Det fria samhälllet

Ett fritt samhälle kan inte vara ett samhälle där individerna inte tillåts fatta fria beslut i sina egna ärenden. Ett samhälle kan inte vara friare än det samhälle som uppammar fria individer. För att det ska kunna ske måste det finnas restriktioner för majoriteten att lägga sig i individens angelägenheter.

Det fria samhället blir också mycket resistent mot chocker av olika slag, eftersom de fria individerna inte sätter sig ner och väntar på besked uppifrån innan de företar sig något. De agerar direkt och med den självklarhet och pondus som fria människor alltid bär med sig som en del av sin personlighet.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

12 svar på Det fria samhälllet

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    ”Obamacare” som egentligen skull heta ”obamascare” består av 2.700 sidor lagstiftning utfärdad av Kongressen, 29.300 sidor övriga regler som kan hänföras och är direkt kopplad till den lagstiftningen.
    Inte underligt att amerikanarna ville slippa Clinton.
    Svenskarna är numera så ”tillvanda” till den svenska socialistiska ingenjörskonsten att det är ytterst få som reagerar och med propaganda apparaten i sin hand förvånar inga vansinniga tilltag från statsledningen längre. Men, men, den som till äventyrs lyssnade till SR/P1 om vår livsmedelsförsörjning borde kanske fundera vilken slags frihet som är värd att diskutera.
    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6578678
    Intervjun med Hr. Bucht´s sekreterare är inte med i inslaget men Marie Antoinette är återuppstånden i ny skepnad. I brist på livsmedel för svenska folket , ”får dom väl lära sig äta mindre” blev det kontanta svaret. Lycka till svenska folket när politikerna skall producera våra livsmedel framöver, den ursvenska bonden borde slå igen verksamheten omedelbart!
    Det blir ingen ordning i riket förrän man hängt den siste jordägaren (godsägaren) i den siste prästatarmen gäller fortfarande i Löfven/BATRAS värld!

  2. Stefan Eriksson skriver:

    Som av en händelse hör jag idag ”nyheten” på P1 om det Samuel så ofta beskriver här på din blogg. Beredskapen inom livsmedelsförsörjningen existerar inte, ingen lagerhållning, ingen planering, inga långsiktiga förhållanden, bara en massa förordningar som tillintetgör individens strävan om framgång till gagn för oss alla.
    Mjölk är gott, närande och nyttigt, fler lär upptäcka det när den inte finns att tillgå i ”mattemplen”.

  3. Åke Sundström skriver:

    Utmärkt sammanfattning i två meningar om den ”starka staten” och dess tillkortakommanden. Välmotiverat också att Samuel i sin kommentar särskilt brännmärker de nya moderaternas förräderi mot sina gamla frihetsideal (fast de övriga tre Allianspartierna är förvisso lika goda kålsupare).

    Konkret slutsats: att sparka ut dagens (förment) borgerliga partiledare är viktigare än att fälla Löfvens regering.

    Däremot finns det, Samuel, ingen anledning att misströsta om det svenska jordbrukets framtid. Fast det krävs förstås att Sverige befrias från sina inre fiender och politikens Quisling-figurer. Det hoppingivande är att det visserligen går att lura väljarna både en och två gånger, men inte i evighet. Som bl a Brexit och valet av Trump visat, liksom en allt starkare opposition mot Europas okrönta drottning, Angela Merkel. När hon förlorar valet nästa år är det nog kört för hela EU-projektet. Befrielsen är nära, som genusgänget brukade sjunga.

    • Stefan Eriksson skriver:

      Jag delar tyvärr inte din hoppingivande syn på förutsättningarna för svenskt jordbruk Åke.
      Det är lättare sagt än gjort att uppnå en självförsörjningsgrad som tar oss genom en tid med embargo/kollaps i värdshandeln med livsmedel.
      Men absolut är det som Ni säger att det är inga yttre orosmoment som gjort oss så sårbara som vi är. Vi har ju valt att anamma systemet i eu(ssr), och på så vis avhänt oss mycken kunskap och förmåga att odla jorden här i vårt land.
      Ut ur eu och därtill alla vidhängande byråkrater som gör livet surt för denne som vill försöka sig på livsmedelsproduktion, bör vara det första steget mot en säkrare framtid.

      • Åke Sundström skriver:

        Ibland få man nöja sig med att vara oense. Men på en punkt tror jag att du misstar dig. Du tycks mena att vi behöver en så hög självförsörjningsgrad att vi tar oss igenom en kollaps i världshandeln med livsmedel. Den tanken påminner om misstaget att börja lagra olja i dyra bergrum i tron att Sverige blir utan bensin i så kallade fredskriser. Men sådana leder bara till temporärt högre priser, däremot aldrig eller ytterst sällan till att importen uteblir och fysiska bristsituationer uppstår.

        I rena krigstider kan förstås läget bli mer prekär, men eftersom Sverige inte längre har något försvar blir ett eventuellt krig så kortvarigt att vi inte heller i det alternativet behöver bekymra sig om vår agrara självförsörjningsgrad. När ett försvar värt namnet finns på plats igen får man göra nya bedömningar. Då kanske USA och Ryssland har hunnit bli varandras bästa vänner och vad skall vi då med ett försvar till?

        • Stefan Eriksson skriver:

          Jag tycker det är ett tecken på armod att inte ”ta höjd” för eventuella kriser globalt och tillse basala behov för vår försörjning. Dit hör oljan.
          Jag ser det som en ”försäkring” där premien visst kan kännas betungande, men som de flesta av oss ändå väljer att teckna.
          Arvsfienden kring Hormuzsundet är en riskfaktor väl värd att försäkra sig mot de mest sårbara faktorerna i produktion av livsmedel.
          Det låter på dig Åke (i sista stycket) som att eventuell ockupant av Svenskt territorium påtager sig uppgiften att föda befolkningen, det tror inte jag.
          Möjligtvis sätter ockupanten oss i arbete, men inte till gagn för vår egen försörjning.
          Vi ”bränner broarna” för vår reträttmöjlighet i samma takt som vi överger tanken på eget ansvar i frågan om vår försörjning.
          Samma dystra scenario väntar oss i händelse att den upplåsta skuldekonomin brister likt en ballong i de tyngre monetära regionerna. USA är så skuldsatt att kunniga bedömare ej tror sig möjligheten att reglera dessa skulder finns.

          Nja, jag är dyster ikväll, hoppas Ni har mer rätt Åke.

    • Göran skriver:

      Alexandersson inleder med: ”Om du kan göra dina egna val – utifrån dina egna önskemål, förutsättningar, behov och preferenser – då är du fri, då har du frihet att välja.”

      Det är en bra inledning för den säger att graden av frihet är olika för olika människor. Jag undrar bara vem som ska begränsa någon annans frihet. Den som har ett lägre behov kan inte bestämma att en individ som behöver högre grad av frihet inte ska få det. En kreativ människa kommer naturligtvis behöv mer frihet än den som nöjer sig med att gå till jobbet fem dagar i veckan och däremellan i stort bara se på TV. Men glöm inte bort att det är den kreativa individen som möjliggör livet för individen som bara vill gå till jobbet och se på TV när denna inte är på jobbet.

      • Stefan Eriksson skriver:

        I mitt lilla hörn av tillvaron är frihet starkt kopplat till ansvarstagande. I de fall jag nödgas att samsas med andra om friheten gäller att vårda friheten för vad det är.
        Ett exempel;
        På delar av det Tyska vägnätet gäller ingen hastighetsbegränsning, men,
        visar du ansvarslöshet och kryper upp för nära framförvarande bil i låt säga 150km/tim. kan det stå dig dyrt i händelse av en kontroll.
        Det finner jag riktigt med tanken riktad till mina medtrafikanters väl och ve.
        Måttet av frihet kommer framgent vara begränsad, men förhoppningsvis inte i den absurda form vi idag upplever det.
        Vi bör rikta vår uppmärksamhet mot de som tar sig friheten att inte ta ansvar för egen gärning.

        • Göran skriver:

          Absolut! Med ökad frihet kommer även ökat ansvarstagande.

          Det är kanske därför många inte gillar frihet?

  4. Åke Sundström skriver:

    Vad fredskriserna beträffar kan man bäst ”ta höjd” för sådana genom att skaffa sig en rejäl ekonomisk buffert. Då är det ingen katastrof att under en kortare tid tvingas betala dubbla priset för oljan eller någon annan strategisk råvara.

    Och riktiga krig borde kunna avskrivas i vår del av världen. F ö har ju den gammelmoderata högerns vilsegångna barnbarn, redan satt upp mentala skyltar vid våra landstigningskuster: Varmt välkomna, vi ger oss utan strid!

    • Göran skriver:

      Ur ett frihetligt perspektiv kan ett krig bara utföras av individer som har anmält sig frivilligt att delta i det och aldrig av personer som har tvingats att delta i kriget.

      Hur många krig skulle vi ha då? Fast om jag tänker efter skulle nog t.ex. Irak-kriget ha skett med helt frivilligt deltagande. Att få frivilliga deltagare är nog inte svårt, speciellt om man kan hetsa upp befolkningen. Dock glömde jag bort att kriget även ska finansieras med frivilliga donationer. Då blir det nog inte så många krig.

Kommentarer är stängda.