Jag har tidigare skrivit om den nya elledning som kallas sydvästlänken och att de bland annat använder den omoderna och miljöfarliga metoden att lägga kreosotimpregnerat virke i botten på stolparnas fundament. Kreosot är omtvistat för att det ger ett bra rötskydd för vissa applikationer. Men det innehåller många miljöfarliga ämnen som riskerar att läcka ut i naturen. Här kan vara på sin plats att tillämpa försiktighetsprincipen. Det har Energimarknadsinspektionen gjort, och bestämt att Svenska Kraftnät måste ta bort och destruera kreosotvirket i de 760 fundament som finns där stolparna för den gamla ledningen stått.
Lokalt har Svenska Kraftnäts agerande fått kritik och debatten har gått het i lokala media, medan riksmedia varit dåliga på att plocka upp historien. En reflektion som jag själv kan göra, är folks ska vi kalla det tvehågsna, inställning till kreosot. De vill inte ha det när andra placerar det i deras närhet. Men när kraftbolagen plockar ner sina gamla stolpar så försvinner stolparna fort om inte bolagen fraktar bort dem snabbt. En kategori människor som är framme och avlägsnar dem är villaägare och sommarstugeägare som använder stolparna till trappor och stödmurar utomhus. Förmodligen inte samma personer som protesterat, men troligen deras grannar.
Kreosot är ett missbrukat ord som i allmänhet förknippas med ett gift mycket värre än annat.
Övervägande delen av det vi benämner kreosot är en blandning av restprodukter vid torrdestillation av stenkol för att producera den mer energitäta koksen.
Koksen är en förutsättning för masugnens funktion och därtill ingår restprodukten koksgas som en viktig del i framställningen av råjärn.
Som av en händelse fick jag se det hela i vekligheten så sent som i söndags i en typisk bruksort på gränsen mellan Frankrike och Tyskland, (Völklingen).
Mycket mer rättvisande är att benämna denna restprodukt från järnframställningen för stenkolstjära, och ett kanske mindre värdeladdat uttryck som jag menar inte lika lätt kan ”kidnappas” av mupparnas ideologer.
Däremot impregnerat trä med CCA, (krom. koppar, arsenik) där kan vi absolut tala om gift för allt organiskt, men de stolparna är ju gröna och luktar inte lika gott.
Och ”gröna” som de är har man ju lärt sig att hålla ett säkert avstånd till dessa.
Vänliga hälsningar från Kol-Stål unionens hemtrakter (Saarland).
Din beskrivning av kreosots ursprung är korrekt. Det hindrar dock inte att vissa av dessa naturligt utvunna och koncentrerade ämnen kan vara farliga för i synnerhet vattenlevande organismer. Om jag förstått saken rätt. Som sagt omtvistat.
Som stenkolstjära används i normala fall för rötskydd av trä, är spridningen minimal till omgivningen i jämförelse med andra naturprodukter som vi använder oss av.
Hur mår våra små vänner i vattendragen av de nitrater och nitriter vi använder oss av i vinterväghållning.
Salter löses dessutom av vatten.
Samtidigt vill jag hålla med dig om att impregnerat trä som grundförstärkning för stolpar, kan med fog betraktas som omodernt.
Jag känner personligen en frisörska som av vissa hårvårdsprodukter blir nära nog skinnflådd på armar och händer.
”Jag vill inte stå och hälla detta i huvudet på folk”, var hennes klarsynta uttalande.
Som sagt;
”Hellre två backar(pilsner) i hallen
än ett hack i ballen.