Helsingborgs Dagblads politiska chefredaktör, Heidi Avellan, hade den 27 december en ledare betitlad ”Med säkert sinne för stil”. Den hyllade Michelle Obama och Hillary Clintons kampanjfras, ”When they go low, we go high”.
Vad svenska clintonanhängare inte verkar ha förstått är den sexuella konnotation som är associerad med when they go low, we go high. Going down (eller go down) är en fortsättning på de kyssar och smek som börjar mun mot mun, för att därifrån söka sig till kroppens nedre regioner. Going down är därför en eufemism för cunnilingus och go high kan ses som en omskrivning för att bli hög, hamna i extas. Jo, man kan säga att de svär tillbaks mot män och Donald Trump i synnerhet, med viss stil. Men budskapet är ändå detsamma.
Denna direkta tolkning av when they go low, we go high går garanterat inte amerikanska feminister förbi. Lesbiska feminister uppskattar den förmodligen mer än de är redo att öppet erkänna. Vår nyaste akademiledamot, Sara Stridsberg, vet säkert vad det betyder. Akademiledamöterna ska ju präglas av ”Snille och Smak”, som när hon översatte Valerie Solanas SCUM-manifest och bildade den svenska avdelningen S.K.A.M. – Skär kukarna av männen. Här öppnas nya och tidigare okända möjligheter att nominera nobelpristagare i litteratur.
Jag har dragit mig för skriva om detta på bloggen, men det har nu blivit nödvändigt som svenska feminister fortsätter att hylla frasen som ett tecken på kvinnors moraliska och sexuella överlägsenhet. Kanske en viss rodnad sprider sig på deras kinder när betydelsen blir allmänt känd?
Frank Zappa har förstås sedan gammalt sin egen explicita kommentar till sex, sexuella avvikelser, prostitution med mera.
Rolig iakttagelse Mats! Jag får väl lägga till lite fördomar och konspiration.
Kan det vara så att regnbågsrörelsen gillar Barack Obama för att han är homosexuell, Michelle Obama är transsexuell och Hillary Clinton hatar alla män och förmodligen är homosexuell.
Så, ”when they go low, we go high” är ett kodspråk, från en läggning till en annan.
När jag väl har förstått att Michelle Obama är transsexuell (en man i grund och botten) har jag roat mig med att lyssna på intervjuer men Michelle Obama för att höra om det är en man eller en kvinna som talar. Utifrån vad Michelle Obama säger kan jag inte påstå att det är kvinnligt eller manligt mer än att Michelle Obama aldrig säger något vettigt.
Nu kommer du med funderingar över parternas sexuella läggning som jag inte ägnat en sekund. Intresserar mig egentligen inte hur andra vill ha det. I en fri värld får de göra som de vill.
Däremot noterade jag tidigt en stor skillnad i hur mycket som skiljer mellan svenska språket och andra språk angående sexuella tolkningar av sådant som låter som vardagligt språk. Den första reflektionen var svordomarna.
I Sverige svär vi mest med hänvisning till satan och hans olika namnformer, därefter blandas gud in leken. När jag växte upp fanns knappast könsord eller sexuella anspelningar som svordomar.
I de flesta andra länder är det tvärtom, inte minst i engelskan. Könsord och sexuella undertexter är legio, medan satan knappast ens finns som svordom. Att önska någon till helvetet förekommer som förbannelse över denne, men sällan som ren svordom. Gud används ibland som uttryck för en frustration över motgångar i livet, men aldrig som svordom.
Min tolkning är att sex är (var) för allvarligt och för heligt för svenskarna för att bruka uttryck kring sex på ett så nedrigt sätt som i en svordom. Gud och djävlarna däremot är inte längre heliga för svenskarna. Alla tänkbara varianter och kombinationer av dessa storheter kan brukas som svordomar.
I engelskan är det tvärtom. Allt med kroppsfunktioner, även vanlig nakenhet, är skamligt och tabu att visa upp eller tala om. Därför blir det effektfullt att svära eller krydda språket med sexuella anspelningar.
Kvinnor som är så otroligt ”sexfixerade” undrar man vad som fattas dem. Diskretion kanske?
I alla fall ganska tröttsamt i längden. Alla skall ju helst kläs av nakna enligt den rena socialistiska läran.
Det där med att svära fungerar nog bara på det språk man är född med. Undertecknad flyttade från Sverige 1973 och mina huvudsakliga språk är franska och engelska. Hemma talar vi engelska eftersom hustrun är skotska och i övrigt franska, därför att vi bor i Normandie. Icke desto mindre svär jag alltid på svenska när det det blir skäl för kraftord. Allt annat känns fel.
Vid varje tillfälle begriper antingen hustrun eller fransmännen att jag svär, men inte vad jag säger. Om jag översätter bokstavligen blir reaktionen nästan alltid att ”det är väl inte att svära”. Om jag å andra sidan ljuger och översätter med ”tänk så synd att jag kapade de här 136 brädorna 10 cm för korta”, är det aldrig någon som tror att jag talar sanning.
Mats, jag tror faktiskt att du är på fel spår här.
Det blir för långsökt.
Tror jag inte, men det är klart att inte alla vill avslöja vad de själva tänker eller att de förstår ”fulspråk”. Det var därför jag skickade med Zappa, för där finns lager på lager med undertoner så det räcker till. Har han redan för 20 år sedan avslöjat dem i detalj så är det inte så mycket till hemligheter längre.
Vulgärt? Ja, absolut och jag nyttjar inte själv sådant språk, av respekt för både kvinnor och män samt deras intima relationer.
Ändå har jag lyckats lära mig rubrikens uttryck även på finska under min uppväxt i Norrbotten, där finsktalande är vanligt. Det finns runtomkring oss, vare sig vi vill se det eller ej.
Nu erkänner jag mer än gärna att mina färdigheter i modersmålet har blivit en aning rostiga efter alla år här i Sverige men jag kan inte se att din tolkning håller rent språkligt.
Going low and going high is not the same thing as going down and getting high.
Det ligger mycket närmare till hands att tolka ”going low” som ”hitting below the belt” och då hamnar liknelsen i boxningsringen istället för sänghalmen. Enklare, rakare och ändå adekvat.
Visst är den avsedda tolkningen precis den du beskriver. Denotationen, men den förmodligen inte avsedda konnotationen (bland eventuellt andra) är den jag beskrivit.
När det gäller att bestämma vad något betyder på engelska har vi kommit i ett annat läge än förr, genom att så många som inte har det som modersmål och inte är bekanta med standardfraser tolkar engelska utifrån sitt eget modersmål
Ett enkelt exempel är uttrycket Yeah, right! som på exempelvis svenska betyder, ”ja just det”, utan sarkasm. Men i USA är ett sarkastiskt uttryck som betyder, ”det tror jag inte ett skit på!”