen.
@Stefan,
Är det bättre med dagens paragdim där Stockholm gör exakt det du befarar att Bryssel kanske gör i morrgon?
Vem tillhör tillgångarna eller resursrena? För det första existerar inte en tillgång eller en resurs förrän någon skapar den. I de flesta fall måste någon eller några investera för att tillgången ska skapas. Vad spelar det för roll vem som skapar resurs? Huvudsaken är väl ändå att den skapas.
Många gnäller över att resurser i Sverige tillhör svenskarna och inte utlänningar. Men om svenskarna inte kan tillverka resurserna, ja, då existera de inte ens. Vad är det för skillnad om ett utländskt företat eller ett svenskt företag bryter malm i Sverige? De som tillfaller staten tillfaller på samma villkor oavsett om företaget är svenskt eller utländskt. Hur många av er som läser denna blogg har någonsin fått en check från staten där det står att det är utdelning på gruvbrytning i Sverige som är gjord av staten? Hur många av er har fått en check av staten som avser din del i det statliga företaget som såldes. Jag tror inte det blir något ja i svar. Inse att ni inte äger en enda del i något av de pengar staten har konfiskerat från er.
Dessutom. Om man idag skapar resurser så att det inte finns några resurser att skapa om låt säga 250 år, vem har då rätt att skapa alla resurser idag så att de som lever i Sverige om 250 inte kan skapa några resurser?
Du för ett resonemang om ägande som jag inte riktigt är enig med. Det är visserligen klassiskt (Locke), Men jag och många andra anser att man kan äga tillgångar utan att först ha bearbetat dem. Man kan se det som en lagertillgång av råvara.
När Lappland kommer på tal kan vi ju påminna om att samerna hävdar äganderätt till landet och att svenska staten olagligt ockuperar marken samt utvinner eller säljer deras tillgångar. Tillgångar som de själva aldrig bearbetat.
Miljömupparna menar att skogen inte brukas medan den växer, när den sedan gallras eller slutavverkas så förstörs tillgången. För de ser bara den övergående biotopen som en tillgång.
Det finns svenskar som får/fått betalt (engångsersättning) för gruvbrytning/intrång på sin mark. Men det är fickpengar i sammanhanget och inte förhandlingsbart. Staten bestämmer allt.
Anders,
Jag befarar att i Sverige kommer både Stockholm och Bryssel aspirera på rollen som herre över den livegna allmogen.
Övertydligt resultat i Storbritannien och omröstningen där om var makten skall koncentreras.
Skottarna valde Bryssel, i förhoppningen att slippa London.
Så svaret på din fråga blir ; ”pest eller kolera” illa nog vilket som.
Kommunalt självstyre sägs det ibland- vilket skämt?
Göran,
Jag tycker jordbruksnäringen besitter en verklig resurs i form av land och kunskap oftast förknippat med den trakt de känner.
Jag tycker det är ”vanskligt” att avhända sig den tillgången till spekulativa aktörer med ingen eller mycket liten anknytning till verksamheten.
Riskkapitalbolag ser oftast inte längre framåt än till nästa kvartalsrapport och det passar inte ihop med att bruka resurser. Det blir istället ett missbruk, som föröder möjligheterna att i en framtid kunna finna utkomst från dessa tillgångar.
I Sverige finns det ca 75.000 medborgare som teoretiskt är kapabla att producera livsmedel till befolkningen med en viss uthållighet. Scenariot att dessa inte längre är förmögna att producera livsmedel utan ansvaret har övertagits av ”tjänstemän” och andra självutnämnda organisationer som sitter på kommuners plan och byggkontor och miljö och hälsoskydds d.o. länsstyrelsernas märkliga förvaltningar m.m. Det händer väl aldrig säger 99% av befolkningen som endast ser livsmedlen i mattemplens hyllor och som ständigt utsätts för kritik för att varorna inte är svenska nog. Vad händer när producenterna inser eller blir tvingade att tala om för befolkningen att vi inte längre vill ”betala” för att förse svenska folket med livsmedel? Kommer alla dessa horder av tjänstemän kunna producera livsmedel för att Sverige skall överleva. Man ryser vid tanken.
Vad är livegenskapen mot den systematiska konfiskationen av egendom och andra tillgångar?
Det socialistiska så kallade skyddsnätet lär skall vara en garanti för att livsandarna kan upprätthållas men inte att medborgaren får behålla sina tillgångar. Stölden pågår dagligen och stundligen och medborgarna är glatt införstådda med systemet år fortleva och märker ingenting.
Tack Mats för att Du avslöjar den socialistisk uselheten. Lögner, bedrägeri och stölder.
@Sten-Arne: Jovisst tycks vi i huvudsak vara eniga, även om familjepolitiken. Jag ville i trådens ämne bara varna för ett alltför ensidigt fokus på en viss grupp, i ditt fall glesbygdens i dag hårt trängda lantbrukare, när många löntagare drabbats av liknande orättvisor. Men också peka på EU:s jordbrukspolitik som en större bov i sammanhanget än våra svenska skatteregler. En mer generell analys, inte mer än så.
@Mats: Är det fortfarande omöjligt att fixa det tekniska problem, som gör det omöjligt i ett riktat svar sända ett så pass kort genmäle som ovanstående?