Liberalismen och medborgarskapet

Klassiskt bland många, förmodligen majoriteten, liberaler är att önska bort alla nationsgränser och införa ett universellt medborgarskap. Man tänker sig att hela världens alla medborgare då skulle få lika god tillgång till all den frihet som de mest avancerade och fria staterna har. Redan där en tankekullerbytta så god som någon.

En sådan ordning skulle ju innebära att alla människor skulle lyda under samma lagar. Eftersom inget land ännu kommit fram till de perfekta frihetliga lagarna som passar alla, måste det med logisk nödvändighet innebära att en hel del människor kommer att leva i en värld som inte passar dem. De kommer desutom inte att ha något annat land att fly eller flytta till, för systemet kommer i deras perspektiv att vara lika undermåligt överallt. Kontentan blir mindre frihet.

Dessutom strider en gränslös värld mot den liberala grundtanken om fri konkurrens. Fri konkurrens kan ju inte vara förbehållet bara företagens rätt att konkurrera ekonomiskt med varandra. På politiska sidan måste det ju också rimligen innebära möjligheten för fria stater att konkurrera med varandra om villkoren för medborgarna i respektive stat.

På sätt och vis kan man säga att vi kommit halvvägs i båda processerna, vilket är det sämsta av allt. Det är som att bli stående mitt i strömmen och inte veta vilken strand man ska sikta på. Å ena sidan finns det liberaler (och många andra) som förfäktar den gränslösa världen, att alla människor i kraft av de universella mänskliga rättigheterna ska få bosätta sig var de vill. Det är de människorna som hjälper människosmugglarna att tjäna grova pengar på andras lidande på deras väg mot Europa och USA. Dessa ”godhjärtade” människor inser inte att varken stater eller internationella institutioner är redo för en gränslös värld. För dessa liberaler är medborgarskapet oväsentligt.

På den andra sidan finns de liberaler (och andra) som tycker att vi ska ha gränserna kvar. Då kan vi skapa frihet, välstånd och trygghet för medborgarna i vår egen stat. Vi ska tillåta invandring i den grad de sökande kan antas uppfylla de krav vi ställer på varandra i vårt eget land. För dessa liberaler betyder medborgarskapet något.

För ett antal år sedan trodde jag i min ungdomliga entusiasm på en gränslös värld. Sedan några år inser jag att gränserna behövs. Länderna, nationerna, staterna måste konkurrera med varandra om villkor och frihet för sina medborgare. Det är som jag ser det först då som demokratin får en potential att bli folkets verktyg för att styra över sina villkor.

Bejakar man privat äganderätt till mark, då måste man i analogi med detta även bejaka nationsgränser. Vi som är medborgare i ett visst land ska ha rätten att bestämma vilka som är välkomna till vårt land och hur de ska uppföra sig för att passa in här. Det gäller på min mark och det gäller för oss i vårt land. Den som hävdar motsatsen, den gränslösa världen, den betraktar jag som nyttig idiot för en kollektivistisk usurpation av den privata äganderätten. Vad man har för åsikt om staten som förtryckare eller medborgarnas tjänare är irrelevant för denna fråga.

Robert Nozick tillhör den skara frihetliga liberaler som insett att det är utopiskt att tänka sig ett land, en nation, ett system som passar alla. Därför försvarar han gränserna. Han skrev 1974 att det liberala ”utopia kommer att bestå av flera utopier, av många skiljaktiga samfund där människor lever olika slags liv under olika institutioner.” År 1974 börjar kännas avlägset nu, men det är relativt nyligt i den liberala tankeutvecklingen. Nozick brukar väl också räknas som nyliberal. Det är allt en väldig tur att det även bland liberaler finns de som försöker tänka nytt, följa med sin tid och försöka komma med idéer för framtiden.

Det här inlägget postades i Äganderätt, Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Liberalismen och medborgarskapet

  1. Bengt Holmgren skriver:

    Intressant och klokt. Jag har gjort samma ”resa”….

  2. B-J Bjurling skriver:

    Observera också att frihet innebär möjligheten att verka för sina egna intressen. Att inte tvingas verka för någon annans intressen.
    På samma sätt är kommunen till för att främja samarbetet mellan kommuninvånarna till invånarnas egen nytta. Kommunen som organisation ska alltså vara partisk till sina invånares fördel.
    Staten är i detta avseende bara en ”högre nivå” med lite annorlunda uppgifter, men dess uppgift bör fortfarande vara att vara partisk sina medborgares fördel. Vad skulle det annars vara för poäng med försvarsmakten? De listiga inkräktarna har ju bara hittat en blotta – om vi kommer utan vapen ger de sig utan strid… kan man tänka. I själva verket har naturligtvis inte migranterna bestämt spelreglerna. Det har gjorts av demokratiska institutioner som tagit större hänsyn till vad som varit populära beslut, än till statens funktion. Att vara partisk till sin egen fördel är nämligen inte politiskt gångbart. Det är inte ädelt, det är inte snällt, det har tvärtom en massa fula benämningar.
    Det är svårt att göra nationalism till något attraktivt eller behjärtansvärt. Skryt över Sveriges förtjänster ter sig oftast övermaga, och identifikationen är kanske inte heller så stark som till hembygden. Men själva funktionen, att ha en stat vars uppgift är att prioritera de egna medborgarna, misstänker jag ändå är nödvändig för vår frihet.
    Sedan kan man ändå tycka att det borde vara möjligt för alla att bosätta sig i vilket land eller kommun som helst. Men då är det naturligtvis rimligt att man först kunnat försörja sig och bidra till de gemensamma kassorna i några år innan man ska kunna räkna med att dra nytta av dem.

    • Thomas skriver:

      En av nätets viktigaste kommentatorer är just B-J Bjurling.
      Jag har köpt boken om djurskydd. men lånat ut den… Vart minns jag inte.

      • mats skriver:

        Alla vi som publicerar fristående texter på nätet är beroende av våra läsare och att de orkar kommentera förnuftigt. Det är det som gör det möjligt med alternativ till kommersiell och statsfinansierat media. Jag är tackas mot er alla.

  3. Göran skriver:

    Jag tycket begreppet att det inte finns några nationsgränser är ganska enkel: bo var du vill men belasta ingen annan och bete dig på sådant sätt att du är en god granne.

    Vad säger att en människa ska vara bunden till en enklav på grund av att människan föds på en viss plats? Var och en bör få möjlighet att välja den kultur som denne anser passa en.

    Sverige kan med fördel delas upp i flera länder. Begreppet nation är i svenskan områden i Sverige. Förr talade man om vilken nation man kom ifrån och avsåg då t.ex. Uppland, Värmland eller kanske en by. Förr kunde en person beskrivas som nation.

    Som det är idag är det en ganska hycklade inställning till öppna gränser och invandring. Staten har en kontrollerad invandring som betyder att om du lyckas ta dig innanför gränsen då tillfaller en massa rättigheter. Utan en statligt kontrollerad invandring kan inga rättigheter tillfalla den som invandrar.

  4. Åke Sundström skriver:

    En ny femetta, bland det allra bästa du skrivit Mats. Utmärkt kommentar också av B-J Bjurling. För egen del hade jag missat att Nozick redan 1974 ”försvarade gränserna”. Bra att bli påmind om den saken.

    Den resa som Mats säger sig har gjort (liksom Bengt) är det säkert många liberaler som känner igen sig i. Dock inte, vad jag kunnat uppfatta, de svenska nyliberalerna med Johan Norberg i spetsen. Undrar om ens Dick Erixon eller en välformulerad anglofil och konservativ frontfigur som Johan Hakelius, nu chefredaktör för Focus, skulle ha kurage att uttrycka sig lika tydligt som Mats? Varför inte utmana dessa tre, Mats, fast gärna i ett forum som når fler än den tappra skara som har Frihetsportalen som andningshål?

  5. Samuel af Ugglas skriver:

    Det är intressant och spännande att läsa Mats klargörande texter, tillåter mig dock att ställa frågan om medborgarskapet och liberalismen har så stor betydelse så länge vi omgärdas av tjuvar och lögnare. Vi äger varken våra liv och har snart ingen egendom i behåll. När får vi en rörelse värd namnet som kan stävja dessa övergrepp mot den konstruktiva och producerande delen av befolkningen?

  6. Niklas skriver:

    Intressant koppling mellan äganderätt till mark och staters självbestämmande. Inte sett det på det sättet tidigare.

Kommentarer inaktiverade.