Ett av vänsterns favoritprojekt går ut på att visa att människan inte har någon fri vilja. Eller med andra ord, du som individ ska vilja det som kollektivet bestämt att du ska vilja. I kunskapskanalen visade de nyligen ett forskningsprojekt där man genom att ge försökspersoner en strömstöt (inte som en bestraffning, utan som en stimulans) i en viss del av hjärnan samtidigt som man gav dem ett val, kunde påverka vilket val de gjorde. Av det drog man slutsatsen att det möjligen inte finns något sådant som en fri vilja.
Här har man, som i så många andra fall ställt upp falska premisser för den slutsats man vill dra. Att i en undersökning endast ge två val säger inget om fri vilja. Hur ska man kunna jämföra med alla andra möjliga val som en fri vilja hade gjort? Att dessutom manipulera försökspersonerna innebär ju i praktiken, om manipulationen är framgångsrik, att det i grunden finns en fri vilja som man avsiktligt lurat att göra ett annat val. Beviset för att fri vilja är inbillning är därför falskt.
Alla gör vi val baserat på preferenser och intryck, så självklart påverkar intrycken oss, men det betyder inte att fri vilja saknas. När vi lämnas att välja fritt gör inte alla samma val, alltså finns det en fri vilja.
Inte minst finns det hos de flesta människor en egen vilja. Jag kan garantera att i min släkt är det tydligt att var och en av oss föds med en egen vilja redan från dag ett. Vi tenderar att protestera när vi förvägras att fritt utöva denna vilja, än värre när vi inte ens tillåts hysa en vilja.
Även om det inte finns en fri vilja har varje individ byggt upp sitt eget personliga valsystem eller sätt att ta beslut. Det är därmed omöjligt att förutsäga utifrån en persons sätt att välja vad en annan person gör för val i samma situation eller ställd inför samma förutsättningar.
Ja, man måste hålla isär fri vilja, som är beroende av vissa preferenser och parametrar (villkor), å ena sidan, och villkorslösa beslut (vilja) eller ren slump, å den andra sidan.
Jag råkade just läsa i Arvsdygden följande:
”En människas självständighet upphör inte därför att man kan förklara varför hon tänker som hon tänker, vill som hon vill, eller gör som hon gör. Den engelska filosofen Mary Midgley har påpekat att fri vilja ”inte har det ringaste med den mystiska egenskapen oförutsägbarhet att göra” utan är något ”mer positivt och samtidigt svårare att definiera, nämligen ett uttryck för äkthet”. Det avgörande är alltså inte om våra handlingar kan förutsägas eller ej, utan om de verkligen är våra egna, det vill säga ett äkta uttryck för vår personlighet – exempelvis för de normer vi hyllar.
Nils Uddenberg – Arvsdygden, s.158
Teoretiserandet och generaliseringarna i all ära, men det enda riktigt intressanta är väl ändå om våra valhandlingar, t ex i röstbåset på valdagen, speglar vår fria vilja och är ”ett äkta uttryck för vår personlighet”, som Nils Uddenberg uttryckte saken. Eller är röstbeslutet influerat av den indoktrinering vi utsätts för via PK-medierna och ett alltmer politiserat utbildningsväsende? Hade inte Uddenberg någon åsikt om detta? Och Mats, vad hjälper preferenserna för den som inte förmår genomskåda det politiska ljugandet?
Med preferenser, avsåg jag i mitt svar till Göran att man vid valet av en viss handling har en rimlig förväntan på ett visst utfall som resultat av sin handling.
Som exempel. Om man röstar borgerligt och de borgerliga får majoritet i valet så förväntar man sig att de ska föra borgerlig politik. Det är därför man av fri vilja röstar på dem.
Mats: Jag tycker inte att du svarar på min fråga om effekten av systematisk indoktrinering. Om våra miljövänner informerats om att MP:s klimatpolitik faktiskt förvärrar den globala miljösituationen, skulle då någon enda av dem lägga sin röst på det partiet?
De borgerliga väljare som svalde Alliansens lögner om att vilja föra en borgerlig politik blev förstås också blåsta, när Batra & Co vägrade bilda regering och i stället släppte fram en vänsterregering (i strid med grundlagen, dessutom). Att väljarna i båda fallen styrts av klara preferenser har inte varit till någon hjälp. Var finns då utrymmet för medborgarens fria och sanna vilja?
B-J Bjurling: Hade inte heller Uddenberg någonting mer konkret att tillföra om den fira viljans villkor i PK-samhället? Föga intressant referens i så fall.
Missade den frågan. Men det finns väl både och. Vissa människor låter sig luras av indoktrinering och PK-media. Andra låter sig inte luras, vilket valet av Trump visar på.
Men i USA är ju vänsterindoktrineringen inte tillnärmelse lika dominerande som här i Sverige, så den jämförelsen haltar rejält. Låt mig gissa av med politiskt styrda universitet, som här, men utan libertarianska think-tanks, konservativa TV-kanaler och amerikaners unika uppslutning bakom sin konstitution, skulle Trumps knappast ha lyckats.
Vänd på frågan: kan ett parti med Trumps program och retorik ta sig in i Sveriges riksdag? Absolut inte i dag, kanske om ett par decennier. När väljarna förpassat vårt socialistiska enhetparti (S+M) till historiens skräphög för feltänkta idéer.
Jag skulle vilja säga att det egentligen inte spelar någon roll om det finns eller inte finns fri vilja i uttryckets verkliga bemärkelse, det är ändå den enda vettiga utgångspunkt man kan ha, för utan fri vilja saknas personligt ansvar. Ett vettigt samhälle (inte minst ett fungerande rättssamhälle) kräver att man anammar den fria viljan som ett axiom, oavsett om man egentligen tror på den eller inte.
Anammar man synen att den fria viljan bara är en chimär och att vi bara är stimulus-responsmekanismer förvandlas vi till viljelösa löv som bara blåser omkring i vinden och ett samhälle med det som norm kommer att gå under. (Jag gissar att synen på människan som en viljelös automat är förhärskande i ledande skikt av dagens samhälle, inte minst den traditionella vänstersynen på människan är ju att hon programmeras till en produkt av sin omgivning.)
Vår syn på den fria viljan som en chimär gör nog ingen större skada. Problemet består i att den faktiskt ÄR en chimär. Inte bara på grund av en förhärskande vänstersyn, som du skriver, utan i än högre grad som ett resultat av Alliansens agerande. Med DÖ som den värsta försyndelsen, men också med ett otal andra inslag. Bl a den socialistiska familjepolitik som Sten-Arne härintill beskriver och som strider mot allt som moderater, kristdemokrater och centerpartister historiskt har stått för.
Den värsta avarten av en så kallat fritt val torde vara på familjepolitikens område där beslutsfattarna från höger till vänster berikar sig själva med dagisbidrag på160 000 kronor per barn och år + 60 vabbdagar per år i föräldraföräldraförsäkringen. Där de som har högst lön får nästan fem gånger högre dagsersättning än de som har den lägsta ersättningen 225 kronor per dag. Där är det inte lika lön för lika arbete inte!
När löntagaren går hem på barnledighet ordnar arbetsgivaren ersättare och betalar denne lön ur företagets kassa. När företagaren (kobonden t.ex.) ska vara barnledig får denne själv skaffa ersättare och betala denne ur egen ficka. En avbytare kostar c:a 2 500 per dag x 30 dagar = 75 000 + moms per månad. Men kobonden måste klämmas åt ytterligare. Om man inte delar på föräldraledigheten så förlorar man ytterligare 225 kr x 30 dagar = 6 750 kr per månad. Detta kallas valfrihet av karriäristerna som själva aldrig skulle tolerera en sådan fundamental orättvisa. Lika lön för lika arbete gäller bara när det passar majoriteten i riksdagen.
Ett sätt att förvilla oss är att man använder fel benämning på saker. När en förälder trots allt väljer att vara hemmaförälder så utför föräldern ett arbete som annars daghemspersonalen skulle ha gjort. Då kallar man den lilla ynka ersättningen för vårdnadsbidrag. Bidrag är arbetsfri inkomst. Där ingår inga sociala avgifter. Visst borde benämningen vara vårdlön och innefatta sociala avgifter? Föräldern besparar ju samhället en kostnad på 160 000 kronor per barn och år.
Vad är då daghemssubventionen? Jo det är en arbetsfri inkomst och skall således benämnas dagisbidrag. Föräldern arbetar ju inte på daghemmet. Lönen kommer från det företag där man är anställd.
Karriärfolket som beslutat denna orättvisa familjepolitik, över sitt folks huvuden, där dagisavgiften lagom räcker till matkostnaden som även hemmaföräldern har. Alltså en förmån på 160 000 kronor per heltidsplacerat barn och år vilket enligt definitionen är en arbetsfri inkomst och dessutom en skattefri förmån, således ett stort bidrag.
Och varför ska inkomsttaket för föräldrapenningen vara 442 000 kr när taket för sjukpenningen är 332 250 kr? Är det värre att få barn än att vara sjuk?
Det finns inte en enda seriös opinionsundersökning eller kommunal folkomröstning som visar på majoritet för dagistvånget. För nog är det väl ett tvång att lämna barnen ifrån sig när man bestraffas på alla sätt, ända in i döden? Det är långt ifrån gratis att välja att ta hand om sina egna barn. Alla som vill ta hand om och uppfostra sina egna barn har helt enkelt inte råd. Alltså föreligger ingen valfrihet vilket man påstår.
Hur många skilsmässor har inte denna så kallade jämställdhetspolitik resulterat i? Dubbla boendekostnader taxi till skilsmässobarnen m.m. som drabbat socialbudgeten? Och hur mycket psykiskt lidande har inte de drabbade familjemedlemmarna drabbats av. Har någon räknat på de samhällskostnader utöver ovan beskrivna kostnader som drabbat skattebetalarna? Inte är det barnens väl som genomsyrat den så kallade jämställdhetspolitiken. Snarare det gamla talesättet splittra och härska.
En mycket talande vidräkning med dem som avsiktligt förvägrar oss att utforska vår egen vilja, än mindre att leva ut den.
Visst är det fint med ett system som tar ifrån oss så mycket pengar att vi inte har råd att vara hemma med barnen utan måste få bidrag av de som tog ifrån oss pengarna.
Jag tror inte ens maffian är så här cynisk i sin beskyddarverksamhet. Och märk väl rent ironiskt, maffians beskyddarverksamhet fungerar till skillnad mot statens poliskår.
Här en av mina favoriter, tyvärr på engelska.
https://www.lewrockwell.com/2016/12/thomas-sowell/outlawing-jobs-3/
Ett utmärkt exempel på de privata bloggar och institutioner förutan vilka Trumps aldrig hade kunnat triumfera.