I Australiens parlament har de kvar traditionen att nyvalda ledamöter håller ett jungfrutal, för att presentera sig själva och de idéer de vill kämpa för. Malcolm Roberts, ledmot för One Nation Party har nyligen hållit sitt. Där sa han tydligt att Australien måste lämna FN!
Han utvecklade det med att säga att det är inte längre hållbart att vara med i en organisation med fler diktatorer än demokratiskt valda ledare. Det är också en stor brist att nationernas ledamöter inte väljs av folket och tjänstemännen är både oavsättliga och icke åtalbara.
Det är bara att instämma. I filmen Captain America – The Winter Soldier, säger en av topparna för den ondskefulla organisationen Hydra, med målet att styra hela världen, att det effektivaste sättet att ta ifrån folket dess frihet är att förmå dem att ge upp friheten frivilligt. Det gör man genom att göra dem så rädda att de ber om trygghet i utbyte mot sin frihet.
Det är åt det hållet världen är på väg. Jag är övertygad om att det även i de demokratiska länderna finns krafter som jobbar för detta. Konspiration? Ja, det avgörs väl av graden av samordning. Men att det finns individer och grupper, organisationer, som jobbar på detta, det är aldeles uppenbart och står utom allt rimligt tvivel.
Vi är med de ”fria” väljarnas i de demokratiska staterna medgivande på väg att hamna i det läge Benjamin Franklin respektive William Somerset Maugham varnade för:
”De som ger avkall på en avgörande frihet för tillfällig trygghet, förtjänar varken frihet eller trygghet.”
”Om en nation sätter någonting högre än friheten kommer den att mista sin frihet, och det ironiska är att om det är komfort eller pengar som den sätter högre så kommer den att mista det också.”
Vilket leder oss till Erich Kästners uppmaning till handling. ”Man bör inte vänta till dess frihetskampen blir kallad landsförräderi.”
En mycket intressant betraktelse och jag tror du är klockren i din slutsats.
Det var tragiskt att Tony Abbott inte fick fortsätta. Han tog i alla fall initiativet till att avslöja och i möjligaste mån stoppa invasionen av främlingar till Australien.
Turnbull är helt opålitlig verkar det som?
Till de som inte tror på konspirationer och deras teorier kan man fråga om mordet på Gustaf iii var initierat av en konspiration, Stauffenbergs attentat mot Hitler, var det en konspiration? etc. Samt följdfrågan, när slutade folk att konspirera?
Naturligtvis finns det mer eller mindre troliga konspirationsteorier så var teori bör analyseras med fakta, eller frånvaro av fakta… 🙂
Du kunde ha lagt till sentida exempel som JFK, Palme och nine-eleven.
Även helt andra händelser kan ifrågasättas som konspirationer, eller var de verkligen så dumma att de inte förstod vad de beslutade? Jag tänker på lånekarusellen kring Fannie May och Freddie Mac. Det beskrev ju Bastiat 150 år tidigare att ett sådant upplägg var dömt att misslyckas.
Även andra ”åtgärder” från Federal Reserve, IMF, EU-kommissionen och vår egen riksbank, Telia, med flera. Är de verkligen så dumma som de låter påskina när det går snett, eller finns det en tanke bakom att man vill uppnå just den effekt som inträffar? Med andra ord en konspiration.
Astrologi har mer rätt i sina förutsägelser än vad Sveriges Riksbank har med sina 60 doktorer i nationalekonomi.
Tänk er alla ekonomijournalister som sitter på Riksbanken när Stefan ”charletanen” Ingves håller sina presskonferenser. Så totalt onödigt. De kan lika bra gå till en spåkärring och få en mer sann bild av verkligheten.
I rättvisans namn bör sägas att Ingves och hans fem kollegor med viss rätt kan hävda att deras handlingsutrymme är minimalt. Ett liten land är det inte så lätt att föra en helt annan penningpolitik än USA, EU och Japan. Men det går, om den politiska viljan finns. Grundfelet är att Riksbanken avstått från att utnyttja sitt mandat att agera självständigt, utan sidoblickar mot Rosenbad.
Men dårskapen har sina rötter i den privatägda (jo, så är det) amerikanska centralbankens Federal Reserves agerande och i ECB:s helomvändning jämfört med Tysklands tidigare hårdvalutapolitik, som var tongivande i norra Europa. I det senare fallet med Angela Merkels godkännande och sannolikt också på hennes initiativ, i syfte att blidka den omaka alliansvännen Frankrike.
Ingves överstora expertstab har knappast haft några möjligheter att göra självständiga analyser och förmedla ”en sann bild av verkligheten”. Den uppgiften borde däremot ha axlats av våra ekonomiprofessorer. Men icke så, de få kritiska rösterna (först på senare tid dessutom) har tillhört ett par ekonomijournalister i SvD och Dagens Industri. Plus måhända en eller annan bloggare.
Imponerade tal av Roberts, bör läsas i sin helhet.
Och en hotbild väl beskriven av Franklin och Maugham. Men det behövs inga SF-fantasier av Hydra-karaktär för att göra hotet till en realitet. Redan Machiavelli lärde ut konsten av blanda hot och löften för att tygla sina undersåtar. I nutid räcker det att våra demokratier förvandlats till faktiska diktaturer, som konspirerar mot väljarna genom att utnyttja föreställningen att trygghet oich ”välfärd” är något som skapas tack vare regeringarnas kloka och framsynta prioriteringar i form av investeringar, bidrag och andra ”satsningar”.
Och apropå din senare kommentar, Mats: vad en liberal som Bastiat så tydligt förklarade för 150 år sedan anser sig få behöva förhålla sig till, eftersom nutiden styrts av Keynes djupt antiliberala teorier. Jag vill mena att detta är 1000-biljonersfrågan: Hur har den excentriske lordens verklighetsfrämmande analyser kunnat hypnotisera västvärlden under nära nog ett helt sekel? Det var inget fel på Bertil Ohlins eller Assar Lindbecks IQ, så ren dumhet handlar det inte om. De två deltog inte heller i något gemensamt manipulerande. Man får kanske nöja sig med att de lät sig förföras av ”tidsandan”: minnet av ett plågsamt 30-tal. Trots att de därmed gjorde sig blinda för allt som tidigare generationer lärt oss.
Bra att du påminde om Machiavelli. Ingen svensk politiker sedan Palme har väl följt Machiavellis taktik så fullt som Göran Persson.
Men jag tycker ändå det kan vara på sin plats att hänvisa till populärkultur när den är väl så tydlig som några av de mest refererade standardverken inom politisk litteratur. Dels visar det att de gamla idéerna inte är passé. Dels kanske det kan få någon som är obekant med dessa idéer att ta dem till sig.
Om inte du kan förstå varför dina kollegor inom ekonomkåren låtit sig förhäxas av Keynes, hur ska vi andra kunna förstå det?
Bra fråga, som jag inte har något riktigt bra svar på, bortsett från den förklaring jag antydde: Tidsandan och minnet av 30-talets massarbetslöshet. Detta fokus tycks ha blockerat förmågan att tänka ett steg till eller på något annat än det faktiskt ganska snäva område – stabiliseringspolitiken – där Keynes hade en poäng, fast han och andra underskattade de risker som underbalanserade budgetar och låga eller t o m negativa realräntor innebär.
Det slår mig att jag inte heller i den omfattande nyliberala/libertarianska USA-debatten stött på någon tydlig hypotes om orsaken till ekonomkårens långvariga trohet mot Keynes och hans teorier, trots att t ex Mises.com så övertygande kunnat visa hur galna lordens och hans lärjungars idéer var och är. Vi får kanske nöja oss med ett par Barbara Tuchman-inspirerade paralleller och motfrågor: Hur i h-te kunde Trojas befälhavare släppa in den där trähästen? Eller USA, trots alla varningar, invadera Vietnam? Och senare göra lika katastrofala felbedömningar om Irak och Afganistan? Alltså, den politiska dårskapen, som en ständig följeslagare genom tid och rum.