I SvD har LRF och Skogsägareföreningen med rätta ifrågasatt svenska ämbetsmäns opartiska hållning angående ägande och äganderätt till jord och skog. Skogsstyrelsens generaldirektör, Herman Sundqvist, svarar bland annat följande:
”Låt mig göra det klart en gång för alla: Skogsstyrelsen ifrågasätter inte äganderätten. Skogsstyrelsen misstror inte Sveriges skogsägare. Vi ser inte enskilda skogsägare som ett hinder för statlig styrning. Tvärtom.”
Jag kan inte uttolka det som annat än att Skogsstyrelsen ser det som en enkel och rättfärdig uppgift att styra det privata ägandet av jord och skog. Där avslöjade nog Sundqvist mer än han tänkte sig.
Vidare säger han:
”En bärande del i skogspolitiken är sektorsansvaret vilket bland annat innebär att det finns en politisk förväntan att skogsbruket ska ta större miljöhänsyn än vad lagen kräver.”
Det verkar stämma rätt bra med vår inofficiella grundlag.
1 kap. Statsskickets grunder
1 § All offentlig makt i Sverige har utgått från folket. Folket kommer aldrig att få den åter.
Den svenska folkstyrelsen bygger på ofri åsikt, obildning och på allmän och lika trötthet. Den förvekligas genom representation och preliminärt statsskick och genom kommunalt vanstyre.
Den offentliga makten utövas under lagarna, eller den senaste modetrend som makthavarana tagit till sig. Eller andra nycker och infall som statsråd och statens ämbetsmän föredrar.
För den som vill ta del av en mer nyanserad global debatt om ägande av mark rekommenderas denna norska artikelserie i tidskriften Nationen.
Allt sedan EU-medlemskapet 1995 har svenska byråkrati, landets verkliga makthavare genom tiderna, betraktat allmogen (som röstade bort den svenska byråkratins maktbas och överlät makten till byråkratin i Bryssel) som förrädare. Och bedrivit ett ”kallt inbördeskrig” mot allmogen.
Detta uttrycks på flera olika sätt.
Ett är att i alla lägen obstruera mot demokratiska principer.
Som detta med äganderätten.
Det lyser igenom i allt – om man är observant så ser man det.
Ett flagrant uppror mot makten i Bryssel är motviljan mot att implementera regelkrav och grundläggande rättsprinciper som präglar det europeiska samarbetet.
Då svensk rättstradition skiljer sig från kontinental tradition!
Vi har/har haft en ”rättspositiv” juridisk tradition medan man söderut har Naturrätten som princip.
Skillnaden blir enorm för allmogen…..
Och för byråkratin!
Tyvärr har allmogen usatts för en intensiv propaganda från en alltmer självsvåldig byråkrati så folket/allmogen tror nu mera på allvar att våra problem är skapde i Bryssel.
Så är det inte!
Svensk byråkrati obstruerar hela vägen, alltfrån lokala kontrollanter till HD:s högsta jurister.
Ingen sköter sitt jobb! Eftersom ingen har ansvaret för landets framtid.
Politiken, som borde utföra kontrollen av förhållandet till Bryssel, har abdikerat och sysslar med sängkammarfrågor eller burkiniproblem.
Så anarkin är egentligen total.
Jag minns ju att svenska ämbetsmän låg i krig med folket långt innan anslutningen till EU. Men du kan ha rätt i att det förvärrats. Att ingen sköter sitt jobb längre har blivit smärtsamt tydligt. Svenska myndighetspersoner verkar numera ha åtta veckors semester, för det går inte att få tag i någon ansvarig mellan midsommar och kräftpremiär eller mer.
Sant, anarkin är total. Men vari de stora konkreta skillnaderna mellan EU:s rättsprinciper och Sveriges består finns det kanske anledning att i korthet precisera. Då blir det lättare att följa din argumentering.
I grunden står Sverige inför ett fortsatt sammanbrott.
Det började med stormaktens fall när den östra delen av stormakten blev ryskt. Eller kanske rättare sagt lierade sig med sin kulturella bas, ryssen…
Medan västra delen blev en del av den engelsktalande imperialismen.
Två faktorer bromsade fallet ett tag. Bernadotte och Välfärdsstaten.
Båda dessa faktorer är passerade….
Så nu fortsätter fallet för nationen Sverige.
Då inget gemensamt kulturellt och politiskt kitt finns.
En svår ekonomisk kris grundad på vår extrema upplåning kan medföra utförsäljning av det enda som idag håller ihop nationen, malmen och vattenkraften…
Och sedan är kaoset totalt.
”Då inget gemensamt kulturellt och politiskt kitt finns.” Bra uttryckt! Jag har börjat plita på en text om det.
Rätt om det saknade kittet.
Men varför kalla vår upplåning ”extrem”, när USA, Japan, Italien och många andra har ännu större skuldbubblor att montera ner? En förenkling också att beskriva malmen och vattenkraften som det enda som i dag håller ihop nationen. Sverige lär finnas kvar även om malmen i Kiruna tar slut. Vattenkraftens roll är också våldsamt överdriven: det så kallade vita guldet har inte nämnvärt påverkat vårt välstånd. De bokförda vinsterna har mest bestått av inflationsluft – och sådan är svår att leva på i det långa loppet. Man kan nog tvärtom anse att de förstörda älvdalarna varit ett alltför högt pris att betala för något av så marginell ekonomisk betydelse.
Det mest uppenbara var ett klagomål från Bryssel till ”de högsta svenska juristerna” (HD) där man undrade om (översatt till svenska av just HD) ” de högsta svenska justisterna inte förstod att enskilda mål i Euroapdomstolen var prejudicerande och skulle implementeras i hela den svenska lagboken. För att skicka ner varje problemmål för test skall inte vara nödvändigt.”
Eller något sådant.
Jag blev så överraskad av den texten att jag inte lagrade den för framtida bruk…
(Jag hittar det inte igen)
Rent chockad allstå.
Så illa är det!!
Så länge Herman Sundqvist uppbär sitt furstliga gage och är delaktig i nomenklaturan är det lätt att haspla ur sig flosklerna om den imaginära egendomsrätten. Han har ju betalt för att göra det.
Skogen och marken den växer på är en resurs som stater och ngo,s avser att lägga handen på.
Strategin är övertydlig; gör enskilt ägande till en plåga och ett hopplöst åtagande.
Alla medel är tillåtna för att nå målet med att få kontroll över skogens resurser.
Rödgardisterna i statlig förvaltning väljer sitt offer med omsorg; lättare att ”söndra och härska” där den enskilde markägaren redan är ”nere på knäna” under tyngden av destruktiva pålagor.
I samma takt som staten föröder förutsättningarna för den enskilde skogsägaren försvinner de miljömål som samma stat förment säger sig värna.
Om Henrik följer med mig och ”rensar” lite dike för hand är jag beredd att tänka över min åsikt, innan dess känner jag ingen samhörighet med densamma.
Jag kan tänka mig att som gentjänst följa med Henrik till hans kontor ett par dagar för att få insikt om vad han håller på med, men det är väl föga troligt att han medverkar till att motverka misstron på detta enkla sätt.
För övrigt tycker jag att staten borde ta sig en titt till de marker de redan äger, och ägna sitt intresse för dessa.
Oj, det blev fel här!
Henrik som jag skriver om skall vara Herman.
Ursäkta mig!!
Angående ”sociala fällor”, tillit (och ryssen!) har Bo Rothstein skrivit en del, t. ex ”Sociala fällor och tillitens problem” (2003). Inledningen finns här
http://www.ipd.gu.se/digitalAssets/1288/1288198_27.pdf
För övrigt kan man påpeka att Martin Moraeus skrivit en del om detta med äganderätten på sin blogg.
Herman Sundqvist, generaldirektör för Skogsstyrelsen, som vi vid tillsättandet trodde skulle bli en bra partner till skogsägarrörelsen, är i mina ögon en besvikelse. Sundqvist säger i ett debattinlägg: ”Att dagens skogsbruk – där familjeskogsbruket står för halva skogsmarksarealen – drivs med miljöhänsyn som går längre än vad lagen kräver är därför helt i linje med den svenska skogspolitiken”.
Men fortsätter: ”Att ha förtroende för vad någon gör står inte i motsats till att det som görs kan göras bättre. Skogsbrukets effektivitet, lönsamhet, naturhänsyn, hänsyn till upplevelsevärden samt jämställdhetsarbete är alla områden där det fortfarande finns förbättringspotential. Hur skulle skogsbruket kunna fortsätta att utvecklas om det inte fanns en förbättringspotential”?
http://www.lantbruk.com/debatt/skogsstyrelsen-har-stort-fortroende-skogsagarna
Det kallar jag snömos!
Skogsbruket och Sveriges skogsägare har alltid varit på framkant och stått för utvecklingen helt själva, där myndigheten knappt hjälpligt stått till pass om ekonomiska medel till äventyrs funnits tillgängliga. Årliga fackmässor, typ Elmia i Jönköping, där allt vad Sundqvist efterlyser ovan har funnits representerade och organiserade genom enskilda initiativ och möjligtvis någon representant från myndigheten.
Skogsägareföreningarna Södra, Mellanskog och Norrskog var samlade i dagarna under temat klimat och hållbarhet på MellanskogsElmia för att debattera ”Förtroendeglappet i skogen gör det svårt att nå målen”, där man bland annat konkluderar:
”Nu hotas äganderätten av myndigheter som stoppar brukande utan att ägaren kompenseras, av att Skogsstyrelsen vill tvinga sig in i skogsbruksföretagens ledningsprocesser och av att vem som helst kan komma att ges möjlighet att ha synpunkter på var och hur skogsbruk ska bedrivas”.
Resten av debattartikeln hitta du lättast i denna länk.
http://www.lantbruk.com/debatt/fortroendeglappet-i-skogen-gor-det-svart-att-na-malen/?utm_source=Newsletter&utm_medium=Link&utm_campaign=From-newsletter
Om nu Skogsstyrelsen inte längre misstror skogsägarna, så kan ju kravet på avverkningsanmälningar slopas. För detta krav infördes ju just p.g.a. saknat förtroende för hur skogsägarna skötte sin skog.
Det är alltid svårt numera att svara i trådarna så jag tar kommentaren här.
Ja, skillnaden mellan svensk lag och Bryssels är ju i princip bara småskare som Naturrätten och den svenska Rättspositivismn. Men bryter man ner det i detaljer så visar det sig vara fullständig anarki. Myndighteran har utveckalt, ihop med förvaltningsrätten, en egen taktik där svenska medborgare, helst utan utländska kontakter, blir helt annorlunda behandlade än andra EU-medborgare. Trots att vi egentligen skall leva under samma principer. Mest beronde av att ”svenska höga jurister” inte sköter sitt jobb och skriver om svensk lag så det stämmer med de gemensamma EU-reglerna. Trots att de (HD) fått märkliga påpekanden om detta. Så märkliga att detta måste ha satts i system av svensk juridik…
Man följer inte ens de gemensamma reglerna om att redovisa nya regler i Bryssel så att felaktigheter kan ändras. Man har dröjt så länge med en del konstigheter att det torde bli dyrt för staten om det bleve uppdagat och ersättning till felbehandlade skulle ersättas – enligtde system som Bryssel satt upp. Ja, det är närmast ett haveri som bara det förstår som varit med an inse…
Att skog, vattenkraft och malm har betydelse för svensk ekonomi måste väl vara klart då vinsten tas ut där huvudkontoret ligger. Vilket mestadels är i Stockholm…
Förövrigt är massor av skattefinansierade jobb placerade där, utöver intäkterna från råvarukällorna.
Kopia från välrenomerade Skogsforum:
Ännu en av dessa äganderättens mörkermän får breda ut sig i både text o bild o film i AftonPRAVDA och berätta om hur eländigt allt blivit när människor får äga skog.
http://www.aftonbladet.se/svenskahjalta … 3351189.ab
Som ni ser i länken så är han förstås en svensk hjälte då han räddar skog från ägare. Han varnar också kraftfullt för vad som händer om vi inte kan hålla fingrarna borta från skogen, citat:
– Det är inte bara du, jag och samhället här och nu som ska leva av naturen på vår jord utan också kommande generationer och djur och växter. En planet med väl fungerande ekosystem är troligen civilisationens räddning inför pågående och kommande klimatförändringar, säger han.
Länsstyrelsen som arbetsgivaren ifrågasätter Sebastian Kirrpu engagemang på fritiden som aktivist nörd där han med stolthet berättar och gör allt för att sätta dit skogsägare:
http://www.publikt.se/artikel/arbetsgivaren-ifragasatter-hans-engagemang-18849
En kortad version :
Och Sebastian Kirppu har fått först en, och sedan ytterligare en, skriftlig tillsägelse från sin arbetsgivare, Länsstyrelsen i Dalarnas län. Det pågår en maktkamp i och om skogen.
Nu har chefen bett honom om en fullständig lista på vad det egentligen är han håller på med – när han inte är på jobbet.
Den som jobbar statligt får inte göra vad som helst på sin fritid. Men trots flera tillsägelser från arbetsgivaren vill Sebastian Kirppu inte sluta engagera sig mot avverkningar av skyddsvärd skog.
Semester eller inte – Sebastian Kirppu har fått arbetsgivarens ögon på sig. För en statligt anställd får inte göra vad som helst på sin fritid. Lagen om offentlig anställning sätter gränser också för den lediga tiden.
Det första brevet från personalenheten damp ned hos Sebastian Kirppu efter att han skrivit en rapport för Naturskyddsföreningen i Rättvik om Ore skogsrike. Enligt arbetsgivaren uttalas slutsatser i rapporten som strider mot myndighetens, och det föreligger därmed en risk för förtroendeskada. Den andra tillsägelsen kom när han omnämnts i en ledare i Expressen, som fått rubriken »Fatal inkompetens på Skogsstyrelsen«. Där berättar han hur han upptäckt rödlistade arter i ett område som Skogsstyrelsen godkänt för avverkning. Men journalisten hade lovat Sebastian Kirppu att inte skriva ut hans arbetsplats, utan låta honom uttala sig som privatperson. Så journalisten fick be länsstyrelsen om ursäkt och förklara att han hade brutit sitt löfte.
Och Sebastian Kirppus arbetsgivare anser alltså att han – eventuellt – riskerar att skada förtroendet för länsstyrelsen.
Och tills vidare fortsätter Sebastian Kirppu sitt hemmajobb. Han börjar ofta vid datorn. Den som vill avverka skog i Sverige behöver nämligen anmäla det till Skogsstyrelsen, minst sex veckor före avverkningsstart. Det är den tidsluckan som myndigheten har på sig för att inventera skogen och därefter ge klartecken – eller stoppa det hela, på grund av särskilda skyddsvärden. Men enligt Sebastian Kirppu hinner Skogsstyrelsen bara inventera några få procent av alla avverkningsanmälningar.
Och där kliver han själv in. På Skogsstyrelsens hemsida scrollar han regelbundet igenom listan över avverkningsplanerade skogar. Särskilt noterar han anmälningar från de skogsbolag som är miljöcertifierade och alltså har egna löften att leva upp till. Sedan går han till hitta.se och drar sig över områdena med hjälp av satellitbilderna.
– Redan där kan man ju bli lyrisk!
Gammelskogarna får honom att zooma in. Skogarna med sin karaktäristiska mörka färg, trädkronor i olika storlekar och oregelbundenheter i växtlighet och mättnad.
– Till dem åker jag ut! Det är något helt annat än unga skogar, som är stamtäta och jämna som salsgolv i jämförelse.
Utrustad med kniv, kikare, lupp och kamera kartlägger han området: åldersbestämmer träden, räknar död ved och högstubbar, samlar information om rödlistade arter. Hittar han sådana anmäler han det till Skogsstyrelsen och hoppas få till ett avverkningsstopp.
Enligt honom själv har hans kartläggningar stoppat avverkning av tusentals, kanske tiotusentals, hektar naturskog. Han ser stolt ut.
Hur kan arbetsgivaren staten tillåta att den anställde på sin fritid ränner runt och djävlas med befolkningen/skogsägarna. detta är inget samförstånd eller frihet under ansvar.
Länsstyrelsernas enheter för naturvård är en skyddad verkstad där flertalet bokstavskombinationer finns representerade. Alla utom IQ förmodligen.
Den här mannen lider helt klart av sin överaktiva livsstil, och borde i den bästa av världar erbjudas kontraktsvård så långt från inflytande som möjligt.
Jag har träffat liknande fall av ligister på frigång från anstalten,, förlåt,, länsstyrelsen.
Kan vi tänka oss en polis som på lediga stunder är med och slåss och jävlas på fotbollsmatcher?
Ge honom sparken!
Äganderättens egendomsskydd och Näringsfriheten är starka grundbultar i Sveriges grundlag och övergripande alla andra lagar och regler. Egendomsskyddet finns tydligt definierad så att ägaren ska känna sig trygg med att lägga ner pengar och arbete på sin egendom. Då kan och vill också de flesta
Egendomsskyddet regleras i artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Europakonventionen gäller som svensk lag och har inkorporerats genom lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Av artikel 1 i det första tilläggsprotokollet följer att varje fysisk eller juridisk person ska ha rätt till respekt för sin egendom samt att ingen får berövas denna annat än om det sker i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser. Bestämmelserna i Europakonventionen får också anses innebära att staten har en positiv förpliktelse att se till att rättigheten skyddas mot kränkningar utförda av andra privata rättssubjekt. Detta sker framför allt genom att utfärda lagar som skyddar mot tillgrepp av egendom och som ger möjlighet att få tillbaka egendom som har frånhänts ägaren olovligen.
I en rättsstat ska markägare inte behöva föra en ständig kamp till försvar av egendom eller sina ägodelar. Ett grundläggande ansvar för rättsstaten är att hjälpa individen att skydda sin egendom enligt grundlagen och Europakonventionen.
Staten har alltså ett ansvar när rätten till skydd för egendom hotas genom åtgärder från andra privata intressen som inte är staten.
Äganderättens princip utmanas när områden utnyttjas storskaligt i kommersiellt vinstdrivande syfte utan markägarens medgivande. En av äganderättens viktigaste funktioner och ett absolut måste är att upprätthålla att utomstående inte kan ges rätt på andras fastigheter att beslagta den kommersiellt i vinstdrivande syfte för att hyra ut den vare sig tillfälligt eller permanent utan samråd med den rätte ägarens och utan att ersätta honom för intrång och skador
Kampen mot privat jordägande stöds av monopolister både på den socialistiska sidan och av mäktiga affärsintressen. Man kan kalla det proletarisering eller undersåtefiering och kommer att drabba hela världens befolkning, även de i storstäderna, om man inte får stopp på dumheterna.
Fanatikern Kirppu är i sammanhanget bara en nyttig idiot.
Beslutet att lämna ut Sveriges naturresurser för spekulation på världsmarknaden inleddes väl i praktiken av våra riksdagsledamöter när man utan folkomröstning beslutade att skriva under EES-avtalet 1992-11-18 med stöd bl.a. av LRF:s remissyttrande Dnr. 91/0703 och LRF:s eget Dnr. 91-3460 till justitiedepartementets promemoria Ds 1991:76 ”Utländska förvärv av fast egendom”.
Mats och Thomas med flera, bland Era intressanta tankar om vem som skall äga jorden saknade jag massmedias påverkan i det som sker. Jag tror att ägarkoncentrationen i svensk massmedia med Bonnier i spetsen varit den faktor som, under lång tid genom sin politiskt korrekta åsiktspåverkan, i praktiken styrt/eller eventuellt samverkat med våra övriga makthavare dit jag även räknar våra statliga och kommunala tjänstemän.
Frågan kan möjligen vara vem som sitter i knäet på vem av ”gammelmedia” och den politiska makten. Den av Hans Sternlycke signerade ledaren i Miljömagasinet nr.1, 2011-01-07 med rubriken KÖPT POLITIK ger ett ganska entydigt svar på den frågan. Här nedan ett utdrag ur artikeln.
Sternlycke skriver: ”Före det borgerliga maktövertagandet 2006 var Bonnierkoncernen på fallrepet. Allt gick med förlust och man var på väg att förlora sin mediadominans. Efter valet fick Bonnier godkänt av regeringen att ta över hela TV4. Proventus lånade ut pengar för utköpet mot tolv procents ränta, tidernas insideraffär. Det var i strid med Radio och TV-lagen, som stadgade att ingen fick ha mer än en femtedel av rösterna, men det förutsatte att regeringen skulle anmäla brottet, vilket Bonniers fick löfte om att den inte skulle göra. TV4 fick också tillstånd att öka reklamen med 50 procent.
TV4 blev en vinstmaskin. Den möjliggjorde för Bonniers att köpa media för 12 miljarder kronor genom lån till hög ränta. Den ekonomiska krisen 2008 gjorde att investeringarna tappade i värde när media gick sämre. SEB och Nordea ville inte förlänga lånen och Bonniers måste gå utomlands för att låna till räntan. Anställda sades upp och gränserna mellan reklam och redaktionell text suddades ut.
Bonniers riskerade att tappa sin stora inkomstkälla om en vänsterregering vann valet och tvingade TV4 att följa Radio och TV-lagen. Tre månader innan beslöt regeringen om nya tillstånd som skulle gälla till slutet av 2014, efter nästa val igen, att ingen ägarförändring fick ske. Samtidigt ökades tillåten reklamtid ytterligare. Så att TV4 nu har samma regler som andra reklamkanaler. Redan 2008 befriades TV4 från kravet på opartiskhet.” Slut på utdraget ur Sternlyckes ledare.
Har någon läst om denna konspiration i någon annan tidning eller hört talas om den i Radio och TV?
Är man som jag, dubbad av LRF-toppen till att vara konspirationsteoretiker, så kan man ju kosta på sig presentera hur de jobbar i styrhytterna lite här och var. Bra gjort av Hans Sternlycke.
Är det någon som tror att vårt folk kan rösta så att regeringen får den sammansättningen vid nästa val, så att TV4 fråntas sina felaktigt förvärvade 80 procent av Bonniers, för närvarande, hundraprocentiga ägande av TV4? Var står de olika riksdagspartierna i denna fråga?